Ikeas förre koncernchef, Anders Dahlvig, får i dagens DI ”såga reklamen”. Han ger snart ut sina ”Ikea-memoarer” efter 26 år i företaget och där uttrycker han också sin skepsis mot reklam. Vid ett par, tre tillfällen har reklamen bidragit till att stärka varumärket, tycker han. Men fler kampanjer har varit till skada än till nytt.
Tror Anders Dahlvig.
Skönt att han slutar.
Och skönt att han inte haft så mycket med reklamen att göra under sina år i företaget.
Ikea är inte bara ett av Sveriges starkaste och mest värdefulla varumärken, utan ett företag med imponerande hög placering bland världens starkaste varumärken.
Ikea är också ett av tämligen få, svenska, företag som förstått att långa byråsamarbeten är viktigt. Då kan kommunikationskonsulter och företag fungera i symbios och skapa den effektivaste och mest varumärkes-äkta kommunikationen.
Ikea har egentligen bara jobbat med två byråer, under de senaste 32 åren, frånsett några vankelmodiga och förvirrade år i början av 1990-talet.
Ikea var en av Brindfors första kunder när byrån startade 1979 och samarbetet fortsatte i 15 år. Brindfors internationalisering, som började med en filial i Tyskland, var också direkt kopplad till Ikeas behov av byrån vid kedjans expansion till andra marknader.
Brindfors får visserligen godkänt av Anders Dahlvig, som tycker att ”Ikea Sverige hade en guldålder på 1980-talet, då reklambyrån Brindfors gjorde kampanjerna ’Ikea finns inte på fina gatan, utan betalar låg hyra utanför stan’ och ’Ikea, inte för de rika, men för de kloka’ ”, enligt DI-artikeln.
På 80-talet var både byrån och de ansvariga marknadscheferna genier, enligt Dahlvig.
Sen har det uppenbarligen gått utför, förstår jag mellan raderna.
Jag håller med honom om att Brindfors gjorde mycket otroligt bra reklam. Men det tog definitivt inte slut där.
Visserligen innebar uppbrottet från Brindfors två rätt förvirrade år och tre byråbyten.
Sen kom Forsman & Bodenfors in på hösten 1996.
I alla år har Ikea vuxit, utvecklats och stärkt sitt varumärke, genom en strålande blandning av unik affärsidé, effektivitet, produktutveckling – och bra, effektiv kommunikation. I allt – från grafisk design till internetannonsering.
Inte minst internet har på senare år varit en oerhört effektiv kanal för Ikeas reklam.
Alla de nationella och internationella reklampriser som varumärket tilldelats, är säkert helt ointressant för Anders Dahlvig. Men exempelvis 100-wattaren är direkt hänförlig till reklamens effekt, så det borde han kunna förstå.
Ikea är förvisso inte en ren reklamprodukt. Men utan decennier av toppreklam, skulle varumärket aldrig fått den styrka och nått den nivå den har idag.
Visst har det förekommit riktiga bottennapp. Jag minns en fullkomligt idiotisk, brittisk kampanj med inbrottstjuvar som gick bärsärkargång. Och visst kan man fundera över vad Rönnbergs, under sitt korta samarbete med Ikea, tänkte när de tapetserade landets stortavlor med gigantiska, nakna rumpor. Jo, jag förstår VAD de tänkte. Men inte varför de inte tänkte lite till innan de gjorde kampanjen färdig. Ikea var tillräckligt stora vid det laget, för att inte ha någon glädje av att bara väcka uppmärksamhet. Det var inte mycket budskap som kom fram den gången.
Anders Dahlvig har med sina uttalanden i Dagens Industri placerat sig farligt nära groddammen. Där hamnade exempelvis också Vin & Sprits VD 1991 med sitt korkade kvackade.
Vid det årets guldäggsutdelning fick han ta emot Guldäggsplaketten, just för den innovativa, framgångsrika och konsekventa reklamen för Absolut i USA och de framgångar det lett till. Och vad svarade han, när han fick frågan om vad som betytt mest för framgångarna, innehållet eller marknadsföringen?
Jo, “Det är ju inte rävgift i flaskan”.
Han fick sin plakett ändå. Men nog visade han, trots sina marknadsframgångar, att han inte placerat in marknadsföringen i sitt perspektiv.
Anders Dahlvig uppvisar samma enfald.
Även om han uppenbarligen förstår värdet med PR. För vad kan väl tjäna hans syften bättre, nu inför boksläppet, än några riktigt saftiga uttalanden i Dagens Industri?
I början, under Brindforstiden fanns det mycket idéreklam som just byggde på den unika affärsidén, som vi kallar invadörsföretag. Tillverkar möbler men låter konsumenten betala plocka ihop dem. Båda gör en bra affär. Ingemar Kamprad har många gånger sagt varför har vi inte lyckats att berätta att IKEA inte enbart är billiga möbler – de är kvalitet också och ska man komplettera bilden så kan man säga att IKEA har många möbler med minst lika bra kvalitet som andra, till lägre pris men genom att sätta varumärket utan att lyckas över tid förskjuta varumärket att stå för de värden som är viktiga för IKEA – det som handlar om kvalitet. Saker behöver inte vara dåliga för att de är billiga.
Som IKEA-medarbetare är jag nog beredd att hålla med Dahlvig. Den betalda reklamen med IKEA som avsändare har itne funkat de senaste åren, det är tack vara andra initiativ varumärket kunnat stärkas.
Så du menar att IKEA inte har lyckats ta positioner inom t ex kök och förvaring de senaste åren (som ju mycket av reklamen fokuserat på)? Eller menar du att man tagit positioner här trots reklamen. Tillåt mig att tvivla i så fall…
Ja, som jag skrev på fb, det går ju inte att jämföra att göra reklam på 80-talet med idag. Visst “IKEAs själ” mm är ikoner i svensk reklamhistoria, men allt hör till sin tid, Hyland var den största stjärnan när det fanns en TV-kanal, Hasse Tellemar i radion osv…
Jovisst går det att jämföra då med nu. Enfald då är enfalf idag. Har en gammal Guldäggsbok från 1970-taler med SJ-reklam som skulle kunna fungera perfekt idag