I helgen såg jag två nya reklamfilmer på tv. Två nya, svenska reklamproduktioner, mitt bland alla casinon och betting-sajter. Visst låter det som något man borde bli glad över?
Men, milde tid vilka filmer!
Först såg jag filmen från Postnord. I någon slags självömkande försök att vara rolig, undrade filmen hur det skulle gå om man krävde att tomten skulle komma med paket varje dag. Stackars tomten, så utarbetad han blir. Till slut sitter han deprimerad och ensam och tittar ut genom fönstret på ett fik (iklädd någon slags röd MAGA-keps). Men när ett barn med sin pappa kommer förbi och vinkar, vaknar livsgnistan igen. Tomten slänger kepsen, drar på sig luvan och kastar sig upp på renen för att ge sig in i kampen igen. Alla hurrar och när bilden fadar ut kommer texten: ”Det här var sagan om en tomte. Men den kunde lika gärna handla om oss. Läs om våra förbättringar på postnord.se”
Vad är det för dravel?
Postnord har länge uppvisat både inkompetens och tondövhet (jag har skrivit om det förr – den filmen var nästan ännu löjligare eftersom den kom när folkstormen svepte fram med full kraft).
Postnord borde inte göra reklam över huvud taget just nu. Och humor passar inte i deras taskiga situation.
Postnord borde lägga all kraft på en total make-over av hela sitt uppträdande. Och de borde kunna visa att det gjort något innan de går ut i någon bredare kampanj.
Men de har också anlitat pr-konsulter som fått Rapport att ikväll berätta att Postnord vet att det blivit fel, men att de nu ska bli bättre.
De borde vänta med det också, tills efter jul exempelvis. OM, det mot förmodan, skulle visa sig att de klarade av julhandeln bättre i år än förra året. Då kunde pr-konsulterna säkert få något att tala om. Folk skulle kanske börja tro på att det fanns någon substans i påståenden om förbättringar, istället för att inse att det bara är sagor. Sen är det bäst att ta tag i resten av alla fel. De kunde börja med att sköta sitt jobb, alltså dela ut post.
Själv undrar jag exempelvis fortfarande vad som hände med vår post under sommaren.
Under semestern beställde vi nämligen paus i utdelningen, för att slippa få brevlådan skvallrande full, när vi reste bort. Dagen innan vi åkte, fick vi som vanligt vår post. Och dagen efter vi kommit hem fick vi en räkning i brevlådan. Men vi har fortfarande inte fått det som lagrats under semestern. Vi reklamerade tre gånger till Adressändring, som till slut vände sig direkt till vårt postkontor för att höra var posten var.
”Det har inte kommit någon post under perioden”, svarade Posten.
Inte en enda försändelse på tre veckor! Under de senast 30 åren har maken och jag fått runt 5-10 försändelser varje vecka. Men just de tre veckor då vi var bortresta och betalade Posten 350 kronor för att ta hand om vår post, just de veckorna fick vi plötsligt inte en enda försändelse. Trot’ den som vill.
Själv tror jag mycket mer på Tomten än på Postnord.
Den andra filmen som jag utsattes för under helgen kom från Swedbank.
En flicka i 10-12-årsåldern ringer sin pappa och ber honom swisha pengar till hennes bankkort. Hon behöver köpa frukt innan träningen.
Voice over säger att det är bra att barn lär sig handskas med pengar.
Sen kommer två nöjda flickor med stora leenden och varsin glass, från kiosken.
Även om filmen inte var avsedd för, eller riktar sig till barn, kan jag lova att barn ser den och förstår det kristallklara budskapet, det snabbast kommunicerade budskapet, bilderna (barn förstår inte heller ironi förrän efter 12-årsåldern).
Så, vad den filmen egentligen sa var ”Det är bra om barn lär sig ljuga för sina föräldrar”.
Underbar krönika om de två svenska filmerna du sett.