Valet av fransmannen Jean Tirole som mottagare av årets ekonomipris till Alfred Nobels minne har fått applåder från många håll. Hans arbete handlar om hur man skapar sund konkurrens och motverkar monopol. Något som inte kan göras enligt en enda, enkel patentlösning, utan måste anpassas från bransch till bransch, enligt Tirole.
Dagens Nyheter ger idag (14 oktober 2014) en kort beskrivning av hans resonemang och jag tar mig friheten att citera ett stycke ur artikeln:
”Generellt är (…) att man inte enbart ska främja horisontell konkurrens mellan olika företag på samma marknad. Lika viktigt kan det vara med vertikal konkurrens, alltså att inget företag ska ha möjlighet att styra hela kedjan från producent till konsument.”
En mycket intressant diskussion, som omedelbart leder mina tankar till svensk dagligvaruhandel. Det skulle vara intressant att höra vad Jean Tirole skulle säga om den, framför allt om Icas position.
Ica har visserligen inte totalt monopol i svensk dagligvaruhandel, men med en marknadsandel på 50 procent sektorn, är det så nära de facto-monopol man kan komma. Övriga konkurrenter är alldeles för svaga – och leker alldeles för mycket Följa John. Och det gäller den horisontella konkurrensen.
Men monopolsitsen blir ännu mer allvarlig, om man ser till den vertikala konkurrensen. Icas växande andel egna märkesvaror är ett direkt hot mot andra leverantörer – och i förlängningen en fara för konsumenterna. Jag har skrivit mer om det tidigare här.
Eftersom Ica därtill håller sina råvaruleverantörer i hårt strypkoppel, är kedjan obruten för makten över hela processen. Från råvaruleverantörer till kundvagnen.
Svensk dagligvaruhandel är extrem. EMV finns i alla länder, men floran av livmedelskedjor och enskilda specialbutiker inom livsmedelssektorn är betydligt större i andra länder.
Svenska konsumenterna förlorar i längden. Fråga ekonomipristagaren!
