Det här är jag
Som journalist har jag bevakat, analyserat och kommenterat reklam- och varumärkesfrågor i 40 år. Under 20 av dessa år drev jag tidningen Quo Vadis, med den redaktionella affärsidén att bidra till ökad kunskap hos dem som arbetar med reklam och marknadsföring och föra branschen framåt.
För det arbetet belönades jag, 2003, av dåvarande Sveriges Reklamförbund med Bengt Hanserstipendiet för opinionsbildande insatser.
Inom ramen för Quo Vadis har jag också givit ut 3 böcker – Detaljhandelns Utveckling, God design bygger starka varumärken samt Varumärkesbygget. Varumärkesbygget utsågs till Årets Marknadsföringsbok 2006, av Sveriges Marknadsförbund.
2008 tyckte jag att 20 års tidningsutgivning kunde räcka och valde att lägga ner Quo Vadis, hellre än att riskera varumärket genom att låta det leva kvar under annan regi.
Under senare år har jag arbetat under friare former som skribent, föredragshållare, moderator, mentor och affärscoach. Jag har bland annat under fem år, medverkat i Dagens Industri med en krönika om reklam och varumärken varje vecka, tills DI lade ner sin specialbevakning på reklam och därmed inte längre behöver några krönikor i ämnet. Jag har även medverkat som krönikör i Dagens Media, i Sveriges Annonsörers medlemstidning Annonsören, samt producerat analys/nyhetsbrevet, Analys & Marknad på uppdrag av Bonnier Business Media/Resumé. På uppdrag av Sveriges Marknadsförbund startade jag den digitala tidningen Trender & Tendenser med fokus på analyser och fördjupningar. Jag arbetade med det uppdraget i tre år, men avslutade samarbetet i juni 2019, då Marknadsförbundet ville vrida tidningens innehåll till att fokusera mer på förbundets egna aktiviteter och medlemsmöte, vilket inte är något som passar mig eller som jag tror på (mer om det har jag skrivit här).
Min största uppdragsgivare idag är Sveriges Annonsörer. För deras räkning bevakar jag nationell och internationell forskning, rapporter, undersökningar, affärspress med mera och följer upp intressanta praktikfall som samlas i Marknadsinsikter.
Dessutom arbetar jag som frilansskribent med krönikor, rapporter, analyser med mera för fackpress och analysföretag.
Småföretagarfrågor och entreprenörskap engagerar mig också mycket. Under ett tiotal år var jag ledamot i styrelsen för Företagarna i Nacka Värmdö.
Under fyra år ingick jag i Näringdepartemetents/Tillväxtverkets ambassadörsnätverk för kvinnligt företagande.
Det här är min blogg
Det är ingen överdrift att påstå att kommunikationsbranschen genomgått en revolution under de decennier jag bevakat den. Det är egentligen bara en sak som inte förändrats speciellt mycket – den generella synen på reklam. Både i samhället och i medierna. Trots att vi lever i en västerländsk marknadsekonomi är attityderna förvånansvärt negativa till marknadsekonomins viktigaste verktyg. Samtidigt är många företag fortfarande häpnadsväckande okunniga om själva betydelsen av starka varumärken, hur de utvecklas och vårdas.
Det här är mitt huvudfokus och min professionella passion. Det ska min blogg handla om.
Jag kommenterar nyheter och företeelser inom kommunikationsbranschen, aktuell reklam och varumärkesutveckling.
Jag har, i 40 år, varit djupt involverad i och en del av reklambranschens utveckling, det har varit några av de mest omvälvande decennierna. Inte minst tekniskt. Därför tänker jag också dela med mig av en hel del branschminnen.
Notabene.se har utgivningsbevis för databas, nummer 2018-211. Ansvarig utgivare är jag, Carin Fredlund.
Hejsan Carin!
Jag är en av alla som läser dina inlägg om kommunikation, mestadels håller jag helt med dig i dina funderingar. Ibland inte, men det är ju så det ska vara. Mycket av min tid lägger jag på varumärkesstrategier och analysarbeten. För att i sin tur vara med och skapa insiktsbaseradå kommunikation. Tänkte bara dela med mig av min tankar när det gäller Postnord. För två år sedan ungefär när drevet kring Postnord var som värst, tröttnade jag och försökte ta kontakt med Marknadsdirektör och Vd. För jag dela med mig ett förslag på lösning för dom. Det var samtidigt som F&Bs reklamfilmer gick som mest frekvent. Filmerna i sig var fantastiska, jag gillade verkligen dom och enligt min åsikt hade varit briljanta om varumärket inte varit utsatt för ett mastodont drev i alla media. Tror dessutom att de vann priser för dessa. Jag skrev ett mail till båda två där jag förklarade att jag faktiskt led med Postnord, jag gissade att 99% av alla försändelser faktiskt kom fram i både tid och hutan skador. Men när ett drev går idag, kan man inte kommunicera med reklamfilmer som bygger på humor och som avslutas med vi levererar. Det bidrar enbart till att drevet skrattar ännu mer och göra parodier eller humor av filmerna. Vilket också gjordes. Jag föreslog istället att det skulle erbjuda hela svenska folket att kostnadsfritt få skicka ett brev till valfri vän. Och att Postnord lovade att redovisa hur många som faktiskt kommit fram. Givetvis måste man implementera detta internt, men min känsla var att det fanns en majoritet av de anställda som ville visa att ryktet om Postnord faktiskt var fel. De ville få tillbaka sin yrkesstolthet och heder. Och då hade det varit upp till bevis helt enkelt. Denna lilla idé skickade jag till båda dessa herrar och samtidigt skrev jag ut mailet på papper och lade i varsitt kuvert och skickade dessa samtidigt som mailen gick iväg. Då kunde de själva avgöra om Postnord gjort sitt jobb. Jag ville självklart inte ha något betalt för denna idé, utan anledningen var att jag tyckte ärligt synd om dessa herrar och framförallt all personal. Det som förvånade mig var att jag inte hörde ett smack, inte ett svarsmail. Inte ett brev. Ett svarsmail hade kanske varit det enklaste att skicka, där de svarade att de tagit emot mitt mail. Så din kritik som du gav i ditt senaste Notabene-inlägg håller jag med dig om till fullo. Fortsätt ditt intressanta jobb där du delar med dina åsikter. Sen är det inte alltid alla håller, med det är det som gör att man lär sig saker och kan göra det bättre nästa gång.
Jens Krona, CD Habermax
Hej Jens! Tack för din kommentar. Jag tycker du hade ett väldigt bra förslag till Postnord, faktiskt. Problemet var kanske att de då varit tvungna att se till att det fungerade – eller i varje fall följa upp det.
Och det gläder mig att du läser det jag skriver. Att vi inte alltid är överens, måste jag ju räkna med. Men det kan ju å andra sidan göra diskussionen än mer intressant. Du får gärna säga emot mig, när du vill. Det är ger mig ju också en möjlighet att få fundera över mina egna tankar. Det är självklart inte heller alltid så jag är rätt ute.
Bästa hälsningar Carin
hej,
upptäcker lite väl sent alla vänliga ord du sprider över min ringa insats då när du var ny.
Förmodligen var du ärligt nyfiken. Kanske anade jag även en norrländsk ton, vilket förstås
går före. Lyssnade även på din medverkan hos Kntnt och suger i mig även det. Vill återgälda med att det du gör gör du väldigt bra. För att inte säga bäst. Min åsikt har alltid varit att vill man spegla reklamens värld måste man gilla den. De flesta andra (alla?) öppnar fel dörr och får då bara se det lilla branschen vill och vågar visa. En av orsakerna till branschens tillkortakommanden är just att den gömmer sig, rädd att omvärlden skall se hur lätt det kan vara att få en bra idé. Och hur oändligt svårt det kan vara. Och att, oavsett vilket, så har man alldeles för roligt. Mitt eget bloggande rinner på. Jag finner stort nöje i att formulera det som faller mig in utan att bry mig om de som har bråttom. Eller inte gillar reklam.
Hej Karin. Precis som flertalet andra som kommenterar, så har jag följt dig som rapportör om branschen i flera år. Hamnade här då jag skulle ta fram lite fakta kring gamla STB. Jag har haft förmånen att jobba elva år i den spillra av STB som blev Göteborgsbyrån CEMK, Centrum för målinriktad kommunikation. En byrå med enorma konton hos Posten och Mejerierna. Vill nog påstå att vi var Sveriges första kommunikationsbyrån utifrån de heltäckande uppdrag som vi hade inom, låt kalla det för, propaganda kring brevskrivning och i viss mån även mjölk och andra mejeriprodukter. Kul att läsa det du skrev om Lasse Collin – han drev en byrå där de hade tapetserat hela entrén med guld- och silverägg.
Hej Göran!
Jo, jag kommer allt ihåg både dig och CEMK, även om det var länge sen. Kul att höra av dig! Carin
Hej! Jag är en ny glad läsare av din blogg. Råkade stöta på dig när jag googlade Svenska Telegrambyrån. Min bortgångne far var VD för kontoret i Stockholm. Han berättade för mig om hans ide om att rekrytera kvälltidningsjournalister som copywriters. Har du någon mer information om Svenska Telegrambyrån och kanske om Hans Berggårdh? Tack
Hej Johan! Trevligt att få en ny läsare! Jag måste dock erkänna att jag inte har speciellt mycket information, när det gäller Telegrambyrån. Den köptes ju av Ogilvy redan på 70-talet, vilket var innan jag började bevaka reklambranschen, som journalist.
Jag känner förstås till Telegrambyrån, som
var Sveriges äldsta annonsbyråkoncern och hade kontor i Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingborg, Västerås, Linköping, Karlstad, Oslo, Köpenhamn och Helsingfors. Men det var också landets största annonsbyråkoncern, med totalt 1000 personer anställda, som mest. Byråns verkliga storhetstid var när provisionssystemet fortfarande var rådande. Kreatörerna var inte speciellt ansedda på den tiden. Telegrambyrån i Malmö var lite annorlunda. John Melin var kreativ ledare och i hans hägn utvecklades många av våra skickligaste yrkesmän. Härifrån utvecklades sedan den moderna, kreatörsstyrda reklambyrån. Så man kan säga att den svenska, kreativa revolutionen hade sin upprinnelse på Telegrambyrån.
Telegrambyrån hade också traditionen att ta fram en egen specialmapp med julkort varje år. Dessa skapades av byråns egna kreatörer och frilansmedarbetare. De trycktes upp i begränsad upplaga och gavs till kunderna.
Bland dem som skapat dessa små konstverk fanns storheter som John Melin, Anders Österlin, Ib Thaning, Per Åhlin, Åke Arenhill, Lennart Bengtsson, Gunnar Frieberg, Kurt Lundkvist, Olle Eksell, Krister Appelfelt, C.O. Hultén, Georg Oddner och många, många fler.
Men det här känner du säkert redan till. Tyvärr vet jag inte någonting om Hans Berggårdh. Jag anar att han var aktiv före min tid. Jag skulle gärna vilja vet mer.
Bästa hälsningar
Carin
Hej Carin!
Läser din blogg med stort intresse. Har två frågor som jag försökt googla fram svaren på, utan större framgång. Kanske kan du ge en knuff i rätt riktning?!
1) Det genomförs en hel del varumärkesmätningar i Sverige och det är inte helt ovanligt att resultaten skiljer sig åt. Vilken undersökning är mest korrekt/rättvisande när man ex vill veta vilka som är de starkaste varumärkena i Sverige (utan branschindelning)?
2) Hur dyr är en kris? Jag söker exempel där man inte bara ser till hur varumärket påverkats av en kris utan där det även omsatts till pengar. Vet du något sådant exempel eller var man skulle kunna hitta det?
Tack för en tänkvärd och inspirerande blogg!
Mvh
Jessica
Hej Jessica!
Kul att du gillar min blogg! Dina frågor är onekligen mycket intressanta. Men inte så enkla att svara kort på. Kan du inte ringa mig, så kan vi resonera lite, kanske jag kan leda dig i rätt riktning?
Du hittar mitt telefonnummer under “Mina Tjänster”
Hälsningar
Carin
Har följt din blogg och naturligtvis dina krönikor i DI.
Sååå kul att du nu skriver i Dagens Media.
Under alla år jag läst dina artiklar har jag uppskattat din
kunskap om branschen, som ingen annan i vårt land behärskar bättre, och din respekt för de människor du intervjuar och citerar.
Tack snälla! Det där gör mig väldigt glad!
Hej. Gillar din blogg, men är lite sporadisk så där. Saknar di däremot i DI.hoppar runt på lite bra bloggar och flittrar. Du saknar en flittr knapp. Det kan ju löna sig 😉
Tack – Jag skriver lite oregelbundet i DI ända till och med januari. Men den där flittr-knappen ska jag kolla upp. Det måste ju finnas som ett tillägg jag enkelt skulle kunna installera. Tack för tipset!