Sören Blanking har sällat sig till skaran av reklamlegendarer som inte länge är med oss. De som spelat så stor roll för svensk reklam och som skulle behövas så väl idag.
Byrån som bar hans hamn var under många år något av en plantskola för kreatörer. Inte minst för copywriters, eftersom det var en byrå som höll pennan högt. Men man hade också ett rullande elevschema i ateljén.
”Där det är högt i tak flyger tanken friare”, var rubriken på en annons som han hade på väggen i sitt arbetsrum.
I hans hägn fick tankar gott om luft under vingarna.
Utvecklingen av medarbetarna var viktig för honom. Men det var också viktigt att bidra till branschens utveckling. Han var därför ledamot i Reklamförbundets styrelse och även inblandad i skapandet av Reklam- & Designhistoriska föreningen
Ett sätt att utveckla medarbetarna var att sträva mot fler och öppnare diskussioner om de jobb som gjordes och att blanda arbetsgrupper kors och tvärs.
Hans fokus var reklamen och att den skulle bli så bra som möjligt. Då måste man förbättra, putsa och göra om.
”Jag hatar när man slåss för grejer som inte är värda det”, sa han i en intervju i Quo Vadis 1989.
Det gällde även honom själv. Självklart skulle hans texter granskas lika hårt och skrivas om, ifall det behövdes.
Sören Blanking var själv aldrig chef för byrån. Ett klokt val av en man som hellre fokuserade på det kreativa än det administrativa.
Men det var hans värderingar som ledde byrån och den filosofin fanns tydligt formulerad, vilket inte varit så vanligt på byråerna. Varken då eller senare.
Få byråer har också gjort egna annonskampanjer, men det gjorde Blanking vid flera tillfällen. Fast annonserna handlade aldrig om byrån, utan om reklam. Vilket ju tydligt visade hur de tyckte och resonerade.
Grundfilosofin, som Sören Blanking kommunicerade, var ”Ge din byrå frihet. Ju mer frihet byrån får, desto större ansvar tar den.”
Förhållandet mellan byrå och kund skulle vara professionellt och nära. Byrån skulle på det sättet bli en del av uppdragsgivarens verksamhet.
På samma sätt menade han att medarbetarna på byrån måste ha frihet för att kunna göra sitt bästa.
”Men man ska aldrig glömma att de mest kreativa människorna är de som sitter ute på företagen. De har utvecklat alla de produkter vi ska göra reklam för. Det vi kan är att kommunicera det!”, sa han i QV-intervjun.
”Han var oerhört prestigelös. Hans fokus var att lyfta fram det bästa”, minns Peer Eriksson idag. Han var ad på byrån i åtta år och samarbetade senare med Sören Blanking i flera bokprojekt. Om allt från Inkaguldet och huvudjägare på Borneo till Kosta Boda.
”Han hade en förmåga att få oss att känna oss speciella”, säger Mikael Signell, som var projektledare på byrån under sju år.
Sören Blanking startade sin byrå 1969, när han hoppade av jobbet som kreativ chef på Svenska Telegrambyrån. Han berättade i intervjun i Quo Vadis, 20 år senare, att den avhoppet berodde på att inte fick gehör för sina tankar om att reklamen måste spela större roll än de datorer som den gamle direktören just beställt.
Telegrambyrån ville dock inte så gärna bli av med Sören Blanking så de föreslog att han skulle ta en jorden-runt-resa och fundera över saken.
”Det var en väldigt trevlig resa. Men jag slutade när jag kom hem, precis som jag sagt”, berättade han i QV-artikeln.
”När Sören Blanking lämnade STB dog byrån. Den fortsatte några år, men själen var borta och återvände aldrig”, minns Roland Hultgren, som var kontaktman på STB i mitten av 1960-talet, när jag hade kontakt med honom nyligen.
”Han hade en speciell nisch i reklamen. Texterna kunde nästan vara som poem. Hans annonser för Savoy glömmer jag exempelvis aldrig. Han beskrev maträtter som ingen annan”, säger Roland Hultgren.
Reklambyrån Blanking fick också en flygande start med kunder som Sydsvenska Dagbladet, läkemedelsbolaget Leo och kontorsmaskinerna Addo, med flera. Kundlistan var alltid mycket varierad med allt från stora internationella industriföretag till konsumentprodukter, detaljhandel och kultur.
Byrån växte även geografiskt, genom att köpa Hera Information i Stockholm av Thorleif Håwi.
Sören Blanking var ensam ägare till byrån fram till 1988, då han sålde till Indevo, som dock fick ekonomiska problem 1991 och senare överlät verksamheten till ett antal medarbetare.
1994 bestämde Sören Blanking sig för att lämna byrån. Det blev en utlösande faktor för Mikael Signell, Peer Eriksson och copywritern Henri Holmgren att också att sluta. De startade Signell Annonsbyrå och Sören Blanking blev ett bollplank och stöd i bakgrunden.
Sista gången jag talade med Sören Blanking var i juli 2013. Jag kontaktade honom för att fråga om jag fick återpublicera en text han skrivit i en specialutgåva av Svenskt Pappers tidning Papper, där ett antal medlemmar i Platina-akademien hade delat med sig av sina ”ädla tankar”.
Jag nådde Sören Blanking på hans mobil på väg hem från brädgården med inköp till något byggprojekt på hans gård i Blekinge. Vi hade ett mycket trevligt samtal och han var bara glad över att jag ville publicera hans text om glädjen och våndan i copywriterns jobb på min blogg.
”Jag har stått på reklambranschens infantila gurulista under många år, men jag har aldrig hittat några patentnycklar till kreativitetens hemvist.
Jag är ingen guru och vill inte vara någon, jag har alltid tvivlat på att det jag gör är bra och jag har alltid tvivlat på att det jag gör är meningsfullt.
Men jag har aldrig fuskat i det jag gör, under hela mitt yrkesliv har texten i en enspaltare varit lika viktig som texten på en helsida. Det är sådana tröster man tvingas söka sig till när man ställer till med självräfst.” skrev han bland annat.
Sören hade godkänt din fina summering av hans tankar kring reklam och vad som gör ett kreativt team starkt. Tack ! Jonas Blanking.
Tack snälla Jonas! Känner mig mycket glad och hedrad över att du tror det.