Har du någonsin kysst någon som nyss rökt en Philip Morris

Som en hyllning till Alf Mork, efter hans bortgång, återpublicerar jag här en mycket uppmärksammad krönika som han skrev i Quo Vadis.

 

Rubriken är från en kampanj som vi gjorde på Arbmans för länge sedan. Bilden var kvinnas stora röda, trånande mun.

Har du kysst någon som nyss rökt en Philip Morris idag så har du kanske kysst dödens andedräkt. Du har kysst en vind från ett gråsvart, tjärfyllt, slemmigt organ i upplösning.

Kyssens otäcka odör och smak är mördarens som bosatt sig i de kloaker som tidigare var din med kyssares rosafärgade lungor!

Mördaren byter ständigt namn.

William Marlboro, John Silver, Kent, Philip Morris, Benson & Hedges.

För några år sedan gjorde Jan Troell och jag en film om rökning och cancer. Filmens namn var: “Det händer inte mig!” Den gjordes för norska cancerfonden och visades i skolor och på TV. Filmen textades också för svenskt bruk.

Vi filmade en månad på Radiumhospitalet i Oslo och på ett annat sjukhus där man lärde de som fått sitt struphuvud bortopererat att rap-tala med magen och ta luft genom ett hål fram till på halsen.

Många norska och svenska kända personer medverkade i intervjuer och berättade om sin kamp mot nikotinberoendet. Lena Nyman, Ingmar Bergman, Liv Ullman, ABBA. Jon Skolmen intervjuade dem.

På Radiumhospitalet filmade och intervjuade vi nitton lungcancerpatienter som behandlades där. Vi valde Einar 39 år för huvudrollen.

Einar hade börjat röka vid 19 års ålder och tänkte då bara röka ett tag nar det var nytt och kul.

Han trodde då att livet varade för evigt i alla fall hela livet! Vilket också slog in. Hans liv varade exakt 20 år efter det att han tyckte det var så kul att börja röka vid 19 års ålder.

Einar hade i mellantiden skaffat sig fru och barn.

Vi ställde samma fråga till alla 19 patienterna där de satt i sina sängar och stirrade ut över staden och drömde om att de var någon annan, frisk, lycklig människa i någon av bilarna som passerade utanför på väg till äventyret någonstans.

Vi ställde frågor om livet, döden och om de härliga blossen genom årens dagar och nätter varit värd den ångestfulla väntan inför framtiden som nu var betalningen för deras njutning.

Svaren var aldrig ja eller nej. Einar var ledsen över att inte få se sina barn växa upp och över att lämna Solweig ensam med de ekonomiska problemen. Alla med familj svarade på liknande sätt, ungkarlar och ensamma kvinnor tyckte att livet inte blivit som de hade tänkt sig det. I varje fall hade det blivit mycket kortare. Nästan alla hoppades på ett under. Vi filmade i Einars hem utanför Oslo när han fick söndagspermission från sjukhuset.

Vi intervjuade hans fru. Einar var för svag för att leka med sina barn och för att genomföra ett samlag sade Solweig.

Cellgiftet hade tagit hans hår och Solweig hade leasat en peruk åt honom i Oslo för tre månader framåt. Den vanligaste hyrtiden för lungcancerpatienter, sa de på perukleasingbuti-ken!

Solweig hade betalt 1.000:- i förskotts-hyra och skulle få tillbaka 500:- vid återlämnadet av peruken.

När vi skulle filma Einar på en promenad i den närliggande skogen tog han på sig sin peruk från hatthängaren i hallen.

Inuti peruken hade reklamskapare slagit till! På en lapp stod följande slogan: “Om ditt hår blivit glest, Hyr en peruk från Ohlssons Perukleasing när du går på fest! Varning! Tvätta inte peruken själv om du vill ha despositpengarna tillbaka!”

Uppe på en kulle där man kunde se ut över Nordmarken och blånande sjöar och berg i fjärran gick solen just ned.

Einar föll i gråt och viskade:

– Om någon hade sagt till mig för 20 år sedan att jag idag skulle stå här dödssjuk om jag började röka så….”

Jag tänkte på djävulen, som från berget pekar ut över all världens härligheter och säger till Jesus:

– Allt detta är ditt om du faller på knä och tillbeder mig! Repliken som Goethe förmodligen snodde från Bibeln till sin Faust!

Min tanke var visserligen inte helt relevant i sammanhanget men nära på om nu Mariboro, Kent och John Silver cigarretter är så gudomligt, djävla sköna att man tillber dem och blir deras slav och offrar sitt liv för dem!

Einar fick aldrig se filmen “Det händer inte mig”. Han dog en vecka innan den var färdig. Solweig såg den i Oslo nar hon var där för att återlämna leasingperuken och hämta sina 500:- tillgodo.

En bild jag aldrig glömmer från filmningen såg jag i rökrummet på sjukhuset där man lärde sig att raptala med magen. En kvinna stod i det svaga morgonljuset framme vid ett fönster. Hon höll i en cigarett instoppad i hålet i halsen! Hennes våldsamma insugning gjorde att ci-garrettglöden lyste och flammade som ett tomtebloss och sedan det vita tjocka rökmoln som puffade ut efter det att cigarretten hade tagits bort!

Picassos kvinna med två ögon på samma sida om näsan, Archimboldos grönsaksansikte och Chiricos ansikte av husgavlar och maskiner är bara blåbär mot detta synminne av den njutningslystna kvinnans surrealistiska framtoning.

Har du kysst någon som nyss rökt en Philip Morris?

Denna aningslösa slogan skapad i ungdomligt oförstånd och okunskap av oss på byrån.
“I wonder who’s kissing her now!”

Just nu röker de unga mer än någonsin, säger mina tonåringar.

En 20-årig son har just börjat röka själv! Han tanker bara hålla på så länge det är kul, säger han…

Reklam, upplysning och propaganda mot rökning är platt, försiktig och ofruktbar!

Ungdomar fattar inte vad som händer med deras unga lungor! De kysser gärna dödens andedräkt och begår aningslöst lustmord själva, men bara så länge det är kul…

Några av de filmer och reklamenheter jag sett mot rökning ar svåra att skilja från kosmetikreklam!

Om det är socialstyrelsen, föreningar eller institutioner som står för flatheten eller om det är de reklamansvariga vet jag inte, men rädslan för att skrämma verkar vara en styrning från myndigheter och föreningar.

På 80-talet gjorde jag en kampanj mot rökning för VISIR (Vi som inte röker). Jag gjorde en film och en affisch.

Filmen visade en liggande 15-årig flicka med bar överkropp och med en cigarett i handen. Ett kvarts kilo tjära faller i en stråle ned mot hennes bröst.

Texten och speakerrösten var:

“20 cigarretter om dagen ger ett kvarts kilo tjära om året. Om du börjar röka före 15 års ålder är risken stor att du får lungcancer.”

Filmen stoppades av en kommitté av fem damer som ansåg att scenen var bra, men föll på barnpornografin. Tjärstrålen uppfattade de som en fallosymbol!

Filmen fick silvermedalj i Cannes och guld i USA.

Den såldes till BBC och Channel 4 som visar den ännu i dag. Den har visst även visats i USA, Nya Zeeland, nyligen i Japan i TV-programmet “Morning Eye” och har setts av 200 miljoner människor.

I Sverige har den visats en gång av Jan Gulliou i Rekordmagasinet!

Filmen finns på min showreel om du önskar se den!

Affischen i kampanjen var ett konstverk av Francois Gillet och den fick första pris i internationella affischbiennalen i Lahti. Den fick ett samlarvärde och är idag mycket svår att uppbringa.

Jag berättar detta för att ge moraliskt stod åt alla dem som vill och måste göra kampanjer som bevisligen fungerar både som upplysning och skrämsel mot den dödens andedräkt som unga rökare skaffar sig frivilligt!

Jag tänker ta med min 20-årige son, som just nu röker bara för att andra gör det och tycker det är kul att prova en tid, upp på berget och visa honom utsikten, hela världens härligheter, gröna dalar och kvinnor och säga som den djävul och reklamman jag är:

– Allt detta är ditt, men kom ihåg att ingen vill kyssa dig om du fått lungcancerdödens andedräkt! Inte ens om du nyss rökt en Philip Morris!