Share on Facebook
Share on LinkedIn

Det sjöng Mikael Wiehe och Tomas Ledin 1985. Redan att de sjöng tillsammans var uppseendeväckande då. Proggaren Wiehe och popidolen Ledin, Stikkan Anderssons svärson! En udda och otänkbar konstellation på den tiden.

Det berg de sjöng om var apartheidsystemet i Sydafrika. Ett berg som sedan dess smulats ner (kanske inte till stoft, men väl till makadam).

Men det finns många berg, bildade av fördomar, okunskap och förändringsrädsla.

Ett berg som länge varit speciellt stadig i Sverige är ålderismen. Synen på att människor har ett bäst-före-datum och att kompetens och anställningsbarhet sjunker i takt med antalet födelsedagar.

Under de senaste åren har det dock börjat hända saker. Debatten blir allt livligare. Och alltmer konstruktiv. Till och med i Sverige.

Jag skulle vilja påstå att det till mycket stor del är John Mellkvists förtjänst. Det är han som är bergsprängarbasen här.

Från en strid ström av inlägg på LinkedIn har han tagit alltmer plats i den växande debatten. Bland annat i tv:s morgonsoffor. Och nu ingår han i regeringens ”Delegation för senior arbetskraft”.  I morse satt han tillsammans med Göran Hägglund i TV4:s Nyhetsmorgon och diskuterade frågan igen. Och berättade att han nyligen talat med en 35-åring, som när hen sökt jobb fått veta att det fanns betydligt yngre sökande till tjänsten!

Samtidigt som riksdagen har presenterats med ett förslag om höjd pensionsålder, tvekar arbetsgivare redan inför 35-åringar!

Ålderismen är naturligtvis inte bara ett problem för alla dem som anses förbrukade vid 40–50 års ålder. Det är också ett gigantiskt samhällsproblem – ekonomiskt likväl som socialt.

För marknadsföringssektorn är det problematiskt på framför allt tre sätt.

För det första, förstås, genom förlorad kompetens och erfarenhet. Precis som i alla andra branscher.

För alla som tror att hjärnan skrumpnar ihop straxt efter 40-årsdagen har professor emerita och författaren Bodil Jönsson svar på tal. Hon har berättat att hjärnan fortsätter utvecklas, hela livet. Dessutom blir kontakten mellan höger och vänster hjärnhalva bättre och bättre med åren. Något som gör att vi får lättare att se mönster och sammanhang.

Ett annat problem med åldersdiskrimineringen i marknadsföringssektorn är att det blir svårare att kommunicera med mogna konsumenter, om alla kreatörer är i 30-årsåldern. Redan 1996, efterlyste fil dr Lorentz Lyttkens intelligent reklam för vuxna.

”Det här beror på att det är de unga reklamkillarnas inställningar och fördomar som spökar. Skulle reklamen göras av 40–50-åriga kvinnor skulle det antagligen se helt annorlunda ut. De som producerar en stor del av reklamen idag tillhör en ung storstadselit som generaliserar från sina egna erfarenheter och sin egen generation”, sa han i en intervju i Quo Vadis, i augusti 1996.

Men det har egentligen inte hänt så väldigt mycket, på de senaste 23 åren.

En tredje, negativ faktor med marknadsförare med åldersnoja är fokuseringen på unga målgrupper. Företagen strävar efter att ”föryngra målgrupperna” och man vill helst av allt nå millennierna.

Men mognare målgrupper som minst lika intressanta. Inte bara för att det är de som har mest pengar.

För något år sedan presenterade Mc Kinsey & Co sin rapport ”Urban World: The global consumer to watch”. Där identifierades nio konsumentgrupper, som kommer att svara för 75 procent av konsumtionstillväxten under de kommande decennierna.

Allra störst är gruppen 60-plussare i väl utvecklade ekonomier. De står för 19 procent av konsumtionsökningarna. McKinsey menade att denna kategori konsumenter – blivande pensionärer och äldre, kommer att bli extremt viktiga för den globala konsumtionen under perioden fram till 2030.

Det är bara den åldersgruppen som kommer att växa i Västeuropa och nordöstra Asien. I Nordamerika och Kanada svarar 60-plussarna för 60 procent av konsumtionsökningarna.

Det är en kategori som är mer urban, etniskt blandad och välutbildad. Och den är definitivt mycket mer tekniskt bevandrade än tidigare generationer.

I Sverige är 3,9 miljoner personer 50 år eller äldre (31/12 2018). Håller vi oss till gruppen 50–75 så handlar det om knappt 3 miljoner. Nära 1,9 miljoner är mellan 15 och 29.  Men med tanke på den ungdomsfokusering vi har, skulle man kunna tro att förhållandet är det motsatta.

Detta eviga fokus på ”ung och hungrig”, ”föryngring av målgruppen” och ”anti age”!

Men borde vi kanske skylla oss själva lite, vi som var unga på 60- och 70-talen?

Vi lyckades kanske alldeles för bra, när vi genomförde en mer omfattande, vitt spridd och fridsam kulturrevolution än världen någonsin skådat. Den spreds från London till Kalifornien, till Stockholm, Berlin, Tokyo och Paris.

Den skapade tonårsgenerationen.

Visst hade åldersgruppen funnits i alla tider. Men inte målgruppen, för att tala marknadsföringsspråk.

Min äldre syster och hennes kompisar liknade mest något yngre kopior av sina mödrar, med samma permanent i håret och likadana kläder. Killarna skaffade hatt efter konfirmationen.

Men sen kom alla som fötts i slutet av 1940- och början av 1950-talen. Och med oss tonårsmode och popmusik.

Nya butikskedjor för unga etablerades, musikindustrin exploderade, ungdomstidningar blomstrade och en rad nya radio- och TV-program startade för att roa den stora, unga publiken.

Det var en spännande tid.

Men det var väl aldrig meningen att vi, tonåringarna, skulle bli så allena rådande som vi blev och ungdomsfixeringen växa fast i alla sammanhang och läger.

Från att tidigare knappt ha varit att räkna med över huvud taget, blev ungdom modellen för det normala och det åtråvärda.

På vägen bleknade betydelsen av erfarenhet och mognad.

Men vi som är jämnåriga med Bruce Springsteen, Tomas Ledin eller Madonna är vi oss rätt lika. I varje fall inombords.

Dagens ”seniorer” är fler, friskare och mer långlivade än sina föräldrar och farföräldrar.

Ludvig Rasmusson har i sin bok ”Åldersupproret” sammanfattat det hela ungefär så här: ”40-talsgeneratonen är den som varit med att skapa samhället som det är idag och de är vana att bestämma. De kommer inte att acceptera att bli behandlade som sina föräldrar”.

Det vore dessutom ett förfärligt slöseri med energi, kraft och kreativitet.

Print Friendly
 

One Response to Berg är till för att flyttas!

  1. Patrick Smith skriver:

    Vilken tidnings-, och mediakoncern bli först med att ta bort ålder efter namn?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Looking for something?

Use the form below to search the site:


Still not finding what you're looking for? Drop a comment on a post or contact us so we can take care of it!

%d bloggare gillar detta: