Vilken är den egentliga skandalen?

Det är inte Findus fel, utan ditt. Och mitt. Och detta ständiga fokus på pris istället för kvalitet.

 Just nu funderar Livsmedelsverket fortfarande på om Findus ska polisanmälas för brott mot livsmedelslagen, sedan det konstaterats att det var häst- och inte nötkött i köttfärssåsen i Findus frysta lasagne.

 Men det lär inte bara vara Findus lasagne som innehåller häst. De svenska livsmedelskedjorna har samma leverantör till sina EMV-lasagner också – Eldorado, Willys, Hemköp, Coop och Ica Basic. Precis som flera skolor och lunchrestauranger. De har alla skicka prover för analys av den köttfärssås som tillagas i Luxemburg av en fransk leverantör, av kött från ett rumänskt slakteri.

 Det är dock Findus som får ta den allra hårdaste smällen. Då tänker jag inte enbart på risken för polisanmälan, utan den svåra skada detta orsakar varumärket Findus. Det är det enda fristående, äkta, varumärket i sammanhanget. Livsmedelskedjorna skakar lite på sig och har fortfarande full kontroll över sin egen distributionsapparat och vägen till konsumenterna. Inte kommer Ica eller Coop att slänga ut sina egna varor, till förmån för någon annan. Men Findus kan räkna med extra motstånd. Från både konsumenterna och kedjorna.

Denna så kallade Köttfärsskandal, är ett alldeles strålande exempel på följden av ett av dagens största problem, inte bara inom livsmedelsområdet. Det vill säga – detta ständiga fokus på låga priser istället för kvalitet.

Problemet blir alldeles speciellt påtagligt i samband med offentlig upphandling och i samband med kedjornas egna märkesvaror (mer om problemet med EMV i ett separat inlägg).

Kedjorna pressar leverantörerna till att slåss med lägsta möjliga pris. Offentliga upphandlare – skolor, sjukhus, vårdinrättningar och så vidare – gör detsamma. Och vad gör man då, om man vill leverera? Jo man letar reda på underleverantörer, som har underleverantörer, som har underleverantörer, som kan bjuda under varandra tills det blir möjligt att överträffa (eller snarare underträffa) det lägsta av låga priser. Och till slut kan man ro hem avtalet, beställningen från Ica eller Hemköp, under eget namn eller som leverantör till EMV eller från en kommun på lunchmaten till dagis och ålderdomshem.

Men innan man har kommit tillräckligt långt ner i pris i den där raddan av underleverantörer, är risken överhängande att kvalitén har sjunkit ungefär lika lågt. Ketchupen eller sylten får allt mer socker och mindre råvaror. Nötköttet får bytas mot häst. Och underleverantörer längre ner i kedjan kan pressa sina priser ytterligare genom att hoppa över petitesser som skatter och arbetsgivaravgifter. Och ingen vill notera bismaken.

Men billigt blev det.