{"id":630,"date":"2011-04-06T21:59:16","date_gmt":"2011-04-06T20:59:16","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.notabene.se\/?p=630"},"modified":"2023-04-10T12:06:43","modified_gmt":"2023-04-10T11:06:43","slug":"staffan-forsman-ar-helst-tyst-och-jobbar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.notabene.se\/?p=630","title":{"rendered":"Staffan Forsman \u00e4r helst tyst och jobbar"},"content":{"rendered":"<p>Staffan Forsman \u00e4r mannen som givit uttrycket \u201dl\u00e5g profil\u201d ett ansikte. Han \u00e4lskar sitt jobb. Men han \u00e4r inte road av att uttala sig i pressen eller att bli intervjuad. Han formulerar sig genom sina jobb och d\u00e5 lyssnar de flesta.\u00a0 Hemligheten bakom detta beskriver han sj\u00e4lv med tv\u00e5 enkla ord: \u201dLust och gl\u00e4dje\u201d.<\/p>\n<p>N\u00e4r han nu, tillsammans med Sven-Olof Bodenfors, bel\u00f6nats med Stora Annons\u00f6rpriset vill jag g\u00e4rna \u00e5terge en tidigare intervju jag gjorde med honom. Det har g\u00e5tt n\u00e5gra \u00e5r. Men varken Staffan Forsman eller hans attityd till sitt arbete har f\u00f6r\u00e4ndrats speciellt mycket. \u00a0S\u00e5 h\u00e4r kommer den igen:<\/p>\n<p>\u2013Om det finns ett kommunikationsproblem, s\u00e5 \u00e4r det oftast lika intressant oavsett vad det handlar om, s\u00e5 l\u00e4nge det \u00e4r en OK produkt eller tj\u00e4nst. Det \u00e4r just sj\u00e4lva probleml\u00f6sningen som \u00e4r det roliga. Och f\u00f6r att finna den l\u00f6sningen g\u00e4ller det att f\u00f6rs\u00f6ka s\u00e4tta sig in i vad m\u00e4nniskor t\u00e4nker n\u00e4r de ser det. Hur tilltalar man mottagaren p\u00e5 ett sympatiskt s\u00e4tt? Hur f\u00e5r man henne eller honom att stanna upp och k\u00e4nna sympati? Vad ska man g\u00f6ra f\u00f6r att gl\u00e4dja dem, oroa dem, f\u00e5 dem att h\u00f6ja p\u00e5 \u00f6gonbrynen? Man f\u00e5r en s\u00e5n kick, n\u00e4r man finner id\u00e9erna, s\u00e4ger Staffan Forsman.<\/p>\n<p>Hans recept f\u00f6r att n\u00e5 fram till dessa id\u00e9er f\u00f6refaller egentligen r\u00e4tt enkelt.<\/p>\n<p>\u2013Man ska leva som vanligt och vara lyh\u00f6rd f\u00f6r vad som \u00e4r p\u00e5 g\u00e5ng, vad som \u00e4r \u201dthe talk of the town\u201d och utnyttja den kunskapen p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt. D\u00e5 har man en genv\u00e4g till mottagarnas hj\u00e4rna, hj\u00e4rta och mage.<\/p>\n<p>Fr\u00e5n allra f\u00f6rsta b\u00f6rjan var det dock inte kommunikationen som lockade honom. Det var hans stora intresse f\u00f6r att teckna, m\u00e5la och fotografera som f\u00f6rde honom till reklambranschen.<\/p>\n<p>\u2013Jag ins\u00e5g att \u201dreklamtecknare\u201d var ett yrke. Min kompis Lasse Welld\u00e9n och jag hade f\u00f6rst\u00e5tt att vi m\u00e5ste ha n\u00e5got jobb. Vi brukade m\u00e5la och fotografera och teckna tillsammans. S\u00e5 vi packade ihop en gemensam portf\u00f6lj och gick runt p\u00e5 annonsbyr\u00e5erna i G\u00f6teborg. I bokstavsordning efter telefonkatalogen.<\/p>\n<p>Efter n\u00e5gon vecka lyckades b\u00e5da f\u00e5 jobb p\u00e5 varsin byr\u00e5.<br \/>\n\u2013Jag blev bud p\u00e5 Reklamgruppen, med l\u00f6fte om att f\u00e5 komma in p\u00e5 atelj\u00e9n. Blotta ordet \u201datelj\u00e9n\u201d lyste i \u00f6gonen p\u00e5 mig.<\/p>\n<p>L\u00f6ftet infriades. Sedan Staffan Forsman under ett halv\u00e5r skaffat sig en utomordentligt god lokalk\u00e4nnedom i G\u00f6teborg, sl\u00e4pptes han in i atelj\u00e9n och befordrades till klisterprins. \u00c4n idag minns han den f\u00f6rsta, stora triumfen.<\/p>\n<p>Han hade f\u00e5tt g\u00f6ra en alldeles egen annons f\u00f6r en blixtl\u00e5sfabrik. Annonsen fick \u00e5ka med i den stora bunten som kontaktmannen tog med till kunden f\u00f6r presentation.<\/p>\n<p>\u2013N\u00e4r han kom tillbaka till byr\u00e5n h\u00f6ll han upp annonsen i atelj\u00e9n och fr\u00e5gade \u201dvem har gjort den h\u00e4r?\u201d. Kunden hade tyckt att den var trevlig. Visserligen anv\u00e4ndes den aldrig. Men vad stolt jag blev!<\/p>\n<p>Med tiden d\u00f6k f\u00f6rst\u00e5s \u00e4ven hans alster upp i tryck och han kommer ih\u00e5g den fascination han k\u00e4nde \u00f6ver att m\u00e5nga m\u00e4nniskor kunde titta p\u00e5 det som han hade varit med och gjort.<\/p>\n<p>I b\u00f6rjan av 70-talet erbj\u00f6ds han jobb p\u00e5 Arbman 6.<\/p>\n<p>\u2013Det var som att f\u00e5 g\u00e5 igenom en p\u00e4rleport. T\u00e4nk att f\u00e5 ett visitkort som det stod \u201dArbmans\u201d p\u00e5.<\/p>\n<p>Han arbetade som AD-assistent till Christer Holmqvist. Copywritern Lasse Collin ingick i arbetsgruppen.<\/p>\n<p>\u2013Han \u00e4r en otroligt duktig reklamman som brann f\u00f6r sitt jobb. Jag har l\u00e4rt mig hur mycket som helst av honom.<\/p>\n<p>N\u00e4r Arbmans n\u00e5gra \u00e5r senare lade ner G\u00f6teborgs-byr\u00e5n fick Lasse Collin och Staffan Forsman jobb som ett team p\u00e5 Ervaco. En anst\u00e4llning som han beskriver som \u201ddet ett\u00e5riga kriget\u201d. Teamet Collin och Forsman kom aldrig riktigt \u00f6verens med Ervacos chef. De drog ist\u00e4llet snart vidare till Gummaelius.<\/p>\n<p>\u2013D\u00e4r var vi ocks\u00e5 kvar till the bitter end, n\u00e4r byr\u00e5n lades ner. Men d\u00e5 b\u00f6rjade vi fundera lite om vi var f\u00f6rf\u00f6ljda. Det var den andra byr\u00e5n som lades ner medan vi jobbade d\u00e4r.<\/p>\n<p>Men upp p\u00e5 Gummaelius hade d\u00e5 redan kommit en man vid namn Rolf Nilsson, med Ecco- och Lejon-skor i bagaget.<\/p>\n<p>\u2013Det var n\u00e4r l\u00f6parv\u00e5gen just b\u00f6rjat. Lejonskorna importerades fr\u00e5n Asien och det var f\u00f6rsta g\u00e5ngen som det gick att k\u00f6pa lite billigare sportskor.<\/p>\n<p>N\u00e4r Gummaelius lades ner 1978, bildades B\u00e4cker, Collin, Forsman, som snart blev Collin &amp; Forsman. 1980 kom en ung man, vid namn Mikko Timonen, till byr\u00e5n och s\u00f6kte jobb som originaltecknare.<\/p>\n<p>And the rest is history. Reklamhistoria.<\/p>\n<p>Collin &amp; Forsman var under m\u00e5nga \u00e5r det hetaste och mest kreativa vi hade p\u00e5 V\u00e4stkusten. F\u00f6rutom f\u00f6r Ecco och Lejonskor h\u00e4mtades \u00e4gg av olika val\u00f6rer hem f\u00f6r exempelvis Lilla Volvon, Hilding Anders s\u00e4ngar och DFDS Tor Line. Plus fem Clio-statyer i guld.<\/p>\n<p>1984 gjorde dock de gamla barndomskompisarna Sven-Olof Bodenfors och Staffan Forsman allvar av sina emellan\u00e5t \u00e5terkommande tankarna p\u00e5 att g\u00f6ra n\u00e5got tillsammans. F\u00f6rst i mycket blygsam skala. Oftast satt de hemma hos Sven-Olof Bodenfors och jobbade p\u00e5 en kund de inte ens hade.<\/p>\n<p>\u2013Men sen fick vi med en grej p\u00e5 en guld\u00e4ggsutst\u00e4llning som vi gjort sj\u00e4lva helt utan byr\u00e5erna och d\u00e5 blev tankarna mer konkreta. Vi skulle kanske klara av att g\u00f6ra n\u00e5got p\u00e5 egen hand.<\/p>\n<p>Det hade i och f\u00f6r sig gjort en hel del tillsammans genom \u00e5ren, t ex i Linje 3 i k\u00e4rnkraftsomr\u00f6stningen i G\u00f6teborg tillsammans med Bj\u00f6rn Engstr\u00f6m, som ju idag ocks\u00e5 \u00e4r F&amp;B-partner. Men aldrig arbetat ihop.<\/p>\n<p>\u2013N\u00e4r jag var sju \u00e5r flyttade min familj och p\u00e5 h\u00f6sten i ettan klev jag in i ett klassrum d\u00e4r det satt en kille som hette Sven-Olof. Vi bodde i samma omr\u00e5de och blev kompisar och spelade fotboll ihop och s\u00e5.<\/p>\n<p>Efter nian blev umg\u00e4nget lite mer sporadiskt. Men senare str\u00e5lade de ihop igen p\u00e5 Konstindustriskolan, d\u00e4r Sven-Olof Bodenfors pluggade industridesign och Staffan Forsman design.<\/p>\n<p>Men f\u00f6r 25 \u00e5r sedan slog de sig ihop p\u00e5 allvar. Och den gamle parh\u00e4sten Mikko Timonen h\u00e4ngde med och fortfarande jobbar de tillsammans.<\/p>\n<p>Staffan Forsman erk\u00e4nner att han onekligen var lite orolig n\u00e4r han tog det stora spr\u00e5nget och drog ig\u00e5ng byr\u00e5n med Sven-Olof Bodenfors.<\/p>\n<p>\u2013Jag \u00e4r en \u00e4ngslig sj\u00e4l. \u00c4ven om jag hoppat fr\u00e5n h\u00f6ga klippor ibland, s\u00e5 har hj\u00e4rtat suttit v\u00e4ldigt h\u00f6gt upp i halsgropen. I b\u00f6rjan var jag nog lite f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver att det fungerade s\u00e5 bra. Och jag visste inte att Sven-Olof var den han \u00e4r. Jag gillade honom f\u00f6rst\u00e5s och visste att han var en hyfsad AD, en god skribent och en bra kompis. Men att han var s\u00e5 beg\u00e5vad p\u00e5 annat det hade jag inte en aning om.<\/p>\n<p>Fr\u00e5n k\u00f6ksbordet hemma hos Sven-Olof Bodenfors har verksamheten rusat iv\u00e4g.<\/p>\n<p>\u2013Filip Nilsson, som \u00e4r en superbeg\u00e5vning, satte turbo p\u00e5 den kreativa utvecklingen redan 1988. Tillsammans er\u00f6vrade vi byr\u00e5ns f\u00f6rsta guld\u00e4gg, p\u00e5minner Staffan Forsman.<\/p>\n<p>Idag har byr\u00e5n ett hundratal medarbetare och kontor i b\u00e5de G\u00f6teborg och Stockholm. I \u00e5ratal har den varit landets mest framg\u00e5ngsrika vid guld\u00e4ggsutdelningarna och andra t\u00e4vlingar. Dessutom \u00e4r det idag sj\u00e4lvklart f\u00f6r de flesta stora varum\u00e4rken att v\u00e4nda sig v\u00e4sterut, n\u00e4r man funderar p\u00e5 ett nytt reklambyr\u00e5samarbete.<\/p>\n<p>Staffan Forsman, som bel\u00f6nades med platina\u00e4gg 1998, \u00a0forts\u00e4tter \u00a0jobba med det roligaste han kan t\u00e4nka sig, tillsammans med de duktigaste av yrkesm\u00e4n och de stora, k\u00e4nda, svenska varum\u00e4rkena. Sin egen roll tonar han som vanligt g\u00e4rna ner.<\/p>\n<p>\u2013Jag \u00e4r bara en liten kugge i detta stora lokomotiv<\/p>\n<a href=\"http:\/\/twitter.com\/share\" class=\"twitter-share-button\" data-url=\"https:\/\/blogg.notabene.se\/?p=630\" data-text=\"Staffan Forsman \u00e4r helst tyst och jobbar\" data-count=\"horizontal\">Tweet<\/a>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Staffan Forsman \u00e4r mannen som givit uttrycket \u201dl\u00e5g profil\u201d ett ansikte. Han \u00e4lskar sitt jobb. Men han \u00e4r inte road av att uttala sig i pressen eller att bli intervjuad. Han formulerar sig genom sina jobb och d\u00e5 lyssnar de flesta.\u00a0 Hemligheten bakom detta beskriver han sj\u00e4lv med tv\u00e5 enkla ord: \u201dLust och gl\u00e4dje\u201d. N\u00e4r [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[97],"tags":[107],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p1k0bi-aa","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_likes_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/630"}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=630"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/630\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2871,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/630\/revisions\/2871"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=630"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=630"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=630"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}