Jag f\u00e5r emellan\u00e5t fr\u00e5gor om Quo Vadis, den facktidning om reklam och varum\u00e4rkesutveckling som jag gav ut under 20 \u00e5r. De d\u00e4r fr\u00e5gorna har dykt upp allt oftare och jag v\u00e5gar nog p\u00e5st\u00e5 att Quo Vadis i flera sammanhang haft direkt p\u00e5verkan p\u00e5 utvecklingen i kommunikationsbranschen. Inte minst n\u00e4r det g\u00e4ller branschpressen. S\u00e5 jag kan inte l\u00e5ta bli att h\u00e4r ber\u00e4tta QV:s historia. F\u00f6r den som vill ha korta, snabbl\u00e4sta texter \u00e4r det nog ingen id\u00e9 att b\u00f6rja l\u00e4sa. 20 \u00e5r kan aldrig bli kortfattat. Men det inneh\u00e5ller ocks\u00e5 en hel del intressant historia om b\u00e5de teknik, branschpress och kommunikationsbranschen.<\/p>\n
5 oktober 1987 startade nyhetsbrevet Quo Vadis med den enkla programf\u00f6rklaringen \u201dQuo Vadis ska bidra till att f\u00f6ra reklamen fram\u00e5t\u201d. Senare specificerade jag den redaktionella aff\u00e4rsid\u00e9n till \u201dQuo Vadis skall bidra till att \u00f6ka kunskapen om vikten av starka varum\u00e4rken och hur de byggs, hos alla verksamma inom yrket\u201d.<\/p>\n
Jag tog beslutet att starta Quo Vadis eftersom jag k\u00e4nde ett stort behov av seri\u00f6s branschbevakning med ambitionen till \u00f6kad kunskap och analys. Jag hade d\u00e5 samarbetat med Resum\u00e9 under 4,5 \u00e5r och f\u00f6ljt den tidningens explosiva utveckling.<\/p>\n
Jag kom till Resum\u00e9 i samband med min praktiktermin p\u00e5 Journalisth\u00f6gskolan i Stockholm. P\u00e5 den tiden, 1983, fanns annars ingen naturlig v\u00e4g f\u00f6r en reklamintresserad journalist. Det fanns i och f\u00f6r sig inte heller n\u00e5got som hette \u201dreklamintresserad journalist\u201d. Reklam var s\u00e5 illa ansett bland journalister och en om\u00f6jlighet att \u00f6ver huvud taget fundera \u00f6ver, f\u00f6r varje ambiti\u00f6s, blivande reporter.<\/p>\n
V\u00e5ren 1983 bestod Resum\u00e9s redaktion av chefredakt\u00f6ren, Gunilla Carlberg och praktikanten. Tidningen \u00e4gdes av d\u00e5varande Sveriges Reklambyr\u00e5f\u00f6rbund och kom ut var tredje vecka.<\/p>\n
Det var naturligtvis den b\u00e4sta t\u00e4nkbara praktikplats, f\u00f6r en vetgirig reklamreporter. Jag fyllde stora delar av tidningen p\u00e5 egen hand och fick alla chanser att s\u00e4tta mig in i reklambranschens organisation och struktur. Efter praktikterminen fortsatte jag samarbeta med tidningen p\u00e5 frilansbas. Det fanns fortfarande inga journalister med intresse f\u00f6r reklam, s\u00e5 jag hade inga problem att fylla en heltid och mer med uppdrag f\u00f6r Resum\u00e9.<\/p>\n
1984 l\u00e4mnade Gunilla Carlberg, chefredakt\u00f6rsjobbet efter 10 \u00e5r och Mats Ekdahl tog \u00f6ver. Han hade arbetat b\u00e5de som copywriter och journalist och hade stora ambitioner. Han utvecklade tidningen l\u00e4ngre \u00e4n n\u00e5gon trott m\u00f6jligt. N\u00e5got som inte var enbart enkelt i samarbetet med Reklambyr\u00e5f\u00f6rbundet, i vars lokaler ocks\u00e5 tidningen var inrymd. Men Mats Ekdahl drev sin linje stenh\u00e5rt och framg\u00e5ngsrikt. Han inr\u00e4ttade bland annat ett nyhetsuppslag med titeln \u201dBranschdugg\u201d, som jag fick ansvaret f\u00f6r. Vinjetten ritades av Olle Eksell och jag l\u00e4mnade en bunt manus p\u00e5 redaktionen var tredje onsdag, f\u00f6r publicering p\u00e5 torsdagen veckan d\u00e4rp\u00e5. Den tekniska processen var l\u00e5ng och omst\u00e4ndlig p\u00e5 den tiden.<\/p>\n
Mats Ekdahls bel\u00f6nades med Stora Journalistpriset f\u00f6r sitt arbete med Resum\u00e9 (sitt andra). Han stannade p\u00e5 tidningen i tv\u00e5 \u00e5r och \u00e4r fortfarande den b\u00e4ste chef\/mentor\/uppdragsgivare jag n\u00e5gonsin jobbat med.<\/p>\n
Tidningen sv\u00e4llde ut mer och mer och till slut lyftes nyhetsmaterialet ut, till en egen bilaga. Till en b\u00f6rjan levererade jag fortfarande mina artiklar i manusform, vilket innebar att man inte kunde vara helt s\u00e4ker p\u00e5 om all viktig information fanns kvar n\u00e4r de kom i tryck. Var n\u00e5gonting f\u00f6r l\u00e5ngt, str\u00f6k redigeraren rakt av fr\u00e5n slutet. Han hade inte tillr\u00e4cklig insikt i \u00e4mnet eller branschen f\u00f6r att veta ifall n\u00e5got v\u00e4sentligt f\u00f6rsvann.<\/p>\n
MACINTOSH-TEKNIKEN \u00d6PPNADE NYA V\u00c4GAR<\/p>\n
Men s\u00e5 kom Apple med sin Macintosh och ombrytningsprogrammet Page Maker (version 1.2). Det \u00f6ppnade nya m\u00f6jligheter. Jag b\u00f6rjade leverera mina nyhetssidor i original. Dessutom kunde vi p\u00e5 det s\u00e4ttet korta pressl\u00e4ggningen med ett par dagar. Vilken sensation, p\u00e5 den tiden!<\/p>\n
Resum\u00e9redaktionen v\u00e4xte snabbt. Anders Olow, som var chef efter Mats Ekdahl, fick s\u00e4llskap av tidigare kompisar och deras kompisar fr\u00e5n kv\u00e4llspressen och Norrskensflamman genom bland annat Peppe Engberg (som f\u00f6rsta g\u00e5ngen kom in f\u00f6r att som extra hj\u00e4lp redigera ett Guld\u00e4ggsnummer) och \u00c5ke Lindberg.<\/p>\n
Nyhetsbilagan v\u00e4xte i b\u00e5de omf\u00e5ng och popularitet. Allt fler annons\u00f6rer ville ha sin annons inf\u00f6rd just d\u00e4r och det var dags att satsa mer p\u00e5 nyhetsbilagan, ins\u00e5g alla. Vilket p\u00e5 redaktionen innebar att bilagan beh\u00f6vde en egen chef. Jag f\u00f6reslog ist\u00e4llet att man skulle s\u00e4tta in ytterligare en reporter. Jag skulle g\u00e4rna hj\u00e4lpa till att coacha en ny talang, f\u00f6r att han eller hon skulle l\u00e4ra sig branschen s\u00e5 snabbt som m\u00f6jligt. N\u00e5got som grabbarna p\u00e5 Resum\u00e9 tyckte var en f\u00e5nig inst\u00e4llning. “Vad \u00e4r det som \u00e4r s\u00e5 m\u00e4rkv\u00e4rdigt med reklam? Det kan v\u00e4l vem som helst skriva om! Det \u00e4r inte v\u00e4rre \u00e4n sport”, blev deras reaktion.<\/p>\n
Resum\u00e9-killarna var inte speciellt kunniga i reklam eller ens intresserade av \u00e4mnet, s\u00e5 deras reaktion var inte mer \u00e4n man kunde v\u00e4nta sig. Jag informerades ocks\u00e5 snart om att en av dem skulle bli nyhetschef och jag skulle forts\u00e4tta som f\u00f6rr, underst\u00e4lld en ny chef som, enligt min egen uppfattning, inte var kompetent f\u00f6r uppgiften.<\/p>\n
Jag hade aldrig haft n\u00e5got egentligt avtal med tidningen utan bara jobbat p\u00e5 fr\u00e5n utg\u00e5va till utg\u00e5va, s\u00e5 det var enkelt f\u00f6r mig att bryta samarbetet. Jag \u00f6nskade den nye chefen lycka till, meddelade att jag inte var intresserad av den nya samarbetsformen, utan att \u00a0chefen kunde g\u00f6ra sin nyhetsbilaga sj\u00e4lv.<\/p>\n
Ist\u00e4llet satte jag samman ett adressregister till alla landets reklambyr\u00e5chefer och fortsatte som vanligt att samla mina nyheter. Men ist\u00e4llet f\u00f6r att montera in dem i den vanliga Resum\u00e9-mallen, la jag in dem i ett enkelt nyhetsbrevsformul\u00e4r. Fr\u00f6n till den id\u00e9n hade s\u00e5tts av Mats Ekdahl, som tidigare p\u00e5pekat f\u00f6r mig att bland de d\u00e5 mycket popul\u00e4ra nyhetsbrev som b\u00f6rjat dyka upp p\u00e5 marknaden, fanns inget som bevakade reklambranschen. Ett s\u00e5dant borde jag g\u00f6ra, tyckte han.<\/p>\n
DET F\u00d6RSTA NYHETSBREVET<\/p>\n
M\u00e5ndagen den 5 oktober 1987 fick s\u00e5 alla byr\u00e5er den f\u00f6rsta utg\u00e5van av Quo Vadis med morgonposten. Tanken var att den skulle vara p\u00e5 plats till byr\u00e5ns m\u00e5ndagsm\u00f6te. Topprubriken l\u00f6d ungef\u00e4r \u201dDen st\u00f6rsta nyheten \u00e4r sj\u00e4lva nyhetsbrevet\u201d, f\u00f6ljt av ett antal sidor branschnyheter. Samt en alldeles ny publicistisk id\u00e9 f\u00f6r reklambranschen \u2013 en kampanjanalys. M\u00e4rkligt nog hade Reklambyr\u00e5f\u00f6rbundets egen tidning, Resum\u00e9, trots mer \u00e4n 30 \u00e5r p\u00e5 marknaden, aldrig publicerat analyser \u00f6ver reklamkampanjer. Hur l\u00f6d briefen? Vilka m\u00e5ls\u00e4ttningar fanns? Hur resonerade det kreativa teamet? Vilka strategiska v\u00e4gval fanns? Vilka kreativa sp\u00e5r f\u00f6rkastades och vilka valdes slutligen ut? Vilka mediaval gjordes och varf\u00f6r? Hur resonerade produktchefen, marknadschefen, reklamchefen? Hur fungerade kampanjen? Och s\u00e5 vidare. Alltsammans “tryckt” p\u00e5 en enkel Xerox-kopia med n\u00e5gra igenslammade antydningar till bilder. Slutligen kommenterades kampanjanalysen av tv\u00e5 yrkesm\u00e4n. Ofta var det Alf Mork, som representerade toppkreat\u00f6rerna, och Olle Westberg, som d\u00e5 var VD p\u00e5 Dagspressens Marknadsinformation och en v\u00e4l ansedd reklamk\u00f6pare.<\/p>\n
Den slutliga notisen i brevet f\u00f6rklarade att denna f\u00f6rsta utg\u00e5va var gratis, men den som d\u00e4refter ville l\u00e4sa Quo Vadis fick best\u00e4lla ett abonnemang. N\u00e4sta utg\u00e5va skulle komma 14 dagar senare.<\/p>\n
Det kom ocks\u00e5 n\u00e5gra best\u00e4llningar. Ett par dussin ungef\u00e4r.<\/p>\n
Men n\u00e4r det var dags f\u00f6r n\u00e4sta utg\u00e5va, fick alla som inte svarat, en \u201dl\u00f6psedel\u201d med texten \u201dIdag kommer Quo Vadis till prenumeranterna. Den inneh\u00e5ller bland annat dessa nyheter:\u2026\u201d f\u00f6ljt av de viktigaste rubrikerna och ett telefonnummer f\u00f6r den som ville best\u00e4lla.<\/p>\n
D\u00e5 gick v\u00e5r telefonv\u00e4xel s\u00f6nder.<\/p>\n
TIDNING P\u00c5 L\u00c4SARNAS BEG\u00c4RAN<\/p>\n
Det var naturligtvis en i h\u00f6gsta grad enkel och inte speciellt snygg produktion. Men den blev v\u00e4ldigt popul\u00e4r. Snart b\u00f6rjade ocks\u00e5 annons\u00f6rer h\u00f6ra sig f\u00f6r om annonsm\u00f6jligheter, men det var f\u00f6rst\u00e5s inte m\u00f6jligt i den produktionen. I varje fall inte f\u00f6r den som hade minst anspr\u00e5k p\u00e5 annonsens utseende. Allt oftare b\u00f6rjade ocks\u00e5 folk f\u00f6resl\u00e5 att jag skulle g\u00f6ra om nyhetsbrevet till en tidning och planerna b\u00f6rjade s\u00e5 sm\u00e5tt att gro. Det skulle naturligtvis handla om en oerh\u00f6rt mycket st\u00f6rre satsning, s\u00e5 d\u00e5 var det n\u00f6dv\u00e4ndigt att skaffa annons\u00f6rer. Det uppdraget fick Bonnier\u00e4gda Annonsbolaget.<\/p>\n
Art directorn \u00c5sa Carlstr\u00f6m formgav tidningen och dess logotyp, s\u00e5 att den skilde sig totalt fr\u00e5n vad som d\u00e5 fanns i branschen.<\/p>\n
(Ett drygt \u00e5r senare ritade \u00c5sas mentor, Hans Christer Ericson, och hans adept Hans Embrink om f\u00f6rsta sidan f\u00f6r att ge den mer nyhetstempo.)<\/p>\n
M\u00e5ndagen den 3 oktober 1988 var det dags f\u00f6r lansering av tidningen.<\/p>\n
Reaktionerna uteblev f\u00f6rst\u00e5s inte. F\u00f6rutom att l\u00e4sarna tog emot oss med \u00f6ppna armar, s\u00e5 lade Resum\u00e9 om sin utgivning fr\u00e5n var tredje till varje vecka. Men snart b\u00f6rjade ocks\u00e5 Bonniers se potentialen i branschpressen, s\u00e5 de gick ut med en prop\u00e5 till alla branschtidningar om uppk\u00f6p f\u00f6r att \u201dsanera branschen\u201d. Det vill s\u00e4ga \u2013 skapa ett annonsmonopol i en uppenbarligen mycket l\u00f6nsam sektor.<\/p>\n
F\u00f6rutom Resum\u00e9 och Quo Vadis, fanns ocks\u00e5 Info, som gavs ut av d\u00e5varande Annons\u00f6rf\u00f6reningen samt Tendens som var Sveriges Marknadsf\u00f6rbunds husorgan. Vilket allts\u00e5 innebar att Quo Vadis var den enda publikationen som stod fri fr\u00e5n intresseorganisationerna.<\/p>\n
Att ett stort tidningsf\u00f6rlag som Bonniers, skulle skapa ett monopol f\u00f6r den branschpress, som bland annat bevakade Bonniers egen verksamhet verkade dock aningen magstarkt. S\u00e5 slutet p\u00e5 deras uppk\u00f6psrunda slutade med att de enbart lyckades k\u00f6pa Resum\u00e9.<\/p>\n
Det var dock tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att g\u00f6ra Allers F\u00f6rlag oroat. Nu skulle deras v\u00e4rsta konkurrent kunna styra den st\u00f6rsta tidningen. S\u00e5 Allers gjorde en framst\u00f6t f\u00f6r att f\u00e5 k\u00f6pa Quo Vadis. Vilket vi ocks\u00e5 tackade nej till och Allers fick sedan n\u00f6ja sig med Tendens, som d\u00f6ptes om till Tendenser.<\/p>\n
ICA-F\u00f6rlaget beh\u00f6vde f\u00f6rst\u00e5s ocks\u00e5 en egen tidning och tog \u00f6ver Info, fr\u00e5n Annons\u00f6rf\u00f6reningen.<\/p>\n
S\u00e5 inom en h\u00f6gst begr\u00e4nsad period hade alla, tidigare organisationstidningar ist\u00e4llet blivit f\u00f6rlags\u00e4gda. Quo Vadis f\u00f6rblev den enda frist\u00e5ende, nu utan att vara \u00e4gd av ett f\u00f6rlag som kunde t\u00e4nkas ha \u00e5sikter om hur mediefr\u00e5gorna skulle behandlas och f\u00f6rmedlas.<\/p>\n
Quo Vadis fokus p\u00e5 analys och f\u00f6rdjupning i kombination med seri\u00f6s nyhetsbevakning var tydligt efterl\u00e4ngtad. Vi fick ett fantastiskt gensvar fr\u00e5n l\u00e4sarna.<\/p>\n
En verklig h\u00f6jdpunkt i v\u00e5rt redaktionella liv var n\u00e4r Sam Katz ansl\u00f6t som kr\u00f6nik\u00f6r. Ursprungligen copywriter p\u00e5 Doyle Dane Bernbach i New York under deras fr\u00e4msta storhetstid. Han hade gift sig med en danska och flyttat till Malm\u00f6. Egensinnig, brinnande, knivskarp, kompromissl\u00f6s och fullkomligt or\u00e4dd. Som m\u00e4nniska och reklamman. Hans analys var lika vass som kristallklar och hans sanningar lika genomt\u00e4nkta som obekv\u00e4ma. Sam bel\u00f6nades med Bengt Hanser-stipendiet f\u00f6r sina kr\u00f6nikor i Quo Vadis, men gick hastigt och alldeles f\u00f6r tidigt bort efter en stroke 1990.<\/p>\n
Vi hade ocks\u00e5 Alf Mork som kr\u00f6nik\u00f6r i ett antal \u00e5r. Ofta handlade hans kr\u00f6nikor om minnen fr\u00e5n hans arbete, andra g\u00e5nger var det rena skr\u00f6nor. Det var inte alltid s\u00e5 l\u00e4tt att avg\u00f6ra vilket.<\/p>\n
Men det \u00e4r klart, det \u00e4r inte alltid enkelt att vara en lite akt\u00f6r i en s\u00e5dan j\u00e4ttarnas kamp. Familjen Fredlund mot Familjen Bonnier, s\u00e5 att s\u00e4ga, \u00e4r inte direkt n\u00e5gon j\u00e4mlik fight. Medan deras kassakistor b\u00e5gnar av tillg\u00e5ngar f\u00f6r regniga dagar, s\u00e5 hade f\u00f6rst\u00e5s inte det lilla familjef\u00f6retaget mycket mer en \u00e4n enplansvilla i \u00c4lta som huvudbuffert, n\u00e4r l\u00e5gkonjunkturerna kom och gick.<\/p>\n
F\u00d6RMODLIGEN V\u00c4RLDENS F\u00d6RSTA DAGLIGA FACKTIDNING<\/p>\n
I samband med den tuffa konjunktursvackan i b\u00f6rjan av 1990-talet b\u00f6rjade vi d\u00e4rf\u00f6r fundera p\u00e5 nya grepp. T\u00e4nk om man kunde finna en v\u00e4g ut ur annons\u00f6rsberoendet och ist\u00e4llet f\u00e5 ut mer av prenumeranterna. Dagens Industri hade exempelvis en g\u00e5ng lyckats \u00f6ka sina int\u00e4kter kraftigt n\u00e4r de gick upp fr\u00e5n tv\u00e5 utgivningar i veckan till fem. Daglig utgivning skulle kunna vara en id\u00e9, t\u00e4nkte vi. Naturligtvis inte i traditionell, tryckt form. Men alla byr\u00e5er och marknadsavdelningar, som var v\u00e5ra trogna kunder, hade ocks\u00e5 faxar. Det var under en period n\u00e4r tv-reklamen var p\u00e5 v\u00e4g in och m\u00e5nga, stora f\u00f6r\u00e4ndringar p\u00e5gick och kunde sk\u00f6njas. Nyhetstrycket var stort och v\u00e5r varannanveckasutgivning k\u00e4ndes alltmer tr\u00f6g.<\/p>\n
S\u00e5 vi besl\u00f6t att \u00f6verl\u00e5ta trycket \u00e5t kunderna och faxa ett dagligt nyhetsbrev till dem.<\/p>\n
Vi b\u00f6rjade med att leta efter en fungerande l\u00f6sning f\u00f6r faxning. Telia hade en m\u00f6jlig servicemodell. Men till fruktansv\u00e4rt stora kostnader. Ist\u00e4llet kom vi i kontakt med G\u00f6ran Ahlgren, en entrepren\u00f6r i Djursholm, som utvecklat ett amerikanskt system med en dator med specialprogram f\u00f6r massfaxning, som bland annat anv\u00e4ndes av Rikspolisstyrelsen f\u00f6r att snabbt f\u00e5 ut efterlysningar och annan information till alla polisstationer runt landet. Vi inf\u00f6rskaffade den lilla maskinen, f\u00f6r 150.000 kronor och kopplade den till \u00e5tta telefonledningar. Under jullovet 1993\/1994 satt vi hemma och listade alla v\u00e5ra prenumeranters faxnummer och lade upp ett register.<\/p>\n
Fram till dess hade Quo Vadis helt och h\u00e5llet producerats utan anst\u00e4llda. Jag hade skrivit det mesta. Min man och kompanjon, Kenny, skrev resten och gjorde layout och montage. Dessutom k\u00f6ptes enstaka frilansjobb in, vid behov. Men f\u00f6r daglig utgivning fick vi lov att ta steget att anst\u00e4lla ytterligare medarbetare och genom \u00e5ren har en rad mycket duktiga reportrar bidragit till QV:s utveckling.<\/p>\n
1994 b\u00f6rjade precis som vanligt f\u00f6r v\u00e5ra prenumeranter. Den f\u00f6rsta tidningsutg\u00e5van kom ut precis som vanligt, men med topprubriken \u201dI morgon blir QV dagsstidning\u201d. Nyhetssidorna handlade mest om vad som skulle h\u00e4nda och praktisk information. Dagen d\u00e4rp\u00e5 rasslade faxarna ig\u00e5ng.<\/p>\n
Vi var naturligtvis medvetna om att v\u00e5r upplaga skulle dyka drastiskt. Sj\u00e4lvklart skulle ingen mottagare vilja ha mer \u00e4n ett fax i maskinen p\u00e5 morgonen, \u00e4ven om de haft 5, 10 eller 40 tidningar. S\u00e5 vi tryckte \u201dF\u00e5r kopieras f\u00f6r internt bruk\u201d p\u00e5 varje sida och m\u00e4rkte snart att det fungerade alldeles utm\u00e4rkt. Faxmaskinen k\u00f6rde ut nyhetsbreven under natten och p\u00e5 morgonen l\u00e5g fyra, fem sidor QVXpress p\u00e5 plats n\u00e4r receptionisten kom till jobbet. Antingen h\u00e4ngdes faxen upp i fikarum eller receptioner, eller s\u00e5 kopierade receptionisten dem och la i alla postfack.<\/p>\n
Det l\u00e5ter enkelt och trevlig och s\u00e5 upplevde nog de flesta prenumeranter det. Men tekniken var knepig i flera \u00e5r. Vi fick snabbt annons\u00f6rer och de ville f\u00f6rst\u00e5s sj\u00e4lva best\u00e4mma hur deras annonser skulle se ut. Det var en stor skillnad p\u00e5 de enkla efterlysningar som polisen skickade ut och v\u00e5ra typograferade nyhetssidor och logotypstinna annonser. De tekniska krockarna blev v\u00e5ldsamma inne i systemet och vi kunde m\u00e5nga g\u00e5nger bli sittande till mitt i natten innan typsnitten accepterats och alla bitar fanns med.<\/p>\n
Under en period f\u00f6rs\u00f6kte vi kombinera de snabba faxnyheterna med ett kvartalsmagasin, f\u00f6r analyserna och de l\u00e4ngre reportagen. \u00c4nnu en g\u00e5ng hade vi tillf\u00e4lle att arbeta med Hans Embrink, som formgav magasinet Quo Vadis. Men det blev en tuff splittring mellan tv\u00e5 produktionstakter och annons\u00f6rerna f\u00f6rstod sig inte heller riktigt p\u00e5 magasinstanken. S\u00e5 vi flyttade analyserna till en egen faxutg\u00e5va p\u00e5 l\u00f6rdagarna ist\u00e4llet.<\/p>\n
QV Xpress blev en stor framg\u00e5ng och f\u00f6rst\u00e5s ett rej\u00e4lt irritationsmoment f\u00f6r Resum\u00e9. Fast bara f\u00f6r redaktionen. F\u00f6r med v\u00e5r f\u00f6r\u00e4ndrade utgivning hade vi l\u00e4mnat \u00f6ver det mesta av annonsmarknaden. Vi hade bara kapacitet f\u00f6r ett begr\u00e4nsat antal annonser och inga mer spektakul\u00e4rt formgivna. S\u00e5 Bonniers var p\u00e5 det hela taget r\u00e4tt n\u00f6jda. Men vi hade dragit undan nyhetsmattan under redaktionens f\u00f6tter. Ett \u00e5r senare lanserade de \u201dDagens Resum\u00e9\u201d p\u00e5 fax, med \u00c5ke Lindberg som redakt\u00f6r. En inte helt lyckad satsning, som v\u00e4ckte st\u00f6rst uppm\u00e4rksamhet n\u00e4r \u00c5ke valde att publicera resultaten i Guld\u00e4ggst\u00e4vlingen p\u00e5 f\u00f6rmiddagen samma dag som prisutdelningen. Ett gigantiskt antiklimax f\u00f6r hela arrangemanget, och n\u00e4ra lynchst\u00e4mning f\u00f6r \u00c5ke. Senare lades Dagens Resum\u00e9 ut p\u00e5 entreprenad f\u00f6r att sakta tyna bort.<\/p>\n
Det faktum att vi l\u00e4mnat den tryckta tidningsmarknaden underl\u00e4ttade tillv\u00e4xtm\u00f6jligheterna f\u00f6r Dagens Media, som fiffigt nog valt att fokusera p\u00e5 medier\u00e5dgivare, mediebyr\u00e5er och medier. Beskriva deras jobb och visa deras medarbetare p\u00e5 bild. Sektorer som ingen brytt sig s\u00e4rskilt mycket om tidigare, men som onekligen p\u00e5verkar annonsing\u00e5ngen i fackpressen.<\/p>\n
TEKNIKUTVECKLINGENS F\u00d6R OCH NACKDELAR<\/p>\n
Men den tekniska utvecklingen gick ju fram\u00e5t, i slutet av 1990-talet blev internet alltmer spritt i reklam och mediebranschen. B\u00e5de Resum\u00e9 och Dagens Media b\u00f6rjade publicera gratisnyheter p\u00e5 n\u00e4tet. Kattrakandet mellan dem om att vara f\u00f6rst gjorde bevakningen snabbare, ytligare, mer fragmenterad och ofta bedr\u00f6vligt d\u00e5lig.<\/p>\n
QV Xpress hade l\u00e4mnat faxstadiet, vilket var en enorm, teknisk l\u00e4ttnad, och \u00f6verg\u00e5tt till e-postdistribution i kombination med artikeldatabasen QV Marknadsbanken. (Marknadsbanken finns idag bara p\u00e5 min egen h\u00e5rddisk, men jag har fortfarande stor nytta av den f\u00f6r research och bakgrundskontroller). Den redaktionella id\u00e9n var densamma som alltid, men distributionsformen i sig b\u00f6rjade tappa glans. \u00c4ven nyhetsfokuset i sig, k\u00e4ndes \u00f6verutnyttjat och slitet. V\u00e5r tonvikt p\u00e5 analys k\u00e4ndes \u00e4n mer angel\u00e4gen.<\/p>\n
S\u00e5 vi gick helt enkelt tillbaka till tidningsformen. Men den h\u00e4r g\u00e5ngen var timingen l\u00e5ngt ifr\u00e5n r\u00e4tt. Vi lyckades pricka in den andra djupdykningen i den senaste l\u00e5gkonjunkturen, vilket f\u00f6rst\u00e5s innebar att annons\u00f6rerna var mer sv\u00e5rbearbetade \u00e4n n\u00e5gonsin. Att v\u00e5ra l\u00e4sare var \u00f6verf\u00f6rtjusta spelade inte s\u00e5 stor roll. V\u00e5ra konkurrenter var f\u00f6rst\u00e5s inte s\u00e5 glada \u00f6ver v\u00e5r \u00e5terkomst, och l\u00e4mnade inga luckor i on\u00f6dan.<\/p>\n
S\u00e5 den senaste tidningssatsningen p\u00e5gick inte mer \u00e4n ett \u00e5r och \u00f6vergick sedan en mellanform av analyserade nyhetsbrev, b\u00f6cker och artikeldatabas. Samtidigt hade jag sj\u00e4lv b\u00f6rjat f\u00e5 alltmer intressanta andra uppdrag vid sidan om QV. Fr\u00e5n kr\u00f6nik\u00f6rsuppdraget fr\u00e5n Dagens Industri till seminarier och aff\u00e4rscoaching. \u00a0S\u00e5 efter n\u00e4ra nog exakt 20 \u00e5r beslutade jag mig f\u00f6r att l\u00e4gga ner Quo Vadis, hellre \u00e4n att f\u00f6rst\u00f6ra varum\u00e4rket genom att l\u00e5ta n\u00e5gon annan ta \u00f6ver.<\/p>\n
Efter 20 \u00e5r med Quo Vadis och dessf\u00f6rinnan 4,5 med Resum\u00e9, samt ytterligare n\u00e5gra p\u00e5 fri fot, \u00a0kan jag naturligtvis konstatera att reklambranschen genomg\u00e5tt enorma och omv\u00e4lvande f\u00f6r\u00e4ndringar p\u00e5 alla plan. Jag har sett m\u00e5nga byr\u00e5er f\u00f6das, frodas eller falla. Trender, tekniker, arbetsmodeller och medier komma och g\u00e5. Sp\u00f6ken har motats in i garderober och andra har ramlat ut. Kreativa genier, m\u00e5nga mycket \u00f6dmjuka, liksom uppbl\u00e5sta egon och sj\u00e4lvcentrerade primadonnor. H\u00e5rt arbetande, brinnande, passionerade yrkesm\u00e4n och \u2013kvinnor, liksom lycks\u00f6kare och charlataner. Ogina skitsnackare likv\u00e4l som engagerade mentorer. N\u00e5gra av de b\u00e4sta, alldeles f\u00f6r m\u00e5nga, har l\u00e4mnat oss i f\u00f6rtid som exempelvis Sam Katz, Lars B\u00f6rje Carlsson, Jerry Bergstr\u00f6m, Hans Torstensson, Henri Holmgren, Jan Cederquist och Jan Switz. Mycket av reklamen som producerats har varit dagsl\u00e4ndor, om\u00e4n emellan\u00e5t av himmelsk, kreativ h\u00f6jd. Men en del f\u00f6rblir klassiker, l\u00e5ngt utanf\u00f6r sina ramar.<\/p>\n