Jag kan fortfarande inte best\u00e4mma mig f\u00f6r om jag ska skratta eller gr\u00e5ta n\u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 Anders Dernebo i J\u00f6rn. Dagens Industri skrev en artikel om denne, i h\u00f6gsta grad ovillige entrepren\u00f6r f\u00f6r n\u00e5gon vecka sedan. En kort sammanfattning finns p\u00e5 di.se. (Tyv\u00e4rr g\u00e5r det inte att l\u00e4nka till artikeln, s\u00e5 man f\u00e5r g\u00e5 in p\u00e5 di.se och s\u00f6ka p\u00e5 namnet).<\/p>\n
Anders Dernebo har skapa ett eftertraktat varum\u00e4rke, som n\u00e5tt kultstatus. Mot sin vilja.<\/p>\n
Han \u00e4r skomakare och tillverkar J\u00f6rnk\u00e4ngan, en handgjord k\u00e4nga av \u201dscootertyp\u201d, till ett konsumentpris runt 3\u00a0000 kronor paret. F\u00f6rutom att F\u00f6rsvarets materielverk k\u00f6per mellan 100 och 600 par per \u00e5ret st\u00e5r kunderna i k\u00f6 f\u00f6r att f\u00e5 handla. Ett guldl\u00e4ge f\u00f6r en entrepren\u00f6r och varum\u00e4rkesbyggare som vill v\u00e4xa.<\/p>\n
Problemet \u00e4r bara att Anders Dernebo inte vill v\u00e4xa. Han gillar att tillverka k\u00e4ngorna, men \u00e4r inte s\u00e5 road av att s\u00e4lja dem. Han tycker egentligen inte om kunder. \u201dJag \u00e4r kundallergiskt\u201d s\u00e4ger han, enligt rubriken i DI. \u00a0S\u00e5nt trams som varum\u00e4rken verkar inte vara n\u00e5got han bryr sig om. Artikeln ber\u00e4ttar om hans telefonsvarare som under tre \u00e5rs tid haft samma meddelande, innan den gick s\u00f6nder helt och h\u00e5llet: “2008 tar jag inte emot n\u00e5gra nya best\u00e4llningar. F\u00f6rmodligen inte heller 2009. Priserna har jag h\u00f6jt ganska kraftigt, s\u00e5 ni kan v\u00e4l tr\u00f6sta er med det. Och titta g\u00e4rna in p\u00e5 lundhags.se s\u00e5 ser ni motsvarande k\u00e4ngor.”<\/p>\n
Han har lagt ner fabriksf\u00f6rs\u00e4ljningen, eftersom han i alla fall inte hinner tillverka mer \u00e4n han redan i stort sett s\u00e5lt. Men p\u00e5 internet g\u00e5r ryktena om k\u00e4ngornas h\u00f6ga kvalitet (en snabb kontroll p\u00e5 Google talar sitt tydliga spr\u00e5k).<\/p>\n
Det skulle kunna vara en ovanligt smart, pr-strategi f\u00f6r en ambiti\u00f6s entrepren\u00f6r. Men det \u00e4r nog faktiskt bara en riktig, norrl\u00e4ndsk surgubbe.<\/p>\n
S\u00e5 egentligen borde v\u00e4l t\u00e5rarna ligga n\u00e4rmast till hands. S\u00e5 mycket bortkastad varum\u00e4rkespotential.<\/p>\n
Samtidigt kan jag inte l\u00e5ta bli att bli lite stolt \u00f6ver min hembygd. Jag \u00e4r fr\u00e5n J\u00f6rn, jag ocks\u00e5. Visserligen var jag fortfarande i mellanstadie\u00e5ldern, n\u00e4r familjen flyttade fr\u00e5n J\u00f6rn till Stockholmsf\u00f6rorten Saltsj\u00f6baden. Men jag ser mig fortfarande som \u201dj\u00f6rnsare\u201d. Och lite imponerad blir jag n\u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 s\u00e5 mycket kraft som \u00e4nd\u00e5 kommit fr\u00e5n den d\u00e4r lilla, gudsf\u00f6rg\u00e4tna h\u00e5lan i norra V\u00e4sterbottens inland. F\u00f6r det \u00e4r inte bara Anders Dernebo som utm\u00e4rkt sig i olika sammanhang. F\u00f6rfattarna Birger Vikstr\u00f6m och Sara Lidman liksom skidl\u00f6paren Lennart \u201dLill-J\u00e4rven\u201d Larsson (som bland annat deltog i tv\u00e5 OS) \u00e4r tre andra av bygdens barn. Dit r\u00e4knar jag ocks\u00e5 Zinat Pirzadeh. I J\u00f6rn b\u00f6rjade i alla fall hennes svenska liv i, den numera nerlagda, flyktingf\u00f6rl\u00e4ggningen. Jag h\u00f6rde hennes Sommar-program, d\u00e4r hon talade mycket k\u00e4rleksfullt om J\u00f6rn och att hon har ett fritidshus i trakten. Radioproducenten Ulph Nystr\u00f6m \u00e4r kanske en n\u00e5got mindre v\u00e4rldsber\u00f6md j\u00f6rnsare. Men de som brukar lyssna p\u00e5 Annika Lantz\u2019 radioshower k\u00e4nner nog igen honom.<\/p>\n
Vid sidan av J\u00f6rnk\u00e4ngan \u00e4r timmerhustillverkaren J\u00f6rntr\u00e4 ett etablerat varum\u00e4rke. Annars \u00e4r det inte mycket kvar av det som en g\u00e5ng var en egen liten kommun, men idag en avfolkningskrok av Skellefte\u00e5. De flesta butiker har lagts ner sedan l\u00e4nge. Till exempel skoaff\u00e4ren, Lindbloms, som Anders Dernebo k\u00f6pte av de ursprungliga br\u00f6derna Lindblom. De var de som gjorde de f\u00f6rsta J\u00f6rnk\u00e4ngorna. Dernebo utvecklade dem vidare.<\/p>\n
Sj\u00e4lv har jag inga J\u00f6rnk\u00e4ngor.<\/p>\n
Men jag har tio stolar, kl\u00e4dda med skinn som ratats i skotillverkningen.<\/p>\n
Min far, som var byggnadsingenj\u00f6r i J\u00f6rns kommun, var hos br\u00f6derna Lindblom f\u00f6r att f\u00f6rbereda f\u00f6r n\u00e5gon ut- eller ombyggnad. Undanstoppat p\u00e5 lagret i aff\u00e4ren stod en s\u00e4ck med kasserat, garvat f\u00e5rskinn. Pappa fick s\u00e4cken till en billig penning, om inte gratis.<\/p>\n
Han h\u00f6ll p\u00e5 att bygga nytt hus till familjen och hade best\u00e4llt en matsalsm\u00f6bel av en snickare. Skinnet blev kl\u00e4dsel till stolarna. Virket hade han k\u00f6pt av en annan tjurig J\u00f6rns-gubbe som skulle l\u00e4gga om golven i sin g\u00e5rd. Han ville ha s\u00e5n d\u00e4r tjusig fan\u00e9rparkett. \u00a0Pappa f\u00f6rs\u00f6kte \u00f6vertala honom att l\u00e4gga parketten ovanp\u00e5 de breda, solida furuplankorna. Men, icke. Det gamla golvet skulle rivas ut och sl\u00e4ngas. Det blev ist\u00e4llet golv i tv\u00e5 s\u00e4llskapsrum och en trappa i v\u00e5rt nya hus.<\/p>\n