Huvudsaken att det är billigt?

Det är dags att ta upp debatten om vad ”billigt” egentligen betyder. Och vilka effekter som den ständiga lågprisjakten får.

Dagens Nyheter skriver idag (första juni) om de stora, internationella sport- och fritidskedjorna som etablerar sig i Sverige. Kedjor som Decathlon och XXL pressar priserna till sådana nivåer att betydligt mindre, svenska aktörerna får svårt att hänga med och man börjar tala om risk för utslagning.

Jag skrev en del om sport- och fritidsbranschen tidigare, men lågprisfokuset är ständigt lika aktuellt.

Förra veckan var Coops ekonomiska bekymmer toppnyhet i alla medier. VD, Frank Fiskars, fick gå och en rad förändringar ska dras igång för att få fart på lönsamheten. Coops ordförande, Anders Sundström, intervjuades i tv-nyheterna och fick av reportern frågan om när man skulle börja ta marknadsandelar igen och ”ha den billigaste matkassen”!

Jag vred mig i plågor framför tv:n och visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Inte ens ekonomireportern på landets största nyhetsprogram kunde tänka längre än att inbilla sig att det viktigaste var att ha den billigaste matkassen!

Orsakerna till Coops problem är många, många fler och helt andra än att deras matkasse inte är billigast.

Men ständigt är det detta enfaldiga fokus på lägsta pris. Jag är naturligtvis fullkomligt medveten om att de allra flesta (inklusive jag själv) har högst begränsade ekonomiska resurser och inte kan strö pengar omkring sig hur som helst. Och ingen vill självfallet heller betala överpriser. Men det är inte det saken handlar om.

Det handlar om vilka effekterna blir av att vi inbillar oss att allt ska vara billigt, billigt, billigt. Och så lite billigare ändå.

För hur kan det då bli så där billigt?

Ett skäl är förstås att de stora internationella kedjorna gör så gigantisk stora inköp att de kan pressa priserna lägre ner än någon annan.

Men en förutsättning är också att det någonstans (vanligtvis långt bortom vår egen horisont) finns människor som producerar dessa varor till väldigt låga priser. Vilket innebär att de som syr upp kläderna eller tillverkar gympadojorna jobbar under usla, slavliknande förhållanden, till svältlöner i fabriker som till och med rasar ihop i värsta fall.

Och det är inget att förvånas över att det slinker med hästkött i den djupfrysta lasagnen eller pannbiffen. Ingen ska inbilla sig handeln kan hålla dessa lågpriser och ändå tjäna pengar, ifall det var förstklassiga råvaror i alla förpackningar?! Vi får vara glada över att det bara är häst, som kommit med i köttfärssmeten!

Särskilt problematiskt i sammanhanget är kedjornas inköp till sina egna märkesvaror – det må vara Ica eller Decathlon – liksom offentlig upphandling.

Lagen om offentlig upphandling (LOU) är tydlig med att offentligt drivna verksamheter skall köpa varor och tjänster till förmånligaste pris. Det är naturligtvis viktigt att de inte slösar med våra, skattebetalarnas pengar.

Och de måste inte handla av den billigaste leverantören, men det ska finnas goda skäl till att inte välja lägsta pris utan en leverantör som kanske är något dyrare på grund av specifik kompetens eller hög kvalitet. Så i de allra flesta fall blir det i alla fall den som kan press priset lägst, som vinner en upphandling.

Den som lämnar anbud i offentliga upphandlingar måste ofta kunna visa att man sköter skatter och avgifter. Ofta ska även uppgifter om underleverantörer finnas med i anbuden.

Men det finns ingenting som hindrar att dessa underleverantörer har andra underleverantörer. Som har andra underleverantörer. Och längst ner i den kedjan kan det finnas både svarta löner, usla arbetsförhållanden eller inblandning av billigare surrogat för de råvaror man egentligen trodde sig ha köpt. Så kan man få riktigt låga priser.

När gigantiska, internationella bolag med kraftigt pumpade muskler eller mindre nogräknade prispressare tar över allt mer av marknaden får det effekter på många flera ställen än på prislapparna.

Små, lokala, kanske specialiserade, entreprenörer med skattekontot i ordning och höga ambitioner när det gäller kvalitet och service får allt svårare att överleva.

Det gäller inom de flesta branscher.  

Men det är billigt.

Print Friendly, PDF & Email

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.