{"id":1122,"date":"2012-04-28T15:15:27","date_gmt":"2012-04-28T14:15:27","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.notabene.se\/?p=1122"},"modified":"2012-04-28T16:37:28","modified_gmt":"2012-04-28T15:37:28","slug":"till-minne-av-per-henry-richter","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.notabene.se\/?p=1122","title":{"rendered":"Till minne av Per-Henry Richter"},"content":{"rendered":"

\u00c4nnu en av de stora kreat\u00f6rslegenderna, Per-Henry Richter, har g\u00e5tt ur tiden. I m\u00e5ndags natt l\u00e4mnade denne gigant bland copywriters jordelivet, i sitt 84:e \u00e5r. <\/span><\/span><\/p>\n

Han fick sitt f\u00f6rsta guld\u00e4gg 1964 och totalt samlade han ihop 14 guld\u00e4gg och ett 20-tal silver, under sin l\u00e5nga karri\u00e4r. Dessutom ytterligare drygt 40 diplom. 1985 blev han invald i Platinaakademien.<\/span><\/span><\/p>\n

Som flera andra av tidiga generationers copywriters b\u00f6rjade han sin bana som journalist, bland annat p\u00e5 Sydsvenska Dagbladet och Kv\u00e4llsposten. Men p\u00e5 1950-talet b\u00f6rjade han skriva copy, lockad till reklambranschen av en kompis. Hans f\u00f6rsta anst\u00e4llning i reklambranschen var p\u00e5 Svenska Telegrambyr\u00e5n, men Arbmans blev snart hans hem och d\u00e4r blev han kvar. <\/span><\/span><\/p>\n

Findus, Skandia, Boda, Pripps, Salubrin, Dux, Fazer, SJ, Felix, Femina och Elektrohelius \u00e4r n\u00e5gra av de varum\u00e4rken som f\u00e5tt n\u00e4ring av hans penna. <\/span><\/span><\/p>\n

Han texter var intelligenta, ofta skrivna med glimten i \u00f6gat och en stor portion humor. Sj\u00e4lv sa han, i en intervju i Helsingborgs Dagblad att \u201dJag har aldrig varit road av att skriva. Men jag har haft j\u00e4vligt roligt\u201d. <\/span><\/span><\/p>\n

 <\/p>\n

\"\"<\/a>
Anons f\u00f6r Alla stj\u00e4rtars byxa, med copywriter Richter som modell<\/figcaption><\/figure>\n

 <\/p>\n

Det var l\u00e4nge sedan jag sj\u00e4lv senast tr\u00e4ffade Per-Henry Richter p\u00e5 Arbmans i Malm\u00f6, drygt ett par decennier faktiskt. Jag minns honom som en gladlynt person, men samtidigt mycket respektingivande. \u00a0Inte minst n\u00e4r han kom med uttalanden som “Jag har v\u00e4ldigt lite t\u00e5lamod med ofullkomlighet”. <\/span><\/span><\/p>\n

Jag tror att Lars Hall kom v\u00e4ldigt n\u00e4ra sanningen n\u00e4r han i en intervju uttrycket det s\u00e5 h\u00e4r:<\/span><\/span><\/p>\n

\u201dPer-Henry Richter var en liten och till synes rolig person som skrev n\u00e5got innihelvete bra. Men han kunde vara elak. \u2019God morgon medelm\u00e5ttor\u2019 skrek han n\u00e4r han kom in p\u00e5 kontoret varje morgon. N\u00e4r det g\u00e4ller kl\u00e4derna var han alltid kl\u00e4dd i en randig murarblus som h\u00e4nde utanf\u00f6r byxorna. Det var nog f\u00f6r att d\u00f6lja en viss rond\u00f6r, kan jag t\u00e4nka mig.\u201d<\/span><\/span><\/p>\n

Svensk reklam har mycket att tacka Per-Henry Richter f\u00f6r. Som inspirat\u00f6r och l\u00e4rom\u00e4stare, naturlitvis. Men han var ocks\u00e5 en av grundarna till Reklam- & Designhistoriska f\u00f6reningen som bildades 1996, med m\u00e5ls\u00e4ttningen att samla in och arkivera svensk reklam. <\/span><\/span><\/p>\n

2009 visades ett urval av hans jobb p\u00e5 en utst\u00e4llning p\u00e5 Rum f\u00f6r Reklam p\u00e5 Landskrona museum. I samband med det intervjuades han av Helsingborgs Dagblad om sin karri\u00e4r och om reklamen f\u00f6rr och nu. Om dagens reklam sa han: \u201dJag f\u00e5r nog s\u00e4ga att vi var modigare. Reklamen i tv och dagspressen tycker jag \u00e4r bedr\u00f6vlig, de har ju ingenting med produkterna att g\u00f6ra.\u201d<\/span><\/span><\/p>\n

En annan legendar, Sam Katz (en g\u00e5ng copywriter p\u00e5 DDB i New York), var i sina kr\u00f6nikor i Quo Vadis oftast stenh\u00e5rd, men r\u00e4ttvis. Inte mycket fann n\u00e5d inf\u00f6r hans \u00f6gon och hans kritik var sylvass. Men en av de f\u00e5 som fick Sams hyllning i Quo Vadis var Per-Henry Richter. Hans annons f\u00f6r Boda, med rubriken \u201dAlbin\u201d, fick vid ett tillf\u00e4lle huvudrollen i en av Sams kr\u00f6nikor. <\/span><\/span><\/p>\n

Klicka p\u00e5 l\u00e4nken h\u00e4r nedanf\u00f6r, s\u00e5 kan du l\u00e4sa kr\u00f6nikan.\u00a0Hela sidan\u00a031 i \u00a0Quo Vadis, den 4 september 1989 \u00f6ppnas upp, inklusive annonsen med Per-Henry Richters legendariska text (backa sedan ett steg i din webbl\u00e4sare, s\u00e5 kommer du tillbaka hit)<\/span><\/span><\/p>\n

Albin<\/a><\/span><\/span><\/p>\n

P\u00e5<\/span>\u00a0samma s\u00e4tt, som Albin\u00a0lever ett evigt liv\u00a0kan man nog s\u00e4ga att Per-Henry Richter har sitt eviga liv. N\u00e4r vi bl\u00e4ddrar i gamla guld\u00e4ggsb\u00f6cker och ber\u00e4ttar minnen om en av v\u00e5ra fr\u00e4msta copywriters genom tiderna. <\/span><\/p>\n

Nu har han tagit sig \u00f6ver Styx. <\/span><\/p>\n

Men d\u00e4r, p\u00e5 den andra stranden, kan jag t\u00e4nka mig att det sitter ett glatt s\u00e4llskap och sk\u00e5lar och drar sina historier f\u00f6r varandra. M\u00e4n som Per-Henry Richter, Alf Mork, John Melin, Anders \u00d6sterlin, Georg Oddner, Jan Cederquist, Lars-B\u00f6rje Carlsson och Kaj Malm\u00e9n. Vid deras f\u00f6tter sitter en lite yngre generation, som aldrig hann g\u00f6ra klart de storverk de b\u00f6rjat p\u00e5, exempelvis Henri Holmgren och Jan Switz.<\/span><\/p>\n

Och h\u00e4r sitter vi kvar. Och saknar dem alla, men ler vid minnet av dem.<\/span><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\nTweet<\/a>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u00c4nnu en av de stora kreat\u00f6rslegenderna, Per-Henry Richter, har g\u00e5tt ur tiden. I m\u00e5ndags natt l\u00e4mnade denne gigant bland copywriters jordelivet, i sitt 84:e \u00e5r. Han fick sitt f\u00f6rsta guld\u00e4gg 1964 och totalt samlade han ihop 14 guld\u00e4gg och ett 20-tal silver, under sin l\u00e5nga karri\u00e4r. Dessutom ytterligare drygt 40 diplom. 1985 blev han invald […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[38,97],"tags":[69,107],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p1k0bi-i6","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_likes_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1122"}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1122"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1122\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1129,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1122\/revisions\/1129"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1122"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1122"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1122"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}