Uppfinnaren ; Visionären ; Det är bara reklam

Uppfinnaren, Visionären och Det är bara reklam är författade av en av Sveriges största reklammän någonsin och en bibel för alla som intresserar sig för svensk reklamhistoria.

På 1960-talet reste den unge AD:n Alf Mork och reklamgurun Leon Nordin till Madison Avenue i New York för att lära sig hantverket av verklighetens Mad Men. När de kom hem skulle svensk reklam aldrig bli sig lik igen. Under 1960- och 70-talen vann Alf Mork allt som gick att vinna i branschen; Elva Guldägg, tre Guldlejon i Cannes för världens bästa reklamfilm och det första Platinaägget för sin reklamgärning. Reklammannen Alf Mork fick oss att bre Flora margarin på brödet och dricka TT mellanöl till. Han lärde oss att den fulaste av bilar var en skrytbil och att den skränigaste av alla tidningar bara var hälsosamt uppkäftig.

I denna samlingsbox om tre band återfinns Alf Morks bästa och ännu mest angelägna texter.

Den hyllade och underhållande satiren Uppfinnaren från 1981, Alfs viktigaste litterära skapelse, är en otrolig men sann och dråplig uppgörelse med reklamvärlden och tiden på Arbmans reklambyrå, Sveriges då mest framgångsrika. Under Leons diktatoriska ledning satsades tiotals miljoner av byråns pengar på 308 vansinniga uppfinningar, av vilka inte en enda blev verklighet.

För den som älskade den verklighetsbaserade Uppfinnaren är den aldrig tidigare publicerade fiktionen Visionären efterlängtad läsning. Här fortsätter vansinnet med samma färgstarka persongalleri och humor men i ett om möjligt ännu högre tempo.

Den tredje boken, Det är bara reklam, är en samling underhållande ögonblicksbilder med kända och superkända, varvat med krönikor och kåserier ut ett filmmakarliv i reklamens tjänst. Men Alf var en provokatör och rebell i allt han företog sig och boken innehåller också skarpa texter där den alltmer reklamkritiske Mork drar lans mot det monster han själv varit med om att skapa.

Idag, 35 år efter att Alf Mork började skriva, med kunskap om allt som hänt inom reklamvärlden, kan läsaren konstatera att hans texter fortfarande är minst lika roande, och oroande.