Förra veckan höll Cap & Design ett formseminarium, där Karin Ahlgren från Garbergs berättade om byråns samarbete med pappersmassetillverkaren Södra Cell. Ett samarbete som pågått i 16 år och belönats ett otal gånger.
Just nu pågår slutjobbet med ännu en av Södra Cells böcker, som är centrala i bolagets marknadsföring.
Det är med andra ord en bra idé att berätta historien om Södras Cells och Garbergs samarbete. För dem som inte hade tillfälle att gå på Cap & Designs seminarium. Och för alla dem som är intresserade av ett exempel på ett riktigt bra och fruktbart samarbete mellan ett företag och dess kunder (och då menar jag både samarbetet mellan Garbergs och Södra Cell och mellan Södra Cell och pappersbruken).
Huvuddelen av det här inlägget kommer från tidigare artiklar i Quo Vadis, samt ett kapitel från boken Varumärkesbygget (som av Sveriges Marknadsförbund utsågs till Årets Marknadsföringsbok 2006).
Med reservation för att någon av de intervjuade personerna eventuellt inte längre jobbar med samma saker som de gjorde 2006, så kommer hela historien här:
Södra Cell har cirka 1000 kundkontakter för sin pappersmassa. Med dem för man en ständig dialog. Inte bara om massakvaliteter och logistik. Mer om spännande miljöer, intressanta entreprenörer, god mat, kärlek och de obegränsade möjligheter som skapas av kombinationen kreativitet och pappersmassa.
Så har man jobbat 16 år, men entusiasmen var kanske till en början inte överväldigande bland kreatörerna på Garbergs, när Södra Cell och byrån inledde sitt samarbete 1996. Det, som sedan kom att bli ett av Garbergs mest attraktiva uppdrag att få arbeta med, lät till en början som ett tungt och ospännande industriuppdrag.
Byrån arbetar huvudsakligen med konsumentprodukter och –tjänster, även om det inte är en uttalad policy. Mer business-to-businness än Södra Cell kan det dock knappast bli. Här handlar det om ursprunglig, svensk basindustri – pappersmassa. Företaget ägs av 34000 privata skogsägare med sammanlagt över två miljoner hektar skog. Tillsammans producerar de cirka två miljoner ton pappersmassa av ett femtontal olika slag varje år. Skillnaden mellan Södra Cell och många andra massaproducenter, är att Södra Cell inte har några egna pappersbruk. All massa säljs direkt till pappersindustrin. Nära 70 procent av produktionen går till europeiska pappersbruk. Ungefär hälften används för tillverkning av finpapper.
Men Södra Cell ville inte ha traditionell ”basindustrireklam”.
–Jag försöker att själv sätta mig i kundens situation. Man är så pass kräsen och reklamtrött idag, så man vill ha något annorlunda, förklarade Ulf Edman, VD Södra Cell International, i Quo Vadis 2006.
Han menade att Södra Cell alltid har varit lite udda i pappersmassaindustrin.
– Det började för femton år sedan, när vi valde att producera klorfri massa till största delen. Det gjorde oss lite till Gossen Ruda. Men det skapade också utrymme för nya lösningar, tillade Ulf Edman.
Miljötänkandet stannade inte vid den klorfria massan. Södra Cell använder så långt det går miljövänliga produktionsmetoder och transportmedel, som exempelvis båt- eller tågfrakt. Dessutom har skogsbönderna i Södra Cell ett program för ”Gröna skogsplaner”, som i en mängd detaljer föreskriver det mest miljövänliga tillvägagångssättet, exempelvis när man odlar upp eller fäller träd och värdet av att bevara blandskogen.
Innan företaget vände sig till Garbergs, hade mycket av marknadsföringen utgjorts av annonsering i europeisk papperspress. Men Södra Cell ville skapa en närmare relation till sina kunder. Dessa utgjordes av en mycket väl definierad skara på cirka 1 500 personer och företaget hade adressen till allihopa.
– Så vi stuvade om i budgeten, konstaterade Charlotte Lundquist, produktionsledare på Garbergs som arbetat med uppdraget nästan ända från början, fram till för några år sedan.
Målsättningen blev att på ett mer engagerande sätt visa målgruppen vad en bra massaleverantör kan göra. I den första fasen av samarbetet innebar strategin att man fokuserade på Södra Cells miljötänkande och på den klorfria Z-massan.
Hjältar i vackra bilder
Idén blev att ta fram en serie böcker. Inte om pappersmassa, men om annan miljövänlig industriverksamhet. Södra Cells många ägare är småföretagare inom skogsbruket och böckerna skulle handla om andra småföretagare som arbetar på ett ekologiskt sätt. En viktig förutsättning var också att dessa företag skulle vara spridda över alla de europeiska marknader som Södra Cell verkar inom. Namnet på bokserien blev ”Europas anonyma hjältar från A till Z”.
– När man ska berätta en längre historia, känns det naturligt att göra det i bokform. Det är också bra när man vill visa hög bildkvalitet, berättade Charlotte Lundquist.
Böckerna har alla tryckts på papper som baseras på Södra Cells Z-massa. En beskrivning om papperskvalitet, eventuell bestrykning, tryckförfarande och liknande finns också med i varje bok, som en inspiration till vad man kan åstadkomma med ett bra papper. Likaså en presentation av det europeiska pappersbruk, som tillverkat det papper som just den boken var tryckt på.
Den första boken fick bokstaven H. För den produktionen gav sig några av byråns kreatörer, tillsammans med fotografen Tobias Regell, till Harris, ”längst ut i den skotska övärlden”. Där beskrevs arbetet med att föda upp fåren, spinna ullen och väva tygerna som blir Harris berömda ekologiska tweed.
Totalt producerades tio böcker om Europas hjältar, under åren 1997 – 1999, på fem språk – svenska, engelska, tyska, franska och italienska.
Böckerna speglade en mängd olika, ekologiska verksamheter. Olivodling i italienska Umbrien, ekologisk ölbryggning i Bayern, vinodling i Bourgogne, odling av färska örter i Österrike, renovering av gamla hus i Wales, chokladtillverkning i Schweiz, tulpanodling i Holland, småländska skogsbönder och det brittiska modemärket Conscious Earthwear.
Produktionerna krävde omfattande research och ytterst noggranna förberedelser. Det gällde att finna lämpliga exempel med tillräckligt stor spridning, samtidigt som det skulle handla om tillräckligt ovanliga och spännande historier. Ibland krävdes stor övertalningsförmåga, som exempelvis för att få en av vinvärldens mest kända kvinnor, Mme Lalou Bize-Leroy, att ställa upp på en intervju. Något som hon vanligtvis aldrig gör. Men det blev till slut en bok om hennes ekologiska odlingsmetoder av några av världens bästa Pinot Noir-viner från Vosne Romanée.
Förhandlingsteknik av rang och inlevelsefulla beskrivningar behövdes nog också för produktionen av modeboken.
– Det modereportaget hade lika gärna kunnat vara i Elle. Vi hade ju inte den typen av budget, men lyckades få ner kostnaderna för modeller, stylister och alla andra inblandade. Vi fick dem att tända på idén och dessutom gillar de klädmärket, berättade Charlotte Lundquist.
Miljö blev självklart
Efter modeboken var dock inte längre miljöaspekten avgörande för valet av pappersmassa. Kundundersökningar visade att det snarast blivit en hygienfaktor, som alla måste leva upp till. Istället sa kunderna att de ville se sin massaleverantör som en samarbetspartner istället för en leverantör av bulkvara.
Södra Cell har länge och medvetet utvecklat sin egen forskning och utveckling. Det var därför naturligt att lyfta fokus från miljö till bilden av Södra som en lyhörd affärspartner. Företaget samarbetar med sina kunder bland annat genom att hjälpa dem produktutveckla sina papperskvaliteter eller få logistiken att fungera bättre.
– Detta är en av våra största affärsfördelar. Vi kan samarbeta mycket nära våra kunder, eftersom vi inte själva tillverkar något papper, konstaterade Ulf Edman.
Södra Cell kan därmed koncentrera sig på att vara samarbetspartner, och behöver aldrig betraktas eller betrakta sig själv som konkurrent till pappersbruken.
Eftersom samarbete och lyhördhet var nyckelord för den fortsatta kommunikationen, avslutade man serien om Europas hjältar, med att i följebrevet också fråga kunderna själva vad de skulle vilja läsa mer om.
– Vi bestämde oss för att göra en serie intressanta böcker i riktigt ”coffee-table-format”. De skulle kännas mer påkostade. De blev lite dyrare, så vi valde att ge ut två stycken per år, berättade Charlotte Lundquist.
Dessutom drog man ner antalet språk till fyra, genom att ta bort den italienska versionen. De italienska kunderna får numera sina böcker på engelska.
Den nya serien kompletterades med utskick som väckte uppmärksamhet och förväntan hos kunderna.
Den första boken handlade om NASA, på begäran av Leif Granqvist på Duni AB. Arbetsgruppen åkte till Kennedy Space Center i Florida och trakterna runt däromkring. Innan boken kom ut fick kunderna ta emot en kartong fint brevpapper från Büttenpapierfabrik Gmund i Tyskland. Pappret var illustrerat av Kristian Russell, som försett det med en bild av en astronaut som antydde vad som var på gång.
– För att få förnyelse och behålla vitaliteten i jobbet har många olika kreatörer jobbat med uppdraget vid olika tillfällen, förklarade Charlotte Lundquist, som berättade att det som i början inte alls var något speciellt eftertraktat uppdrag har blivit något som byråns kreatörer ber om att få jobba med.
– De kommer i en strid ström med uppslag som de vill jobba med, berättade hon.
Helmut Meisl som är inköpsansvarig på Sappi Europe SA, ville läsa mer om Svalbard. Så det var bara att ge sig iväg till kölden och isen. Som en intresseväckare innan boken kom, skickade Södra Cell ett fotoalbum till sina kunder. Den som varit på en resa, har ju ofta semesterbilder med sig, var filosofin. Här fanns den första bilden på utsidan av albumet – två unga Husky-valpar. Resten fick mottagaren själv fylla på med.
Boken från NASA och Florida var mycket färgstark. Förutom att färgerna är klara i den starka solen, valde fotografen Peter Alendahl att pressa ut det yttersta ur dem, genom en intensiv ljussättning av varje bild. Effekten blev nästa tredimensionell.
Desto mer dämpade var bilderna från Svalbard. Denna världens nordligaste plats med permanent befolkning ligger i kanten av polarisen och skulle vara en del av den om det inte vore för golfströmmen. Nu kan sådär en 4 000 personer bo och livnära sig på ögruppen, där den främsta industrin är kolbrytning.
– Det var ju inte pangväder direkt där uppe. Så det blev en långmäld och dämpad bok, konstaterade Charlotte Lundquist.
Detta inspirerade Karin Ahlgren, som var AD på det projektet, att skriva texten för hand. Hon textade själv den svenska versionen, medan de övriga språken lades ut på entreprenad för textjobbet.
– Vilket jobb det var att läsa korr på det, minndes Charlotte Lundquist.
Den första reklamutmärkelsen, ett guldägg, fick Södra Cell för den bok som producerades till julen 2000. Då stack man emellan med ett lite mer tidsbundet utskick i form av julpappersboken. En bok där de flesta sidor bestod av julklappspapper genom historien. Dessutom förstås en text om hur det speciella julpappret kom till Norden likväl som beskrivning på hur man slår in paket på traditionellt sätt och på japanskt vis.
Allt närmare pappret
Serien med intresseböcker kompletterades och avslutades under 2001. Det året kom först en bok om den italienska staden Cremona. Där föddes Stradivarius och där har träinstrument tillverkats sedan 1500-talet.
Lagom till Halloween samma år kom en liten ruskig bok, med spökhistorier, i svart konstskinnband. Historier från det mörka Småland var titeln, som tryckts med gammalt, gotiskt typsnitt i silver på framsidan. Slutligen, strax före jul kom en bok om pappersdrakar, där arbetsgruppen tillsammans med en fotograf varit i Japan på världens största drakfestival. I väntan på den boken har kunderna fått en tavla, där den japanska konstnärinnan Hiroko Kimura, målat de japanska tecknen för bland annat flyga och drake i en signerad, numrerad upplaga.
Efter intresseböckerna ville man fortsätta skruva lite i konceptet, för att inte fastna. De första böckerna knöt an till miljön. Med intresseböckerna ville man få igång dialogen. Sen vred man strategin ytterligare, till att handla mer om papper och massa. Boken om drakarna var lite av en föraning om det. Men det som följde därefter var den, dittills, mest spektakulära boken. Både när det gällde formgivning och produktionsteknik.
Lagom till Alla Hjärtans Dag, 2002, kom nämligen ”Kärleksbrevsboken”, fylld med kärleksbrev från kända människor genom tiderna. Plus ett par mindre kända.
Ett gigantiskt arbete, vad gäller research och logistik låg bakom produktionen, som fick namnet Kära Hälsningar.
Idén föddes först hos copywritern Lotta Lundgren, som varit inblandad i många av bokproduktionerna och länge ville göra en om just kärleksbrev. 22 olika autentiska kärleksbrev och kärleksförklaringar hade samlats och skrivits av på fyra olika språk. In i detalj hade man försökt följa och tolka originalet.
– Vi tog reda på hur gammal personen var när han eller hon skrev brevet, hur han brukade skriva och tog fram papper och skrivverktyg från rätt tid, berättade Charlotte Lundquist.
Man var noga att följa förlagan så nära som möjligt. Hade skribenten själv stavat fel, så gjorde man det också här. I alla språkversioner.
Ett av breven hade exempelvis skrivits av Henrik VIII av England till Anne Boleyn. Det har översatts och skrivits på ett handgjort papper från Lessebo. Kaligrafen Annica Ryckert (som bland annat brukar skriva Nobeldiplomen) hade följt Henriks kalligrafs handstil så nära som möjligt. Dessutom hade byrån tagit reda på hur hans sigill såg ut och återskapat det för att sätta på den lackstämpel som förslöt det hopvikta brevet.
Franz Kafkas brev till Felice Bauer skrevs på en skrivmaskin från 20-talet på ett billigt brevpapper av hans smak. Strindbergs med fluoriserande rosa bläck, precis som han alltid brukade göra.
Breven var i många fall handskrivna av personer som valts för att deras handstil låg nära den ursprungliga brevskrivaren. Ett av breven hade präntats på fyra språk av art directorn Lotta Mårlinds gudmor, som är 84 år och pensionerad lärare.
– Hon var den enda som inte stavade fel på ett enda språk, avslöjade Charlotte Lundquist.
Det praktiska arbetet var naturligtvis enormt. Fyra tryckerier arbetade med uppdraget, med olika tryckteknik. Ett antal damer på Åhnbergs Bokbinderi fick sedan vika breven, i vissa fall också lägga dem i passande kuvert samt klistra in kuverten på en högersida i boken, där vänstersidan gav information om brevskrivaren och brevets tillkomst. Samt en liten kort text om vilket papper just det brevet skrivits på.
Förutom ”traditionella” brev, som Beethovens till Giulietta Guicciardi, Selma Lagerlöfs till Ida Bäckmann eller Napoleon till Joséphine fanns också en del udda. Exempelvis Kiss-fantasten Ron Bauers e-mail till idolerna. Eller John Lennons partitur till Dear Yoko.
– Vi hade förstås ett omfattande jobb också med att cleara rättigheter för att använda alla brev. När det gäller Dear Yoko gick ganska många turer mellan oss och Yoko Onos advokater. Men det slutade med att hennes ersättning blev 200 dollar och två böcker, berättade Charlotte Lundquist.
Logistiska bragder
Temat papper hängde sedan kvar i boken om Tifon – det vill säga fotbollssupportrarnas spektakulära föreställningar innan matcherna. Där spelar färgade papper stor roll och bildar mönster, ord och bilder uppe på läktarna för att hylla lagen nere på planen. Boken fick namnet ”12”, därför att den tolfte spelaren i ett lag, lika viktig som de övriga, anses vara supportern.
Julen samma år, kom boken där smörpapper spelade huvudrollen. På cirka 160 sidor presenterades en mängd recept där smörpapper spelar en avgörande roll. Från att sätta krage på suffléformen, till rätter i ”kapprock”.
Åter igen handlade det om ett avancerat bokbinderi, eftersom boken till hälften var tryckt på smörpapper och den andra halvan på obestruket 160 g papper.
Komplicerad produktion och udda pappersval har det ofta handlat om i Södra Cell produktioner. I Sandpappersboken, som kom ut lagom till ”fixarsäsongen” sommaren 2005, bestod sidorna av sandpapper i alla de grovlekar.
Men en gång fick man dock ge sig. Det var när man ville göra en bok om mjukpapprets möjligheter. Något som inte gick att göra med det, var nämligen en bok. Ingen ska tro att de inte försökte.
– Det var bindningen som var problemet. Det gick att trycka. Men det blev alldeles för sladdrigt när vi skulle binda in det, erkände Charlotte Lundquist.
Det hindrade dock inte att det blev en bok om mjuktpapper – sånt vi har i toapapper, pappersnäsdukar. Grundidén bestod, och blev en gastronomisk hyllning till fingermat, med tips på dukning, anekdoter, bilder och minnen kring glädjen att äta med fingrarna. Oavsett om det handlar om picknick, buffé eller vid grillen. Därtill bilder och recept, samt nya och gamla mönster från hushålls- och toapapper. Tryckt på ett lite tjockare, poröst papper, som därefter präglades med ”hushållspappersmönster”.
Inför julen 2004 blev det ingen bok. Istället fick alla kunderna en inbjudan till ”Nobelfest” i sitt eget hem. Södra hjälpte till med dukningen och instruerade i vett och etikett inför kvällen. En stor låda med duk, ”porslin”, placeringskort och servetter för åtta gäster landade hos sina mottagare i lagom tid inför festen. Allt naturligtvis i papper.
Det kan låta som ett förhållandevis enkelt projekt, men nu handlade det inte om vanliga pappersdukar, servetter och papptallrikar.
Duken var exempelvis försedd med markeringar för hur porslinet skall placeras, servetterna var försedda med instruktion för vikning. Dessutom fanns en extra servett, tänkt att ligga i knäet som en ”fusklapp”. Där fanns alla de viktigaste etikettsreglerna för hur konversationen lämpligen bör läggas upp och vilka ämnen som bör undvikas, att man aldrig får vända ryggen åt kungen eller hur man skålar på rätt sätt.
– Vi försökte först hitta ett screentryckeri för duken och provtryckte överallt. Men det fungerade inte. Den här papperssorten är alldeles för porös, färgen smetade och flöt ut. Men vi kunde ju inte skicka ut vita dukar! Till slut hittade vi Jobs Handtryckeri i Dalarna, som annars är kända för sina vackra textiltryck på gardiner, dukar, vepor och löpare etcetera. De klarade av uppdraget, berättade Charlotte Lundquist.
Tryckningen av dukarna tog sex veckor, ytterligare en krävdes för att klippa och vika ihop dem. Allt för hand.
Även servetterna behövde en produktionstid på sex veckor. Papptallrikarna krävde också de en rejäl marknadsinventering innan de gick att producera.
– De flesta snygga papptallrikar trycks i Italien i jätteupplagor. Vår lilla upplaga var otänkbar.
Till slut fick man kontakt med finska Huhtamäki, som klarade en så liten upplaga.
Där kunde man producera den guldkantade servisen i Nobel-inspirerad färgskala.
Materialet kompletterades med den lilla skriften ”The Nobel Home Party – en handledning”. Där angavs exakta tider för varje moment i middagen. För här handlar det om logistisk detaljstyrning in till sista skål.
I skriften återfinns också små tips och faktauppgifter om minnesvärda menyer, Alfred Nobel, etikettsregler, med mera.
Också byrån har nogsamt hållit sig till regler.
– Vi är noga med att hålla ryggen fri. Nobelkommittén har registrerat Nobelpriset i en mängd länder och man får aldrig använda ordet i andra sammanhang, som exempelvis reklam. Däremot får man tala om Nobelfest till exempel, förklarar Charlotte Lundquist.
I slutet av 2005 kom boken ”Pappersmissbruk” som var fylld med en mängd exempel på papper som man helst vill slippa. Exempelvis kontokortsräkningen, 12 sidor av det pappersslag som kölappar görs av, obegripliga instruktionsböcker, samma papp som i den tomma toapappersrullen, det obehagliga pappret på doktorns undersökningbrits och den söndertvättade papperslappen med ”hennes” telefonnummer som var kvarglömd i jeansfickan när byxorna gick i tvätten. För att bara nämna några.
2006 kom också två böcker på temat Samlare. Arbetsgruppen hade luskat fram två personer som samlade på någon form av pappersprodukt.
Den första av de två samlade på affischer från rockkonserter, från 1970-talet och framåt. Dessa reproducerades och bands in i boken på så sätt att de sedan kunde vecklas ut i sin fulla storlek.
Bland alla de artister som fanns med i affischform var Rolling Stones, Diana Ross, Nirvana, Bob Marley, Kiss, Iron Maiden, Metallica och många, många fler.
I nästa bok hade en amerikansk visitkortssamlare bidragit med några av sina 70 000 visitkort. Hans första var från början av 1800-talet. Samlingen omfattade allt ursprungliga visitkort, som användes i överklassen för att avisera ett besök, till moderna kort från yrkesfolk till presidenter. Alltsammans återgivet så exakt som det bara var möjligt, när det gäller papperskvalitet, tryckteknik, eventuell prägling med mera.
Snart dags för en till
Efter Samlarböckerna blev det några års uppehåll, för andra typer av aktiviteter.
Förutom direktkommunikationen med kunder arbetar Södra Cell också med media som hemsidan, extranät och kundtidningar. Man försöker hålla en enhetlig ton som harmonierar med reklamen.
En viss annonsering i fackpress har också förekommit. Som ren massaproducent har man bland annat arbetat på temat ”Vi är experter på massa. Inte på papper”. Detta har illustrerats med helt tokiga pappersval. I toapappershållaren sitter wellpapp, till faxen används toalettpapper och bullarna bakas på en plåt med kollegiepapper.
Annonseringen sker på sex språk (svenska, norska, engelska, tyska, franska och italienska) på åtta marknader.
Våren 2006 satsade man åter på en mer publik kampanj, som omfattar annonsering i branschpress, en webbkampanj och direktutskick. Temat för kampanjen var ”Growing together” och syftade till att etablera kundtjänsten PulpServices, som är ett mycket brett och omfattande servicekoncept.
Men det vore förstås inte Södra Cell, om man jobbat med traditionell fackpressannonsering. Här handlade det om åtta helsidesannonser i samma nummer, där läsaren fick ta del av frågorna i en ”tipspromenad”. I de fall det är möjligt, plastades tidningen in och då inkluderades ett följebrev, svarsformulär och en Södra-penna i trä med tidningen. Gick man in på www.sodra.com kunde man göra den virtuella tipspromenaden i skogen, med ljud- och bild-effekter från exempelvis vilda djur.
I oktober samma år kulminerade kampanjen i samband med en kundkonferens utanför Paris.
– Innan kampanjen drog igång fick all personal möjlighet att gå tipspromenaden på nätet och vinna ett mindre pris, berättade Ulf Gunnarsson, som var chef för marknadskommunikationen på Södra Cell International.
2008 var det dock dags för nästa bok, som fick titeln Pappersmysterier och behandlade mysterier på papper.
Den var lite mystisk redan från början, så tillvida att den inte var sprättad. Det fick mottagaren göra själv, med den medföljande papperskniven.
Bland de mysterier som ingick i boken fanns Ivar Kreugers självmordsbrev (för var det verkligen självmord och inte i själva verket ett mord). Likaså vykortet till fängelsedirektören Blackwell på Alcatraz från dem som lyckades rymma från fängelset 1962. Det skickades till FBI för teknisk undersökning, men när man inte fann några ledtrådar som tystades det ner och arkiverades väl dolt långt ner i FBI:s arkiv
Och nu, äntligen, är det dags för en ny bok från Södra Cell, efter några år av andra aktiviteter. Just nu pågår bindingen av den nya, Lappboken.
Den har hämtat sin inspiration från alla de ilskna lappar som skrivs mellan grannar, arbetskamrater eller med(mot)trafikanter om ludd i torktumlaren, högljudd musik eller stökigt kök och otömd diskmaskin. Ofta med nya kreativa former av invektiv.
Men Södra Cells nya Lappbok är fylld av snälla lappar. De går till anfall mot störande grannar, tvättids-tjuvar och slarviga arbetskamrater med avväpnande vänlighet.
Kunderna väntar på mer
Ända sedan Södra Cell börjat skicka ut sina olika böcker har responsen från kunderna varit överväldigande. Mängder av brev och mail har kommit in till Södra Cell. Många har visat stor tacksamhet för att få finnas med på Södras mottagarlista.
– Från ett företag kom en förfrågan om det möjligen gick för sig att få ett Svalbardalbum till ytterligare en person. Där skrev man att man funderade på att organisera om företaget, så att fler skulle hamna på Södras utskickslista, berättade Charlotte Lundquist, som senare lämnade över hästjobbet att sköta produktionen av Södra Cells böcker. Först till Cilla Bekeström och nu senast till Elisabeth Philipson.
En annan kund tyckte att julpappersboken var den finaste julklapp han fått under sina 40 jular i förvärvslivet. Boken blev direkt en ”omistlig del av vår familjs samling av dekorationer och prylar som hör Julen till”.
Andra har delat med sig av små anekdoter eller minnen som har anknytning till de ämnen som berörs i böckerna. En del kommentarer har också gällt ren pappers- och tryckteknik och många har ställt produktionstekniska frågor av olika slag.
Företaget har inte bara rönt enormt stor uppmärksamhet och uppskattning från kunderna. Guldägg och Lejon i Cannes är några av de utmärkelser som reklamen fått.
– Jag är otroligt glad och smickrad för de framgångarna. Jag tror inte att någon annan i vår bransch har haft samma framgångar. Inom business-to-business har ofta reklamen en underordnad betydelse, konstaterade Ulf Edman, som dock påpekade att alla kundreaktioner är den verkliga guldgruvan och kvittot på att det man gör är det rätta.
– Vi gör inte reklam för att öka vår business, utan det handlar mer om att bygga långsiktiga relationer med våra kunder. I vår bransch handlar det om mycket långsiktiga relationer. Vi har kunder som vi samarbetat med i 30 år. En del köper massa för upp till en miljard kronor och då är reklamsatsningen bara en promilleinvestering. Det handlar mer om kommunikation från en vän till en annan.
Södra Cells bibliotek:
1997 Europas Hjältar
Harris Tweed
Olivodling från Umbrien
Ölbryggeri i Bayern
1998 Europas Hjältar
Skogsbönder i Småland
Vinodlare i Bourgogne
Örter i Österrike
1999 Europas Hjältar
Arkitekter i Wales
Chokladtillverkare i Schweiz
Tulpanodlare i Holland
Modeskapare i London
2000
NASA
Svalbard
Julpappersboken
2001
Violintillverkning i Cremona
Spökhistorier från Småland
Drakar i Japan
2002:
Kärleksbrevsboken
Tifo boken
Greaseproof
2003:
Dagboken
Tall + Gran
2004:
Memory spel
Sandpappersboken
Nobelservisen
2005: Fingerfärdigt
Pappersmissbruk
Den självlysande Julkrubban
2006:
Affischboken
Visitkortsboken
2008:
Pappersmysterier
2012:
Lappboken
