Som all annan utveckling blir den b\u00e4st om man blandar och kryddar med influenser och kunskap fr\u00e5n m\u00e5nga olika h\u00e5ll. Det g\u00e4ller inte minst svensk mat, som idag kommer alltmer i fokus. B\u00e5de r\u00e5varor och svenska kockar r\u00f6ner framg\u00e5ngar. Det finns enorma m\u00f6jligheter i den utvecklingen. Men en stor fara \u2013 bristen p\u00e5 insikt i vad bra mat och h\u00f6g kvalitet betyder. N\u00e5got som genom kedjornas egna m\u00e4rkesvaror ytterligare f\u00f6rsv\u00e5ras.<\/p>\n
Sverige har blivit ett hett matland. I Sveriges Marknadsf\u00f6rbunds senaste spaning om svenska varum\u00e4rken i internationella media har svenska livsmedel speciellt uppm\u00e4rksammats. Rapporten finns tillg\u00e4nglig p\u00e5 bloggen The Brand Man<\/a>.<\/p>\n F\u00f6r inte s\u00e5 l\u00e4nge sedan skrev Dagens Industri om hur svenska premiumlivsmedel introducerats i London i prestigebutiker.\u00a0 Nyligen vann den svenske kocken Tommy Myllym\u00e4k\u00e4 silver i v\u00e4rldens mest prestigeladdade kockt\u00e4vling, Bocuse d\u2019Or. Och svensk tv visar s\u00e5 m\u00e5nga matprogram att det skulle kr\u00e4vas skohorn f\u00f6r att f\u00e5 in fler i tabl\u00e5n.<\/p>\n Men det \u00e4r inte s\u00e5 m\u00e5nga decennier sedan v\u00e5r matkultur var r\u00e4tt torftig i en internationell j\u00e4mf\u00f6relse. Visst har vi haft bra r\u00e5varor, men f\u00e5 har haft kunskap och intresse av att g\u00f6ra n\u00e5got riktigt bra av dem. Det l\u00e5g en hel del sanning i den konversation som jag r\u00e5kade tjuvlyssna p\u00e5 n\u00e5gon g\u00e5ng i slutet av 1970-talet. Jag satt p\u00e5 en lunchrestaurang i n\u00e4rheten av franska ambassaden och vid bordet bredvid mig satt tv\u00e5 fransyskor och diskuterade hur det var att bo i Sverige. \u201dJo, det \u00e4r egentligen v\u00e4ldigt bra\u201d var sammanfattningen \u201dom det inte bara varit f\u00f6r maten!\u201d<\/p>\n Utbudet i butikerna var r\u00e4tt begr\u00e4nsat fortfarande, f\u00f6r att inte tala om restaurangutbudet. Herregud den f\u00f6rsta pizzerian kom n\u00e5gon g\u00e5ng i decennieskiftet 60-70 och i stort sett alla andra k\u00f6k var bristf\u00e4lligt representerade, fr\u00e5nsett n\u00e5gra franska plagiat. Sj\u00e4lva restaurangutbudet \u00e4ven i Stockholm var mycket begr\u00e4nsat.<\/p>\n <\/p>\n Det \u00e4r sv\u00e5rt att tro det nu, n\u00e4r hela v\u00e4rlden st\u00e5r till buds. B\u00e5de i butik och krog.<\/p>\n Det finns n\u00e5gra personer man i f\u00f6rsta hand b\u00f6r tacka f\u00f6r att Sverige har blivit ett verkligt matland att r\u00e4kna med. Dessa \u00e4r exempelvis Johnny Cheng, Fernando Di Luca och Simon Spies.<\/p>\n Johnny Cheng introducerade sojan i Sverige p\u00e5 1960-talet och senare tog hans d\u00f6ttrar \u00f6ver och skapade varum\u00e4rket Mrs Cheng\u2019s som bredde det asiatiska sortimentet rej\u00e4lt.<\/p>\n <\/p>\n Fernandi Di Luca introducerade riktig pasta, som generalagent f\u00f6r Barilla, och tvingade in olivolja p\u00e5 Ica.<\/p>\n (F\u00f6r den som \u00e4r intresserad publicerar jag lite mer information om familjerna Cheng<\/a> och Di Luca <\/a>och deras betydelse i ett separat inl\u00e4gg).<\/p>\n Simon Spies gjorde ocks\u00e5 en betydande insats som en av de tidiga charterarrang\u00f6rerna, som tog svenskarna till exotiska platser som Mallroca, Rimini och Kanarie\u00f6arna. De modigaste v\u00e5gade sig till och med p\u00e5 att \u00e4ta den lokala maten utan inv\u00e4ndning. I varje fall som komplement till specialkrogarna som bj\u00f6d p\u00e5 svenska k\u00f6ttbullar.<\/p>\n F\u00f6r en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r att det svenska matundret har sj\u00e4lvfallit varit att gemene man f\u00e5tt ett \u00f6kat intresse f\u00f6r annat \u00e4n stuvade makaroner och falukorv. Att konsumenterna skulle st\u00e4lla st\u00f6rre krav p\u00e5 variation och bredare utbud. Det skulle varit tr\u00f6gt utan de tre pionj\u00e4rerna h\u00e4r ovan.<\/p>\n Men ett problem, som familjerna Cheng och Di Luca f\u00e5tt brottas med, liksom alla andra fria livsmedelsproducenter, \u00e4r detta st\u00e4ndiga fokus p\u00e5 pris ist\u00e4llet f\u00f6r kvalitet och kedjornas egna m\u00e4rken som f\u00e5r helt andra konkurrensm\u00f6jligheter i butiken. (I ett separat inl\u00e4gg har jag publicerat en tidigare artikel fr\u00e5n Quo Vadis, d\u00e4r jag analyserade Icas hantering av Zetas pasta 2007<\/a>).<\/p>\n F\u00f6r vad hj\u00e4lper de b\u00e4sta r\u00e5varor eller en handfull internationellt konkurrenskraftiga kockar?<\/p>\n F\u00f6r mycket av den allm\u00e4nna attityden till mat \u00e4r fortfarade att l\u00e5gt pris \u00e4r viktigare \u00e4n h\u00f6g kvalitet och att maten hellre ska vara bekv\u00e4mt snabblagad \u00e4n god.<\/p>\n M\u00e5nga konsumenter handlar mat enbart efter kronor och \u00f6ren. Det finns en gigantisk kunskapsbrist bland svenska konsumenter, som hellre k\u00f6per vattensjuk, fryst importkyckling f\u00f6r n\u00e5gra kronor f\u00e4rre \u00e4n f\u00e4rsk frig\u00e5ende svensk kyckling.<\/p>\n Av samma bristande matkunskap sl\u00e4nger man ocks\u00e5 efter datum\u00e4rkning ist\u00e4llet f\u00f6r p\u00e5 grund av doft och smak.<\/p>\n Men det finns en f\u00f6rsiktigt v\u00e4xande skara m\u00e4nniskor som bryr sig om vad de stoppar i sig. S\u00e4kert kan vi tacka Mats-Eric Nilsson p\u00e5 Svenska Dagbladet f\u00f6r hans hj\u00e4lp i boken \u201dDen hemlige kocken\u201d. Den st\u00e4ndiga str\u00f6mmen av matprogram som nu sk\u00f6ljer \u00f6ver oss i tv, ska f\u00f6rhoppningsvis ocks\u00e5 l\u00e4mna vissa sp\u00e5r.<\/p>\n Vad man kan \u00f6nska ytterligare \u00e4r att svenska folket b\u00f6rjar ifr\u00e5gas\u00e4tta kedjornas dominans och domderande med sina leverant\u00f6rer. En situation som g\u00f6r det om\u00f6jligt att vara liten och konkurrera om en plats i hyllan. Om vi ist\u00e4llet b\u00f6rjar kr\u00e4va tillg\u00e5ng till lokala producenter ett breddat utabud utanf\u00f6r kedjem\u00e4rkena s\u00e5 blir det mer sp\u00e4nnande i k\u00f6ket ocks\u00e5.<\/p>\n