{"id":1469,"date":"2013-07-24T17:03:55","date_gmt":"2013-07-24T16:03:55","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.notabene.se\/?p=1469"},"modified":"2023-05-12T14:49:51","modified_gmt":"2023-05-12T13:49:51","slug":"soren-blankings-stafettpinne","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.notabene.se\/?p=1469","title":{"rendered":"S\u00f6ren Blankings stafettpinne"},"content":{"rendered":"

1993 och 1994 delade n\u00e5gra av Patina-akademiens medlemmar med sig av sina \u201d\u00e4dla tankar\u201d. De publicerades i tv\u00e5 specialbilagor i Svenskt Pappers tidning Papper, som producerades av Hall & Cederquist.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Lars Hall har nyligen s\u00e4nt mig kopior p\u00e5 dessa bilagor och jag tycker inte att jag kan h\u00e5lla dem f\u00f6r mig sj\u00e4lv, utan vill g\u00e4rna dela med mig en del av dem. F\u00f6r \u00e5ren har g\u00e5tt och alltf\u00f6r m\u00e5nga har gl\u00f6mt eller aldrig l\u00e4st dessa texter och tankar fr\u00e5n n\u00e5gra av v\u00e5ra st\u00f6rsta kreat\u00f6rer. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Jag har kritiserat dem f\u00f6r att de samlats i en \u201dakademi\u201d, som inte g\u00f6r n\u00e5gon m\u00e4rkv\u00e4rd insats f\u00f6r sin bransch. Men en g\u00e5ng i begynnelsen var nog avsikten en annan.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Det f\u00f6rsta platina\u00e4gget delades ut 1975 och cirka 15 \u00e5r senare tog n\u00e5gra av vinnarna initiativet till Platina-akademien. D\u00e5 fanns ocks\u00e5 en uttalad ambition att verka f\u00f6r branschens intellektuella utveckling.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

P\u00e5 ett av akademiens m\u00f6ten f\u00f6reslog S\u00f6ren Blanking att man skulle g\u00f6ra en bok d\u00e4r medlemmarna var och en skulle f\u00e5 fritt spelrum att till fr\u00e4mst de yngre generationerna f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rmedla n\u00e5gra t\u00e4nkv\u00e4rdheter.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Dessa skulle s\u00e5 sm\u00e5ningom samlas i en bok. Nu kom man inte l\u00e4ngre \u00e4n till de tv\u00e5 bilagorna. Men det vore synd om alla de texterna f\u00f6rsvinner i historiens dunkel.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Jag har tidigare kunnat \u00e5terpublicerat Jan Cederquists skr\u00f6na om Pedro Rodriguez\u2019 n\u00e4st intill o\u00e4ndliga resa.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Idag har jag talat med S\u00f6ren Blanking, som g\u00e4rna l\u00e4t mig publicera hans text fr\u00e5n Platina-bilagan. En text om v\u00e5ndan och gl\u00e4djen i copywriterns jobb. En text som \u00e4r t\u00e4nkt att vara en stafettpinne f\u00f6r nya generationer av kreat\u00f6rer. Och som kan sk\u00e4nka en igenk\u00e4nningens balsam i sinnet p\u00e5 den etablerade, som st\u00e4ndigt str\u00e4var mot h\u00f6gre m\u00e5l.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/p>\n

S\u00e5 jag \u00f6verl\u00e4mnar ordet till S\u00f6ren Blanking, i Platina, nummer 2 1994: <\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/p>\n

\u201d<\/strong>Doctor T J Eckleburg<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

av copywriter S\u00f6ren Blanking <\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/p>\n

I F Scott Fitzgerald`s “Den store Gatsby” finns en figur som fascinerat mig fr\u00e5n f\u00f6rsta stund vi m\u00f6ttes och som jag alltsedan dess st\u00e4ndigt umg\u00e5tts med. Han heter “Doctor T J Eckleburg”.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

I den amerikanska originalupplagan dyker han f\u00f6rsta g\u00e5ngen upp p\u00e5 sidan 32 d\u00e4r han framtr\u00e4der som tv\u00e5 gigantiska \u00f6gon bakom gula glas\u00f6gonb\u00e5gar. Han saknar ansikte; n\u00e4sa, mun, h\u00e5r finns inte. Det \u00e4r bara detta – tv\u00e5 enorma pupiller som stirrar p\u00e5 dig och s\u00e5 de gula b\u00e5garna och rubriken “Doctor T J Eckleburg”.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Han sitter p\u00e5 en stortavla i ett skr\u00e4pomr\u00e5de p\u00e5 v\u00e4g till Long Island utanf\u00f6r New York.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

I f\u00f6rbifarten dyker han sedan upp p\u00e5 sidan d\u00e4refter p\u00e5 sidan 110, 112 och slutligen p\u00e5 sidan 141, hela tiden i f\u00f6rbifarten.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Vad g\u00f6r Doctor T Eckleburg reklam f\u00f6r?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Det f\u00e5r vi aldrig veta. Vad betyder “T”, vad betyder “J”, vad st\u00e5r “Eckleburg” f\u00f6r?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Under \u00e5tskilliga resor till New York har jag f\u00f6rs\u00f6kt f\u00e5 kontakt med doktorn, men han har avvikit. Han avvek i samma \u00f6gonblick han blev vittne till en bilolycka d\u00e4r en kvinna d\u00f6r och d\u00e4r f\u00f6raren smiter fr\u00e5n olycksplatsen. F\u00f6raren var Jay Gatsby, som strax d\u00e4refter skulle f\u00e5 betala med sitt liv f\u00f6r der brott han begick.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

“Gud ser allt”, s\u00e4ger en av romanpersonerna inf\u00f6r Doctor Eckleburgs stirrande \u00f6gon.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Scott Fitzgerald b\u00f6rjade sin karri\u00e4r som copywriter. I ett brev till sin dotter Scottie skriver han m\u00e5nga \u00e5r senare:<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

“Annonsbyr\u00e5erna \u00e4r bara bluff, precis som filmen och b\u00f6rsm\u00e4kleriet. Om du \u00e4r \u00e4rlig m\u00e5ste du medge att deras konstruktiva bidrag till m\u00e4nskligheten \u00e4r plus minus noll. Det \u00e4r helt enkelt ett s\u00e4tt att ge tvivelaktiga l\u00f6ften till en l\u00e4ttlurad allm\u00e4nhet. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u2013 Om jag hade befordrats n\u00e4r jag var reklamman och f\u00e5tt tillr\u00e4ckligt med pengar att gifta mig med din mor 1920 skulle mitt liv kanske blivit helt annorlunda. Men alldeles s\u00e4ker \u00e4r jag inte. Folk k\u00e4mpar sig fram till vad de \u00e4r trots alla hinder – kanske skulle jag ha blivit f\u00f6rfattare f\u00f6rr eller senare i alla fall.”<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Doctor T j Eckleburg oroar mig och har oroat mig under hela mitt drygt 30-\u00e5riga liv som copywriter. Hans utst\u00e5ende pupiller bakom de gula b\u00e5garna stirrar n\u00e4rg\u00e5nget p\u00e5 mig, oftast i gryningen. Undrar han kanske hur jag f\u00f6rvaltat mitt pund?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Jag har inget bra svar p\u00e5 det. Eller har jag det, men \u00e4r f\u00f6r feg att svara honom?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Jag har alltid avundats de tv\u00e4rs\u00e4kra, inte minst i v\u00e5r bransch, de som alltid vet eller som, n\u00e4r de inte sj\u00e4lva vet, \u00e4r snabba och bel\u00e4sta nog att citera st\u00f6rre profeter.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Jag har st\u00e5tt p\u00e5 reklambranschens infantila gurulista under m\u00e5nga \u00e5r, men jag har aldrig hittat n\u00e5gra patentnycklar till kreativitetens hemvist.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Jag \u00e4r ingen guru och vill inte vara n\u00e5gon, jag har alltid tvivlat p\u00e5 att det jag g\u00f6r \u00e4r bra och jag har alltid tvivlat p\u00e5 att det jag g\u00f6r \u00e4r meningsfullt.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Men jag har aldrig fuskat i det jag g\u00f6r, under hela mitt yrkesliv har texten i en enspaltare varit lika viktig som texten p\u00e5 en helsida. Det \u00e4r s\u00e5dana tr\u00f6ster man tvingas s\u00f6ka sig till n\u00e4r man st\u00e4ller till med sj\u00e4lvr\u00e4fst.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

F\u00f6r 30 \u00e5r sedan bytte jag ert liv som journalist mot ett liv som reklamskribent; jag bytte ett liv mot ett annat och inget av de liven l\u00e5g i sl\u00e4kten. S\u00e5tillvida var jag representativ f\u00f6r den efterkrigsgeneration som st\u00e4llde in st\u00f6vlarna f\u00f6r gott och bytte till l\u00e5gskor. Vi f\u00f6rvandlade Sverige p\u00e5 ett par decennier och jag var en av dem som var med och med ett eller annat pennstreck fick m\u00e4nniskor med p\u00e5 noterna om utveckling, framsteg, v\u00e4lf\u00e4rd.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Jag hade aldrig kunnat g\u00f6ra det s\u00e5 direkt och s\u00e5 avl\u00e4sbart som journalist, f\u00f6rs\u00f6ker jag inbilla mig. Som reklamskribent n\u00e5r jag ut till miljoner l\u00e4sare, om jag blir l\u00e4st, vilket jag f\u00f6rs\u00f6kt. Ingen svensk f\u00f6rfattare kommer n\u00e5gonsin i n\u00e4rheten av de upplagor en skribent p\u00e5 en stor reklambyr\u00e5 har m\u00f6jlighet art n\u00e5. Jag talar inte om makt, jag talar om m\u00f6jlighet att p\u00e5verka och f\u00f6r\u00e4ndra, f\u00f6rhoppningsvis till det b\u00e4ttre. Om jag f\u00f6rsiktigt p\u00e5st\u00e5r att jag skrivit en A4 om dagen, 200 dagar om \u00e5ret under 30 \u00e5r, inneb\u00e4r det 6000 sidor reklam, distribuerad i miljonupplagor.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u2013 Hur mycket av denna reklamtext har stannat kvar i m\u00e4nniskors medvetande?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

N\u00e4stan ingenting.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

En 4-rading av Ferlin ing\u00e5r i v\u00e5rt kulturarv.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Reklam skrivs inte f\u00f6r evigheten, poeter g\u00f6re sig icke besv\u00e4r.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u00c4nd\u00e5.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Utan spr\u00e5ket vore jag ingenting. Jag \u00e4r inte s\u00e4rskilt p\u00e5hittig, jag \u00e4r inte s\u00e4rskilt kommersiell. Kanske \u00e4r det till och med s\u00e5 att jag anv\u00e4nt, utnyttjat, reklamen f\u00f6r att f\u00e5 se mig sj\u00e4lv i tryck, f\u00f6r att p\u00e5 andras bekostnad f\u00e5 lyckas med en f\u00f6rbjuden sport?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Reklambranschen har en f\u00f6rm\u00e5ga att dra till sig m\u00e4nniskor som i grunden saknar sj\u00e4lvf\u00f6rtroende. Det \u00e4r en generalisering och jag avskyr generaliseringar, men denna avsaknad av sj\u00e4lvf\u00f6rtroende som jag p\u00e5st\u00e5r finns, den har i branschen till \u00f6verm\u00e5ttan f\u00f6tts sin motsats; tv\u00e4rs\u00e4kerheten. Att p\u00e5st\u00e5 sig veta, att sitta inne med nycklar till skapandets kammare.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u2013 Var finns tvivlarna, de som ifr\u00e5gas\u00e4tter sitt eget hantverk och meningen med det?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Jag \u00e4r f\u00f6rm\u00e4ten nog att tro att tvivlet \u00e4r ett gott fr\u00f6 till skapande. Jag \u00e4r ingen st\u00f6rre v\u00e4n av Bernard Bufferts m\u00e5leri, men han sade n\u00e5got en g\u00e5ng som jag sympatiserar starkt med. Han sade ungef\u00e4r s\u00e5 h\u00e4r att i v\u00e5r tid, d\u00e5 alla vet s\u00e5 mycket, d\u00e5 det finns fullt av genier och intelligensen inte har gl\u00f6mt bort n\u00e5gon m\u00e5ste jag erk\u00e4nna att jag inte vet n\u00e5gonting, att geniet inte har bes\u00f6kt mig eftersom jag m\u00e5ste arbeta s\u00e5 h\u00e5rt och hela tiden som jag arbetat har jag aldrig kunnat begripa det som tycks vara sj\u00e4lvklart f\u00f6r de flesta.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Ungef\u00e4r s\u00e5 \u00e4r det med mig, bortsett fr\u00e5n att jag \u00e4r lat. Jag har aldrig arbetat h\u00e5rt, \u00e4nd\u00e5 har geniet alltf\u00f6r s\u00e4llan haft tid med mig. Det \u00e4r trist.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Vad jag vet \u00e4r att framg\u00e5ngar har kommit n\u00e4r det k\u00e4nts roligt att jobba och n\u00e4r man vet att det man skriver betyder oerh\u00f6rt mycket f\u00f6r det f\u00f6retag som betalar ens skrivna; jag vet att jag med mina ord hj\u00e4lpt n\u00e5gra f\u00f6retag \u00f6verleva, v\u00e4xa, bli v\u00e4lm\u00e5ende och d\u00e5 k\u00e4nns detta att skriva f\u00f6r pengar inte frustrerande. Stig Dagerman k\u00e4mpade hela sitt liv mot “det onda som \u00e4r v\u00e4rre \u00e4n allt annat: att frukta m\u00e4nniskorna och att skriva f\u00f6r pengar”.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Jag har aldrig fruktat de m\u00e4nniskor som k\u00f6pt min reklam; m\u00e5nga har fascinerat mig och \u00e4nnu fler har tr\u00e5kat ut mig, framf\u00f6rallt genom att inte v\u00e5ga det jag \u00f6nskar de skulle v\u00e5ga. De senare har oftast f\u00e5tt medioker reklam.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

De jag tyckt om, ja i flera fall blivit n\u00e4ra god v\u00e4n med, har f\u00e5tt o\u00e4ndligt mycket mer \u00e4n de n\u00e5gonsin betalat f\u00f6r.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

S\u00e5 \u00e4r det. S\u00e5 \u00e4r det i varje fall f\u00f6r mig. Jag m\u00e5ste ha ett f\u00f6rh\u00e5llande, kalla det g\u00e4rna ett k\u00e4rleksf\u00f6rh\u00e5llande, till en uppdragsgivare. Jag m\u00e5ste tycka om det han eller hon sysslar med, ha respekt f\u00f6r deras kunnande, tycka att deras levebr\u00f6d \u00e4r viktigt f\u00f6r samh\u00e4llet. Det handlar naturligtvis om f\u00f6rtroende och frihet; ju st\u00f6rre frihet jag f\u00e5r som yrkesman, desto st\u00f6rre krav att verkligen g\u00f6ra n\u00e5got av den friheten.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Som v\u00e4l \u00e4r har jag aldrig upplevt skr\u00e4cken att skriva f\u00f6r pengar, eftersom pengar aldrig varit n\u00e5gon bevekelsegrund f\u00f6r mig. Jag har skrivit och skriver reklam d\u00e4rf\u00f6r att det \u00e4r det enda jag kan n\u00e5gots\u00e5n\u00e4r och d\u00e4rf\u00f6r att copywriting, n\u00e4r det k\u00e4nns roligt, \u00e4r s\u00e5 fruktansv\u00e4rt roligt. Och d\u00e5 menar jag copy som s\u00e4tts p\u00e5 pr\u00e4nt – av den enkla anledningen att jag inte k\u00e4nner mig hemma i TV-spotsens copyverkst\u00e4der. Detsamma s\u00e4ger v\u00e4rldens betydligt st\u00f6rre copywriters \u00e4n jag.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Ordet har ingen magi i en 30-sekundare och vad skall jag d\u00e5 d\u00e4r och g\u00f6ra? Andra f\u00e5r skriva tv\u00e5l och bl\u00f6jor, inte f\u00f6r att jag \u00e4r f\u00f6r fin f\u00f6r det, men jag kan det inte och det man inte beh\u00e4rskar skall man inte fuska med.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

P\u00e5 somrarna i Blekinge l\u00e4ser jag med stort intresse kringresande uppk\u00f6pares annonser om vinb\u00e4r och kantareller och kr\u00e4ftor, dyker djupt ner i sm\u00e5grisannonser och expertf\u00f6rtroende om avmaskade valpar.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Dessa annonser \u00e4r lika v\u00e4sensskilda fr\u00e5n “reklam” som viskningen \u00e4r fr\u00e4mmande f\u00f6r skriet. De inneh\u00e5ller allt utan att tr\u00e4nga sig p\u00e5, lika lakoniska som gravstenstexter, men doftrika som sommarens k\u00e4llarskafferi.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u2013 Skulle inte reklam kunna vara s\u00e5?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

S\u00e5 naivt, i det oerh\u00f6rda mediebrus vi nu lever i!<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Eller?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Jag har alltid trott p\u00e5, och tror fortfarande, att man inte beh\u00f6ver skrika, inte vara vulg\u00e4r, smart och trendig f\u00f6r att g\u00f6ra sig h\u00f6rd. \u00c4r det inte egendomligt att enast\u00e5ende bra reklam, med tio, tjugo, trettio \u00e5r p\u00e5 nacken, fortfarande \u00e4r enast\u00e5ende bra reklam och lika “modern” idag som d\u00e5?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Nej, det \u00e4r faktiskt inte egendomligt. Bra reklam har, i sin art, samma kvaliteter som allt annat skapande som st\u00e5r sig. Den ber\u00f6r och f\u00f6rm\u00e5r ber\u00f6ra l\u00e5ngt efter det den kom till.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Detta att f\u00f6revigas \u00e4r ju inget m\u00e5l i sig och inget som n\u00e5gon seri\u00f6s reklamskapare har f\u00f6r \u00f6gonen n\u00e4r det sker. Det bara blir s\u00e5, n\u00e4r allting st\u00e4mmer.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

P\u00e5 skolor har jag visat enast\u00e5ende bra reklam fr\u00e5n “f\u00f6rr”, inte bara fr\u00e5n Sverige utan framf\u00f6rallt fr\u00e5n England och USA. Och m\u00f6tts av h\u00e4penhet, ungef\u00e4r samma okunniga h\u00e4penhet vi kan uttrycka n\u00e4r vi tar l\u00e4ra oss att Perus indianer kunde v\u00e4va de vackraste textilier \u00e5rhundranden innan vi i Sverige klev ut ur sten\u00e5ldersgrottorna.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u2013 Det var som fan!<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Reklamens historia \u00e4r kort, i Sverige \u00e4nnu kortare. Storhetstiden h\u00e4r hemma varade fr\u00e5n slutet av 6o-talet och ett drygt decennium fram\u00f6ver, d\u00e5 det skapades reklam med id\u00e9 och inneh\u00e5ll.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

F\u00f6r en som \u00e4r intresserad av s k primitiv konst, d v s ursprungskonst fr\u00e5n ursprungs-folk, Maya, Inca, Afro, Kina o s v\u00a0 \u00e4r det l\u00e4tt att s\u00e4ga att allting bra redan \u00e4r gjort, men der \u00e4r ju inte sant. Allting bra \u00e5terst\u00e5r att g\u00f6ra. Fanns inte den inst\u00e4llningen skulle det vara meningsl\u00f6st att vara ung och det skulle vara meningsl\u00f6st att vara ung i reklambranschen.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

F\u00f6r en blivande copywriter i slutet av 19:e \u00e5rhundradet finns n\u00e4stan ingen facklitteratur att tillg\u00e5 och de reklamb\u00e4sts\u00e4ljare som skrivits har inte mycket att l\u00e4ra ut, de \u00e4r – ibland – roliga, ofta sj\u00e4lvkoketterande.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

D\u00e4remot finns det en outsinlig k\u00e4lla av sk\u00f6nlitteratur och vetandeb\u00f6cker.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

B\u00e4st att g\u00e5 dit.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Sj\u00e4lv har jag, som hantverkare i yrket, haft stor gl\u00e4dje av en bok jag hittade p\u00e5 Foyles i London f\u00f6r herrans m\u00e5nga \u00e5r sedan, “The Elements of Style”, stilens element\/anatomi. Den skrevs i b\u00f6rjan av seklet av- William Strunk Jr, professor i engelska vid Cornwelluniversitetet. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Professorn tryckte boken privat f\u00f6r att ge sina studenter ett verktyg att mejsla ur spr\u00e5ket med. Det \u00e4r en liten bok p\u00e5 78 sidor, men ryktet spred sig och n\u00e4r den 50 \u00e5r efter\u00e5t utkom i ny upplaga skrev New York Times, “Buy it, study it, enjoy it. It\u2019s as time-less as a book can be in our age of volubility\u201d.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

“Volubility” betyder ordbajseri, vilket kan vara bra att undvika, inte minst f\u00f6r den som t\u00e4nker bli copywriter.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Det h\u00e4r lilla bidraget skall ju ing\u00e5 i n\u00e5got som heter n\u00e5got s\u00e5 anspr\u00e5ksfullt som “Platina”, d v s en slags antologi av de medlemmar, eller i varje fall flertalet av dem som invalts i svenska reklamens “Hall of fame”. Det skall vara en stafettpinne, inbillar jag mig, till de 22-30-\u00e5ringar som nu g\u00e5r p\u00e5 Berghs, Beckmans, Konstfack eller n\u00e5got annat ungdomens underbara universitet. (Jesus vad jag avundas er!)<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u2013 Bli inte bedr\u00f6vade \u00f6ver att min pinne kan tyckas ha skavs\u00e5r, \u00e4rg, m\u00f6gel. Det \u00e4r bara en villa. Se det s\u00e5 h\u00e4r ist\u00e4llet, ungef\u00e4r som jag f\u00f6rklarar f\u00f6r mina barn: om man hamlar en hundra\u00e5rig ask, d v s kapar dess krona tre meter \u00f6ver marken, det skall ske i februari mars, innan saven stiger, tvingar sig i juni sidenmjuka skott ut genom askens stenh\u00e5rda bark och skjuter nya skott p\u00e5 det att asken skall forts\u00e4tta leva ytterligare hundra \u00e5r.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Det \u00e4r obegripligt men sant.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Hur den unga mjukheten besegrar den gamla h\u00e5rdheten \u00e4r en g\u00e5ta som ingen nobelpristagare \u00e4nnu har begripligt kunnat f\u00f6rklara f\u00f6r mig. Men s\u00e5 \u00e4r det, fr\u00e5ga min gamla nyhamlade ask i Eringsboda,\u00a0 Blekinge, V\u00e4rlden.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Hemma p\u00e5 min v\u00e4gg har jag en m\u00e5lning av Jaques Zadig med titeln “F\u00f6rs\u00f6ket”: en naken Ikaros st\u00f6rtar med svedda vingar, inte mot avgrunden synes det mig, men ut p\u00e5 uppt\u00e4cktsf\u00e4rd i sin egen rymd. Detta att v\u00e5ga.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

N\u00e4r barnet kl\u00e4ttrar i k\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4det s\u00f6ker det sig inte in mot stammen, ty de st\u00f6rsta, de saftigaste och r\u00f6daste b\u00e4ren sitter l\u00e4ngst ut p\u00e5 grenarna och kloka f\u00f6r\u00e4ldrar varnar att ju l\u00e4ngre ut du kl\u00e4ttrar, desto farligare.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Men barnet v\u00e5gar.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Och n\u00e4r st\u00e5r p\u00e5 bron och k\u00e4nner det hisnande suget som drar dig ut \u00f6ver r\u00e4cket och ner i det svarta vattnet, vad \u00e4r det f\u00f6r krafter som f\u00e5r dig att st\u00e5 emot, att inte kasta dig ut i avgrunden?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Vi \u00e4r alla f\u00f6dda med krafter som skyddar oss mot fara, sj\u00e4lvbevarelsedriftens trygghetsn\u00e4t.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Endast barnet leker, or\u00e4dd.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

N\u00e4r vi blir vuxna f\u00f6rtr\u00e4nger vi denna lek-lystnad; vi blir “normala”.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Men i v\u00e5ra dr\u00f6mmar kan vi fortfarande vara barn och g\u00f6ra saker vi aldrig skulle dr\u00f6mma om att g\u00f6ra n\u00e4r vi vaknar, n\u00e4r vi \u00e4r “vuxna”. Vi upplever dramer, passioner, infernon och lycksalighet som i dj\u00e4rvhet \u00f6vertr\u00e4ffar allt litteraturen n\u00e5gonsin satt p\u00e5 pr\u00e4nt. N\u00e4r verklighetens v\u00e4ckarklocka ringer \u00e4r allt detta f\u00f6rnekat.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Vilken verklighet \u00e4r verklig, den vi dr\u00f6mde eller den vi vaknar till?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u2013 Konstens f\u00f6rst\u00e5s, dr\u00f6mmarnas; att v\u00e5ga g\u00f6ra det ogjorda!<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

S\u00e5 ta min stafettpinne, i nyutsprungen ask, och spring s\u00e5 fort du n\u00e5nsin kan mot M\u00e5let, och m\u00f6ter du en elakt stirrande j\u00e4vel, ansiktsl\u00f6s men med gigantiska \u00f6gon bak gula b\u00e5gar – v\u00e4nd inte bort blicken. Stirra honom ist\u00e4llet stint i \u00f6gonen och s\u00e4g, med hela din livsfrustande \u00f6vertygelse om att allt \u00e5terst\u00e5r att g\u00f6ra;<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

“K\u00e4re Doctor T J Eckleburg, en dag, om du bara ger mig litet tid, skall jag tala om f\u00f6r dig vad det verkligen handlar om.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Det handlar om att…” “<\/strong><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/p>\nTweet<\/a>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

1993 och 1994 delade n\u00e5gra av Patina-akademiens medlemmar med sig av sina \u201d\u00e4dla tankar\u201d. De publicerades i tv\u00e5 specialbilagor i Svenskt Pappers tidning Papper, som producerades av Hall & Cederquist. Lars Hall har nyligen s\u00e4nt mig kopior p\u00e5 dessa bilagor och jag tycker inte att jag kan h\u00e5lla dem f\u00f6r mig sj\u00e4lv, utan vill g\u00e4rna […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[38,68,97],"tags":[63,80,107],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p1k0bi-nH","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_likes_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1469"}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1469"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1469\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2941,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1469\/revisions\/2941"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1469"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1469"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1469"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}