Lars Hall har alltid litat på sin instinkt

I serien om Platinaakademin medlemmar kommer här en närbild på Lars Hall. Det är en återpublicering av en intervju jag gjorde med honom 2002. Håll till godo.

Lars Hall må ha decenniers erfarenhet av grafisk formgivning och reklam. Men han är varken trött eller mätt. Tvärtom. Han kan vandra runt på stan och förvånas över all dålig design och tom reklam han ser och funderar direkt på hur han skulle ha gjort istället.

”Vi kan inte skydda oss mot det fula. Men jag funderar ofta på vad som hänt om man gjort på ett annat sätt. Mycket av den grafiska design som görs idag är undermålig. Stora företag lägger ner enorma summor på något som ser ut som någon slags dagisverksamhet. Det är lite vemodigt att uppdragsgivare inte är smartare. Trots all utbildning de har. De går på den förförelseprocess som beskrivs av designföretag och sen ger de blanka sjutton i vad som kommer ut. Titta på Telia. Vad är de de ställt till med? Deras grafiska form har ingen som helst koppling till verksamheten. Det är bara lösnäsor.”

Just detta uttalande gjorde Lars Hall alltså för tio år sedan, efter Telias näst senaste grafiska ”upprustning”.  Jag träffade honom visserligen för ett halvår sedan senast, men jag missade möjligheten att fråga vad han tycker om Telias fortsatta, grafiska utveckling.  De har ju hunnit byta bana och grafisk profil ännu en gång, sedan vårt samtal.

Lars Hall hade bra gärna suttit med och lyssnat på alla de införsäljningsmöten där undermålig design och dålig reklam köpts av marknadschefer som inte förstått sitt eget bästa.

” Hälften av alla reklamfilmer som går skadar snarare sina varumärken!”

Inte så att han menar att han är bättre än andra. Inte alls. Han är en mycket ödmjuk man. Han var betydligt kaxigare när han var ung och grön. Men en av hemligheterna med hans storhet är just att han hela tiden strävar efter utveckling. Varje litet jobb är fortfarande en utmaning för honom.

”Om jag hade varit kirurg med 40 års erfarenhet så hade jag fått upp en väldig färdighet. Men det är inte så i mitt yrke. Det kommer inga bonuspoäng med åren. Man måste vara på det hela tiden och arbeta och träna. Och jag känner också en väldig glädje när jag får sitta och arbeta.”

Han konstaterade att det som möjligen följer med ålder och ställning är risken att bli en påtaglig föredetting.

Men han har gjort försök lämna branschen helt och hållet. 1994 drog han sig tillbaka, i samband med att han lämnade Hall & Cederquist. Tillsammans med sin hustru, Karin, flyttade han ut deras ö i Öregrunds skärgård.

Hans frivilliga exil avbröts dock efter två år. Då ringde den nybildade FöreningsSparbankens vice VD, Gunnar Andersson och bad om hjälp att skapa formen för den nya banken.

Det tvingade honom att vara mer tillgänglig i Stockholm och han skaffade sig kontor i staden. Sen rullade det bara på. Även om han egentligen aldrig berättade för någon att han var tillbaka, jobbade han länge minst lika mycket som under Hall & Cederquist-tiden. Uppdragen har kommit av en ren slump, menar han. Det handlade huvudsakligen om grafisk formgivning och inte reklam.

”Istället för att gestalta idéer i annonsform, så gör vid det grafiskt”, förklarade han. Två sidor av samma mynt, egentligen.

Han bestämde sig tidigt för att bli art director och började som 15-åring på konstfack.

”Det berodde på att jag upptäckt att min enda begåvning var att teckna och måla. Jag vantrivdes i alla skolor. Men min gamla teckningslärare hjälpte mig att komma in på Konstfack och jag är väldigt tacksam för det. Skolan har betytt djävulskt mycket för mig.”

Efter fem år på Konstfack fick han sitt första AD-jobb på Eko Annonsbyrå. Han gick vidare till DN:s ateljé. Men det var på Arbmans han verkligen blommade ut. Som så många andra.

Arbmans blev plantskolan framför andra för decennier av svenska kreatörer.

De första att lämna den skolan var den grupp med Lars Falk i spetsen, som startade Falk & Partners.

”Jag blev så besviken när de drog iväg. Jag hade nyligen börjat på byrån. Men något år senare gjorde jag precis samma sak själv.”

Då hade han träffat Jan Cederquist och insett att de två trivdes och jobbade oerhört bra tillsammans.

” Janne var präglad av DDB. Han var påläst och hade dem som förebild. DDB var förebilden. De visade vägen och representerade intelligens, smakfullhet och stor respekt för läsaren.”

Det här var en spännande period. Arbmans var ensamma om att tänka på det här sättet.

Efter några års samarbete började Lars Hall och Jan Cederquist fundera på möjligheten att skapa något eget i mindre skala. Resultatet blev Hall & Cederquist och skilsmässan från Arbmans skedde i vänskaplig anda och med fortsatt goda relationer. Året var 1973.

”Det viktiga var att vi stack från Arbmans av ren lust. Inte för att vi hatade ledningen eller så, utan för att se om vi dög till. Tvärtom. Leon har varit min läromästare!”

Vilket ju snabbt bevisades. I den svenska reklamstatistik som Bengt Hanser-stipendiaten Jerry Bengtsson på Ahlqvist & Co sammanställde i januari 2001, var Hall & Cederquist den näst mest belönade svenska byrån genom åren (efter Arbmans) med totalt 469 guld-, silver- och bronsägg. Lars Hall och Jan Cederquist var också de som personligen samlat ihop flest guldägg efter superteamet John Melin och Anders Österlin.

I hans regi drev byrån också Camera Obscura, som var Sveriges första fotografiska galleri.

Foto har alltid varit ett av hans främsta intressen och hans samlingar är magnifika och kan få vem som helst att tappa andan. Men hans personliga favorit är förmodligen de bilder som idolen Irving Penn tog av hans Karin inför 60-årsdagen.

Under Hall & Cederquist-åren hann han också med att starta en dotterbyrå i New York. Ett försök som dock till slut fick läggas ner. Men han säger att han behövde det hårda arbetet och motgången.

”Faran med framgång är att man kan bli självbelåten. När jag stack befann sig byrån i en sits när vi hade svar på allt. Det var viktigt för mig att börja om. Att se var gränserna gick på min förmåga. Det var en slags yrkesmässig värnplikt.”

Det som glatt honom mest när han tittat tillbaka är hur tidlösa hans jobb egentligen är. Han är ingen ekorre som sparar allt han gjort. Men inför en utställningen hos Svenskt Papper, 2002, gjorde han en vindsröjning. När han gick igenom jobb ända tillbaka till 1967, kunde han konstatera att 99 procent av dem nog då fortfarande skulle kunna användas.

”Det beror nog på att de är så enkla och tydliga och inte en spegling av sin tid. Jag har aldrig haft förmågan att göra hip reklam.”

Samarbetet med Jan Cederquist var mycket betydelsefullt för honom.

”Det var nog en unik konstellation. Det var kul att jobba med Jan. Vårt fokus under alla år var idéerna. Vi pratade bara om idéer, aldrig om pengar. Det fanns andra duktiga människor på byrån som gjorde det.”

Den reklam de gjorde hämtade alltid sin näring ur produkterna, tjänsterna och företagen som stod bakom, understryker han.

”Vi har inte lagt till något eller stylat produkterna. Vårt intresse var att visa företagen, men inte i någon slags kosmetisk kostym. Idag är trenden snarare att negligera företaget och produkten.”

Även om han oftast är onödigt blygsam, så kan han erkänna att det visst finns jobb som han känner sig rätt nöjd med. Ett av dem är FöreningsSparbanken (mer om det jobbet här).

Ett synbart omöjligt uppdrag som krävde att två ursprungliga symboler och hela namnet med 19 bokstäver skulle enas i en ny logotyp. Dessutom fanns ytterligare ett trettiotal kriterier som skulle uppfyllas. Hans samlade alltsammans på ett mynt, något som borde vara en självklar lösning för en bank, sa han efteråt. Han provade att göra myntet i guld och i silver men fastnade slutligen för koppar. Bland annat för att det är varmt och vänligt och minner om den första slant man hade i fickan.

”Det blev en rätt bra kreativ lösning. Jag tycker nog att Grönstedts Cognac blev rätt bra också.”

Men han föredrar att låta andra uttala sig om jobben. Vilket de också fick göra i den första företagspresentation han tog fram för Lars Hall AB. Där samlades uppdrag som Elite Hotels, FöreningsSparbanken, SJ, AMF Pension, Carnegie Art Award med flera i bild och i text. Ordens är dock kundernas. Det är de som uttalar sig om samarbetet, uppdragen och resultaten.

”Jag blir nästan lite generad när jag läser vad de skriver”, sa han blygsamt.

Han avslutar dock presentationen med att bestämt påpeka att ”det kan tolkas som att Lars Hall AB är en slags enmansteater. Inget kan vara felaktigare. Hade jag inte haft mina unga talangfulla kollegor Johan, Johanna och Jöran i teamet, samt Karins trogna support så hade denna bok inte varit värd att publicera”.

Ofta har Lars Hall talat om hur unga medarbetare har bidragit till hans egen utveckling. Själv har han i sanning utvecklat många. Men det kan inte varit enbart enkelt att vara lärjunge inför den stränga mästaren Hall. Superesteten som aldrig ens blivit nöjd med sin egen insats.

Men han har understruktit att det definitivt fanns luft och ljus för den som ville och kunde.

”Jag vill inte att de ska bli några yngre upplagor av Lars Hall.”

Även om många utvecklas under hans ledning, så har han aldrig undervisat på reklamskolorna. Tror inte att han har varken tålamod eller pedagogik tillräcklig.

”Jag trivs bäst när jag får sitta och jobba själv.”

Och det som hägrat vid hans skissblock har alltid varit drömmen om ett fullgott arbete.

 

 

Print Friendly, PDF & Email

3 thoughts on “Lars Hall har alltid litat på sin instinkt

  1. Det intressanta med Lars Hall och hans ledarstil var att han aldrig liksom lade sig i och petade eller ens kritiserade. Man tog i som fan och hoppades att man levde upp till byrans standard. Lars lade liksom ribban man alltid forsokte hoppa over. Men aven om vi andra aldrig lyckades hoppa hogre sa blev det oftast hogt nog for att sla de flesta andra. Bade Jan och Lars hade formagan att dra till sig folk som ville. Folk som verkligen ville. Och ofta kunde. Da behover man kanske inte leka big creative director. Jag har alltid forsokt leva pa samma satt men har i allmänhet misslyckats totalt.

  2. Fin artikel om Lars! Man känner verkligen för hans raka och insiktsfulla sätt att prata om det kreativa arbetet. Under mina år på Hall&Cederquist var Lars Hall i början helt engagerad på den nystartade byrån i New York, som jag hälsade på ett par gånger. Men sedan kom han av kända själ åter till moderbyrån. Han och Jan fick hela organisationen och många medarbetare runt sig att lyfta rent kreativt. En sann inspiratör bara genom att finnas där som förebild och mentor!

Leave a Reply to tore claessonCancel reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.