Hej då Janne!

Ännu en reklamprofil har lämnat oss. Förra veckan tog cancern sista setet mot Janne Rönnmark.

Han var visserligen ingen av affischprofilerna, eftersom han var projektledare. Men som projektledare och byråledare spelade han stor roll för kunder som Sveriges Turistråd, Amnesty, Hästens Sängar och många fler.

Han är en av några få reklambyråledare som jag haft en viss privat relation till eftersom Kenny, min man, var anställd som copywriter på Hera Annonsbyrå i början av 80-talet. Jag upplevde Janne som positiv, humanistisk, aningen jovialisk samt generös med en lite brittisk touch. Mat- och vin-road. Stämningen på byrån var familjär och trevlig. En av de få byråer (kanske den enda) som hade en kvinnlig copywriter på den tiden (Chris Gabriel hette hon). De huserade på den tiden i ett eget hus på Tyrgatan i Lärkstaden på Östermalm. Granne med Ted Bates, som hade ett lite större hus.

Janne Rönnmark började i reklambranschen på 60-talet och hann med många anställningar och var delägare i flera byråer under sin karriär.

1998 var det dags för ännu en nystart.

Då hade han hunnit med att sälja byrån till Ogilvy, skiljas från Ogilvy, starta RMR tillsammans med copywritern Pär Mannberg och projektledaren Rutger Robson (som också var delägare i Hera tillsammans med art directorn Edwin Håård), gå ihop med danska KGN och skiljas från KGN. Samt gå ihop med före detta Drömfabriken, som efter ett kort och turbulent förhållande med HLR valde att lämna och för att gå samma med RMR.

1998 var också det år då jag gjorde en ”profilintervju” med Janne Rönnmark i Quo Vadis. (Det var en serie av personporträtt som publicerades en gång i veckan under våra ”fax-år”.)

Som en liten hyllning till Janne, publicerar jag den profilintervjun igen (som vanligt behåller jag presens-formen), som hade rubriken ”Janne Rönnmark – den evige entusiasten”.

Så alltså, tillbaka till 1998:

”I mer än 30 år har han varit reklambyråchef. Många gånger har han startat på nytt, i nya konstellationer. Nu är det dags igen och han tycker det är minst lika kul som det någonsin varit.

De flesta reklambyråledare av Jan Rönnmarks årsmodell har dragit sig tillbaka från det dagliga reklambyråjobbet. De ägnar sig möjligen åt konsultuppdrag för att hjälpa företag välja reklambyråer eller lägga upp strategier. Eller har helt och hållet övergått till friare aktiviteter. Men inte han inte. Han startar om igen. För vilken gång i ordningen kan vara svårt att hålla reda på. I stället för att ta det lite lugnare räknar Jan Rönnmark med att han väl aldrig har jobbat så mycket som han kommer att göra under de närmaste åren.

–Jag älskar mitt jobb. De oväntade utmaningarna man får varje dag. Alla roliga människor man jobbar ihop med. Det händer också så otroligt mycket i branschen just nu. Utvecklingen går så fort och det är väldigt spännande.

Han har onekligen hunnit se en hel del förändring sen första, riktiga projektledarjobbet (eller kontaktman som det hette då) på Telegrambyrån i mitten av 60-talet. Det var på den tiden när byråns chef, Göran Tham, kom till jobbet i Cadillac med uniformsklädd chaufför. Honom såg man mest när han på julafton och midsommarafton gick runt och hälsade på personalen.

Byrån var i verklig mening, fullservice. Allt fanns. Från provkök till PR-avdelning och fotoateljé.

Det var också på den tiden som kreatörer var några man gick in till och beställde ett antal annonser av för att fylla alla de tidningssidor som man sålt in till kunden, vanligtvis över en trevlig lunch.

Men Jan Rönnmark såg förändringar komma. Han blev snabbt utsedd till ”kontaktavdelningschef” och valde då att arbeta i grupper med kreatörer. En rätt ny och befängd idé, förmodligen.

–Men jag fick väldigt bra gehör för det. Vi bildade ”kreativa lådor” inom byrån.

Men tiden gick förbi Telegrambyrå, som sedermera köptes av Ogilvy & Mather. Det blev naturligt för Jan Rönnmark att gå vidare till Ekström & Lindmark, som var en av landets första ”kreativa shoppar”. Han värvades dit, precis som till alla andra jobb han haft. Det är bara hans allra första steg i reklambranschen, precis i början av 60-talet, som han själv tog initiativet till.

-Min bror var arkitekt och väckte mitt intresse för teckning och konstruktion. Så jag gick några kurser på Konstfack och tanken var att jag skulle bli teckningslärare. Men jag insåg snart att de visserligen hade lediga somrar, men att jobbet nog var väldigt tråkigt. Så jag gick i stället och knackade på hos Tessab och fick börja där som praktikant.

Hans intresse för reklambranschen var omedelbart och han byggde på praktikantjobbet med Berghs Reklamskola och sedan med IHR. När han tog sin examen därifrån ringde Telegrambyrån och erbjöd honom jobb.

Redan på Telegrambyrån fick han alltså chefsansvar. På Ekström & Lindmark blev han chef för hela byrån. När han sedan tog sitt nästa steg, till Hera Annonsbyrå, blev han dessutom delägare. Under väldigt många av alla dessa år i branschen har han jobbat sida vid sida med Rutger Robson, också han projektledare, och Edwin Håård, art director.

–Rutger och jag började samarbeta redan på Telegrambyrån. Edwin jobbade också där.

Med tiden blev det också de tre som ägde Hera tillsammans. Edwin Håård, har idag trappat ner. Pär Mannberg är en ny kompanjon, som kom in på Hera Ogily-tiden.

Under nästan hela Hera-tiden jobbade Jan Rönnmark med Sveriges Turistråd som en av sina viktigaste uppdragsgivare. Ett samarbete som pågick i 14 år. Sverige var fantastiskt och uppdraget likaså. Det gav enorma erfarenheter och möjligheter till samarbete över många gränser.

Han har haft många, långa samarbeten. Amnesty International var ett sådant exempel, som Hera arbetade med i 10 år. Alltid utan ersättning.

–Det är klart att det kanske inte är så svårt att behålla en kund i tio år om den inte behöver betala. Men vi lyckades också få både guld- och silverägg.

Hera präglades naturligtvis mycket av hans humanistiska, positiva livsinställning. Det blev mycket som en trivsam familj.

–Men efter så lång tid i det lite familjära sammanhanget så kände vi behovet av nya utmaningar.

I det läget kom budet från Ogilvy mycket lägligt och Jan Rönnmark såg möjligheten till nya utmaningar.

–Det globala lockade förstås. Möjligheterna att arbetena med folk från olika länder och åka till Milano ena dagen och London eller New York veckan därpå. Men tyvärr blev det alldeles för lite reklam och för mycket möten.

Så efter fem år i Ogilvy-nätet var det dags att hoppa av och skapa något eget i stället. En skilsmässa som inte var alldeles smärtfri.

–Nätverken är proffsiga, bullriga och okänsliga. De byter ju folk hela tiden också, så det blir ingen tid att binda några känslomässiga band.

Den första tiden med egen byrå igen, drevs allt i en högst minimal skala där man hyrde in sig hos Rönnerdal, som drevs av Jan Rönnmarks son Marcus och Mats Ingerdal. Man trängde ihop sig på ett rum och kök och bläddrade igenom tidningar och andra inspirationskällor för att finna lämpliga företag att kontakta, för eventuellt samarbete.

–Då upptäckte jag Hästens Sängar som verkade ha bra produkter, men ingen marknadsföring. Så jag ringde dem. Jan Ryde, (VD på Hästens) var dock mycket motvillig.

”Jag är dödsless på reklambyråer och gör allt själv”, sa han och bad mig nämna en enda kund som vi hade gjort till marknadsledare. Jag sa Compaq och han sa att ”OK, ni får väl komma upp då”.

Samarbetet mellan RMR och Hästens har varit mycket lyckosamt, med en försäljningsökning på 50% varje år.

–Det är en fantastisk uppdragsgivare att jobba tillsammans med. Jan Ryde är duktig, vill ha framgång och bestämmer själv. Bättre kan man inte ha det.

Genom byråns advokat, som fått en dansk orden, kom RMR sedan i kontakt med den danska reklambyrån KGN Brands, som behövde hjälp att hantera Mercedes på den svenska marknaden, och såg RMR:s tidigare Ogilvy-erfarenheter av Ford som en tillgång. Detta blev inledning till ett samarbete och delägarskap som pågått i tre år innan man nu åter blivit en helsvensk byrå. Rönnerdahl-gänget gick in som delägare i samband med att man slog samman byråerna. Och förra veckan kom alltså det gamla gänget från Drömfabriken in som anställda och delägare.

Och det är dags för en nystart igen.

-Jag har alltid velat vara på en av landets bästa byråer. Men jag har aldrig sökt jobb på någon av dem, utan alltid försökt göra det själv. Men nu känns det som om vi verkligen har möjligheten att skapa något.

Hans lust och hunger mattas aldrig.

–Nej det är så kul med människor. Surret som är på byrån sen Drömfabriken kom in, är fantastiskt.

Han har alltid varit impulsiv och snabb till handling när han trott på något.

–Folk drar sig ofta och funderar och väntar innan de går till handling. Men jag har nog en rätt bra näsa för vad som är bra, så när jag hörde om Drömfabriken ringde jag direkt.

Han är en orubbad optimist, även om karriären inte alltid gått spikrakt uppåt och framgångarna inte alltid stått på kö. Det var exempelvis en mycket jobbig tid som följde när Turistrådet försvann och Hera tappade sin äldsta kund.

–Det hade kommit in konsulter och vänt upp och ner på allting, säger han och konstaterar att skillnaden mellan succé och fiasko alltid bara är ett telefonsamtal.

Det är en av de faktorer som gör det här jobbet så fascinerande. Likaså de snabba belöningarna när något går bra, när kunden säger ja till kampanjen, eller kan redovisade ökade försäljningssiffror.

–”Premiärnerverna” går ju aldrig bort. Men även om jag är en känslomänniska och det här jobbet innebär så starka känslor och sådan prestationsångest, så har jag aldrig drabbats av magsår eller hjärtproblem eller något sådant.

En förklaring är hans förmåga att koppla av totalt. När han sitter på sitt jaktpass och ser solen gå upp över en bergskam, så är han fullkomligt avslappnad. Likväl som han samtidigt är totalt koncentrerad. För jakt är också en bra, mental träning menar han.

–Det handlar om att fatta mycket snabba och viktiga beslut. Ett felbeslut i skogen får mycket värre konsekvenser än på byrån. På jobbet handlar det ju bara om pengar. Men i skogen kan man skadeskjuta ett djur och ställa till med stor skada om man fattar fel beslut.

 Han är en man som är mycket nöjd med sitt liv. Han säger själv att de framgångar han haft och har beror på tur, timing och ett visst mått av skicklighet. Och en engagerad och positiv attityd.

–Jag ger mig inte. Släpper ingenting förrän jag är över mållinjen. Och jag finns jämt på byrån. Jag tror på att alltid vara närvarande. Problem uppstår ju inte när man väntar sig dem.

Men när problemen kommer, då löser man dem alltid.

–Pär brukar säga till mig att ”med några skott i pälsen så skärper det dina sinnen”.