{"id":2017,"date":"2017-08-06T15:53:13","date_gmt":"2017-08-06T14:53:13","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.notabene.se\/?p=2017"},"modified":"2024-08-10T09:19:58","modified_gmt":"2024-08-10T08:19:58","slug":"thorleif-hawi-med-egna-ord","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.notabene.se\/?p=2017","title":{"rendered":"Thorleif H\u00e5wi med egna ord"},"content":{"rendered":"

Det har g\u00e5tt snart 25 \u00e5r, sedan Thorleif H\u00e5wi<\/strong> l\u00e4mnade Sverige f\u00f6r Thailand, d\u00e4r han \u00f6ppnade byr\u00e5 tillsammans med Ron Spaulding<\/strong>. De tv\u00e5 hade jobbat tillsammans p\u00e5 reklambyr\u00e5n Hera p\u00e5 70-talet.<\/p>\n

Men, innan de tv\u00e5 \u00e5terf\u00f6renades professionellt, hade Thorleif H\u00e5wi hunnit med en framg\u00e5ngsrik, svensk reklamkarri\u00e4r. Han b\u00f6rjade dock sitt yrkesliv som sportjournalist och var i flera \u00e5r sj\u00e4lvskriven som OS-reporter p\u00e5 Aftonbladet. Ett jobb som han l\u00e4mnade f\u00f6r reklambranschen \u2013 straxt innan han egentligen skulle ha \u00e5kt till OS i Sapporo.<\/p>\n

Thorleif H\u00e5wi har startat, drivit och s\u00e5lt tre reklambyr\u00e5er (tv\u00e5 i Sverige och den tredje var den thail\u00e4ndska Spaulding & Hawi, som s\u00e5ldes till DDB). N\u00e4r han s\u00e5lde sin andra, H\u00e5wi & Co, i b\u00f6rjan av 90-talet var det en historia som kunde g\u00f6ra vilken publicist som helst \u00f6verlycklig, genom m\u00f6jligheterna att brodera ut historien. Byr\u00e5n s\u00e5ldes n\u00e4mligen till Frankrikes hetaste byr\u00e5, RSCG, med den legendariske Jacques S\u00e9gu\u00e9la<\/strong> i spetsen. Att de tv\u00e5 herrarna S\u00e9gu\u00e9la och H\u00e5wi fann varandra var kanske inte s\u00e5 konstig. S\u00e9gu\u00e9la hade flera \u00e5r tidigare skrivit boken \u201dNe dites pas \u00e0 m\u00e8re que je suis dans la publicit\u00e9, elle me croit pianiste dans un bordel\u201d (Tala inte om f\u00f6r mamma att jag jobbar med reklam, hon tror jag \u00e4r pianist p\u00e5 en bordell) och Thorleif H\u00e5wi hade de facto spelat piano p\u00e5 en bordell. N\u00e5got som bidrog till hans inkomster n\u00e4r han i ungdomen reste runt i Europa.<\/p>\n

Det har hunnit g\u00e5 r\u00e4tt m\u00e5nga \u00e5r sedan dess, dock. Thorleif H\u00e5wi har hunnit fram till livets s\u00f6ndag morgon. S\u00f6ndag Morgon \u00e4r ocks\u00e5 titeln p\u00e5 den bok som sl\u00e4pptes p\u00e5 Ekerlids F\u00f6rlag f\u00f6r ett par m\u00e5nader sedan. Titeln har sitt ursprung i kinesernas id\u00e9 att j\u00e4mf\u00f6ra livet med en arbetsvecka, f\u00f6r att illustrera hur kort det \u00e4r.<\/p>\n

\u201dLivet \u00e4r inte l\u00e4ngre \u00e4n sju dagar. Jag har kommit fram till s\u00f6ndag morgon. Sista dagen, vilodagen\u201d, skriver Thorleif H\u00e5wi p\u00e5 bokens omslag.<\/p>\n

Det h\u00e4r \u00e4r inte en bok, som skrivits av en man som vill imponera p\u00e5 oss med sin egen f\u00f6rtr\u00e4fflighet och framg\u00e5ng. Det \u00e4r en bok fr\u00e5n n\u00e5gon som har n\u00e5got att ber\u00e4tta. Och som g\u00f6r det v\u00e4l. Han drar sig inte heller f\u00f6r att avsl\u00f6ja sina egna pinsamma situationer eller tillkortakommanden.<\/p>\n

Det \u00e4r inte heller en bok som bara kan intressera m\u00e4nniskor i reklambranschen (\u00c4ven om det i och f\u00f6r sig ger en extra krydda att k\u00e4nna igen och komma ih\u00e5g vissa omst\u00e4ndigheter och detaljer. Jag har sj\u00e4lv intervjuat Thorleif H\u00e5wi flera g\u00e5nger, under hans tid som svensk reklamman och minns v\u00e4l b\u00e5de personer och vissa situationer.)<\/p>\n

Det \u00e4r framf\u00f6r allt en bok full av roliga anekdoter, minnesfragment och sp\u00e4nnande m\u00f6ten med allsk\u00f6ns legender fr\u00e5n sportens, journalistikens, reklamens och n\u00e4ringslivets v\u00e4rld. 55 frist\u00e5ende klipp ur Thorleif H\u00e5wis liv.<\/p>\n

Jag har f\u00e5tt hans tillst\u00e5nd att publicera tv\u00e5 av dessa historier. Jag har valt just dessa, bland annat f\u00f6r att de illustrerar vilka fullkomligt bef\u00e4ngda sk\u00e4l som kan ligga bakom f\u00f6retags beslut i reklamsammanhang. \u00c4ven stora, erk\u00e4nda f\u00f6retag, som man skulle kunna tro var professionella i alla sammanhang.<\/p>\n

H\u00e5ll till godo, h\u00e4r kommer Thorleif H\u00e5wis egna ord:<\/p>\n

\"Sondag_morgon\"<\/a>\u00a0<\/strong><\/p>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

Om G\u00f6ran Persson, v\u00e4rldens l\u00e4ngste man och hans mustasch<\/strong><\/p>\n

Vid ett m\u00f6te i G\u00f6teborg fick jag presentera id\u00e9n till Volvo imagekampanj i Asien. Med p\u00e5 m\u00f6tet var chefen Anders Hesselbom och n\u00e5gra andra h\u00f6jdare. Alla tyckte om vad de s\u00e5g och gav klartecken att producera kampanjen.<\/p>\n

P\u00e5 resan fr\u00e5n G\u00f6teborg till Arlanda och v\u00e4ntande flyg till Bangkok intr\u00e4ffade n\u00e5got lustigt. Jag hamnade p\u00e5 stolen bredvid en prydlig man som jag k\u00e4nde igen som en av mina kamrater fr\u00e5n skoltiden i Ving\u00e5ker, Leif. Vi hade inte setts p\u00e5 \u00f6ver trettio \u00e5r, h\u00e4lsade glatt p\u00e5 varandra och b\u00f6rjade omedelbart prata gamla minnen. En stund senare kom n\u00e4ste man och satte sig bredvid oss. Det var G\u00f6ran Persson och pl\u00f6tsligt satt d\u00e4r p\u00e5 samma stolsrad tre herrar fr\u00e5n det lilla samh\u00e4llet Ving\u00e5ker. G\u00f6ran och Leif hade varit klasskamrater och han fr\u00e5gade nu vad Leif sysslade med.<\/p>\n

– Jag \u00e4r ink\u00f6pare p\u00e5 Volvo, svarade Leif.<\/p>\n

Det blev tyst en kort stund innan Leif, lite full i fan, fr\u00e5gade:<\/p>\n

– Och vad pysslar du sj\u00e4lv med?<\/p>\n

G\u00f6ran Persson tittade f\u00f6rv\u00e5nat och lite misstroget p\u00e5 honom. Sedan svarade han med allvarsam st\u00e4mma.<\/p>\n

– Jag \u00e4r statsminister i Sverige.<\/p>\n

– Det var som fan, svarade Leif. Dom lyckades g\u00f6ra folk av dig ocks\u00e5.<\/p>\n

V\u00e4l tillbaka i Bangkok var det snart dags att packa resv\u00e4skan p\u00e5 nytt. Vi hade best\u00e4mt att vi skulle resa till Los Angeles f\u00f6r att producera Volvos stora imagekampanj f\u00f6r Asien. Man kan naturligtvis fr\u00e5ga sig varf\u00f6r. Skulle det inte ha varit b\u00e4ttre, och billigare, att tillverka annonserna p\u00e5 hemmaplan?<\/p>\n

Men n\u00e4r vi inh\u00e4mtat ett antal offerter fr\u00e5n thail\u00e4ndska produktionsbolag var beslutet l\u00e4tt. Det visade sig att det skulle bli betydligt billigare att flytta produktionen till Kalifornien, inklusive v\u00e5ra kostnader f\u00f6r flyg och hotell. Anledningen var dels att en thail\u00e4ndsk produktion av det h\u00e4r slaget och vid den h\u00e4r tiden, kr\u00e4vde minst ett dussin m\u00e4nniskor som s\u00e4kert skulle jobba flera veckor innan de och vi var n\u00f6jda, dels att kostnaden f\u00f6r fotografer och modeller var mycket h\u00f6gre i Bangkok.<\/p>\n

Den knivskarpa konkurrensen i USA bidrog till att h\u00e5lla priserna nere. Men vi v\u00e5gade \u00e4nd\u00e5 inte riktigt ta steget fullt ut. Vi beh\u00f6vde en fotograf av absolut v\u00e4rldsklass. Valet f\u00f6ll p\u00e5 Magnus Reed fr\u00e5n Stockholm.<\/p>\n

Arbetsgruppen, som bestod av Krid, Magnus och jag sj\u00e4lv, checkade in p\u00e5 hotell Sunset Marquis. Vi hade anlitat det lokala produktionsbolaget Legend som skulle ta hand om castingen, st\u00e4lla upp med assistenter och svara f\u00f6r location search. Med i arbetsgruppen fanns ocks\u00e5 Anders Hesselbom. Kina-\u00e4ventyret med Alf Mork tio \u00e5r tidigare hade l\u00e4rt mig att det aldrig kunde skada att ha med sig den som h\u00f6ll i pl\u00e5nboken, i den h\u00e4ndelse ov\u00e4ntade sv\u00e5righeter och d\u00e4rmed of\u00f6rutsedda kostnader skulle uppst\u00e5. Men ocks\u00e5 f\u00f6r att p\u00e5 plats kunna godk\u00e4nna bilder och annonsf\u00f6rslag. Redan f\u00f6rsta kv\u00e4llen st\u00f6tte vi ihop med Rod Stewart i baren p\u00e5 Sunset Marquise och vi f\u00f6rstod att det skulle bli en bra vecka.<\/p>\n

Kampanjen inneh\u00f6ll tolv helsidesannonser i svartvitt. Vi kallade den \u201dBecause-kampanjen\u201d eftersom konceptet var att svara p\u00e5 fr\u00e5gan varf\u00f6r man skulle k\u00f6pa en Volvo.<\/p>\n

\u201dBecause you are forever young.<\/p>\n

Because you are beautiful.<\/p>\n

Because life is good.<\/p>\n

Because you are you.\u201d<\/p>\n

Annonserna inneh\u00f6ll bara en rubrik \u00f6ver ett stort svartvitt fotografi p\u00e5 m\u00e4nniskor i olika situationer. Ingen bild p\u00e5 n\u00e5gon bil, ingen logotype. Det var dj\u00e4rvt och mycket ov\u00e4ntat av Volvo. Men Hesselbom var en modig marknadschef och beh\u00f6vde aldrig \u00e5ngra sig. Kampanjen rullade ut i dagstidningar och magasin \u00f6ver hela Asien och blev mycket uppm\u00e4rksammad. N\u00e5got liknande hade man inte sett sedan Ian Bateys reklambyr\u00e5, Batey Ads, lanserade sin suggestiva kampanj f\u00f6r Singapore Airlines, \u201dThe Singapore girl\u201d. Nu var det Spaulding & H\u00e5wi som vann priser i diverse reklamt\u00e4vlingar i Asien. Vi var heta, vi var eftertraktade och kunder str\u00f6mmade till.<\/p>\n

En dag knackade Canon p\u00e5 d\u00f6rren. De stod i begrepp lansera v\u00e4rldens minsta systemkamera, Canon EOS 3, och gav oss uppdraget som var b\u00e5de stort och prestigefullt.<\/p>\n

En morgon l\u00e4ste jag i Bangkok Post att v\u00e4rldens l\u00e4ngsta man\u00a0skulle komma till Thailand f\u00f6r att inviga mus\u00e9et \u201dRipley’s believe it or not\u201d i Pattaya.<\/p>\n

Ibland f\u00f6ds id\u00e9er snabbare \u00e4n blixten, de kallas d\u00e4rf\u00f6r snilleblixtar.<\/p>\n

– Naturligtvis, sade jag. V\u00e4rldens minsta kamera ska introduceras med hj\u00e4lp av v\u00e4rldens l\u00e4ngsta man. Det var klockrent, b\u00e4ttre kunde det inte bli.<\/p>\n

Vi presenterade id\u00e9n f\u00f6r mister Kawamura, chef f\u00f6r Canon Thailand. Han log roat vilket jag aldrig sett honom g\u00f6ra tidigare. Vi fick okej och begav oss till presskonferensen med Alam Channa fr\u00e5n Pakistan, v\u00e4rldens l\u00e4ngsta d\u00e5 levande man med sina 2,34 meter i strumpl\u00e4sten.<\/p>\n

Efter presskonferensen drog vi Channa avsides, jag fick st\u00e4lla mig p\u00e5 en pall f\u00f6r att n\u00e5 upp och fr\u00e5gade viskande i hans \u00f6ra om han ville st\u00e4lla upp p\u00e5 en reklamkampanj. F\u00f6r att \u00f6ka m\u00f6jligheten till ett positivt svar, sm\u00f6g jag ner tusen dollar i hans ficka, tillsammans med den lilla kameran. Effekten blev den v\u00e4ntade. Channa log och sade \u201dno problem\u201d. Vi st\u00e4llde upp honom mot en vit v\u00e4gg, placerade den lilla kameran i hans j\u00e4ttehand och tog bilden. Det hela var \u00f6ver p\u00e5 n\u00e5gra minuter.<\/p>\n

Vi reste tillbaka till byr\u00e5n och skissade ut ett mittuppslag som man var tvungen att v\u00e4nda p\u00e5 f\u00f6r att Channa skulle bli s\u00e5 stor som m\u00f6jligt och kameran se s\u00e5 liten ut som m\u00f6jligt. Fulla av tillf\u00f6rsikt presenterade vi n\u00e4sta morgon annonsen f\u00f6r mister Kawamura. Han studerade den l\u00e4nge och omsorgsfullt. Till slut sade han med bister min:<\/p>\n

-I like it, it is good, very good. But you have to take away his moustache. I don\u2019t like his moustache, nobody likes a moustache. He looks like a big Hitler …<\/p>\n

Nu var goda r\u00e5d dyra. I ilfart for jag tillbaka till hotellet d\u00e4r Channa bodde. Han satt vid frukostbordet, vilket underl\u00e4ttade eftersom vi nu befann oss p\u00e5 samma h\u00f6jd \u00f6ver havet. Jag visade honom den f\u00e4rdiga annonsen. Han s\u00e5g roat p\u00e5 den och nickade sitt bifall. Jag f\u00f6rklarade att vi hade ett litet problem, inte alls s\u00e4rskilt stort, och upplyste honom om att Canons chef inte gillade hans mustasch. Jag fr\u00e5gade f\u00f6rsiktigt om vi kunde retuschera bort hans lilla prydnad under n\u00e4san.<\/p>\n

Channa slutade \u00e4ta. Han blev djupt kr\u00e4nkt och uppr\u00f6rd och mullrade med dov r\u00f6st att han inte var det minsta intresserad av att bli av med mustaschen. Han \u00e4lskade sin mustasch. Utan mustaschen skulle han se ut som vilken man som helst, visserligen l\u00e4ngst i v\u00e4rlden, men mustaschen var hans stolthet, den fick ingen r\u00f6ra. Allra minst n\u00e5gon sj\u00e4lvgod man fr\u00e5n Japan eller n\u00e5gon of\u00f6rst\u00e5ende reklambyr\u00e5.<\/p>\n

Channa reste sig, vilket inte \u00e4r det l\u00e4ttaste n\u00e4r man \u00e4r v\u00e4rldens l\u00e4ngsta man, och \u00e5terv\u00e4nde till hotellrummet. Modellarvodet och kameran beh\u00f6ll han som ers\u00e4ttning f\u00f6r sveda och v\u00e4rk. Jag tvingades konstatera att mustaschen skulle jag inte f\u00e5 bort frivilligt och \u00f6verv\u00e4gde f\u00f6r en kort stund att retuschera bort den utan att meddela Channa. Sannolikheten f\u00f6r att han skulle se annonsen i de thail\u00e4ndska tidningarna var liten. Men samtidigt tyckte jag det var ohederligt. Mustaschen var ju hans stolthet. En stolthet tar man inte bort utan vidare. Det var b\u00e4ttre att jag gjorde ett nytt f\u00f6rs\u00f6k att f\u00e5 Canons chef att acceptera mustaschen. Den var trots allt ganska liten eftersom den satt p\u00e5 v\u00e4rldens l\u00e4ngsta man. F\u00f6rh\u00e5llandevis ganska liten.<\/p>\n

Japanerna \u00e4r inte k\u00e4nda f\u00f6r att \u00e4ndra sig, det visste jag sedan tidigare. Men det kan ju finnas undantag som bekr\u00e4ftar regeln, t\u00e4nkte jag. P\u00e5 eftermiddagen var jag tillbaka p\u00e5 Canons kontor vid Lumphini-parken. Jag f\u00f6rklarade att v\u00e4rldens l\u00e4ngsta man \u00e4lskade sin mustasch och att vi p\u00e5 inga villkor fick ta bort den.<\/p>\n

Mister Kawamura tittade misstroget p\u00e5 mig. Jag f\u00f6rstod att slaget var f\u00f6rlorat. Han var omutligt envis, vilket \u00e4r en ovanlig egenskap i Thailand, och f\u00f6rklarade att eftersom vi inte hade tagit bort mustaschen s\u00e5 kunde vi gl\u00f6mma hela kampanjen.<\/p>\n

– F\u00f6rresten, la han till. Jag betraktar v\u00e5rt samarbete som avslutat. Ni lyckades inte l\u00f6sa den h\u00e4r uppgiften, jag g\u00e5r tillbaka till min gamla byr\u00e5.<\/p>\n

Det finns m\u00e5nga s\u00e4tt att f\u00f6rlora en kund p\u00e5. Den h\u00e4r g\u00e5ngen handlade det om en ynka, liten mustasch. N\u00e4sta g\u00e5ng kulle det handla om en svart skjorta och en smal, lilaf\u00e4rgad slips.<\/p>\n

Det \u00e4r nog lika bra att jag ber\u00e4ttar den historien redan nu.<\/p>\n

Om en svart skjorta, en lilaf\u00e4rgad slips och ett f\u00f6rlorat konto<\/strong><\/p>\n

Framg\u00e5ngarna med Volvos imagekampanj hade stor betydelse. Vi fick inbjudningar att komma och ber\u00e4tta om den i Singapore, Hongkong med flera st\u00e4der. Universitet och reklamskolor ber\u00e4ttade om svenskbyr\u00e5n i Bangkok. Vi blev omskrivna i internationella magasin som Advertising Age och Campaign. Volvofolket runt om i Asien var ocks\u00e5 glada och intygade att kampanjen hade f\u00e5tt stor uppm\u00e4rksamhet. Allt var med andra ord frid och fr\u00f6jd.<\/p>\n

En dag fick Svenska handelskammaren besked om att h\u00f6gsta chefen f\u00f6r Volvo, Tuve Johannesson, skulle komma till Bangkok. Det var en stor h\u00e4ndelse f\u00f6r b\u00e5de Volvofolket och \u00f6vriga svenska f\u00f6retag. M\u00e5nga mindes den g\u00e5ngen handelsministern Leif Pagrotsky hade h\u00e4lsat p\u00e5. Vid en fr\u00e5gestund undrade en av de svenska f\u00f6retagsledarna vad man t\u00e4nkte g\u00f6ra f\u00f6r att minska skattetrycket f\u00f6r hemv\u00e4ndande direkt\u00f6rer.<\/p>\n

– Som skatten ser ut i Sverige har vi ju inte r\u00e5d att flytta hem, sade direkt\u00f6ren f\u00f6r ett av de stora svenska f\u00f6retagen.<\/p>\n

Svaret som Pagrotsky levererade fick m\u00e5nga att tappa hakan, av f\u00f6rv\u00e5ning och ilska.<\/p>\n

– Det \u00e4r inte s\u00e4rskilt sv\u00e5rt att svara p\u00e5 din fr\u00e5ga, sade Pagrotsky.<\/p>\n

– Har du inte r\u00e5d att flytta hem \u00e4r det v\u00e4l lika bra att du stannar kvar utomlands.<\/p>\n

Men nu var det Volvochefen som skulle komma p\u00e5 bes\u00f6k. Naturligtvis bj\u00f6ds Tuve Johannesson in till ett lunchm\u00f6te med medlemmarna i Svenska handelskammaren f\u00f6r att vi skulle f\u00e5 h\u00f6ra honom ber\u00e4tta om framtiden f\u00f6r den svenska biltillverkaren. Tuves presentation var uppskattad. Jag hamnade vid honn\u00f6rsbordet vid den efterf\u00f6ljande lunchen. Det var Rolf Granstr\u00f6m, handelskammarens ordf\u00f6rande och chef f\u00f6r Ericsson i Thailand, som bad mig sitta vid hans bord.<\/p>\n

– Du kan hj\u00e4lpa till att pigga upp oss vanliga direkt\u00f6rer, sade han.<\/p>\n

Jag hade dagen till \u00e4ra kl\u00e4tt mig som en kreat\u00f6r: svart kavaj, svart skjorta och en lila slips, ink\u00f6pt i New York n\u00e5gra \u00e5r tidigare i samband med Staffan Hildebrands och mitt filmprojekt f\u00f6r FN.<\/p>\n

Tuve Johannesson satt vid andra \u00e4nden av bordet och vi kom aldrig \u00e5t att samspr\u00e5ka med varandra. Men det var en trevlig tillst\u00e4llning p\u00e5 alla s\u00e4tt och vis.<\/p>\n

N\u00e4sta morgon ringde Geoffrey Rowe, marknadschefen, och sade att vi m\u00e5ste tr\u00e4ffas \u00f6ver en lunch samma dag. Jag anade inga ugglor i mossen. Efter det f\u00f6rsta miss\u00f6det n\u00e4r jag k\u00f6rde in med Saaben p\u00e5 Volvos mark, hade Geoffrey och jag utvecklat ett bra samarbete med respekt f\u00f6r varandras kunskaper.<\/p>\n

Jag hade l\u00e4rt mig uppskatta Geoffs torra humor. Han var den ende jag k\u00e4nde som kunde skratta utan att r\u00f6ra munnen. Ett kluckande ljud kom bara mellan de smala l\u00e4pparna, men man kunde se p\u00e5 \u00f6gonen att han skrattade.<\/p>\n

Nu tr\u00e4ffades vi p\u00e5 en italiensk restaurang och jag s\u00e5g direkt att Geoffs \u00f6gon hade l\u00e5ngt till skratt denna dag. Under tystnad best\u00e4llde vi maten och efter diverse artighetsfraser gick Geoff rakt p\u00e5 sak:<\/p>\n

– Jag \u00e4r h\u00e4r f\u00f6r att jag har f\u00e5tt i uppdrag att s\u00e4ga upp v\u00e5rt samarbete, f\u00f6rklarade han.<\/p>\n

Jag trodde vi hade tr\u00e4ffats f\u00f6r att han skulle briefa mig om\u00a0n\u00e5got nytt uppdrag. Nu trodde jag att han sk\u00e4mtade, att hans torra och ibland l\u00e4tt morbida humor, bara skulle f\u00e5 mig att bli lite omskakad. Men nej. Geoffrey var allvarlig och jag kunde konstatera att han var b\u00e5de besv\u00e4rad och olycklig.<\/p>\n

– Vad har h\u00e4nt? fr\u00e5gade jag. Ska du l\u00e4gga av p\u00e5 Volvo och bli marknadschef p\u00e5 Saab, f\u00f6rs\u00f6kte jag i ett f\u00e5f\u00e4ngt f\u00f6rs\u00f6k att l\u00e4tta upp st\u00e4mningen.<\/p>\n

Han skakade p\u00e5 huvudet och tittade ner i den vita bordsduken.<\/p>\n

– Tuve har bett mig att s\u00e4ga upp v\u00e5rt samarbete.<\/p>\n

Jag fattade fortfarande ingenting.<\/p>\n

-Varf\u00f6r d\u00e5?<\/p>\n

Han skruvade generat p\u00e5 sig och f\u00f6rklarade sen:<\/p>\n

-Tuve tyckte inte om din svarta skjorta och din lila slips. Han tyckte inte det passade in p\u00e5 en lunch med handelskammaren.<\/p>\n

Jag visse inte om jag skulle skratta eller gr\u00e5ta. Jag borde naturligtvis ha gr\u00e5tit eftersom vi uppenbarligen nyss hade f\u00f6rlorat v\u00e5r st\u00f6rsta och viktigaste uppdragsgivare. Men i st\u00e4llet b\u00f6rjade jag skratta, allt h\u00f6gre och intensivare. Jag hade arbetat tjugofem \u00e5r i reklambranschen. Jag hade f\u00f6rlorat m\u00e4ngder av kunder genom \u00e5ren. Man tycker olika, man tr\u00f6ttnar p\u00e5 varandra, kundens fru kan s\u00e4ga att byr\u00e5n \u00e4r korkad. Kort sagt: Man beh\u00f6ver nytt blod f\u00f6r att utvecklas vidare. Allt detta \u00e4r fullkomligt naturligt.<\/p>\n

Men detta var n\u00e5got nytt. Jag hade f\u00f6rlorat Volvo p\u00e5 grund av att h\u00f6gste chefen inte tyckte om min skjorta och min slips. Jag fattade inte ett j\u00e4vla dugg. Kanske hade han haft en d\u00e5lig dag. Br\u00e5kat med frun eller p\u00e5 annat s\u00e4tt hamnat p\u00e5 kant med livet. V\u00e4nner p\u00e5 Volvo som h\u00f6rde min historia var lika f\u00f6rbluffade och menade att det m\u00e5ste ha legat n\u00e5got annat bakom. Jag har aldrig brytt mig om att forska i vad det skulle kunna ha varit. M\u00e5nga h\u00e4vdar dock att Tuve Johannessons tid p\u00e5 Volvo var framg\u00e5ngsrik. Att han lyckades v\u00e4nda utvecklingen, och som n\u00e5gon uttryckte det:<\/p>\n

Han r\u00e4ddade Volvo fr\u00e5n sotd\u00f6den.<\/p>\n

En svart skjorta tyckte han d\u00e4remot inte om. Den fick herr Johannesson att se r\u00f6tt.<\/p>\nTweet<\/a>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det har g\u00e5tt snart 25 \u00e5r, sedan Thorleif H\u00e5wi l\u00e4mnade Sverige f\u00f6r Thailand, d\u00e4r han \u00f6ppnade byr\u00e5 tillsammans med Ron Spaulding. De tv\u00e5 hade jobbat tillsammans p\u00e5 reklambyr\u00e5n Hera p\u00e5 70-talet. Men, innan de tv\u00e5 \u00e5terf\u00f6renades professionellt, hade Thorleif H\u00e5wi hunnit med en framg\u00e5ngsrik, svensk reklamkarri\u00e4r. Han b\u00f6rjade dock sitt yrkesliv som sportjournalist och var […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[97],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p1k0bi-wx","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_likes_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2017"}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2017"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2017\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3157,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2017\/revisions\/3157"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2017"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2017"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2017"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}