Share on Facebook
Share on LinkedIn

Tidigare i veckan fick vi veta att Komm tar över driften av Swedish Content Agencies och målsättningen är att integrera verksamheten helt i Komm. Något som man troligtvis beslutar om på SwCA:s årsstämma i april.

Det var ett väldigt klokt beslut av Swedish Content Agencies och inte en dag för tidigt.

Jag har tjatat om det länge – det finns alldeles för många branschorganisationer – men det är första gången som någon verkligen vågar inse det självklara och göra något åt saken. Jag hoppas att de kan inspirera till eftertanke hos fler.

Det finns många skäl att rensa upp i kommunikationssektorns organisationsträsk.

Jag tycker att alla ska börja med ska ta sig en funderare på varför den egna organisationen finns till över huvud taget och vad som skiljer den från andra i branschen.

De som tycker att de har godtagbara svar på de frågorna bör gå vidare till: Varför behövs en egen organisation för just oss? Vilka är för- eller nackdelarna med att i stället gå ihop med andra?

En intresseorganisation ska självklart ha två fokus:

Det interna – att bidra till att stärka medlemmarna inom sina områden. Utbilda och utveckla. Stimulera till intern debatt och skapa insikter, inspiration och impulser.

Den externa – skapa opinion, sprida kunskap och öka förståelsen för branschens betydelse i samhället. Driva extern debatt i branschrelaterade frågor.

De flesta av de befintliga organisationerna är rätt hyfsade på det där första, interna, uppdraget.

Men de allra flesta är urusla på det andra, externa, uppdraget. Fast det kanske vi ska vara lite glada för ändå – just nu. Skulle alla börja driva debatt om sina fokusområden skulle det bli en kakafoni av olika budskap på nivån ”egen pr”, om att just de vet vad som behöver göras. Hur många gånger genom åren har vi inte fått veta att ”just den här disciplinen” är framtiden och allt annat är gammalt och förlegat?

Det behövs dock inte fler än två organisationer. Högst. En för företagen och en för deras konsulter – från reklam-, design-, digtial- och pr-byråer till mediabyråer. Och allt däremellan. Det finns ingen anledning att varenda kommunikationsdisciplin ska ha sin egen organisation, sitt eget kansli, sin egen tävling.

Det är alltså fullt tillräckligt med Komm och Sveriges Annonsörer.

Men egentligen tycker jag att även de skulle kunna närma sig varandra mer. Inte minst med tanke på utvecklingen av inhouseverksamheten i många företag till exempel. Det är dock glädjande att de på senare tid har samarbetat i flera sammanhang.

Komm och Sveriges Annonsörer har nyligen presenterat nya rekommendationer för upphandling av kommunikationsbyråer och samarbetsvillkor mellan byråer och företag. I ett sådant sammanhang är de självklart två parter som var och en ska se till sina medlemmars intresse.

Men i många andra sammanhang är deras fokus detsamma. Det kan man ju också konstatera utifrån deras samarbete med exempelvis EFF Day, Effektinitiativet och Effektkommittén.

Så helt omöjligt skulle det inte vara att de som en övergripande organisation har underavdelningar för specialfrågor. Kanske två jurister med olika fokus – en på företagssidan och den andra på byråsidan, exempelvis.

Det finns självklart disciplin-egna frågeställningar och problem. Men det räcker att samla dem i egna utskott, kommittéer och erfa-grupper, som Komm redan gör idag.

Sen bör man samarbeta mer för det externa uppdraget – att skapa opinion och sprida kunskap om varumärken samt om marknadskommunikationens roll och betydelse i samhället. Ett viktigt uppdrag, som ingen egentligen hanterar idag.

Det behöver inte (ska inte) handla om stora utspel och uppseendeväckande debatter, utan om löpande relevant information.

Gärna inspirerat av hur organisationen Företagarna jobbade för några decennier sedan.

Då drev organisationen själv tidningen Företagaren. Jag samarbetade med dem som frilansskribent i slutet av 80-talet och imponerades över hur chefredaktören, Irene Forsmark, arbetade för att sprida organisationens frågor. För varje ny utgåva plockade hon ut några intressanta ämnen som behandlades i tidningen och skickade pressreleaser om dessa till andra medier. Inte på det där opersonligt slentrianmässiga sättet som är så vanligt, utan utvalt, anpassat och skrivet efter den mottagande redaktionens inriktning och möjliga intresse.

Samlar man ihop fler av marknads- och kommunikationssektorns organisationer blir det resurser över till att låta någon på kansliet få uppgiften att förse medierna med matnyttig information. Tydliga exempel av allmänt intresse. Om betydelsen av varumärkesfokus för lönsamhet och aktievärde exempelvis (till Dagens Industri – gudarna ska veta att de behöver hjälpen). Eller om konkreta effekter av marknadskommunikation i form av ökade marknadsandelar, tillväxt (och nya jobb på orten till lokalpressen exempelvis). Om hur man skapar starka arbetsgivarvarumärken och på det sättet också stärker företagsvarumärket (skulle Dagens Industri också ha nytta av, precis som tidningen Chef exempelvis).

Det finns en mängd konkreta exempel på hur marknadsförings- och kommunikationsbranschen bidrar till samhällets utveckling för att skapa jobb och skatteintäkter.

Nog är det för eländigt att branschen själv inte förstår att kommunicera det.

(För transparensens skull kan jag tillägga att Sveriges Annonsörer är en av mina uppdragsgivare. För deras räkning bevakar jag svensk och internationell forskning, studier, praktikfall och best practice med mera. Jag skriver artiklar och analyser om detta som publiceras en gång i månaden i ”Marknadsinsikter”, tillgängligt för deras medlemmar. )

Print Friendly

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Looking for something?

Use the form below to search the site:


Still not finding what you're looking for? Drop a comment on a post or contact us so we can take care of it!

%d bloggare gillar detta: