![\"\"](\"https:\/\/media.notabene.se\/2023\/01\/Gevalia-Nunni-Beckman.jpg\")
<\/a><\/a>Hon arbetade ocks\u00e5 en hel del med modeteckning och undervisade i \u00e4mnet p\u00e5 Beckmans.<\/p>\n\n\n\n Hennes blick och penna f\u00f6rblev v\u00e4lv\u00e4ssade och bilderna njutbara l\u00e5ngt efter det som brukar definieras som \u201dpensions\u00e5lder\u201d. Hon samarbetade med tidningen Fokus och illustrerade deras personportr\u00e4tt fortfarande n\u00e4r hon var i 80-\u00e5rs\u00e5ldern, fram tills hon drabbades av Alzheimers sjukdom.<\/p>\n\n\n\n N\u00e4r jag i b\u00f6rjan av 80-talet gjorde min journalistpraktik p\u00e5 Resum\u00e9 och fick uppdraget att g\u00f6ra en l\u00e4ngre intervju med Jane Bark, blev jag b\u00e5de glad och nerv\u00f6s. Det var en av mina allra f\u00f6rsta l\u00e4ngre intervjuer och jag ville s\u00e5 g\u00e4rna att den skulle bli bra. Intervjupersonen sj\u00e4lv, Jane Bark, hade inga inv\u00e4ndningar efter\u00e5t och artikeln var rikt illustrerad med hennes bilder. S\u00e5 jag blev r\u00e4tt n\u00f6jd sj\u00e4lv.<\/p>\n\n\n\n Jane Bark var p\u00e5 flera s\u00e4tt en f\u00f6reg\u00e5ngare. \u00c4ven i det faktum att hon var f\u00f6rsta kvinna att f\u00e5 ett Platina\u00e4gg och v\u00e4ljas in i Platinaakademien. Det var 1985, \u201dredan\u201d tio \u00e5r efter det f\u00f6rsta Platina\u00e4gget delats ut (till Alf Mork).<\/p>\n\n\n\n Platina\u00e4gg delades i och f\u00f6r sig inte ut varje \u00e5r, men \u00e5tta herrar hade bel\u00f6nats innan det var Jane Barks tur, 1985. Tillsammans med henne tog \u00e4ven S\u00f6ren Blanking, Olle Eksell, Arne Nilsson och Per-Henry Richter plats i skaran.<\/p>\n\n\n\n Sen tog det 22 \u00e5r innan n\u00e5gon enda kvinna ans\u00e5gs v\u00e4rdig denna hedersbetygelse igen (Anna Qvennerstedt). Vill man vara extremt sn\u00e4ll (mot Platinaakademien) kan man s\u00e4ga att det visar vilken betydelsefull kreat\u00f6r hon var. F\u00f6r det var hon onekligen. Vill man vara mer \u00e4rlig, kan man konstatera att den s\u00e5 kallade akademien egentligen aldrig varit s\u00e5 mycket akademi, utan framf\u00f6r allt en herrklubb (fast det har jag skrivit mer om p\u00e5 annan plats).<\/p>\n\n\n\n Jag har i m\u00e5nga \u00e5r ofta t\u00e4nkt p\u00e5 Jane Bark. Blivit p\u00e5mind om henne varje dag faktiskt.<\/p>\n\n\n\n Hon var en noggrann kreat\u00f6r och f\u00f6rberedde sig v\u00e4l, n\u00e4r hon gjorde sina teckningar.<\/p>\n\n\n\n F\u00f6r drygt 40 \u00e5r sedan skulle hon g\u00f6ra illustrationer till en toapapper-f\u00f6rpackning. Jag tror det var Edets. Man ville ha bilder av sm\u00e5 barn p\u00e5 f\u00f6rpackningen. Varum\u00e4rket samarbetade med Hera Annonsbyr\u00e5. Kenny, min man, var copywriter p\u00e5 byr\u00e5n p\u00e5 den tiden. Han jobbade inte med det uppdraget, men v\u00e5ra barn, Lina och Patrik, var i ett\u00e5rs\u00e5ldern och skulle d\u00e4rf\u00f6r passa bra som \u201dmodeller\u201d f\u00f6r Jane Barks teckning. D\u00e4rf\u00f6r tillbringade barnen och jag en f\u00f6rmiddag i n\u00e5gon reklamfotografs atelj\u00e9 d\u00e4r ungarna fick leka med toapapper och bli fotograferade.<\/p>\n\n\n\n Som minne av det tillf\u00e4llet fick vi b\u00e5de n\u00e5gra foton, samt ett par av Jane Barks bilder p\u00e5 barnen. Dem ramade vi in och har \u00e4n idag p\u00e5 v\u00e4ggen i v\u00e5rt sovrum. S\u00e5 Jane Bark kommer att vara med oss s\u00e5 l\u00e4nge vi lever.<\/p>\n\n\n\n Men alla hennes bilder kommer att leva mycket, mycket l\u00e4ngre \u00e4n s\u00e5.<\/p>\n\n\n\n (Tack John Bark f\u00f6r att du gav mig tillg\u00e5ng till din mammas bilder! \u00c4nnu fler av hennes illusstrationer finns p\u00e5 www.mogarts.se<\/a>)<\/p>\n\n\n\n<\/a><\/a><\/figure>\n\n\n\n<\/a><\/a><\/a><\/figure>\n\n\n\n<\/a><\/a><\/a><\/a><\/a><\/figure>\n\n\n\n