{"id":3215,"date":"2025-05-06T21:41:51","date_gmt":"2025-05-06T20:41:51","guid":{"rendered":"https:\/\/blogg.notabene.se\/?p=3215"},"modified":"2025-05-08T15:12:28","modified_gmt":"2025-05-08T14:12:28","slug":"henri-pagot-visste-vad-han-pratade-om-och-varfor","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.notabene.se\/?p=3215","title":{"rendered":"Henri Pagot visste vad han pratade om – och varf\u00f6r"},"content":{"rendered":"\n

Den 21 april somnade Henri Pagot<\/strong> in efter en l\u00e4ngre tids sjukdom.<\/p>\n\n\n\n

Han var (bland annat) n\u00e5got s\u00e5 ovanligt som en svensk journalist som b\u00e5de var \u00e4rligt intresserad av reklam och insatt i dess betydelse. Det innebar ocks\u00e5 att Svenska Dagbladet under en period var den dagstidning som hade b\u00e4st inblick i \u00e4mnet. Detta under den period som Henri Pagot var ensamredakt\u00f6r f\u00f6r SvD:s satsning p\u00e5 en reklam- och marknadsf\u00f6ringssida i n\u00e4ringslivsbilagan en g\u00e5ng i veckan.<\/p>\n\n\n\n

\u00c4ven om det onekligen var ett v\u00e4ldigt begr\u00e4nsat utrymme var det \u00e4nd\u00e5 b\u00e4ttre \u00e4n vad dags- (och aff\u00e4rs)pressen i \u00f6vrigt \u00e4gnade (och \u00e4n idag \u00e4gnar) \u00e5t detta \u00e4mne.<\/p>\n\n\n\n

Henri Pagot ins\u00e5g att det var en viktig uppgift att tydligg\u00f6ra reklamens roll.<\/p>\n\n\n\n

\u201dPressens inst\u00e4llning till reklam \u00e4r ett bekymmer. Det \u00e4r viktigt att journalistk\u00e5ren f\u00f6rst\u00e5r vem det \u00e4r som betalar deras l\u00f6ner. Det \u00e4r tragiskt att tidningar som DN och DI har en s\u00e5 bristf\u00e4llig bevakning av reklamomr\u00e5det\u201d, sa han exempelvis i en intervju som jag gjorde med honom 1996.<\/p>\n\n\n\n

Detta i samband med att han l\u00e4mnade journalistjobbet f\u00f6r en anst\u00e4llning som informationschef och vice VD p\u00e5 Reklamf\u00f6rbundet.<\/p>\n\n\n\n

Han hade tidigare varit en av f\u00f6rbundets ivrigaste kritiker. Mycket av hans kritik hade grundats p\u00e5 hans f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r reklamens betydelse f\u00f6r samh\u00e4llsekonomin och hans \u00f6nskan att Reklamf\u00f6rbundet med st\u00f6rre tyngd och patos skulle tydligg\u00f6ra denna roll och st\u00e4rka reklamens och reklambranschens st\u00e4llning.<\/p>\n\n\n\n

\u201dF\u00f6r ett antal \u00e5r sen redan sa Pehr Gyllenhammar<\/strong> att Volvos viktigaste tillg\u00e5ng var varum\u00e4rket. Det tyckte m\u00e5nga var konstigt. Inte f\u00f6r att de inte h\u00f6ll med honom, utan f\u00f6r att de inte begrep vad han menade!\u201d, sa han i samma intervju.<\/p>\n\n\n\n

Hans egen syn p\u00e5 \u00e4mnet bottnade b\u00e5de i intresse och kunskap. Han utbildade sig f\u00f6rst till ekonom och marknadsf\u00f6rare och jobbade sedan i fyra \u00e5r med snabbr\u00f6rliga konsumentprodukter p\u00e5 M\u00f6lnlycke, innan han hoppade av f\u00f6r att b\u00f6rja p\u00e5 journalisth\u00f6gskolan i G\u00f6teborg.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r han sa upp sig p\u00e5 M\u00f6lnlycke uttryckte flera av hans arbetskamrater beundran f\u00f6r modet att hoppa av och g\u00f6ra n\u00e5got nytt.<\/p>\n\n\n\n

Han blev inte fegare med \u00e5ren, utan v\u00e5gade byta bana flera g\u00e5nger och var verksam inom m\u00e5nga delar av reklam-, marknadsf\u00f6rings- och informationsbranschen. Samt journalistiken.<\/p>\n\n\n\n

Efter journalisth\u00f6gskolan b\u00f6rjade han p\u00e5 Resum\u00e9.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJag tyckte att jag hade en konkurrensf\u00f6rdel i min bakgrund\u201d, konstaterade han helt korrekt n\u00e4r jag talade med honom om saken.<\/p>\n\n\n\n

Sen blev det allts\u00e5 Svenska Dagbladet innan han \u201dbytte sida\u201d till Reklamf\u00f6rbundet.<\/p>\n\n\n\n

D\u00e4r bidrog han starkt till att g\u00f6ra Reklamf\u00f6rbundet mer synligt och h\u00f6ja debattklimatet. Det kunde g\u00e4lla allt fr\u00e5n fr\u00e5gor om byr\u00e5upphandlingar och \u201dpitchel\u00e4ndet\u201d till debatten om reklam till barn.<\/p>\n\n\n\n

I det senare fallet skrev han en debattartikel i Svenska Dagbladet, f\u00f6ranledd av att diskussionerna om TV-reklam till barn hade tagit fart h\u00f6sten 1997 d\u00e5 Sveriges Konsumentr\u00e5d inlett en bojkott av TV3, som riktade reklam till barn.  <\/p>\n\n\n\n

Hans argument i debattartikeln var inte, de man kanske kunnat tro, att reklam till barn v\u00e4l inte var n\u00e5got st\u00f6rre problem.<\/p>\n\n\n\n

Tv\u00e4rtom.<\/p>\n\n\n\n

\u201dAnnons\u00f6rerna som p\u00e5verkas av det svenska f\u00f6rbudet att s\u00e4nda TV-reklam riktad till barn under 12 \u00e5r, har stundtals anv\u00e4nt argument och arbetsmetoder som undergr\u00e4ver f\u00f6rtroendet f\u00f6r dem\u201d, skrev han och fortsatte: \u201dDet \u00e4r en fr\u00e5ga om moral, etik och v\u00e4rderingar i vidare bem\u00e4rkelse\u201d.<\/p>\n\n\n\n

Det var l\u00e5ngt ifr\u00e5n alla som uppskattade att Reklamf\u00f6rbundet st\u00e4llde sig p\u00e5 samma sida som Konsumentr\u00e5det och han fick rej\u00e4lt mothugg fr\u00e5n exempelvis d\u00e5varande Annons\u00f6rf\u00f6reningen.<\/p>\n\n\n\n

Det var dock ingenting som hindrade honom fr\u00e5n att forts\u00e4tta att arbeta och argumentera f\u00f6r det som han och Reklamf\u00f6rbundet ans\u00e5g vara r\u00e4tt och viktigt.<\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n Reklamf\u00f6rbundet gick han senare till tidningen Vision. Vidare till en pr-byr\u00e5. Och tillbaka till Reklamf\u00f6rbundet som informationschef. Dit kom sedan Anna Serner<\/strong> som vd. Hon v\u00e4rvade honom senare ocks\u00e5 till Tidningsutgivarna n\u00e4r hon var vd d\u00e4r. Totalt jobbade de tillsammans i 1,5 decennium.<\/p>\n\n\n\n

Under senare \u00e5r jobbade han som kommunikationskonsult, tills sjukdomen drabbade honom.<\/p>\n\n\n\n

Jag k\u00e4nde inte Henri Pagot privat men tr\u00e4ffade och intervjuade honom m\u00e5nga g\u00e5nger under hans tid p\u00e5 Reklamf\u00f6rbundet. Jag lyckades inte anst\u00e4lla honom som journalist p\u00e5 Quo Vadis, \u00e4ven om jag f\u00f6rs\u00f6kte en g\u00e5ng. D\u00e4remot hade jag gl\u00e4djen att ha honom som medlem i den lilla grupp som tillsammans med QV-redaktionen och tre andra framtr\u00e4dande branschrepresentanter, skulle utse en mottagare av \u201dQuo Vadis Jubileumsstipendium\u201d. Ett stipendium vi instiftade i samband med tidningens 10-\u00e5rsjubileum 1997. Tanken var att stipendiet, p\u00e5 10\u00a0000 kronor, skulle inspirera en verksam journalist eller journaliststuderande att l\u00e4ra sig mer om reklam och marknadsf\u00f6ring f\u00f6r att p\u00e5 det s\u00e4ttet bidra till mediernas \u00f6kade bevakning av omr\u00e5det.<\/p>\n\n\n\n

Men intresset fr\u00e5n journalisth\u00e5ll var mycket skralt och, om jag minns r\u00e4tt, kom bara en ans\u00f6kan.<\/p>\n\n\n\n

\u00c4mnet var, som sagt, styvmoderligt behandlat och f\u00e5 journalister brydde sig om reklambranschen.<\/p>\n\n\n\n

Kanske uppfattades den inte som tillr\u00e4ckligt seri\u00f6s och prestigefull. F\u00f6r obekant och l\u00e4ttviktig.<\/p>\n\n\n\n

Det var f\u00f6r f\u00e5 som delade Henri Pagots mod och lust att pr\u00f6va nytt. Eller levde efter samma motto som han. Jag skrev ett personportr\u00e4tt p\u00e5 honom vid ett tillf\u00e4lle och fr\u00e5gade d\u00e5 efter hans personliga motto.<\/p>\n\n\n\n

Hans svar borde fler l\u00e4gga p\u00e5 minnet och leva efter \u00e4n idag:<\/p>\n\n\n\n

\u201dMan ska skratta s\u00e5 mycket man kan och inte vara s\u00e5 r\u00e4dd. Det finns alldeles f\u00f6r mycket d\u00e5ligt sj\u00e4lvf\u00f6rtroende.\u201d<\/p>\nTweet<\/a>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den 21 april somnade Henri Pagot in efter en l\u00e4ngre tids sjukdom. Han var (bland annat) n\u00e5got s\u00e5 ovanligt som en svensk journalist som b\u00e5de var \u00e4rligt intresserad av reklam och insatt i dess betydelse. Det innebar ocks\u00e5 att Svenska Dagbladet under en period var den dagstidning som hade b\u00e4st inblick i \u00e4mnet. Detta under […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[97],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p1k0bi-PR","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_likes_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3215"}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3215"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3215\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3226,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3215\/revisions\/3226"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3215"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3215"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3215"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}