{"id":3371,"date":"2026-05-02T16:14:40","date_gmt":"2026-05-02T15:14:40","guid":{"rendered":"https:\/\/blogg.notabene.se\/?p=3371"},"modified":"2026-05-02T16:15:10","modified_gmt":"2026-05-02T15:15:10","slug":"samtal-om-reklammusik-med-jojje-wadenius","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.notabene.se\/?p=3371","title":{"rendered":"Samtal om reklammusik med Jojje Wadenius"},"content":{"rendered":"\n

Jojje Wadenius<\/strong> har l\u00e4mnat jordelivet ber\u00e4ttade medierna h\u00e4romdagen. Hans musikaliska historia \u00e4r nog k\u00e4nd f\u00f6r de flesta. Efter att ha spelat i de svenska banden Made in Sweden och Solar Plexus blev det en imponerande karri\u00e4r i USA, d\u00e4r han bland annat jobbade som studiomusiker men ocks\u00e5 var medlem i Blood, Sweat & Tears, spelade med Simon & Garfunkel och ingick i husbandet i Saturday Night Live.<\/p>\n\n\n\n

Vad kanske f\u00e4rre k\u00e4nner till \u00e4r nog att han ocks\u00e5 arbetade en hel del med att komponera och spela musik f\u00f6r reklamfilmer.<\/p>\n\n\n\n

Jag tr\u00e4ffade och intervjuade honom om reklammusik 1990. Han hade d\u00e5 b\u00f6rjat fundera p\u00e5 att flytta hem till Skandinavien igen och bosatte sig n\u00e5gra \u00e5r senare i Oslo.<\/p>\n\n\n\n

Det h\u00e4r var ju i den svenska tv-reklamens barndom och det \u00e4r tveksamt om \u00f6ver huvud taget n\u00e5gon specialkomponerad reklaml\u00e5t hade spelats h\u00e4r hemma. Men musik f\u00f6rekom f\u00f6rst\u00e5s i reklamen \u00e4ven d\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJag tycker inte man anv\u00e4nder musiken aktivt i svenska reklamfilmer\u201d, sa Jojje Wadenius d\u00e5, n\u00e4r jag intervjuade honom.<\/p>\n\n\n\n

Han var angel\u00e4gen om att inte l\u00e5ta st\u00f6ddig men menade att den svenska reklammusik han h\u00f6rt fungerade mer som utfyllnad. Mer som f\u00f6r att f\u00f6rhindra en besv\u00e4rande tystnad. Ungef\u00e4r som hissmusik.<\/p>\n\n\n\n

R\u00c4TT TON TILL PRODUKTEN<\/strong><\/p>\n\n\n\n

I amerikansk reklamfilm d\u00e4remot var musiken ytterligare ett aktivt verktyg f\u00f6r p\u00e5verkan. Den var specialskrivenf\u00f6r att passa och f\u00f6rst\u00e4rka budskapet. Den f\u00f6ljde noga rytmen i filmen och varierades efter h\u00e4ndelseutvecklingen. Den komponerades n\u00e4r filmen var f\u00e4rdiginspelad med en tidsatt kopia av filmen som ett av verktygen vid komponerandet.<\/p>\n\n\n\n

\u201dOfta g\u00f6r man flera olika typer av film f\u00f6r samma produkt. D\u00e5 ska musiken ocks\u00e5 anpassas. Det kan till exempel inneb\u00e4ra att man g\u00f6r en country-version, en mexikansk och en high-tech-version\u201d, ber\u00e4ttade han.<\/p>\n\n\n\n

Sj\u00e4lv hade han d\u00e5 arbetat med reklamproduktion i fyra \u00e5r. F\u00f6rst som musiker men b\u00f6rjade ocks\u00e5 skriva och arrangera reklammusik. N\u00e4r vi tr\u00e4ffades kom ungef\u00e4r halva hans inkomster fr\u00e5n reklam.<\/p>\n\n\n\n

Men konkurrensen var stenh\u00e5rd. De byr\u00e5t\u00e4vlingar som vi hade h\u00e4r hemma var rena barnleken mot hur reklammusikbranschen i USA hade det.<\/p>\n\n\n\n

\u201dMan kanske har fyra slogans att v\u00e4lja p\u00e5 f\u00f6r en produkt. F\u00f6r varje slogan sitter 20 personer och skriver musik som de hoppas ska bli vald. Men det \u00e4r bara en slogan som blir vald. Och en l\u00e5t. Det \u00e4r tufft\u201d, ber\u00e4ttade han.<\/p>\n\n\n\n

Men vid det laget beh\u00f6vde han inte l\u00e4ngre st\u00e4lla upp p\u00e5 att jobba p\u00e5 s\u00e5dana premisser. Han tog bara uppdrag som var klart best\u00e4llda och skulle betalas.<\/p>\n\n\n\n

Men inkomsterna varierade h\u00f6gst betydligt f\u00f6r varje komposition D\u00e5, 1990, kunde det handla om mellan 7 500 till 15 000 dollar f\u00f6r text och musik. Mellan 5 000 och 6 000 f\u00f6r enbart musik.<\/p>\n\n\n\n

Eftersom han dessutom arrangerade och spelade blev hans inkomster betydligt h\u00f6gre, f\u00f6rstod jag.<\/p>\n\n\n\n

REKLAMEN LEVER VIDARE I HUVUDET<\/strong><\/p>\n\n\n\n

I b\u00f6rjan av 1990-talet hade vi i Quo Vadis ocks\u00e5 en New York-baserad kr\u00f6nik\u00f6r. Det var den svenske kreat\u00f6ren Ragnar G\u00f6ransson<\/strong> som emellan\u00e5t skickade ett \u201dresebrev\u201d som vi publicerade. Han var god v\u00e4n med Jojje Wadenius och ber\u00e4ttade i en av sina kr\u00f6nikor om ett tillf\u00e4lle i Jojje Wadenius studio. Om hans tekniska utrustning och arbetsprocessen.<\/p>\n\n\n\n

\u201dN\u00e4r jag komponerar reklammusik s\u00e5 f\u00f6rs\u00f6ker jag att skapa en st\u00e4mning. En l\u00e5t f\u00f6r en damparfym l\u00e5ter ju inte som en bankl\u00e5t. Byr\u00e5n kommer med en brief d\u00e4r de beskriver vilken image produkten ska ha och efter det vet jag vad jag kan anv\u00e4nda. Om det ska vara humor eller seri\u00f6st, rockigt eller smetigt, du vet. Det sv\u00e5ra \u00e4r att hitta en refr\u00e4ng eller en snutt som f\u00f6rst\u00e4rker en slogan och fastnar i folks huvuden.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Ragnar G\u00f6ransson ber\u00e4ttade f\u00f6r Jojje att han kunde komma p\u00e5 sig sj\u00e4lv i duschen, p\u00e5 beachen, p\u00e5 stan eller kontoret, l\u00e4tt gnolande reklaml\u00e5tar f\u00f6r Coca-Cola, Chevrolet eller Budweiser helt utan anledning.<\/p>\n\n\n\n

Jojje Wadenius skrattade.<\/p>\n\n\n\n

\u201dDet g\u00f6r jag med. Det \u00e4r det som \u00e4r s\u00e5 f\u00f6rr\u00e4diskt med reklammusik. Utan att ens vara i n\u00e4rheten av en radio eller TV s\u00e5 g\u00f6r prylarna reklam f\u00f6r sig varje g\u00e5ng man t\u00e4nker p\u00e5 l\u00e5ten. Och ju b\u00e4ttre l\u00e5ten \u00e4r desto oftare t\u00e4nker man p\u00e5 den. Det \u00e4r massor av f\u00f6retag h\u00e4r som har etablerat sig med hj\u00e4lp av musiken.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Jojje Wadenius var en av sju-\u00e5tta komposit\u00f6rer som jobbade f\u00f6r samma bolag. Det fanns en m\u00e4ng s\u00e5dana f\u00f6retag i New York och det var v\u00e4ldigt vanligt att de tvingades t\u00e4vla mot varandra. Konkurrensen hade varit h\u00e5rd.<\/p>\n\n\n\n

\u201dJag har komponerat \u00e5t reklambyr\u00e5erna de senaste fyra-fem \u00e5ren och lirat gitarr p\u00e5 reklaml\u00e5tar de senaste tio \u00e5ren. Ibland blir folk i branschen lite konfunderade. De har lite sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 att man kan jobba b\u00e5de som musiker och komposit\u00f6r p\u00e5 en g\u00e5ng. I Sverige \u00e4r man ju van vid att g\u00f6ra fler grejor samtidigt, men i den h\u00e4r stan \u00e4r ju alla s\u00e5 otroligt specialiserade\u201d, ber\u00e4ttade han.<\/p>\n\n\n\n

MUSIKEN EN L\u00c5NGLIVAD BUDB\u00c4RARE<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Precis som Jojje Wadenius beskrev det, s\u00e5 lever bra reklammusik vidare hos konsumenterna, \u00e4ven om tv:n inte \u00e4r p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Men det \u00e4r mycket f\u00e5 som l\u00e4gger ner den anstr\u00e4ngning som beh\u00f6vs f\u00f6r att reklamen ska bli lite av sj\u00e4lvspelande reklampiano.<\/p>\n\n\n\n

Specialkomponerad musik \u00e4r v\u00e4ldigt ovanlig idag. Mest k\u00e4nd och l\u00e5nglivad f\u00f6r oss svenskar \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s Nils-Gustav Tollmans<\/strong> \u201dIprenmannen\u201d.<\/p>\n\n\n\n

Lite mer vanligt \u00e4r det ju att varum\u00e4rken k\u00f6per loss l\u00e5tar som, med lite uth\u00e5llighet, kan bli starka budb\u00e4rare f\u00f6r dessa varum\u00e4rken.<\/p>\n\n\n\n

Tidernas mest framg\u00e5ngsrika, specialskrivna musik \u00e4r nog Coca-Colas \u201dI\u2019d like to teach the world to sing\u201d, en l\u00e5t som hade sitt ursprung 1971 p\u00e5 Cokes reklambyr\u00e5 McCann Erickson i New York.<\/p>\n\n\n\n

Den s\u00e5ngen blev s\u00e5 popul\u00e4r att den senare spelades in av gruppen The New Seekers och blev en j\u00e4ttehit. Bland annat etta p\u00e5 topplistan i England och sjua i USA. Men d\u00e5 hade texten skrivits om och inneh\u00f6ll inga referenser till Coca-Cola. Bolaget fick dock en rej\u00e4l royalty p\u00e5 l\u00e5ten, men sk\u00e4nkte pengarna (80 000 USD) till UNICEF.<\/p>\n\n\n\n

Inspirationen att skriva en egen reklaml\u00e5t hade Coca-Cola f\u00e5tt fr\u00e5n Pepsi, som k\u00f6rde sin \u201dIt\u2019s the Pepsi generation\u201d n\u00e5got \u00e5r tidigare. Den f\u00f6rblev dock \u201dbara\u201d en varum\u00e4rkes-asset och kom aldrig upp p\u00e5 n\u00e5gra topplistor.<\/p>\n\n\n\n

Men, det finns faktiskt fler reklams\u00e5nger som blivit internationella hitl\u00e5tar, redan innan Coke fick sina framg\u00e5ngar.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r den Kalifornien-baserade banken Crocker National Bank ville n\u00e5 fler yngre kunder kom deras byr\u00e5 Hal Riney & Partners p\u00e5 id\u00e9n till en reklamfilm som skulle visa ett ungt par som gifter sig och b\u00f6rjar sitt liv tillsammans. Hal Riney gav ett l\u00e5tskrivarteam uppdraget att komponera en l\u00e4mplig l\u00e5t och det blev \u201dWe\u2019ve only just begun\u201d.<\/p>\n\n\n\n

Reklamen drog i g\u00e5ng vintern 1970 och blev mycket popul\u00e4r. Men banken var \u00e4nd\u00e5 inte s\u00e5 n\u00f6jd, f\u00f6r den blev fr\u00e4mst uppskattad av unga vuxna kunder som inte hade n\u00e5gra s\u00e4kerheter f\u00f6r l\u00e5n. S\u00e5 kampanjen lades ner. Men d\u00e5 hade Richard Carpenter, i duon The Carpenters, sett reklamen och gillat l\u00e5ten. N\u00e4r sen The Carpenters spelat in den fl\u00f6g den upp p\u00e5 topplistorna och musiktidningen The Rolling Stone har rankat den 414 p\u00e5 sin lista \u00f6ver \u201dTidernas 500 b\u00e4sta l\u00e5tar\u201d. <\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 det kan vara en god id\u00e9 att komma ih\u00e5g vad Jojje Wadenius sa om reklammusik.<\/p>\nTweet<\/a>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jojje Wadenius har l\u00e4mnat jordelivet ber\u00e4ttade medierna h\u00e4romdagen. Hans musikaliska historia \u00e4r nog k\u00e4nd f\u00f6r de flesta. Efter att ha spelat i de svenska banden Made in Sweden och Solar Plexus blev det en imponerande karri\u00e4r i USA, d\u00e4r han bland annat jobbade som studiomusiker men ocks\u00e5 var medlem i Blood, Sweat & Tears, spelade […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[68,97],"tags":[63],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p1k0bi-Sn","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_likes_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3371"}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3371"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3371\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3373,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3371\/revisions\/3373"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3371"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3371"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3371"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}