{"id":979,"date":"2012-01-03T15:21:21","date_gmt":"2012-01-03T14:21:21","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.notabene.se\/?p=979"},"modified":"2012-01-05T13:06:49","modified_gmt":"2012-01-05T12:06:49","slug":"calle-olle-2","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.notabene.se\/?p=979","title":{"rendered":"Calle + Olle = > 2"},"content":{"rendered":"

2004 ut\u00f6kades Platinaakademin med tv\u00e5 personer. Carl Lewenhaupt och Olle Mattson fick sina platina\u00e4gg som nummer 45 och 46. Det var logiskt att de fick en gemensam utn\u00e4mning. De har fungerat som team i n\u00e4rmare 30 \u00e5r, med n\u00e5gra f\u00e5 avbrott och sina b\u00e4sta jobb har de gjort tillsammans. Jag intervjuade dem b\u00e5da i samband med platinautdelningen, i april 2004, och repriserar den artikeln h\u00e4r:<\/span><\/p>\n

\u201dPlatin\u00e4gget \u00e4r verkligen en ordentlig ryggdunk. Sen f\u00e5r man se om den puttar ner en i en grav eller f\u00f6r oss vidare. Men jag skulle vilja jobba utifr\u00e5n det som en arbetande f\u00f6rebild\u201d, sa Carl Lewenhaupt <\/span>och Olle Mattson fyllde i: <\/span><\/p>\n

\u201d Platina\u00e4gg \u00e4r egentligen ingenting man f\u00e5r f\u00f6r att man \u00e4r s\u00e5 duktigt sj\u00e4lv. Utan att f\u00f6r att man jobbat med s\u00e5 duktiga m\u00e4nniskor och f\u00e5tt det utrymme sin beh\u00f6vts f\u00f6r att v\u00e4xa. Jag skulle \u00f6nska alla de m\u00f6jligheter vi haft\u201d. <\/span><\/p>\n

B\u00e5da var udda f\u00e5glar n\u00e4r de landade i branschen. Det har bidragit b\u00e5de till deras storhet och till att de till en b\u00f6rjan drogs till varandra.<\/span><\/p>\n

\u00a0Carl Lewenhaupt sammanfattar dem b\u00e5da som \u201den blandning av Flen och Soweto\u201d. <\/span><\/p>\n

En mix som \u00e5 ena sidan allts\u00e5 best\u00e5r av Lewenhaupt, h\u00f6gadlig dyslektiker fr\u00e5n S\u00f6rmlandssl\u00e4tten. Han har f\u00e5tt arbeta h\u00e5rt f\u00f6r att uttrycka sig i skrift och anv\u00e4nt musik som inspiration och hj\u00e4lp likv\u00e4l som kv\u00e4llstidningarnas ins\u00e4ndarsidor. <\/span><\/p>\n

De senare har varit en v\u00e4gledning f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 b\u00e5de hur m\u00e4nniskor k\u00e4nner och vad de tycker \u00e4r viktigt. Trots sin ordblindhet hade han en g\u00e5ng ambitionen att bli journalist ist\u00e4llet f\u00f6r att som bonde och ta \u00f6ver familjeg\u00e5rden. <\/span><\/p>\n

Jordbruk f\u00f6ref\u00f6ll inte som n\u00e5gon framtidsbransch, dessutom m\u00e5ste man stiga upp s\u00e5 tidigt p\u00e5 mornarna. Ist\u00e4llet b\u00f6rjade han p\u00e5 Eskilstuna-Kurirens lokalredaktion i Flen som reporter och fotograf. <\/span><\/p>\n

Han ins\u00e5g dock snart att sm\u00e5 lokalredaktioner knappast var framtiden heller. <\/span><\/p>\n

Hans far, som var fotograf, hade haft en del kontakter med Alf Mork och Arbmans och f\u00f6reslog sonen att prova den v\u00e4gen. <\/span><\/p>\n

Calle, som inte ens visste vad en copywriter var, fick tr\u00e4ffa S\u00f6ren Blanking, Per-Henry Richter och Sam Katz f\u00f6r att l\u00e4ra sig lite om yrket. <\/span><\/p>\n

H\u00e4ngivna, str\u00e4nga kreat\u00f6rer som b\u00e5de skr\u00e4mde och fascinerade honom. <\/span><\/p>\n

N\u00e4r d\u00e5varande Reklambyr\u00e5f\u00f6rbundet annonserade ut \u201dcopyprojektet\u201d f\u00f6r att l\u00f6sa den sv\u00e5ra kreat\u00f6rsbristen i b\u00f6rjan av 80-talet, nappade han och blev en av nio som valdes ut. <\/span><\/p>\n

Olle Mattson, \u00e5 andra sidan, \u00e4r f\u00f6dd i Sverige men uppvuxen i Sydafrika och Sydamerika. <\/span><\/p>\n

Som 20-\u00e5ring skickades han tillbaka till fosterlandet av sina f\u00f6r\u00e4ldrar, f\u00f6r att inte f\u00f6rlora sina sista band med Sverige. <\/span><\/p>\n

Han flyttade till en morbror i Lund och anm\u00e4ldes till en kurs i svenska f\u00f6r invandrare. <\/span><\/p>\n

Spr\u00e5ket fick han ordning p\u00e5 snabbt, men det tog ett tag innan han b\u00f6rjade uppf\u00f6ra sig som svensk. Fortfarande finns svenska kulturyttringar han inte f\u00f6rst\u00e5r sig p\u00e5. Midsommar exempelvis. <\/span><\/p>\n

Han var aldrig n\u00e5gon stj\u00e4rna i plugget, s\u00e5 hans mamma (som p\u00e5 50-talet ansvarade f\u00f6r Feminas form) rekommenderade honom att s\u00f6ka in p\u00e5 Beckmans. <\/span><\/p>\n

Viss kontakt med reklambranschen hade han haft tidigare, i samband med ett jobb p\u00e5 JWT i Peru. Men d\u00e4r fanns inte mycket som p\u00e5minde om modern reklambransch. <\/span><\/p>\n

Efter Beckmans gick hans utveckling snabbt och han fick sitt f\u00f6rsta jobb p\u00e5 United Annonsbyr\u00e5. Det var d\u00e4r han m\u00f6tte Carl Lewenhaupt som i sin tur, tillsammans med Lars Forberg och Bj\u00f6rn Schumacher, kommit till byr\u00e5n direkt efter copyprojektet.<\/span><\/p>\n

\u201dB\u00e5de Olle och jag kom fr\u00e5n tjotahejti och hade inte alla ing\u00e5ngsv\u00e4rden p\u00e5 reklamen. Lasse Forsberg kunde rabbla namnet p\u00e5 alla stora kreat\u00f6rer. Men vi visste inte ens vem Leon Nordin var. Vi var tvungna att ta oss in i branschen p\u00e5 ett annat s\u00e4tt\u201d. <\/span><\/p>\n

\u201d Med min bakgrund hade jag huvudet p\u00e5skruvat p\u00e5 ett lite annat s\u00e4tt \u00e4n andra. Jag t\u00e4nkte lite annorlunda\u201d, konstaterar Olle Mattson. <\/span><\/p>\n

De tv\u00e5 passade perfekt ihop och tillsammans fick de direkt Guld\u00e4gg f\u00f6r ett av sina allra f\u00f6rsta jobb, tillsammans med Bj\u00f6rn Schumacher. <\/span><\/p>\n

Sen dess har de varit nominerade i stort sett varje \u00e5r. <\/span><\/p>\n

Den unga kycklingkvartetten p\u00e5 United var inblandad i flera tunga projekt p\u00e5 byr\u00e5n och Calle Lewenhaupt fick \u00e5ka till USA f\u00f6r att plugga reklamfilm under ett halv\u00e5r. <\/span><\/p>\n

N\u00e4r han kom tillbaka hade Olle Mattson b\u00f6rjat p\u00e5 Hall & Cederquist. Det dr\u00f6jde inte l\u00e4nge innan de jobbade ihop igen, d\u00e4r. <\/span><\/p>\n

Det var dock en turbulent tid f\u00f6r byr\u00e5n, s\u00e5 n\u00e4r Bosse R\u00f6nnberg erbj\u00f6d Calle jobb ett \u00e5r senare nappade han.<\/span><\/p>\n

\u00a0Snart nog f\u00f6ljde Olle efter. D\u00e4r blev de kvar i n\u00e4stan ett dussin \u00e5r, flera av dem som del\u00e4gare. <\/span><\/p>\n

\u201d \u00c5ren p\u00e5 R\u00f6nnbergs var oerh\u00f6rt viktigt f\u00f6r oss. Det l\u00e4rde oss enormt mycket och gav ekonomisk trygghet. Dessutom hade vi v\u00e4ldigt roligt\u201d. <\/span><\/p>\n

Det fanns m\u00e5nga skeptiker n\u00e4r teamet gick fr\u00e5n Hall & Cederquist till R\u00f6nnbergs. P\u00e5 den tiden var H&C den prestigetunga f\u00f6rebilden. R\u00f6nnbergs uppk\u00e4ftiga rebeller och reklampunkare. <\/span><\/p>\n

\u201d Vi bidrog nog med n\u00e5got som byr\u00e5n d\u00e5 inte hade och blev ett bra komplement\u201d. <\/span><\/p>\n

Framg\u00e5ngssagan R\u00f6nnberg & Co \u00e4r v\u00e4lk\u00e4nd f\u00f6r de flesta, men n\u00e4r byr\u00e5n s\u00e5ldes till McCann-n\u00e4tet blev det liv i skeptikerna igen. Men byr\u00e5n bevisade att ocks\u00e5 en liten svensk enhet i ett stort n\u00e4tverk hade ett och annat att l\u00e4ra sina stora, internationella kolleger. <\/span><\/p>\n

N\u00e4r kontrakten med McCann g\u00e5tt ut blev b\u00e5de Calle och Olle kvar p\u00e5 byr\u00e5n. Som en form av nyt\u00e4ndning bildades Tre Trappor, som en egen enhet i byr\u00e5n. <\/span><\/p>\n

\u201d Vi satt 5-6 personer runt ett stort bord och v\u00e5rt enda fokus var att g\u00f6ra kommunikation. Men till det stora bordet lockades viktiga kunder som Ikea, delar av H&M som inte byr\u00e5n redan hade och Nord\u00e9ns Auktioner\u201d. <\/span><\/p>\n

\u201d Men s\u00e5 fick vi en f\u00f6rfr\u00e5gan fr\u00e5n TV4. Samtidigt hade R\u00f6nnbergs f\u00e5tt TV3, s\u00e5 vi fick inte ta uppdraget. D\u00e5 f\u00f6rsvann lite av geisten i jobbet. <\/span>Inom ett \u00e5r slutade Olle. Sj\u00e4lv k\u00e4nde jag ett visst vemod, n\u00e4r jag var ensam kvar med Bosse. S\u00e5 jag stannade i tv\u00e5 \u00e5r till”, minns Calle Lewenhaupt. <\/span><\/p>\n

Olle Mattson hade t\u00e4nkt ta det lite lugnt ett tag, tempot hade varit h\u00f6gt under R\u00f6nnbergs-\u00e5ren.<\/span><\/p>\n

\u201dMen det blev inte s\u00e5 mycket vila. Jag blev uppringd av H&M, som startat Cosmetics och ville ha hj\u00e4lp\u201d.<\/span><\/p>\n

Sen fortsatte det av bara farten och han gjorde bland annat frilansjobb f\u00f6r Alm & Co. D\u00e4r tr\u00e4ffade han Anders Tempelman och Johan Larsson, vilket ledde fram till bildandet av Mattson & Friends.<\/span><\/p>\n

Calle Lewenhaupt var fortfarande p\u00e5 R\u00f6nnbergs. <\/span><\/p>\n

\u201d Men byr\u00e5n utvecklades lite v\u00e4l mycket mot en fabrik. Dessutom saknade jag Olle. Jag ville inte starta n\u00e5got eget, av lojalitet till byr\u00e5n. S\u00e5 egentligen hittade jag p\u00e5 en orsak f\u00f6r att kunna sluta, n\u00e4mligen att skriva en bok om min farfar\u201d.<\/span><\/p>\n

\u00a0Han var onekligen v\u00e4rd en bok och stred f\u00f6r England under andra v\u00e4rldskriget. Flera hundra svenskar deltog i kriget p\u00e5 Hitlers sida, men bara en handfull ingick i de allierades styrkor. <\/span><\/p>\n

Farfar Lewenhaupt var chef f\u00f6r en av de fallsk\u00e4rmsgrupper som sl\u00e4pptes ner \u00f6ver Normadie natten f\u00f6re Dagen D f\u00f6r att f\u00f6rbereda f\u00f6r den stora invasionen. <\/span><\/p>\n

Den historien blir s\u00e4kert sp\u00e4nnande att l\u00e4sa. Men \u00e4n dr\u00f6jer det, f\u00f6r boken \u00e4r fortfarande inte klar.<\/span><\/p>\n

\u201d Barnen tog det mesta av tiden. Men jag \u00e4r j\u00e4tteglad \u00f6ver tiden som hemmapappa\u201d. <\/span><\/p>\n

D<\/span>en varade dock bara nio m\u00e5nader. Sen ringde Niclas Bergstr\u00f6m, som ville att Calle skulle starta byr\u00e5 tillsammans med honom och Max Ap\u00e9ria. Det kom v\u00e4ldigt l\u00e4gligt, f\u00f6r v\u00e4rmepannan p\u00e5 landet hade g\u00e5tt s\u00f6nder och han beh\u00f6vde pengarna. <\/span><\/p>\n

S\u00e5 startade Harry, p\u00e5 ungef\u00e4r samma id\u00e9 som Tre Trappor, eller Mattson & Friends.<\/span><\/p>\n

Det b\u00f6rjade bra. <\/span><\/p>\n

\u201d Men med IT-boomen kom ocks\u00e5 en kraftig internationalisering och det var sv\u00e5rt att vara en liten byr\u00e5. Vi kunde inte serva stora kunder som de beh\u00f6vde och ins\u00e5g att vi aldrig skulle kunna f\u00e5 s\u00e5dana kunder vi haft p\u00e5 Tre Trappor\u201d. <\/span><\/p>\n

Under den h\u00e4r perioden hade Johan af Donner kontaktat Calle, eftersom han ville g\u00f6ra en mer personlig kampanj om cancer. <\/span><\/p>\n

Calles pappa hade g\u00e5tt bort i sjukdomen 11 \u00e5r tidigare och ombads skriva om det. <\/span><\/p>\n

\u201dPappa dog hemma och n\u00e4r sjukhuset h\u00e4mtat honom ringde jag Olle direkt f\u00f6r hans st\u00f6d. N\u00e4r jag sen fick uppdraget fr\u00e5n Cancerfonden var det naturligt att g\u00f6ra jobbet tillsammans med honom. Vi k\u00e4nde direkt hur smidigt det fungerade\u201d. <\/span><\/p>\n

Det blev den f\u00f6rsta annonsen med tryckort Calle & Olle och bel\u00f6nades med silver\u00e4gg. <\/span>Calle Lewenhaupt bel\u00f6nades dessutom med Guldskriftspriset f\u00f6r den djupt m\u00e4nskliga annonsen. <\/span><\/p>\n

\u201d Det finns en otrolig kraft i det \u00e4rliga och personliga, som inte finns i de formler som utarbetats och f\u00e5tt olika namn i olika n\u00e4tverk. Att f\u00f6rst\u00e5 med huvudet \u00e4r en sak, men att f\u00f6rst\u00e5 med hj\u00e4rtat n\u00e5got helt annat\u201d. <\/span><\/p>\n

Under den h\u00e4r perioden fick den fortfarande f\u00e4rska byr\u00e5n, Harry, ett uppk\u00f6psbud av Leo Burnetts d\u00e5 nytilltr\u00e4dde, svenske chef Arne Eggen. N\u00e4r han fick nej, f\u00f6reslog han att Calle Lewenhaupt och Olle Mattson tillsammans skulle b\u00f6rja p\u00e5 Leo ist\u00e4llet. <\/span><\/p>\n

\u201d Vi gjorde en missbed\u00f6mning. Vi trodde vi beh\u00f6vde n\u00e4tverket. Men formulan var s\u00e5 stark och v\u00e5ra tankar fick inte f\u00e4ste. De kanske ocks\u00e5 gjorde sig sj\u00e4lva en otj\u00e4nst som tog in oss. Vi passade inte in i deras formula. S\u00e5 vi satte oss utanf\u00f6r byr\u00e5n, men fortsatte jobba med den. <\/span>Under de h\u00e4r tv\u00e5 \u00e5ren, var det f\u00f6rsta g\u00e5ngen som vi inte hade n\u00e5gra nomineringar till Guld\u00e4gget. Inte f\u00f6r att guld\u00e4gg \u00e4r enda m\u00e5ttet, men det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 ett bevis p\u00e5 att man \u00e4r p\u00e5 r\u00e4tt v\u00e4g\u201d. <\/span><\/p>\n

Som en tempor\u00e4r l\u00f6sning bildades bolaget Calle & Olle. <\/span><\/p>\n

P\u00e5 den v\u00e4gen \u00e4r det. <\/span><\/p>\n

Verksamheten v\u00e4xte ut och skulle kunna b\u00e4ra en byr\u00e5, med ungef\u00e4r 10 medarbetare. Och guld\u00e4ggbel\u00f6ningarna \u00e5terkom.\u00a0Valet stod ett tag\u00a0mellan att satsa p\u00e5 en egen byr\u00e5, eller att g\u00e5 in i en befintlig organisation. Men p\u00e5 sina egna premisser. <\/span><\/p>\n

\u201d Vi ska bolagisera insikten om att kommunikationen \u00e4r det viktigaste. Idag \u00e4r det alltf\u00f6r ofta strategier som driver byr\u00e5er. Strategin \u00e4r sj\u00e4lvklart viktig. Men det \u00e4r ofta ett alldeles f\u00f6r stort gap mellan strategi och kommunikation. Vi m\u00e5ste vara stolta \u00f6ver den fantastiska kraften i att \u00f6vers\u00e4tta aff\u00e4rsid\u00e9er till kommunikation, att gestalta dem. Det \u00e4r ju kreat\u00f6rerna som \u00e4r branschens verkliga usp\u201d, understryker Olle Mattson. <\/span><\/p>\n

Han pekar p\u00e5 det tilltagande reklamf\u00f6raktet och menar att reklambranschen och f\u00f6retagen h\u00e4r har ett stort, eget ansvar f\u00f6r det.<\/span><\/p>\n

\u00a0\u201d Vi har b\u00f6rjat tala om reklam som offentlig nedsmutsning. Det visar ocks\u00e5 att det inte r\u00e4cker med de d\u00e4r formlerna. I dem kan man stoppa in vad som helst. Vi har ett ansvar f\u00f6r vad som sprids. Speciellt n\u00e4r det \u00e4r s\u00e5 mycket buller som det \u00e4r idag. Det verkar som om m\u00e5nga har gl\u00f6mt hantverket. Man m\u00e5ste bifoga n\u00e5got till alla utropstecken och kreera reklam som har en intellektuell h\u00f6jd om vi ska f\u00e5 tillbaka hedern\u201d, p\u00e5pekar Calle Lewenhaupt. <\/span><\/p>\n

Det handlar inte om att g\u00f6ra guld\u00e4ggsreklam f\u00f6r guld\u00e4ggens skull, eller roliga annonser bara f\u00f6r ett skratt. Utan om att f\u00f6rst\u00e5 och lyssna p\u00e5 de m\u00e4nniskor som man vill n\u00e5 och p\u00e5verka med reklamen. <\/span><\/p>\n

\u201d Man m\u00e5ste bygga kommunikationen utifr\u00e5n mottagarens situation. Det handlar om att ha ett genuint intresse f\u00f6r m\u00e4nniskor och inte bara formulera m\u00e5lgrupper\u201d. <\/span><\/p>\n

Calle & Olle vill verkligen inte s\u00e4ga att \u201ddet var b\u00e4ttre f\u00f6rr\u201d. D\u00e4remot h\u00e4mtar de g\u00e4rna inspiration fr\u00e5n arbetsmetoderna p\u00e5 Tre Trappor och kontakten med verkligheten utanf\u00f6r reklambranschen. <\/span><\/p>\n

\u201d Jag \u00e4r livr\u00e4dd f\u00f6r att tappa distansen. Det m\u00e5ste finnas en navelstr\u00e4ng till livet. Annars blir det s\u00e5 oerh\u00f6rt trist\u201d, sammanfattar Olle Mattson.<\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/p>\n 2\" data-count=\"horizontal\">Tweet<\/a>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

2004 ut\u00f6kades Platinaakademin med tv\u00e5 personer. Carl Lewenhaupt och Olle Mattson fick sina platina\u00e4gg som nummer 45 och 46. Det var logiskt att de fick en gemensam utn\u00e4mning. De har fungerat som team i n\u00e4rmare 30 \u00e5r, med n\u00e5gra f\u00e5 avbrott och sina b\u00e4sta jobb har de gjort tillsammans. Jag intervjuade dem b\u00e5da i samband […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[38,68,97],"tags":[106],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p1k0bi-fN","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_likes_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/979"}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=979"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/979\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":994,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/979\/revisions\/994"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=979"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=979"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.notabene.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=979"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}