Staffan Forsman är helst tyst och jobbar

Staffan Forsman är mannen som givit uttrycket ”låg profil” ett ansikte. Han älskar sitt jobb. Men han är inte road av att uttala sig i pressen eller att bli intervjuad. Han formulerar sig genom sina jobb och då lyssnar de flesta.  Hemligheten bakom detta beskriver han själv med två enkla ord: ”Lust och glädje”.

När han nu, tillsammans med Sven-Olof Bodenfors, belönats med Stora Annonsörpriset vill jag gärna återge en tidigare intervju jag gjorde med honom. Det har gått några år. Men varken Staffan Forsman eller hans attityd till sitt arbete har förändrats speciellt mycket.  Så här kommer den igen:

–Om det finns ett kommunikationsproblem, så är det oftast lika intressant oavsett vad det handlar om, så länge det är en OK produkt eller tjänst. Det är just själva problemlösningen som är det roliga. Och för att finna den lösningen gäller det att försöka sätta sig in i vad människor tänker när de ser det. Hur tilltalar man mottagaren på ett sympatiskt sätt? Hur får man henne eller honom att stanna upp och känna sympati? Vad ska man göra för att glädja dem, oroa dem, få dem att höja på ögonbrynen? Man får en sån kick, när man finner idéerna, säger Staffan Forsman.

Hans recept för att nå fram till dessa idéer förefaller egentligen rätt enkelt.

–Man ska leva som vanligt och vara lyhörd för vad som är på gång, vad som är ”the talk of the town” och utnyttja den kunskapen på något sätt. Då har man en genväg till mottagarnas hjärna, hjärta och mage.

Från allra första början var det dock inte kommunikationen som lockade honom. Det var hans stora intresse för att teckna, måla och fotografera som förde honom till reklambranschen.

–Jag insåg att ”reklamtecknare” var ett yrke. Min kompis Lasse Welldén och jag hade förstått att vi måste ha något jobb. Vi brukade måla och fotografera och teckna tillsammans. Så vi packade ihop en gemensam portfölj och gick runt på annonsbyråerna i Göteborg. I bokstavsordning efter telefonkatalogen.

Efter någon vecka lyckades båda få jobb på varsin byrå.
–Jag blev bud på Reklamgruppen, med löfte om att få komma in på ateljén. Blotta ordet ”ateljén” lyste i ögonen på mig.

Löftet infriades. Sedan Staffan Forsman under ett halvår skaffat sig en utomordentligt god lokalkännedom i Göteborg, släpptes han in i ateljén och befordrades till klisterprins. Än idag minns han den första, stora triumfen.

Han hade fått göra en alldeles egen annons för en blixtlåsfabrik. Annonsen fick åka med i den stora bunten som kontaktmannen tog med till kunden för presentation.

–När han kom tillbaka till byrån höll han upp annonsen i ateljén och frågade ”vem har gjort den här?”. Kunden hade tyckt att den var trevlig. Visserligen användes den aldrig. Men vad stolt jag blev!

Med tiden dök förstås även hans alster upp i tryck och han kommer ihåg den fascination han kände över att många människor kunde titta på det som han hade varit med och gjort.

I början av 70-talet erbjöds han jobb på Arbman 6.

–Det var som att få gå igenom en pärleport. Tänk att få ett visitkort som det stod ”Arbmans” på.

Han arbetade som AD-assistent till Christer Holmqvist. Copywritern Lasse Collin ingick i arbetsgruppen.

–Han är en otroligt duktig reklamman som brann för sitt jobb. Jag har lärt mig hur mycket som helst av honom.

När Arbmans några år senare lade ner Göteborgs-byrån fick Lasse Collin och Staffan Forsman jobb som ett team på Ervaco. En anställning som han beskriver som ”det ettåriga kriget”. Teamet Collin och Forsman kom aldrig riktigt överens med Ervacos chef. De drog istället snart vidare till Gummaelius.

–Där var vi också kvar till the bitter end, när byrån lades ner. Men då började vi fundera lite om vi var förföljda. Det var den andra byrån som lades ner medan vi jobbade där.

Men upp på Gummaelius hade då redan kommit en man vid namn Rolf Nilsson, med Ecco- och Lejon-skor i bagaget.

–Det var när löparvågen just börjat. Lejonskorna importerades från Asien och det var första gången som det gick att köpa lite billigare sportskor.

När Gummaelius lades ner 1978, bildades Bäcker, Collin, Forsman, som snart blev Collin & Forsman. 1980 kom en ung man, vid namn Mikko Timonen, till byrån och sökte jobb som originaltecknare.

And the rest is history. Reklamhistoria.

Collin & Forsman var under många år det hetaste och mest kreativa vi hade på Västkusten. Förutom för Ecco och Lejonskor hämtades ägg av olika valörer hem för exempelvis Lilla Volvon, Hilding Anders sängar och DFDS Tor Line. Plus fem Clio-statyer i guld.

1984 gjorde dock de gamla barndomskompisarna Sven-Olof Bodenfors och Staffan Forsman allvar av sina emellanåt återkommande tankarna på att göra något tillsammans. Först i mycket blygsam skala. Oftast satt de hemma hos Sven-Olof Bodenfors och jobbade på en kund de inte ens hade.

–Men sen fick vi med en grej på en guldäggsutställning som vi gjort själva helt utan byråerna och då blev tankarna mer konkreta. Vi skulle kanske klara av att göra något på egen hand.

Det hade i och för sig gjort en hel del tillsammans genom åren, t ex i Linje 3 i kärnkraftsomröstningen i Göteborg tillsammans med Björn Engström, som ju idag också är F&B-partner. Men aldrig arbetat ihop.

–När jag var sju år flyttade min familj och på hösten i ettan klev jag in i ett klassrum där det satt en kille som hette Sven-Olof. Vi bodde i samma område och blev kompisar och spelade fotboll ihop och så.

Efter nian blev umgänget lite mer sporadiskt. Men senare strålade de ihop igen på Konstindustriskolan, där Sven-Olof Bodenfors pluggade industridesign och Staffan Forsman design.

Men för 25 år sedan slog de sig ihop på allvar. Och den gamle parhästen Mikko Timonen hängde med och fortfarande jobbar de tillsammans.

Staffan Forsman erkänner att han onekligen var lite orolig när han tog det stora språnget och drog igång byrån med Sven-Olof Bodenfors.

–Jag är en ängslig själ. Även om jag hoppat från höga klippor ibland, så har hjärtat suttit väldigt högt upp i halsgropen. I början var jag nog lite förvånad över att det fungerade så bra. Och jag visste inte att Sven-Olof var den han är. Jag gillade honom förstås och visste att han var en hyfsad AD, en god skribent och en bra kompis. Men att han var så begåvad på annat det hade jag inte en aning om.

Från köksbordet hemma hos Sven-Olof Bodenfors har verksamheten rusat iväg.

–Filip Nilsson, som är en superbegåvning, satte turbo på den kreativa utvecklingen redan 1988. Tillsammans erövrade vi byråns första guldägg, påminner Staffan Forsman.

Idag har byrån ett hundratal medarbetare och kontor i både Göteborg och Stockholm. I åratal har den varit landets mest framgångsrika vid guldäggsutdelningarna och andra tävlingar. Dessutom är det idag självklart för de flesta stora varumärken att vända sig västerut, när man funderar på ett nytt reklambyråsamarbete.

Staffan Forsman, som belönades med platinaägg 1998,  fortsätter  jobba med det roligaste han kan tänka sig, tillsammans med de duktigaste av yrkesmän och de stora, kända, svenska varumärkena. Sin egen roll tonar han som vanligt gärna ner.

–Jag är bara en liten kugge i detta stora lokomotiv

Print Friendly, PDF & Email

3 thoughts on “Staffan Forsman är helst tyst och jobbar

Leave a Reply to Bladet vänds i svensk reklamhistoriaCancel reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.