Alf Mork gav inte bara Flora en historia

Alf Mork tänkte en gång bli präst, men kom att predika helt andra budskap och för betydligt större skaror. Han lämnade den norska fjord, vid vilken han var född, för Stockholm i slutet av 1950-talet och kom till Arbmans Annonsbyrå. Det var där den svenska reklamens kreativa revolution föddes.

Det finns de som beskyllt Alf som ungdomens förförare, när han genom den klassiska kampanjen för TT Mellanöl bidrog till att varumärket snabbt tog 60 procent av ölmarknaden. Faktum är förstås att han bara gjorde sitt jobb oerhört väl – att sälja öl.

Men man kan nog säga att han sonade sina, eventuella, mellanölssynder, med kampanjen för Socialstyrelsen där bland annat Peter, en 23-årig, luggsliten och tilltufsad uteliggare håller upp bilden på sig själv som en 15-årig, lite vek, blond kille med beatleslugg. Rubriken löd: ”Du som köpte ut spriten hjälpte till”. Inte många förblev oberörda.

En annan av Alfs starkaste kampanjer, refuserades dock av en alltför feg kund, VISIR (Vi som inte röker). Filmen visade en liggande flicka i de lägsta tonåren, med bar överkropp och en cigarett i handen. Ett kvarts kilo tjära faller i en stråle ned mot hennes bröst.

Speakerrösten sa: “20 cigarretter om dagen ger ett kvarts kilo tjära om året. Om du börjar röka före 15 års ålder är risken stor att du får lungcancer.”

Filmen stoppades av en kommitté hos kunden, som tyckte att scenen var bra, men föll på barnpornografin. Tjärstrålen uppfattade de som en fallossymbol! Filmen belönades dock i flera internationella tävlingar och visades på många håll runt om i världen.

Alfs populäraste reklamfilmer, i en bredare allmänhet var nog ändå de många hans gjorde för Flora, med Margaretha Krook och Ernst-Hugo Järegård.  Själv blev han allmänt bekant genom boken Uppfinnaren. Den var visserligen enligt honom helt och hållet en roman. Men som i så många av de historier han författade, låg mycken verklighet bakom fantasierna. Den blev snabbt en bestseller och trycktes i flera upplagor.

Alf skulle förmodligen ha blivit en salvelsefull predikant. För han var en genial kommunikatör, som drevs av en oöverträffad glöd och passion. Och en stor berättare, med en speciell, svart humor. Men han bar också på ett svårmod och en svartsyn och kunde ge uttryck för en känsla av att vara missförstådd. Vilket också stämde ibland. Som den konstnär han var, kom han ibland lite väl långt ut på grenen. Det bidrog nog till att filmatiseringen av Uppfinnaren, inte blev samma stora framgång som boken. Den spelades in som serie för TV3, men fick ett rätt svalt mottagande. Den hade förmodligen vunnit på om han överlämnat regiuppdraget till någon utomstående.

Alf var inte bara en av våra mest framgångsrika och internationellt belönade kreatörer samt helt naturligt den första att bli invald i Platinaakademien (1975). Han var en central del av den svenska, kreativa revolutionen på Arbmans, ofta i team med Leon Nordin. Det var en era som av många, naturliga skäl aldrig återkommer, men ständigt bör finnas med i diskussionerna om reklamens utveckling och mål. Det var en tid, när kreatörerna just lyfts fram i ljuset och fått status i yrket, de kreativa ambitionerna inte visste några gränser och reklamdebatten var livlig och fruktsam.

Det var också en tid, när reklambranschens ekonomi var svindlande god och begrepp som ”A-skisser” inte var någon fantasi. Det hände, omän inte alltför ofta, att arbetsgruppen kunde kasta sig på ett plan till Paris för att få några bra bilder till en kampanj. Och en väldigt trevlig middag.

Jag hade tillfälle att samarbeta en del med Alf under 1980- och 90-talen.

När jag startade Quo Vadis, 1987, introducerade jag en ny redaktionell idé: kampanjanalyser. Det hade märkligt nog inte gjorts i svensk reklampress tidigare. Vi speglade aktuella reklamkampanjer med bakgrund, målsättning, kreativ strategi, mediastrategi, effekter – etc. Varje kampanjanalys kommenterades också av några yrkesmän, ofta en kreatör och någon på kundsidan. Många gånger var det Alf Mork och Olle Wästberg, som då var marknadschef på Dagspressens Marknadsinformation.

Senare under ett par år i början av 1990-talet (innan Quo Vadis gick från tidningsformatet till daglig faxtidning) medverkade Alf som krönikör i tidningen. Ibland handlade hans krönikor om faktiska minnen från hans arbete, andra gånger var det rena skrönor och noveller. Ofta färgade av hans svarta humor.
Sista gången jag träffade Alf var 2003. Han höll då på att sammanställa en bok, byggd på minnen av möten. Ett antal helt sanna, udda historierna om hans möten med kändisar, legender, divor och personligheter genom åren. På hans högst personliga sätt. Elisabeth Taylor, Isabella Scorupco, Olof Palme, Michael Douglas, Frederico Fellini, Astrid Lindgren, John Cleese, Jan Guillou, Ingemar Johansson, Vilhelm Moberg, Marcello Maestroiani och Marlene Dietrich är några av dem som passerar revy genom boken. Alltsammans illustrerat av honom själv i ett 70-tal målningar och tuschteckningar. Jag har dock aldrig sett att boken verkligen givits ut, vilket är sorgligt.

Vi publicerade vid det tillfället en osannolik, men helt sanningsenlig, berättelse ur boken, som handlade om hur Alf lyckades samla nio av våra största skådespelare till en av de första reklamfilmerna för Flora. I en tid, när ingen skådis ville nedlåta sig till något så simpelt. Två av de närvarande skådespelarna blev senare klassiska i Floras reklam – Margaretha Krook och Ernst Hugo Järegård (den historien har jag också publicerat här, med Alfs familjs godkännande).

Under de år som han medverkade som krönikör i Quo Vadis, väckte han allra mest uppmärksamhet med en text som var en helt autentisk beskrivning av hur han arbetat med en film om lungcancer och en senare antirökkampanj, för VISIR. Den ledde till att han under en period var flitigt anlitad av läkare, cancerforskare och skolor, som ville att han skulle komma och berätta om sina erfarenheter.

Jag publicerar den krönikan igen, här intill, som en hyllning till Alf och för att den så väl beskriver hans starka engagemang och passion för sitt yrke och dess uppgift. Dessutom påminner det oss om vilken stor kommunikatör han var. Dessvärre också om hur dumhet, feghet och brist på kompetens ibland kan stoppa genial kommunikation.

Jag hoppas att alla nuvarande och blivande kreatörer läser och begrundar hans sätt att ta sin uppgift på allvar.

Alf Mork må ha lämnat reklambranschen för många år sedan. Men hans betydelse för svensk reklam är evig och förhoppningsvis också hans ideal

Print Friendly, PDF & Email

4 thoughts on “Alf Mork gav inte bara Flora en historia

  1. Hej Carin fint du har skrivit om Alf Tror ej ochj vet att TVserien ej gick fram berodde på Alfs regi utan att TVreklam precis hade startat och kunden satte press på TV3 som levde på reklam. Idag skulle Uppfinnare gå hem på ett helt annat sätt när man kan ta till sig satiren och fått känna på TVreklamens gissel.
    Min son håller på och redigerar om en ny version som ser lovande ut.
    Ja tiden har gått och snart är jag pensionär men tänker fortsätta arbeta. Är verksamhetschef för ett äldreboende på Kungsholmen och stormtrivs. Bor kvar på Högbergsgatan.
    Minns så väl när Kenny försökt introducera mig för dator och jag
    var oförstående! Nu kan man ju inte leva utan den. Hela min verksamhet är du i datorn! Vilken utveckling med tanke på chefssekreterarutbilning med stenografi i 3 språk m.m
    Hälsa din man Carin

Leave a Reply to carin morkCancel reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.