{"id":2662,"date":"2020-08-17T09:03:11","date_gmt":"2020-08-17T08:03:11","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.notabene.se\/?p=2662"},"modified":"2020-08-17T09:12:23","modified_gmt":"2020-08-17T08:12:23","slug":"torbjorn-lenskog-kunde-kittla-vara-sinnen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.notabene.se\/?p=2662","title":{"rendered":"Torbj\u00f6rn Lenskog kunde kittla v\u00e5ra sinnen"},"content":{"rendered":"\n

\u00c4nnu en av v\u00e5ra allra st\u00f6rsta kreat\u00f6rerna har l\u00e4mnat oss. 29 juli somnade Torbj\u00f6rn Lenskog<\/strong> in. Jag ha tr\u00e4ffat och intervjuat honom m\u00e5nga g\u00e5nger genom \u00e5ren, men det var r\u00e4tt m\u00e5nga \u00e5r sedan nu. Den sista intervjun var den jag gjorde med honom, 2000, n\u00e4r han var ordf\u00f6rande i Gud\u00e4ggsjuryn. Sj\u00e4lv hade han hunnit ta emot ett platina\u00e4gg, elva guld\u00e4gg och 50-60 silver\u00e4gg vid det laget. Inget hade han v\u00e4rderat s\u00e5 h\u00f6gt som det han fick f\u00f6r DN-kampanjen som klistrade konst \u00f6ver hela landet, f\u00f6rklarade han i intervjun.  D\u00e4r ber\u00e4ttade han ocks\u00e5 om sin l\u00e5nga karri\u00e4r i branschen. <\/p>\n\n\n\n

Som en hyllning till honom, \u00e5terpublicerar jag d\u00e4rf\u00f6r den intervjun fr\u00e5n Quo Vadis den 11 februari 2000, och jag beh\u00e5ller den i presensformen:<\/p>\n\n\n\n

\u201dEndast ett guld\u00e4gg delades ut 1986. Det gick till Dagens\nNyheter och Arbman & Lenskog. N\u00e4rbilder p\u00e5 konstverk och rubriken \u201dKittla\ndina sinnen\u201d hade lyst upp den gr\u00e5trista, svenska vintern. Kampanjen fick\nskyh\u00f6ga po\u00e4ng av juryn och blev ensam p\u00e5 prispallen.<\/p>\n\n\n\n

\u2013Det var ofattbart. H\u00e4r \u00e4r det ju s\u00e4llan s\u00e5 att n\u00e5gon ringer och talar om vilken j\u00e4kla bra kampanj man gjort. S\u00e5 vi var aldrig s\u00e4kra p\u00e5 att vi skulle f\u00e5 \u00e4gg. Men det \u00e4r en bra sak med guld\u00e4gget. Det ers\u00e4tter den svenska spontaniteten, s\u00e4ger Torbj\u00f6rn Lenskog, n\u00e4r han mins det guld som han sj\u00e4lv \u00e4r gladast f\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n

Han har hunnit f\u00e5 n\u00e5gra stycken. Men framf\u00f6r allt har han\nhaft ett v\u00e4ldigt roligt jobb. <\/p>\n\n\n\n

\u2013Det har varit roligt hela tiden, fast p\u00e5 olika s\u00e4tt. Det\n\u00e4r klart man gnisslat lite ibland, n\u00e4r folk inte begripit hur skicklig man \u00e4r,\neller f\u00f6rst\u00e5tt att det absolut inte varit n\u00e5got fel p\u00e5 den d\u00e4r fakturan,\nsk\u00e4mtar han men till\u00e4gger att varje dag har varit rolig sen han f\u00f6rsta g\u00e5ngen\nb\u00f6rjade jobba med reklam.<\/p>\n\n\n\n

Det var 1953 och han fick sina f\u00f6rsta erfarenheter i yrket p\u00e5\u00a0\u00a0K\u00f6pings Mekaniska Verkstad, d\u00e4r han jobbade mellan L\u00e4roverket i K\u00f6ping och lumpen. Han var assistent till reklamchefen, vilket var ett omv\u00e4xlande och hektiskt jobb, som omfattade allt fr\u00e5n fotografering till kontakter med tryckerier och reklambyr\u00e5n (som var Svenska Telegrambyr\u00e5n). Det v\u00e4ckte nyfikenheten och lusten att jobba med reklam hos den unge, konstintresserade mannen. <\/p>\n\n\n\n

\u2013Det var tur att jag hittade reklamen, som jag beh\u00e4rskat\nhyfsat. F\u00f6r konsten har varit illvillig mot mig. Jag har f\u00f6rs\u00f6kt hela livet\nutan att lyckas en enda g\u00e5ng. Jag har aldrig beh\u00e4rskat verktygen. Fotografi \u00e4r\njag r\u00e4tt bra p\u00e5. Kameran beh\u00e4rskade jag, men inte penseln. Fast reklamen\ninneh\u00e5ller v\u00e4l s\u00e5 m\u00e5nga uttryck. Det har r\u00e4ckt.<\/p>\n\n\n\n

Teckning och idrott var de \u00e4mnen som stod ut p\u00e5 hans\nannars r\u00e4tt sl\u00e4tstrukna skolbetyg (om man f\u00e5r tro honom sj\u00e4lv). Idrotten\nspelade en mycket stor roll i hans ungdom. Tennis, fotboll, hockey, bandy eller\ncykling. Han t\u00e4vlade i det mesta.<\/p>\n\n\n\n

\u2013Jag var d\u00e5lig, men jag var med. Det var nog brist p\u00e5\nfolk, s\u00e4ger han och till\u00e4gger att detta \u00e4r ett typiskt exempel p\u00e5 vad som\nh\u00e4nder n\u00e4r man har f\u00f6r m\u00e5nga intressen. Man hinner inte l\u00e4gga ner tillr\u00e4ckligt\np\u00e5 ett, utan blir halvbra i alla.<\/p>\n\n\n\n

Men efter lumpen \u00e5kte han till Stockholm och b\u00f6rjade p\u00e5\nBeckmans.<\/p>\n\n\n\n

\u2013D\u00e5 blev det tv\u00e4rslut med idrotten. Det blev Prinsen,\ncigaretter och r\u00f6dvin ist\u00e4llet.<\/p>\n\n\n\n

Beckmans var en lyckad period i hans liv. Han st\u00e4llde upp\ni en m\u00e4ngd skisst\u00e4vlingar och hade framg\u00e5ngar som hj\u00e4lpte honom att skaffa ett\nstadigt sj\u00e4lvf\u00f6rtroende.<\/p>\n\n\n\n

\u2013Det h\u00e4r var innan de egentliga reklambyr\u00e5ernas tid och det fanns ett antal affischkonstn\u00e4rer som f\u00f6ljde i Anders Beckmans k\u00f6lvatten. En av dem var Staffan Wir\u00e9n<\/strong> och jag hoppade in och blev hans assistent.<\/p>\n\n\n\n

Det var fortfarande affischer som var den fr\u00e4msta produktionen n\u00e4r han i b\u00f6rjan p\u00e5 60-talet slog sig samman med ett antal kolleger i en egen grupp med namnet Atelj\u00e9n. De n\u00e5dde snabbt framg\u00e5ngar f\u00f6r uppdragsgivare som Dagens Nyheter, Filminstitutet och SJ och vann tidigt sina f\u00f6rsta guld\u00e4gg.<\/p>\n\n\n\n

Det var inte f\u00f6rr\u00e4n Atelj\u00e9n fick kontakt med en grupp\nfr\u00e5n Anderson & Lembke, med Calle Linn<\/strong>, Steve Trygg<\/strong> och Stig\nHoffstedt<\/strong> i spetsen, som det blev \u201dbyr\u00e5\u201d av alltsammans. Man slog sig\nsamman i Linn & Lenskog och fr\u00e5n b\u00f6rjan handlade det mycket om\nindustrireklam, med kunder som Uddeholm och SKF. Men snart sm\u00f6g sig ocks\u00e5\nkonsumentprodukterna in. Semper var f\u00f6rst p\u00e5 listan.<\/p>\n\n\n\n

Jan Arbman<\/strong> kom in som ny kompanjon och Arbman\n& Lenskog var under sina 17 \u00e5r ansedd som en av de verkligt kreativa\nbyr\u00e5erna. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r byr\u00e5n uppl\u00f6stes 1991 fortsatte han p\u00e5 egen hand, med\ndesign- och reklamuppdrag. Men hans samlande har tagit allt mer tid. F\u00f6rst var\ndet Linn\u00e9. Han gav sig den p\u00e5 att samla allt om Carl von Linn\u00e9.<\/p>\n\n\n\n

\u2013Det \u00e4r v\u00e4ldigt stimulerande att samla och en bra\navkoppling till byr\u00e5n. Men det \u00e4r ocks\u00e5 en prestationsfr\u00e4mjande sport. <\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 l\u00e4nge det handlade om, framf\u00f6r allt b\u00f6cker, om Linn\u00e9,\ns\u00e5 kunde han h\u00e5lla sitt samlande p\u00e5 hemmaplan. V\u00e4rre blev det med hans samling\nav 1900-talsdesign. Den tar mer plats. Han har bl a ett 70-tal skrivmaskiner av\nm\u00e4rket Olivetti, som visar designprocessen f\u00f6r maskinerna. <\/p>\n\n\n\n

\u2013De flesta av den h\u00e4r typen av grejer hamnar ju i\ncontainers. Tingen slukar upp sig sj\u00e4lva. ABC, som var den f\u00f6rsta svenska\ndatamaskinen, tog det mig s\u00e4kert fem \u00e5r att f\u00e5 tag p\u00e5 ett exemplar av.<\/p>\n\n\n\n

Idag finns en stor del av hans prylar i en permanent\nutst\u00e4llning i B\u00e5ngbro, utanf\u00f6r Kungs\u00f6r. Det \u00e4r ett EU-projekt som fungerar som\nen studiesamling i design. <\/p>\n\n\n\n

Han lever ett betydligt lugnare liv idag och hinner ta en\nl\u00e5ngpromenad med sin hustru varje dag. Men det inneb\u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n att han\npensionerat sig. Han samarbetar med ett antal gamla uppdragsgivare som G\u00e4rsn\u00e4s\nM\u00f6bler och jobbar med en del b\u00f6cker f\u00f6r Page One.<\/p>\n\n\n\n

\u2013Jag har faktiskt en ganska hygglig oms\u00e4ttning. Det blir\n\u00f6ver till en och annan Olivetti. Det \u00e4r ju s\u00e5 billigt att leva h\u00e4r p\u00e5 landet.<\/p>\n\n\n\n

Han bor dock inte l\u00e4ngre ut p\u00e5 landet \u00e4n att han tar sig till Stockholm med M\u00e4larbanan p\u00e5 en timme ungef\u00e4r. Bra, exempelvis n\u00e4r han ska till guld\u00e4ggsjuryn. <\/p>\n\n\n\n

Han ser en f\u00f6rdel i att en gammal reklamgubbe sitter ordf\u00f6rande.<\/p>\n\n\n\n

\u2013Dels har jag ju inga intressen i t\u00e4vlingen, s\u00e5 jag kan\nverkligen vara opartisk. Sen beh\u00f6ver jag ju inte r\u00f6sta sj\u00e4lv, s\u00e5 jag beh\u00f6ver\naldrig visa att jag inte begriper trenderna.<\/p>\n\n\n\n

Han menar samtidigt att det \u00e4r viktigt att reklamen inte\nblir f\u00f6r trendig. Att reklamen tar sitt ansvar i samh\u00e4llet.<\/p>\n\n\n\n

\u2013Det \u00e4r en k\u00e4nsla man f\u00e5r n\u00e4r man kommer upp i min \u00e5lder.\nDet vore sk\u00f6nt att slippa se samh\u00e4llets kollaps. Det finns s\u00e5 mycket talang h\u00e4r\nsom skulle kunna ha en positiv kraft. Den skulle jag vilja att man f\u00f6rst\u00e4rker\ndet och att man vaktar sig mot den cynism som finns p\u00e5 m\u00e5nga h\u00e5ll. Och det \u00e4r\nviktigt att man inte gl\u00f6mmer att samh\u00e4llet inte bara best\u00e5r av likasinnade som\nh\u00e5ller till i ett getto runt Stureplan.\u201d<\/p>\nTweet<\/a>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u00c4nnu en av v\u00e5ra allra st\u00f6rsta kreat\u00f6rerna har l\u00e4mnat oss. 29 juli somnade Torbj\u00f6rn Lenskog in. Jag ha tr\u00e4ffat och intervjuat honom m\u00e5nga g\u00e5nger genom \u00e5ren, men det var r\u00e4tt m\u00e5nga \u00e5r sedan nu. Den sista intervjun var den jag gjorde med honom, 2000, n\u00e4r han var ordf\u00f6rande i Gud\u00e4ggsjuryn. Sj\u00e4lv hade han hunnit ta […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[68,97],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p1k0bi-GW","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_likes_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2662"}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2662"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2662\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2666,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2662\/revisions\/2666"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2662"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2662"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2662"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}