Share on Facebook
Share on LinkedIn

Jag fick ett brev häromdagen, undertecknat av ”Anonym konsument”. Brevet innehöll en fråga och en bild.

Frågan var ”Är det här ett etiskt sätt att jobba på gentemot leverantörer ur konkurrenssynpunkt och konsumentens fria val i butik?”

Uppmaning på anslag i lunchrummet på en av Hemköps egenägda butiker.

Bilden var fotograferad från anslagstavlan i lunchrummet i en av Hemköps egenägda butiker.

Den visar hur Hemköp ska arbeta med mutor till sina anställda, för att de ska få kunderna att köpa kedjans EMV istället för fria varumärken.

I butikerna som är bäst på att tränga undan riktiga varumärken ur kundvagnarna ska medarbetarna få lönepåslag på upp till 10 kronor i timmen den månaden.

Pinsamt. Smutsigt. Oärligt.

Så medan fria varumärken betalar för att få delta med extrapriser i Hemköps reklam, gör Hemköps personal vad den kan för att ingen ska köpa de extraprismärkta varorna.

Hur kunde Hemköp sjunka så lågt?

Kedjan som i början av 1990-talet var en föregångare och en förebild för hela den svenska dagligvaruhandeln.

Hemköp var ett skolexempel på vad som händer när en klok företagsledare samarbetar med skickliga marknadsförare och kommunikatörer.

Tyvärr också ett exempel på hur det kan gå, när dessa förutsättningar försvinner.
Nils-Erik Johansson tillträdde som vd på Hemköp 1981. Då var bolaget i kris och på väg att styckas eftersom ingen kunde se någon framtid för det. Men Johansson drog igång ett omfattande och mycket framsynt, varumärkesarbete från grunden, i ett nära samarbete med ett av svensk reklams största genier genom tiderna, Leon Nordin.

De var långt före sin tid, och kom att påverka hela dagligvarubranschen.
Kvalitet, miljö och god djurhållning blev några nyckelord. Det var Hemköp som befriade Sveriges höns och drev utvecklingen långt före sina konkurrenter. Glada grisar, kött från namngivna, lokala gårdar, egen styckning och en ständig jakt efter onödiga eller ohälsosamma tillsatser i maten var åtgärder som snart uppskattades av konsumenterna.
Nästa steg var profilerande reklam, medan övriga svenska livsmedelskedjorna fortfarande var helt inriktade på torsdagsannonsering och extrapriser.

Det var också just på det området som Hemköp verkligen revolutionerade handeln, när man helt slopade extrapriserna 1991 och lanserad ”Ständigt lågt pris”. Priserna sänktes på 2.000 märkesvaror från kända leverantörer.

Hemköps vd, Nils-Erik Johansson hade själv huvudrollen i reklamen, där han berättade om vägvalet.

Kommunikationen var rak, tydlig och ärlig. Bara någon månad sedan extrapriserna försvunnit hade Hemköp ökat sin försäljningsvolym med 14 procent. Och några år efter omvandlingsprocessens start låg vinstnivån på cirka 10 procent.

Sen lämnade Nils-Erik Johansson sin post och 2000 gick Hemköp ihop med D&D och Axfood bildades.

Detta följdes av den gamla, sorgliga dansen med nya ledare, nya marknadschefer, nya konsulter, nya koncept, nya motgångar. Och en, för konsumenten, allt mer ogenomtränglig mur av enformigt formgivna egna märkesvaror. Och återfall i extraprismissbruket.

Plus ständigt nya kommunikationsstrategier.

Få företag har bytt byrå så ofta som Hemköp.

För ungefär ett år sedan var det Åkestam Holst som fick Hemköp i knät. Även NoA-gruppens designbyrå, Bold, anlitades.

Jag säger bara: ”Lycka till!”

Hittills har vi inte sett något, som ger en tydligare bild av vad Hemköp är. Eller varför vi över huvud taget ska handla där.

Hemköps profil blir bara otydligare och otydligare. Och när de nu börjar slåss med riktigt ojusta metoder, kan man inte annat än ana desperationen.

Det klokaste man kan göra är väl att vända dem ryggen helt och hållet.

Hemköp har i många år också varit Axfoods sorgebarn. I åratal drogs hela koncernens resultat ner av Hemköps förluster. På senare år har det bättrat sig lite. Det nya knep man kommit på, kanske kan bidra till att resultatet repar sig ännu mer.

Ty 2017 sjönk resultatet i Hemköp med närmare 25 procent, jämfört med året innan. Men andelen EMV ökade samtidigt från 22,7 till 24,7 procent. Kan bara butikspersonalen hindra kunderna från att köpa fria varumärken, så kanske också resultatet vänder.

Så, käre ”Anonym Konsument”; det här är definitivt inte ett etiskt sätt att jobba. Varken mot konsumenterna eller mot kedjans leverantörer. De leverantörer som tvingas använda betydande andelar av sin marknadsföringsbudget för att betala kedjornas reklam, istället för sin egen. När dessa leverantörer trängs ut ur butikshyllorna, för att kedjorna ska ge sina egna märken bästa placering, får de mycket mer omfattande följder än att bara urvalet i butiken utarmas.

Varför lägger Findus ner i Bjuv och motiverar det med överproduktion? Jo, självklart för att det inte går att konkurrera med kedjornas egna märken. Frysdiskarna domineras av EMV-grönsaker och värre blir det.

De enda som tjänar på kedjornas EMV är kedjorna. Andra varumärken, konsumenterna och arbetsmarknaden förlorar.

Jag har skrivit mer om det här och här, till exempel.

 

Print Friendly
Tagged with:
 

Kommentera

Looking for something?

Use the form below to search the site:


Still not finding what you're looking for? Drop a comment on a post or contact us so we can take care of it!

%d bloggare gillar detta: