This entry is part of 3 in the series Minnesvärda måltider
Share on Facebook
Share on LinkedIn

Vilken är den bästa måltid du ätit? Är det den dyraste, den mest exklusiva eller kanske en mycket enklare men oförglömlig?

Precis som de flesta, har jag flera svar på frågan. Men de allra mest minnesvärda måltiderna handlar sälla om enbart mat, utan lika mycket om miljö, tillfälle och sällskap.

En oförglömlig lunch åt maken och jag i augusti 1973 i trakten av Narbonne i södra Frankrike. En starkt bidragande orsak till att den blev oförglömlig är att vi just tillbringat nästan en vecka i ett tämligen trist turisthotell i Spanien. Vi hade egentligen tänkt stanna några dagar  i Cadaques och vandra lite i Salvadore Dalis fotspår. Men i Dadaques fanns inga lediga rum, så vi körde några mil till och hamnade, sent en kväll i Rosas. En då tämligen outvecklad turistord på spanska östkusten. Vi var trötta, hade kört långt och gjorde misstaget att boka en vecka direkt.

Det var inte något överhängande fel på platsen, den var bara turistig, trist och hade lika trist mat. Vår budget var inte enorm, men en kväll hoppade vi över pensionsmiddagen och gick istället till en mer elegant restaurang i närheten. Men den hade uppenbart anpassat sig till de många tyska turisterna på platsen. För vi serverades en rumpsteak, modell dasslock. Den var så gigantisk att man tappade aptiten och fick kväljningar av själva åsynen.

Det var utan större saknad vi lämnade Rosas och körde norrut. Vid lunchtid passerade vi ett litet värdshus, men parkeringsplatsen var full av personbilar och långtradare, vilket alltid är ett gott tecken. Så vi vände och körde tillbaka. ”Dagens lunch 13:50 Francs, inklusive vin” stod det på en skylt. Det var alltså 1973, så summan skulle väl motsvara sådär en 7-8 Euros idag.

Lokalen var enkel, med direkt utgång till hönsgården, med bara ett hönsnät som hindrade kycklingarna från att traska in i restaurangen.

Men jag kan än idag känna dofterna och smakerna av charkuterierna som serverades till förrätt och en helt ljuvlig Coq au vin som var varmrätt. Sen följde, förstås, både osttallrik och dessert innan kaffet.

Möjligen var det de slarviga paellorna eller den groteska rumpsteken som var den bästa kryddan. Men det var en måltid jag aldrig någonsin kommer att glömma.

Series Navigation
Print Friendly
Tagged with:
 

Kommentera

Looking for something?

Use the form below to search the site:


Still not finding what you're looking for? Drop a comment on a post or contact us so we can take care of it!

%d bloggare gillar detta: