{"id":1476,"date":"2013-08-25T13:20:19","date_gmt":"2013-08-25T12:20:19","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.notabene.se\/?p=1476"},"modified":"2013-08-25T13:21:21","modified_gmt":"2013-08-25T12:21:21","slug":"leon-om-den-skapande-manniskan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.notabene.se\/?p=1476","title":{"rendered":"Leon om den skapande m\u00e4nniskan"},"content":{"rendered":"

Inom oss bor tv\u00e5 m\u00e4nniskor \u2013 en stum dr\u00f6mmare och en rationell logiker. Under mycket l\u00e5ng tid har dr\u00f6mmaren varit f\u00f6rtryckt. Ingen har lyssnat p\u00e5 honom. Hans rationella tvilling har inte kunnat f\u00f6rm\u00e5 sig till att f\u00e4sta avseende vid hans dr\u00f6mmar, id\u00e9er, farh\u00e5gor. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Om detta, bland annat, skrev Leon Nordin i sin text i Platina-akademiens specialbilaga i tidningen Papper 1994. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Bilagorna som f\u00f6rmedlade \u201d\u00c4dla tankar fr\u00e5n Platina-akademien\u201d var t\u00e4nkta att f\u00f6rmedla inspiration och t\u00e4nkv\u00e4rdheter, fr\u00e4mst till yngre generationer i reklambranschen. Id\u00e9n kom ursprungligen fr\u00e5n akademi-medlemmen S\u00f6ren Blanking, som f\u00f6rst hoppats kunna samla dessa tankar i en bok. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Nu kom man inte l\u00e4ngre \u00e4n till tv\u00e5 bilagor i Svenskt Pappers tidning Papper. F\u00f6r en tid sedan fick jag kopior p\u00e5 dessa bilagor med posten fr\u00e5n Lars Hall och har haft m\u00f6jlighet att ocks\u00e5 \u00e5terpublicera Jan Cederquists och S\u00f6ren Blankings texter h\u00e4r p\u00e5 min blogg.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Jag har nu ocks\u00e5 f\u00e5tt Leon Nordins godk\u00e4nnande att \u00e5terpublicera hans fantastiska text om \u201dden skapande m\u00e4nniskan\u201d. En text som alla borde l\u00e4sa. De m\u00e5 finnas n\u00e5gra ytterst f\u00e5taliga detaljer som antyder att texten inte \u00e4r nyskriven (han n\u00e4mner exempelvis samh\u00e4llets d\u00e5varande dagismonopol och kollektivanslutningen till socialdemokratiska f\u00f6r fackf\u00f6reningsmedlemmar). Men bortsett fr\u00e5n dessa sm\u00e5 skr\u00e4mmande historiska p\u00e5minnelser, \u00e4r hela texten lika aktuell och angel\u00e4gen som om den vore skriven denna vecka. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Det \u00e4r en l\u00e5ng text. Men vart enda ord \u00e4r v\u00e4rt att l\u00e4sas. S\u00e5 skriv ut den. L\u00e4s den. Begrunda den. G\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/p>\n

DEN SKAPANDE M\u00c4NNISKAN<\/span><\/p>\n

av Leon Nordin<\/p>\n

\u00a0P\u00e5 en liten gata i Bronx, USA, tr\u00e4ffas tv\u00e5 sm\u00e5 rundn\u00e4tta judiska kvinnor. Den ena ser lite bekymrad ut och den andra s\u00e4ger:<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

-Har Du bekymmer?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

-Jag har inga bekymmer.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

-Har n\u00e5gon d\u00f6tt i familjen?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

-N\u00e4, gudskelov.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

-Har Du knapert med pengar?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

-Vi har s\u00e5 vi klarar oss.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

-\u00c4r det n\u00e5t med ungarna?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

-Ja, om Du n\u00f6dv\u00e4ndigtvis m\u00e5ste veta det, sa \u00e4r det lille Jimmy.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

-Vad \u00e4r det med lille Jimmy?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

-Det \u00e4r ingenting. Hans l\u00e4rare sa att vi m\u00e5ste ta honom till en psykiatriker.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

-\u00c4n sen, vad \u00e4r det f\u00f6r fel med att g\u00e5 till en psykiatriker?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

-Det \u00e4r v\u00e4l inget fel. Psykiatrikern sa att han hade ett Oidipus-komplex.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

-Oidipus, Schmoidipus. Det \u00e4r v\u00e4l inget att bekymra sig f\u00f6r s\u00e5 l\u00e4nge han \u00e4r sk\u00f6tsam och \u00e4lskar sin mamma.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

M\u00e5nga tycker att detta \u00e4r roligt.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Eller som tidningen rapporterade. En f\u00e5nge spelade kort med sina f\u00e5ngvaktare. N\u00e4r de uppt\u00e4ckte att han spelade falskt, kastade de ut honom.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u00c4r det roligt?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Eller flickan som f\u00f6rs\u00f6kte bli av med en efterh\u00e4ngsen ung man: Mitt hj\u00e4rta \u00e4r inte l\u00e4ngre fritt.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Pojke: K\u00e4ra Du, sa h\u00f6gt har jag aldrig siktat.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Tv\u00e4rs \u00f6ver f\u00f6rsta sidan av Catholic University Bulletin stod p\u00e5 Juldagen detta:<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Det blev en pojke. Grattis Gud, grattis Maria, grattis Josef.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Lite blasfemiskt men kanske roligt. Roligare tycker en del att The New Yorkers riposte var:<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

“Vi hade \u00f6nskat oss en flicka”.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Man kan sk\u00e4mta om n\u00e4stan allt. Vogue, modetidskriften, skrev strax efter krigs\u00adslutet att “Belsen och Buchenwald tog d\u00f6d p\u00e5 den tr\u00e5dsmala kvinnans era, p\u00e5 undern\u00e4ringskulten.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Varf\u00f6r skrattar vi?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Vi \u00e4r kreativa. Vi nyskapar. Vi f\u00f6renar mycket komplexa intryck till nya, \u00f6ver\u00adraskande helheter. Vi tar steget fr\u00e5n det k\u00e4nda ur i det ok\u00e4nda. Vi tr\u00e4der in i en ny \u00f6verraskande verklighet. Den \u00f6verrumplar oss. Skrattet \u00e4r det s\u00e4tt p\u00e5 vilket vi befriar oss fr\u00e5n den sp\u00e4nning som skapelseakten medf\u00f6r. Den \u00e4r v\u00e5rt Heureka.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Det underliga med humorn \u00e4r att den tycks sakna annat biologiskt syfte \u00e4n att f\u00f6r\u00adl\u00f6sa den sp\u00e4nning den sj\u00e4lv skapar. Den \u00e4r som Artur Koestler s\u00e4ger en lyxreflex. En evolutionens frivolitet.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Humorn \u00e4r m\u00e4rklig ocks\u00e5 p\u00e5 det s\u00e4tter att den \u00e4r den enda skapande aktivitet, d\u00e4r mycket komplexa intryck f\u00f6rvandlas till en \u00f6gonblicklig, starkt fysiologisk reaktion.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Visst finns det tr\u00e5km\u00e5nsar som aldrig drar p\u00e5 mun. Som t ex tysken n\u00e4r n\u00e5gon ber\u00e4ttade f\u00f6r honom om en man som var s\u00e5 l\u00e4ng att blev han kall om f\u00f6tterna i januari s\u00e5 blev han inte f\u00f6rkyld f\u00f6rr\u00e4n i mars. “So lange M\u00e4nner gibt es ja nicht”, sa tysken. Har man bara f\u00f6rnuftet att tillg\u00e5 s\u00e5 blir livet inte s\u00e4rskilt roligt.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Men de flesta av oss har faktiskt ganska l\u00e4tt att skratta. Vi \u00e4r praktiskt taget alla m\u00e4ktiga denna skapelseakt: Att brista ut i gapskratt.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Vi skulle inte klara det bara med logik. Humorns k\u00e4rna \u00e4r ju ofta att den s\u00e4tter logiken ur spel. Som f\u00e5ngvaktarna som sl\u00e4ngde ut f\u00e5ngen… det \u00e4r logiskt att kasta ut folk som spelar falskt. Men det \u00e4r inte logiskt att kasta ut f\u00e5ngar ur f\u00e4ngelser. Logiken skapar sin egen f\u00e4lla. N\u00e5gon annan del inom oss, den del som inte \u00e4r logisk, ger uttryck f\u00f6r sin gl\u00e4dje.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Var \u00e4r denne humorist inom oss?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Vi har faktiskt vetat i hundratals, f\u00f6r att inte s\u00e4ga tusentals \u00e5r, att vi \u00e4r kluvna. Vi \u00e4r siamesiska tvillingar allihop.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Inom oss bor det tv\u00e5 m\u00e4nniskor. Den ena \u00e4r en stum dr\u00f6mmare. En svensk, intuitiv del av oss som bara kan uttrycka sig i bilder, toner, i sammanhang, i tecken, En skapare, som t\u00e4nker i strukturer, samband, m\u00f6nster… som kan hantera vag information, aningar, antydningar… som kombinerar, skapar mening.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Den andra \u00e4r en rationell logiker som kr\u00e4ver fakta, som synar dem, ordnar, sorterar, j\u00e4mf\u00f6r, graderar… som t\u00e4nker stegvis… i sekvenser… som f\u00f6rkastar det man inte kan ta p\u00e5… som tror mer p\u00e5 experiment \u00e4n p\u00e5 hypoteser.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

I v\u00e5r tid \u00e4r dr\u00f6mmaren f\u00f6rtryckt.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Eller ska jag s\u00e4ga… under mycket, mycket l\u00e5ng tid har han varit f\u00f6rtryckt. Ingen har lyssnat p\u00e5 honom. Hans rationella tvilling har inte kunnat f\u00f6rm\u00e5 sig till att f\u00e4sta avseende vid hans dr\u00f6mmar, id\u00e9er, farh\u00e5gor.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

V\u00e5r stumme dr\u00f6mmare \u00e4r som “Femman” i Den Stora Flykten. Den lilla kaninen med det synska f\u00f6rst\u00e5ndet. Kaninerna hade emel\u00adlertid l\u00e4rt sig att lita p\u00e5 Femmans varningar, p\u00e5 hans mystiska f\u00f6rm\u00e5ga att tyda tecken som var dolda f\u00f6r andra kaniner, men som \u00e4nd\u00e5 fanns d\u00e4r. Varf\u00f6r har vi inte lyssnat till v\u00e5ra m\u00e4nskliga Femmor?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Hur<\/span> har samh\u00e4llet kunnat lura in oss i en situation d\u00e4r dr\u00f6mmarna inom oss \u00e4r satta p\u00e5 anstalt? Insp\u00e4rrade, st\u00e4llda utanf\u00f6r det rike d\u00e4r logikerna, de rationella, statistikerna regerar.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Hur har de kunnat inbilla oss att vi bara \u00e4r maskiner, som bara kan reagera p\u00e5 f\u00f6r\u00adkodade, tydliga, signaler? “Samh\u00e4llet s\u00e4tter sina fria andar i f\u00e4ngelse”, sa Thoreau, “n\u00e4r de i st\u00e4llet borde v\u00e4rda och lyssna p\u00e5 denna visa minoritet”.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

1977 fick den belgiske kemisten Prigogine Nobelpriset i kemi. Egentligen \u00e4r han v\u00e4l fysikkemist. Han s\u00e4ger helt enkelt att \u00f6verskott p\u00e5 oordning skapar ordning. “Det \u00e4r”, s\u00e4ger Prigogine, “f\u00f6rklaringen till att liv r\u00f6r sig mot h\u00f6gre och h\u00f6gre ordning”. Anledningen \u00e4r att liv \u00e4r \u00f6ppna strukturer. Det lever p\u00e5 att suga ur oordningen den ordning, som finns d\u00e4r. \u00d6ppna system som liv – befinner sig st\u00e4ndigt i utbyte med sin omv\u00e4rld. S\u00e5 fungerar biologiska varelser. S\u00e5 fungerar ocks\u00e5 st\u00e4der, byar, f\u00f6retag, organi\u00adsationer…<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

M\u00e5nga livsformer \u00e4r komplexa strukturer. Ju mer komplex en struktur \u00e4r, desto flera relationer inneh\u00e5ller den, desto fler samband, sammanknytningspunkter. Ju mer energi kr\u00e4ver den f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e4lla sin ordning. Och ju mer k\u00e4nslig \u00e4r den f\u00f6r interna variationer.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Genom att dessa system bara kan leva genom tillf\u00f6rsel av energi befinner de sig st\u00e4ndigt i ett flytande, r\u00f6rligt, f\u00f6r\u00e4nderligt: tillst\u00e5nd. Panta rei. Allt flyter.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Om f\u00f6r\u00e4ndringen n\u00e4r en viss kritisk massa, s\u00e5 blir systemet st\u00f6rt. M\u00e4ngden av nya interaktioner “skakar om” systemet. Nya m\u00f6nster skapas. Nya strukturer uppst\u00e5r. En ny helhet skapas.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Systemet smiter in i en h\u00f6gre ordning. Eftersom denna \u00e4r \u00e4nnu mer komplex, \u00e4nnu mer energikr\u00e4vande, s\u00e5 \u00e4r sannolikheten f\u00f6r en ny omvandling st\u00f6rre och den sannolikheten v\u00e4xer st\u00e4ndigt.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Flexibilitet f\u00f6der flexibilitet. F\u00f6r\u00e4ndringarna \u00e4r pl\u00f6tsliga, f\u00f6rsiktiga, sakta framv\u00e4xande. Massor av faktorer skapar ett pl\u00f6tsligt h\u00e4ndelsef\u00f6rlopp, d\u00e4r nya samman\u00adhang uppst\u00e5r.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

I denna verklighet – som vi f\u00f6rst\u00e5s kan f\u00f6rneka p\u00e5 samma s\u00e4tt som pastor Imsen fort\u00adfarande anser att jorden \u00e4r fyrkantig – r\u00e4cker inte logiken. V\u00e5r talf\u00f6ra logiker inom oss kommer till korta.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Vi vet att kriser \u00f6ppnar m\u00f6jligheter, att v\u00e5nda, panik, f\u00f6rtvivlan, svartmod \u00e4r eviga f\u00f6reg\u00e5ngare till alla stora uppt\u00e4ckter.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Inom oss ser v\u00e5r stumma dr\u00f6mmare sammanhangen. D\u00e4rf\u00f6r kan den stumme skapa mening.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

V\u00e5r rationella pratkvarn kan organisera ny kunskap och ansluta den till det redan k\u00e4nda. Den kan bygga inom de ramar, som gamla tankestrukturer bildar. Men inte nyskapa.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Som Koestler s\u00e4ger: “Geniet ockuperar nytt territorium, som omedelbart bes\u00e4tts av medelm\u00e5ttans arm\u00e9er. Av hypoteser, teorier och antaganden bygger de murar av dogmer och tankefientlighet.”<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Utan intuition, utan v\u00e5rt stumma ledar\u00adskap, s\u00e5 bodde vi fortfarande i grottor. Hur har vi tappat kontakten med v\u00e5r stumma tvilling? Det \u00e4r en l\u00e5ng och f\u00f6rs\u00e5tlig process. Den b\u00f6rjar med den stora l\u00f6gnen, som \u00e4r s\u00e5 stor att vi inte misst\u00e4nker den. “Skall du ljuga”, sa Goebbels, “s\u00e5 ljug stort”.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Den stora l\u00f6gnen \u00e4r att m\u00e5let \u00e4r viktigare \u00e4n resan. Orgasmen \u00e4r viktigare \u00e4n samspelet, kelet, samlaget.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

M\u00e5let kr\u00e4ver prestation. Prestationer kr\u00e4ver sin tribut av misslyckanden, driver till specialisering… en del t\u00e4nker, andra arbetar.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Misslyckas och lyckas h\u00e4nger ihop. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Lycka och v\u00e5nda. Samh\u00e4llet har lovat oss att lyckas. Att slippa v\u00e5nda. Att slippa sorg. De har m\u00e5lat upp f\u00f6r oss en bild av Edens lustg\u00e5rd, av Aldous Huxleys Sk\u00f6na Nya V\u00e4rld d\u00e4r vi provr\u00f6rskonditionerade alfa, beta och epsilonvarelser lever v\u00e5ra liv som somakonditionerade automater.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Vi har letts in p\u00e5 undvikandets v\u00e4g. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Vi skall undvika konflikter. Vi skall undvika att m\u00e4rkas. Vi skall undvika att alltf\u00f6r tydligt bli b\u00e4ttre \u00e4n andra… jantelagens f\u00f6reskrifter \u00e4r obevekliga… vi skall undvika sm\u00e4rta, undvika \u00e5ngest, undvika f\u00f6rtvivlan, undvika m\u00f6da, undvika…<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

P\u00e5 v\u00e4gen f\u00f6rlorar vi lycka, eufori, passion, \u00f6ppenhet. P\u00e5 v\u00e4gen tappar v\u00e5rt rationella jag kontakten med v\u00e5r stumma skapare. De kloka – logikerna – som vet att kalla saker vid sina r\u00e4tta namn, tar \u00f6ver. N\u00e4r sk\u00f6nheten kom till byn var klokheten d\u00e4r…<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Men m\u00e5let \u00e4r inte viktigt f\u00f6r det finns inga m\u00e5l. Allt \u00e4r processer. Allt \u00e4r fl\u00f6den som r\u00f6r sig, f\u00f6r\u00e4ndras, byter riktning och volym. M\u00e5let \u00e4r oviktigt.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Viktigt \u00e4r att r\u00f6ra sig. Liv skall levas. Livet \u00e4r inte en transportstr\u00e4cka till d\u00f6den, m\u00e5let. Livet \u00e4r ett \u00e4ventyr. Vi m\u00e5ste rikta v\u00e5r uppm\u00e4rksamhet p\u00e5 nuet, p\u00e5 livet medan vi lever det.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

D\u00e5 kommer vi f\u00f6ras fram\u00e5t mot n\u00e5got som vi passerar. Vi kommer st\u00e4ndigt passera alla de miljoner m\u00e5l vi kan s\u00e4tta upp. Vi \u00a0n\u00e5r dem alla. Den som s\u00f6ker, lever, han finner.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Den skapande delen av oss m\u00e4nniskor finns i var och en av oss. Inte lika mycket i alla. Skaparf\u00f6rm\u00e5ga \u00e4r lika odemokratiskt f\u00f6rdelad som intelligens, smala h\u00f6fter, syreupptagningsf\u00f6rm\u00e5ga, balans, charm och allt annat h\u00e4r i v\u00e4rlden. Som Robert Ardrey s\u00e4ger i sin bok The Social Contract: Ett samh\u00e4lle \u00e4r ett antal oj\u00e4mlika individer som str\u00e4var mot ett gemensamt m\u00e5l.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

F\u00f6r\u00e4ndringen har smugit sig p\u00e5 oss. Samh\u00e4llet, d v s vi, skapade organ f\u00f6r vissa gemensamma behov. Efterhand har dessa organ f\u00f6rvandlat sig sj\u00e4lva till huvudsaken och vi, m\u00e4nniskorna, till bisaken, det enhets\u00admaterial varav samh\u00e4llet byggs, det admini\u00adstrativa material som administrat\u00f6rerna beh\u00f6ver, de r\u00f6stande som politikerna beh\u00f6ver, de sjuka som sjukhusbyr\u00e5kratin beh\u00f6ver, de barn som barndaghemsmonopolet beh\u00f6ver… Vi \u00e4r v\u00e4rdeenheter p\u00e5 samma s\u00e4tt som kor i kanslisvenskan f\u00f6rvandlats till laktoenheter och kalhyggen till f\u00f6ryngringsytor. Bakom ligger m\u00e4nniskans st\u00e4ndigt \u00e5terkommande hybris. Tron p\u00e5 att “om vi bara f\u00e5r tillr\u00e4ckligt med resurser och m\u00e4nniskor s\u00e5 skall vi nog f\u00e5 kontroll p\u00e5 livet”. Detta \u00e4r sj\u00e4lvfallet inte m\u00f6jligt. Delarna – vi – kommer aldrig att kunna kontrollera helheten – livet. Anpassning \u00e4r viktigare \u00e4n styrning. Handlingsfrihet \u00e4r viktigare \u00e4n kont\u00adroll. F\u00f6r att n\u00e5 resultat p\u00e5 den v\u00e4gen m\u00e5ste v\u00e5r stumme dr\u00f6mmare inom oss f\u00e5 r\u00f6str\u00e4tt.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Just nu \u00e4r det faktiskt knappt tio \u00e4r sen vi m\u00f6tte Winston Smith. Den 4 april 1984 satt: han i det h\u00f6rn av sin bostad, som Storebrors TV-monitor inre s\u00e5g in i, i den d\u00f6da vinkel i Storebrorssamh\u00e4llet. Han skrev dagbok. Han hade varit p\u00e5 bio. Han hade f\u00f6rv\u00e5nat sig \u00f6ver att folk tj\u00f6t av skratt n\u00e4r en helikopter sv\u00e4vade \u00f6ver en livb\u00e5t i filmen. B\u00e5ten var full av flyktingar. Kvinnor och barn. Mammor som f\u00f6rs\u00f6kte t\u00e4cka sina barn i sin famn fr\u00e5n fasan omkring dem. S\u00e5 sl\u00e4ppte helikoptern sin 20-kilosbomb i b\u00e5ten. Publiken gapskrattade. Vilken skapande prestation ligger i detta skratt?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Hur ser den m\u00e4nniska ut som kan skratta \u00e5t att en mor och hennes barn spr\u00e4ngs i trasor. Hurdant \u00e4r det samh\u00e4llet beskaffat som skapar s\u00e5dana m\u00e4nniskor?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Det \u00e4r Emanuel Goldsteins samh\u00e4lle byggt p\u00e5 den oligarkiska kollektivismens id\u00e9. Ett samh\u00e4lle som f\u00f6renar en l\u00e5ngt driven nivellering av materiellt v\u00e4lst\u00e5nd med en oerh\u00f6rd koncentration av makt.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Nivelleringen \u00e4r det instrument med vilken Storebror sakta och om\u00e4rkligt koncentrerar mer och mer makt. Temat kommer igen g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng i Orwells f\u00f6rfattarskap. I Djurfarmen \u00e4ndras sakta och om\u00e4rkligt skriften p\u00e5 ladans v\u00e4gg tills det st\u00e5r d\u00e4r att “alla djur \u00e4r j\u00e4mlika men vissa djur \u00e4r mer j\u00e4mlika \u00e4n andra”.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u00c4r det s\u00e5 det har g\u00e5tt? \u00c4r det dit vi kommer? Jag har alltid varit en kritiker av kollektivismen – begiven p\u00e5 \u00f6verdrifter har m\u00e5nga ryckt.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Men n\u00e4r man i ett samh\u00e4lle kan h\u00e4vda, att man m\u00e5ste f\u00e5 tv\u00e5ngsansluta folk till ett politiskt parti bara f\u00f6r att man inte f\u00e5r inkr\u00e4kta p\u00e5 friheten hos den organisation som tv\u00e5ngsansluter, d\u00e5 har ju faktiskt frihet blivit slaveri.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Vi \u00e4r slavar under v\u00e5ra egna verktyg f\u00f6r bearbetning av nuet och den n\u00e4rmaste fram\u00adtiden.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Vi f\u00f6ds med f\u00f6rm\u00e5gan att undertrycka sm\u00e4rta, att kv\u00e4va \u00e5ngest, att f\u00f6rtr\u00e4nga r\u00e4dsla. Vi f\u00f6ds med f\u00f6rm\u00e5gan att filtrera bort opassande, st\u00f6rande, “on\u00f6diga” data fr\u00e5n v\u00e5r omv\u00e4rld.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Kortsiktigt \u00e4r detta anv\u00e4ndbara verktyg. De \u00e4r utvecklingens aspirin och magnecyltabletter.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Som l\u00e5ngsiktiga verktyg i h\u00e4nder p\u00e5 ert samh\u00e4lle \u00e4r de farliga. De leder in i ett samh\u00e4lle med allt st\u00f6rre undertryckta och f\u00f6rtr\u00e4ngda behov, en tryckkokare av of\u00f6r\u00adl\u00f6sta k\u00e4nslor. De reducerar oss undan f\u00f6r undan till allt mer maskinlika varelser som konsumerar, arbetar, leker, gl\u00e4ds som beting\u00adade automater. De \u00f6kar passiviseringen.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Var finns v\u00e5rt samh\u00e4lles d\u00f6da vinkel? Var kan vi b\u00f6rja f\u00f6r\u00e4ndringen bort fr\u00e5n detta som gradvis f\u00f6rvandlar oss till automater, promisku\u00f6sa soma\u00e4tare i den b\u00e4sta av v\u00e4rldar, d\u00e4r barn f\u00f6ds i provr\u00f6r, d\u00e4r de gamla d\u00f6r i fabriker, d\u00e4r sorgen \u00e4r bannlyst och med den lyckan. Hur skall vi komma bort fr\u00e5n den G\u00f6kbotillvaro, som gradvis f\u00f6rvandlar allt fler till vegetables och tvingar samh\u00e4llet att lobotomisera dem vars biologiska instinkter inte atrofieras av sig sj\u00e4lv.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Finns det en d\u00f6d vinkel? Jag \u00e4r \u00f6vertygad om det. Det finns d\u00e4r i var och en av oss. Inom oss. Den \u00e4r v\u00e5r stumma tvilling.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Den \u00e4r v\u00e5ra k\u00e4nslor, v\u00e5r intuition, v\u00e5r barnslighet, v\u00e5r vilja att forma, att ge liv, att skapa, v\u00e5r f\u00f6rm\u00e5ga att gr\u00e5ta och skratta, att lida och k\u00e4nna lycka. Den \u00e4r allt det som inte \u00e4r \u00e5ttatimmarsdag, 40-timmarsvecka, barnledighet, k\u00f6nskvotering, J\u00e4mO, KO, MO, PO…<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Den \u00e4r v\u00e5rt biologiska jag. Du och jag som hela levande varelser. Inte produktionsautomater, skatteobjekt. Hela, d\u00e4rf\u00f6r att b\u00e5de k\u00e4nslor, intuition ryms i v\u00e5rt s\u00e4tt att ta till oss livet.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Det ber\u00e4ttas om en forskare som studerade loppor att han kom till den slutsatsen efter m\u00e5nga ars tr\u00e4gna studier, att loppor \u00e4lskar att hoppa. Hoppa \u00e4r loppans liv. Hoppa \u00e4r toppen. Troligen skulle vi ocks\u00e5 tycka det om vi var loppor. Hoppen f\u00f6r oss fr\u00e5n matplats till matplats. Landningen \u00e4r ofta f\u00f6rbunden med en liten matrast. Hoppet inneh\u00e5ller sin egen bel\u00f6ning. Den h\u00e4r forskaren pr\u00f6vade en dag med att l\u00e4gga en glasskiva \u00f6ver terrariet d\u00e4r lopporna hoppade. N\u00e4r de tog sina skutt slog de huvet i glaset. Efter ett tag slutade de hoppa. Sen pr\u00f6vade de igen. Och slog i huvet. Sen slutade de hoppa igen. N\u00e4r forskaren tog bort glasskivan s\u00e5 hoppade inte lopporna l\u00e4ngre. Glasskivan fanns d\u00e4r fortfarande i deras f\u00f6rest\u00e4llning. Det l\u00f6nar sig inte att hoppa. Man f\u00e5r bara p\u00e5 roten. I v\u00e5r lopp\u00adcirkus h\u00e4r hemma har glaset legat p\u00e5 f\u00f6r l\u00e4nge. Vi har slutat hoppa.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Vi m\u00e5ste f\u00e5 bort glaset innan vi gl\u00f6mt hur h\u00e4rligt det \u00e4r att hoppa.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

F\u00f6r 20 \u00e5r sedan drev jag en h\u00e5rd polemik mot hierarkiska organisationer, mot gradbeteckningspyramiderna. Jag var yngre d\u00e5, lite mer svartvit och lite mer oerfaren och okunnig. Men allt i min kritik var inte dumt. Dessa organisationer var utv\u00e4xter p\u00e5 v\u00e5rt mekanistiska s\u00e4tt att se f\u00f6retag. De var en del av “scientific management<\/span>“<\/span><\/sup> som oss emellan inte var ett sp\u00e5r scientific. Det var bara obildad management. Vi saknade biologiskt och evolutionellt bordsskick.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

I dessa organisationer uppskattade jag att f\u00f6retagen kunde utnyttja 20 procent av den arbetstid de betalade f\u00f6r.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Anpassningsf\u00f6rm\u00e5gan hos dessa mycket starkt informationsfiltrerande pyramider var svag – intryck fr\u00e5n omv\u00e4rlden fick sv\u00e5rt att klara sig den l\u00e5nga v\u00e4gen nerifr\u00e5n och upp. Den v\u00e4gen var motig eftersom den inte vara avsedd att anv\u00e4ndas.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

I dag vet vi b\u00e4ttre inom n\u00e4ringslivet, \u00e5tminstone inom delar av det. Vi har begripit att man inte kan centralstyra verksamheter, som lever i en dynamisk, f\u00f6r\u00e4nderlig omv\u00e4rld.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Att vi har haft s\u00e5 sv\u00e5rt f\u00f6r att l\u00e4mna ifr\u00e5n oss ansvar och befogenheter beror ju oftast p\u00e5 att f\u00f6retag styrs av m\u00e4nniskor som f\u00f6r d\u00f6d och pina inte skulle vilja utf\u00f6ra det arbete som de utf\u00f6r, som jobbar i f\u00f6retaget. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det ju l\u00e4tt att f\u00f6rst\u00e5 att man inte tror att andra gillar det heller. Allts\u00e5 m\u00e5ste folk tvingas att arbeta. Allts\u00e5 ackord, st\u00e4mpelklockor, f\u00f6rm\u00e4n, \u00f6vervakare… Allts\u00e5 vill folk smita fr\u00e5n ansvar. Allts\u00e5 h\u00e5rd styrning och kontroll, l\u00f6pande band, arbetsstudier, MTM-specialister.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

I sj\u00e4lva verket \u00e4r det tv\u00e4rtom. M\u00e4nniskor \u00e4lskar att arbeta om arbetet utformas p\u00e5 ett s\u00e4tt som g\u00f6r det \u00e4lskv\u00e4rt. M\u00e4nniskor \u00e4lskar att ta ansvar om de verkligen f\u00e5r ansvar och f\u00e5r befogenheter att b\u00e4ra ansvaret. De kanske inte \u00e4lskar det genast. Det kanske inte s\u00e4ger “klick”.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

N\u00e4r Allende gav lantarbetarna i Chile minimil\u00f6n – jag tror det var 25 pesos om dagen, s\u00e5 var der m\u00e5nga som hyrde en arbetsl\u00f6s f\u00f6r 8 pesos och byxade de 17 och gick p\u00e5 bodegan.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Fruktansv\u00e4rt, skriade gods\u00e4garna. Fruktansv\u00e4rt? De gjorde ju bara vad de sett sina arbetsgivare g\u00f6ra i hundratals \u00e5r. Hur kunde det vara fel?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Att \u00e4ndra sociala system tar tid. Vi m\u00e5ste ha t\u00e5lamod. Vi m\u00e5ste ha ett grundmurat f\u00f6rtroende f\u00f6r v\u00e5r egen inst\u00e4llning. V\u00e5r tro m\u00e5ste vara bergfast. M\u00e4nniskor \u00e4r inte maskiner.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

P\u00e5 Toyota i Japan sker idag st\u00f6rre delen av process- och produktutvecklingen p\u00e5 fabriks\u00adgolvet. H\u00e4r sker ocks\u00e5 den reella produk\u00adtivitetsutvecklingen. Ca 70 procent av alla genomf\u00f6rda projekt och uttagna patent kommer fr\u00e5n fabriksgolvet.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

I Japan, ja. Dom har ju sin gamla auktorit\u00e4ra kultur. Dom om n\u00e5gra \u00e4r v\u00e4l plikt\u00adm\u00e4nniskor. Man har v\u00e4l sett Shogun. Samurajandan. Livstidsanst\u00e4llning. L\u00e5g fr\u00e5nvaro. Tacka fasen f\u00f6r att dom \u00e4r effektiva.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Allt detta kunde m\u00f6jligen f\u00f6rklara effek\u00adtiviteten men inte kreativiteten. Dessutom \u00e4r det fel.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

I en nyligen gjord studie d\u00e4r Western Electric i USA j\u00e4mf\u00f6rs med fem likstora japanska f\u00f6retag, s\u00e5 visar det sig att medel\u00adanst\u00e4llningstiden i Western \u00e4r betydligt l\u00e4ngre \u00e4n i de japanska f\u00f6retagen.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Visserligen \u00e4r medelanst\u00e4llningstiden n\u00e5got l\u00e4ngre f\u00f6r japanska m\u00e4n men bara h\u00e4lften s\u00e5 l\u00e5ng f\u00f6r japanska kvinnor. Fr\u00e5nvaron i Western \u00e4r l\u00e4gre oavsett k\u00f6n och \u00e5lder.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Det som skiljer \u00e4r d\u00e4remot arbetss\u00e4tten, s\u00e4ttet att f\u00f6rdela ansvar och befogenheter, tilltron till medarbetarna, st\u00f6det till med\u00adarbetarna. I de japanska f\u00f6retagen \u00e4r antalet ingenj\u00f6rer per arbetare betydligt h\u00f6gre \u00e4n i Western och ingenj\u00f6rerna \u00e4r bland arbetarna. Man vet aldrig vem som \u00e4r vem. Japanerna rycks ha inriktat sig p\u00e5 att l\u00f6sa arbetsupp\u00adgifterna. Vi i V\u00e4sterlandet f\u00f6rs\u00f6ker alltf\u00f6r ofta organisera f\u00f6retag som slavdrivna bomulls- plantager. F\u00e5 f\u00f6rm\u00e4n. L\u00e5nga piskor.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Visst jobbas det. Men resultatet? <\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Reell f\u00f6rdelning av ansvar och befogen\u00adheter, reellt inflytande p\u00e5 den individuella arbetssituationen, m\u00f6jlighet att f\u00f6r\u00e4ndra den – allt detta s\u00e4tter m\u00e4nniskor i en biologiskt riktig situation. De m\u00e5ste mobilisera allt de har och de m\u00e5ste anpassa sig till sin omv\u00e4rld. De b\u00f6rjar leva ett biologiskt fullare liv \u00e4ven p\u00e5 jobbet.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Ansvar f\u00f6r sig sj\u00e4lv f\u00f6der med n\u00f6dv\u00e4ndighet kontakter med andra. I s\u00e5dana milj\u00f6er utvecklas ett o\u00e4ndligt n\u00e4t av relationer mellan individer. Relationerna har ett mycket specifikt k\u00e4nnetecken – det \u00e4r nyttorelationer. Man s\u00f6ker inte varann f\u00f6r att snacka skit eller mygla eller gn\u00f6la p\u00e5 arbetsgivaren. Man \u00e4r fullt upptagen med att s\u00f6ka informa\u00adtion f\u00f6r att klara av sin uppgift eller f\u00f6r att l\u00e4mna information, med att skaffa material, komponenter, eller leverera. F\u00f6retaget styrs nedifr\u00e5n.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Nyttorelationer \u00e4r de enda relationer som g\u00e5r att uppr\u00e4tth\u00e5lla. De flesta av er som l\u00e4ser det h\u00e4r har f\u00e5 v\u00e4nner. Ni kan oftast r\u00e4kna dem p\u00e5 ena handens tumme. En v\u00e4n \u00e4r en m\u00e4nniska som man har en immateriell nyttorelation med, en immateriell relation vars nyttoinneh\u00e5ll bara kan formuleras som v\u00e4n\u00adskap. (Kanske \u00e4r det tv\u00e5 stumma dr\u00f6mmares gemenskap.)<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Bekanta \u00e4r n\u00e5got helt annat. Hur m\u00e5nga av er som bytt jobb har inte sagt till de gamla jobbarkompisarna att vi skall ses, vi skall h\u00e5lla kontakt. Vad blev det av det?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Hur m\u00e5nga har inte sagt till grannarna n\u00e4r de flyttat fr\u00e5n en bostadsort att vi skall h\u00e5lla kontakten. Vad blev det av det?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Jobbarrelationsnyttan f\u00f6rsvann. Relationen upph\u00f6rde. Grannyttan f\u00f6rsvann. Relationen upph\u00f6rde.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Det \u00e4r likadant med f\u00f6retag. De m\u00e5ste g\u00f6ra nytta. De f\u00e5r betalt d\u00e4refter. Goda resultat \u00e4r oftast ett tecken p\u00e5 att f\u00f6retag g\u00f6r god nytta och har en bra hush\u00e5llerska i sin tj\u00e4nst.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

En biologisk varelse \u00e4r inte punkten efter ordet evolution. Hon \u00e4r hela evolutionen. Under v\u00e5r tid i moderlivet har vi utvecklats fr\u00e5n encelliga am\u00f6bor till fiskar som andas med g\u00e4lar till \u00f6dlor som andas med g\u00e4ls\u00e4ck till ryggradsdjur som andas med lungor.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Under 9 m\u00e5nader genomlever vi alla hela evolutionen. Vi tar steget fr\u00e5n urvalet upp p\u00e5 land, vi f\u00f6rvandlar fenstr\u00e5larna i vara br\u00f6stfenor till ben. Vi utvecklar v\u00e5ra extre\u00admiteter. Vi reser oss upp p\u00e5 bakbenen. Vi blir rakare i ryggen. Var panna blir h\u00f6gre. Vi uppt\u00e4cker en dag att vi kan t\u00e4nka v\u00e5ra egna tankar. Vi b\u00f6rjar sakta uppleva de o\u00e4ndliga m\u00f6jligheterna inom oss. Det enda som inte evolverat \u00e4r v\u00e5r hj\u00e4rna.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Det tycks, som om v\u00e5r Herre inte ansett att den gamla reptilhj\u00e4rnan var mycket att bygga p\u00e5, s\u00e5 han skapar en ny. S\u00e5 fick vi denna delning av v\u00e5r hj\u00e4rna mellan en och en ny och den nya dessutom delad i tv\u00e5, eftersom den gamla sitter mitt i. En v\u00e4nster- och en h\u00f6gerhalva.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

V\u00e5rt liv \u00e4r evigt fr\u00e5n tidernas gryning.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

V\u00e5rt minne \u00e4r arkaiskt.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

V\u00e5ra dr\u00f6mmar stiger ur urhavet.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Vi \u00e4r ett med allt levande.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Vi \u00e4r unika som levande varelser.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Ser vi in\u00e5t oss sj\u00e4lva \u00e4r vi helheter.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Ser vi ut ur oss sj\u00e4lva \u00e4r vi delar av n\u00e5got st\u00f6rre.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Vi \u00e4r holoner. Delar och helheter samtidigt.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Vi m\u00e5ste bevara b\u00e5de v\u00e5r individualitet och v\u00e5r tillh\u00f6righet. Det \u00e4r i relationerna vi lever.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

P\u00e5 den tiden n\u00e4r naturvetare studerade apor i f\u00e5ngenskap (det \u00e4r enklare, man kan g\u00e5 p\u00e5 kneipen och \u00e4ta bratwurst mellan iakttagelserna), s\u00e5 fann man att sexualdriften var den starkaste av drifter. Aporna \u00e4lskar som besatta.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Men vad skulle de g\u00f6ra? Reviret var givet av burens st\u00e4ngsel. Maten kom p\u00e5 regel\u00adbundna tider. Sovplatsen var given. Vad fanns det kvar?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

N\u00e4r naturvetarna tog steget ut i apornas egen milj\u00f6 fann de att sexualdriften visserligen hade sin betydelse men den starkaste driften var behovet av stimulans. Det \u00e4r behovet av stimulans som \u00e4r livets motor.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Det \u00e4r den aldrig sinande str\u00f6mmen av signaler fr\u00e5n omv\u00e4rlden som tvingar ig\u00e5ng v\u00e5ra nervsystem och den tvingar oss att st\u00e4ndigt \u00e5terskapa var omv\u00e4rld. V\u00e5r omv\u00e4rlds\u00aduppfattning \u00e4r ju sj\u00e4lva nyckeln till anpassning. Vi kan inte leva som insekter styrda av en rigor\u00f6s kod. Vi begr\u00e4nsas visserligen av v\u00e5ra individuella, odemokratiskt utformade program men programmen ger oss \u00e4nd\u00e5 rika m\u00f6jligheter att anpassa oss till l\u00e4get utanf\u00f6r oss. Detta \u00e4r liv. I denna process har vi en f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r att behandla s\u00e5dana data fr\u00e5n omv\u00e4rlden som rymmer h\u00f6g nytta, som underl\u00e4ttar f\u00f6r oss att leva v\u00e5ra liv. Vi f\u00f6ljer den biologiska l\u00e4ttjans lag lika osvikligt som himlakropparna f\u00f6ljer den kosmiska l\u00e4ttjans lag, som \u00f6versatt till en enkel bild \u00e4r den v\u00e4g en skolkande skolgrabb tar fr\u00e5n plugget till fotbollsplanen, nog\u00adsamt undvikande huset d\u00e4r han bor, aff\u00e4ren d\u00e4r mamman handlar, gatan d\u00e4r l\u00e4rarna bor och skvalleraktiga gubben Persons tomt. Inte den kortaste. Men den hinderl\u00f6saste.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

I slutet p\u00e5 6o-talet genomf\u00f6rde Bell Telephone en stor unders\u00f6kning av alla sina tj\u00e4nstem\u00e4n i en av sina regioner. Jag vill minnas att drygt 20 000 tj\u00e4nstem\u00e4n och arbetsledare ingick i studien. Bland mycket annat gav den h\u00e4r unders\u00f6kningen ett \u00f6ver\u00adraskande resultat. Direkt\u00f6rssjukdomen hj\u00e4rt\u00adinfarkt – denna stressjukdom som stackars chefer drabbas av – visade sig vara en arbets- ledarsjuka. Sjukdomar i cirkulationssystemet visade sig vara mer \u00e4n dubbelt s\u00e5 vanligt bland l\u00e4gre tj\u00e4nstem\u00e4n och arbetsledare som bland h\u00f6gre chefer. Varf\u00f6r?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

F\u00f6r att de l\u00e4gre tj\u00e4nstem\u00e4nnen led av bio\u00adlogisk stress.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

De fungerade perceptivt som biologiska varelser. De tog emot och processade data fr\u00e5n omv\u00e4rlden i syfte att kunna agera s\u00e5 \u00e4nda\u00adm\u00e5lsenligt som m\u00f6jligt. Men de styrdes av order fr\u00e5n h\u00f6gre organ och ordernas inneh\u00e5ll st\u00e4mde alltf\u00f6r ofta illa med deras egen ut\u00adv\u00e4rdering av l\u00e4get. De var tvungna att handla mot sin egen biologiska \u00f6vertygelse.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Detta f\u00f6der inte bara apati – “Jag skiter i det h\u00e4r. Det \u00e4r ingen som bryr sig om vad jag tycker i alla fall. Jag kan inget p\u00e5verka. Jag har inget att s\u00e4ga till om. Jag har ingen betydelse.” Det f\u00f6der stress!<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Sj\u00e4lvfallet \u00e4r det f\u00f6r\u00f6dande n\u00e4r dessa st\u00e4mningar sprider sig i ett f\u00f6retag. \u00c4n mer f\u00f6r\u00f6dande n\u00e4r de sprider sig i samh\u00e4llet.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Biologiska varelser m\u00e5ste f\u00e5 fungera bio\u00adlogiskt f\u00f6r biologin tar alltid ut sin r\u00e4tt. Kan vi inte f\u00e5 v\u00e5r stimulans p\u00e5 ett konstruk\u00adtivt s\u00e4tt i det liv vi lever, varav en stor del \u00e4r ett arbetsliv, d\u00e5 s\u00f6ker vi den p\u00e5 ett mindre konstruktivt s\u00e4tt. D\u00e5 k\u00e4nner vi oss d\u00e5liga och \u00e4r borta fr\u00e5n jobbet. D\u00e5 \u00e4r vi inte n\u00e4rvarande ens n\u00e4r vi \u00e4r d\u00e4r och felen blir fler och kassationen stiger och kvaliteten sjunker. D\u00e5 pr\u00f6var vi med lire mer sprit eller kanske lite droger eller kanske lite v\u00e5ld eller kanske allehanda trevliga kombinationer.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Vi f\u00e5r inte ge upp kampen f\u00f6r den biolo\u00adgiska m\u00e4nniskan.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Vi f\u00e5r inte ge upp kampen mot roboten.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Vi m\u00e5ste lyssna till individerna. Vi m\u00e5ste tro p\u00e5 medm\u00e4nniskorna. Vi m\u00e5ste \u00e5ter\u00aduppr\u00e4tta respekten f\u00f6r k\u00e4nslor, f\u00f6r intuition. K\u00e4nslan \u00e4r f\u00f6rnuftets grund och tankens genv\u00e4g till verkligheten.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Bibeln \u00e4r en gammal bok.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Nerpr\u00e4ntad, har jag h\u00f6rt, cirka ett halvt \u00e5rtusende efter Jesu d\u00f6d. \u00d6versatt fr\u00e5n spr\u00e5k till spr\u00e5k. Vem vet om Jesus menade det Luther trodde, denna \u00f6verhetens sluge apostel. Kanske \u00e4r “Kejsaren” v\u00e5rt materiella behov, logikern inom oss. Kanske \u00e4r “Gud” den skapande m\u00e4nniskan inom oss, dr\u00f6mmaren. Kanske \u00e4r Kejsaren f\u00f6rst\u00e5ndet och Gud k\u00e4nslorna?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

B\u00e5da m\u00e5ste ha sitt. Var skall vi b\u00f6rja?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Skolan \u00e4r viktig. Vi m\u00e5ste f\u00e5 en skola som tar vara p\u00e5 det skapandet hos oss m\u00e4nniskor. Det \u00e4r faktiskt s\u00e5 att ingen enda stor uppt\u00e4ckt har \u00e5stadkommits med logik. Jag skulle kunna rada upp m\u00e4nga exempel som bevisar detta.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Jag skall ta ett enda.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

N\u00e4r Schr\u00f6dinger fick Nobelpriset i fysik f\u00f6r sin formulering av kvantmekanikens lagar, s\u00e5 var hans uppt\u00e4ckt ursprungligen en frukt av, som han sj\u00e4lv s\u00e4ger, “rent t\u00e4nkande”. “Jag s\u00f6kte en formel av full\u00e4ndad sk\u00f6nhet”. Den kom till honom en dag pl\u00f6tsligt som en blixt fr\u00e5n en klar himmel och han k\u00e4nde i hela sitt jag att den var riktig.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Tyv\u00e4rr kunde han inte verifiera den med experiment. Experimentutfallen tvingade honom att komplicera den.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Tv\u00e5 \u00e4r senare uppt\u00e4cktes elektronspinnet. Tog man h\u00e4nsyn till detta visade sig den f\u00f6rsta formeln, den sk\u00f6na, vara r\u00e4tt. Intuitionen vann.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

“N\u00e4r man inte kan verifiera sina hypoteser med experiment beror det oftast p\u00e5 att v\u00e5r f\u00f6rm\u00e5ga att experimentera \u00e4r s\u00e5 bristf\u00e4llig”, sa Einstein.
\u00a0<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

“Att fysiken l\u00e5ter sig matematiseras beror inte p\u00e5 att den \u00e4r s\u00e5 exakt, utan p\u00e5 att den \u00e4r s\u00e5 inexakt” sa Bertrand Russel, en av alla tiders stora matematiker.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Vi m\u00e5ste f\u00f6rlora var \u00f6vertro p\u00e5 logik.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Logik \u00e4r trots allt inget annat \u00e4n en formalisering av en halv kunskap.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Vi m\u00e5ste skapa en skola som lever p\u00e5 inl\u00e4rningens villkor. Utl\u00e4rning och inl\u00e4rning \u00e4r inte samma process sedd fr\u00e5n tv\u00e5 h\u00e5ll. Det \u00e4r tv\u00e5 helt olika processer.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Inl\u00e4rning fungerar bara p\u00e5 elevens villkor. Inl\u00e4rning styrs av intresse. Intresse skapas av behov. Behov f\u00f6ds av stimulans.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Vi m\u00e5ste skapa en skola som stimulerar fram behov och intresse och kunskapsinh\u00e4mtning. Att l\u00e4ra sig \u00e4r roligt. Att uts\u00e4ttas f\u00f6r utbildning kan vara m\u00f6rdande tr\u00e5kigt. Det som denna imagin\u00e4ra skola g\u00f6r m\u00e5ste vi forts\u00e4tta att f\u00f6rvalta och utveckla i f\u00f6retagen. Vi m\u00e5ste skapa s\u00e5dana arbetssituationer att m\u00e4nniskor stimuleras.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

D\u00e5 beh\u00f6ver vi inte s\u00e5 mycket kontroll och \u00f6vervakning och administration. D\u00e5 v\u00e4xer produktivitet och kvalitet. D\u00e5 sjunker kostnaderna.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Vi m\u00e5ste f\u00e5 bildade f\u00f6retagare. F\u00f6retagare m\u00e5ste l\u00e4sa om livet. De m\u00e5ste l\u00e4sa biologi.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

De m\u00e5ste l\u00e4sa om hur vi fungerar som djur, innan de kan f\u00f6rst\u00e5 hur vi fungerar som m\u00e4nniskor.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

De m\u00e5ste l\u00e4sa dialektik f\u00f6r v\u00e5r v\u00e4rld \u00e4r dialektisk. \u00c4ven den som avskyr kommunister som pesten skall l\u00e4sa materialistisk dialektik. L\u00e4sa de gamla grekerna. L\u00e4sa Herakleitos. L\u00e4sa filosofi. L\u00e4sa det onyttiga. Det \u00e4r livets facklitteratur.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

I f\u00f6rrg\u00e5r var cheferna tekniker, f\u00f6r det var sv\u00e5rt att producera. Sen kom ekonomerna, f\u00f6r det var m\u00e4nga om buden och sv\u00e5rt att tj\u00e4na pengar. Sen kom managerna f\u00f6r vi trodde \u00e5terigen att vi kunde s\u00e4tta oss \u00f6ver naturens lagar.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

I morgon kommer l\u00e4rarna.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

De \u00e4r bildade. De l\u00e4ser b\u00f6cker. De kan mycket av varje. De kan s\u00e4rskilt mycket om det de h\u00e5ller p\u00e5 med. De l\u00e4r sina medarbetare att klara jobbet. De utbildar. De ser m\u00e4nniskor och f\u00f6retag som helheten De placerar in sina verksamheter i stora sammanhang. De har m\u00e5l men det viktiga \u00e4r verksamheten, nyttan. De tvekar inte om det g\u00e4ller att ta en lite omv\u00e4g dit. Huvudsaken \u00e4r att alla f\u00f6ljer med.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

“Berget bryr sig inte om vilken v\u00e4g vi tar till dess topp”, sa Herakleitos.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Bli l\u00e4rare i era f\u00f6retag.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

L\u00e4r ut m\u00e4nniskans villkor.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

“P\u00e5 rymdskeppet Jorden finns inga passagerare. Bara bes\u00e4ttning”, sa Marshall McLuhan.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/p>\n

“Den som har k\u00e4rlek i magen beh\u00f6ver inte spela p\u00e5 flipper, f\u00f6r en \u00e4lskande har nog att g\u00f6ra, han beh\u00f6ver ingen maskin, mot vilken han \u00e4nd\u00e5 alltid f\u00f6rlorar.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

N\u00e4r en kvinna st\u00e5r ute i regnet och gr\u00e5ter, d\u00e5 har hon l\u00e4mnat sin \u00e4lskade. Och han – han har l\u00e4mnat henne, d\u00e4rf\u00f6r att hon inte lyckats h\u00e5lla honom kvar. Det \u00e4r anstr\u00e4ngande, med k\u00e4rleken allts\u00e5, det bara \u00e4r s\u00e5.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Begr\u00e4nsningarna ger frihet. Terror kan aldrig vara s\u00e5 hemsk som r\u00e4dslan f\u00f6r terror. Eller – att bli l\u00e4mnad, g\u00f6r dig aldrig s\u00e5 ensam som slutet g\u00f6r, d\u00e4rf\u00f6r att \u00e5ngesten f\u00f6r slutet skapar ett klimat, d\u00e4r du \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r terrorn.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Att plocka s\u00f6nder allt i sm\u00e5bitar och s\u00e4tta ihop delarna p\u00e5 ett nytt s\u00e4tt – det m\u00e5ste vara sk\u00f6nt. Man kan bara utg\u00e5 ifr\u00e5n vad som finns. Utopin finns inte. Och dr\u00f6mmen om en stor k\u00e4rlek \u00e4r en sk\u00f6n dr\u00f6m, men de flesta rum har fyra v\u00e4ggar, de flesta gator \u00e4r asfalterade och f\u00f6r att andas beh\u00f6ver du luft. Ja, maskinen \u00e4r hj\u00e4rnans perfekta skapelse.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Jag har best\u00e4mt mig, jag spelar \u00e5ter flipper och l\u00e5ter maskinen vinna, det spelar ingen roll, den sista segraren \u00e4r jag.”<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

RAINER WERNER FASSBINDER<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Fri \u00f6vers\u00e4ttning fr\u00e5n boken “Filme \u00a0befreien den Kopf”)<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/p>\nTweet<\/a>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Inom oss bor tv\u00e5 m\u00e4nniskor \u2013 en stum dr\u00f6mmare och en rationell logiker. Under mycket l\u00e5ng tid har dr\u00f6mmaren varit f\u00f6rtryckt. Ingen har lyssnat p\u00e5 honom. Hans rationella tvilling har inte kunnat f\u00f6rm\u00e5 sig till att f\u00e4sta avseende vid hans dr\u00f6mmar, id\u00e9er, farh\u00e5gor. Om detta, bland annat, skrev Leon Nordin i sin text i Platina-akademiens […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[68,97],"tags":[63,107],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p1k0bi-nO","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_likes_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1476"}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1476"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1476\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1479,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1476\/revisions\/1479"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1476"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1476"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1476"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}