Bara för att man har (tror sig ha) ett starkt varumärke får man inte slarva hur mycket som helst med det. Men ibland – eller rättare sagt alltför ofta – förvånas man över hur många varumärken uppför sig som om den styrka de arbetat upp är för evigt och självklar.
På senare tid har jag funderat över fyra exempel på varumärken, som agerat på sätt som fått mig att fundera om de verkligen har förstått vad deras varumärken står för och vilka som är deras varumärkeslöften. I smått och i jättestort.
Det första är kanske snarast lite lustigt och pikant än någon direkt katastrof. Men borde verkligen inte hända.
Apples teknikstrul
För några veckor sedan ringde jag till Apple Store i Täby, för att fråga en sak. Apple som är ett av världens högst värderade och starkaste varumärken och själva symbolen för teknikens allra mest njutbara, tillgängliga och roliga utveckling.
Men där, i en fånig liten detalj, skorrade varumärket så illa man kan tänka sig. Och skorra var verkligen ordet, sa Bull. För medan jag fick vänta på min tur i luren fick jag lyssna på musik, som så ofta i sådana sammanhang. Problemet var bara att det var närmast olidligt att lyssna på oljudet, som lät som en illa inställd transistor från 70-talet.
Och jag kunde konstatera att det inte hade att göra med min egen telefon (iPhone 5 med senaste opertivsystem!) att göra, eftersom ljudet var glasklart så snart det kom en människa från butiken i luren.
Nog borde man väl kunna åstadkomma bättre?!
Dagens Nyheters krav på stora investeringar från prenumeranterna
Och hur resonerade Dagens Nyheter, när de uppdaterade sin digitala tidning, utan att egentligen på allvar bry sig om kunderna?
Själv har jag läst DN i min iPad i några år nu och avbeställt papperstidningen för länge sen. Men för några veckor sedan, när jag som vanligt skulle läsa tidningen till frukost, fanns den inte där och gick inte att ladda ner. Jag kunde bara se gårdagens tidning, hur jag än försökte.
Först när jag ringde DN och frågade om det var något fel med överföringen just den dagen, meddelade kundtjänst att min iPad inte dög längre. Jag hade en Generation 1 och den senaste uppdateringen av DN:s e-tidning krävde en senare version av iPad.
Jaha, där satt maken och jag med en (nyligen förnyad) helårsprenumeration, som vi inte skulle kunna ta del av utan att köpa nya iPads.
Det blev en investering på nära 14 000 kronor för att kunna läsa morgontidningen i fortsättningen.
Undrar om DN får kick-backs från läsplattetillverkare för att de tvingar sina läsare att köpa nytt.
Det är ett stort ansvar som DN tar på sig, när man kräver den typen av investeringar av sina kunder, för att de ska få äran att fortsätta läsa tidningen.
Så exempelvis skulle man kunna kräva att den nya versionen är klart förbättrad.
Det tycker jag inte att den är. Jag kan exempelvis inte dela med mig av intressanta artiklar, skriva ut dem eller ens skicka dem till mig själv för utskrift. Exempelvis.
BMW:s snålhet och Porsches dumhet
Ett starkt varumärke som alltför ofta visat sig inte leva upp till sin nivå är BMW. Jag har träffat på häpnadsväckande usel attityd till befintliga kunder flera gånger. Men det förvånar mig lika mycket är att en bil som kostar flera hundra tusen kronor, snålar in på detaljerna.
En bil, som gärna vill symboliser ”körglädje” borde också levereras med de allra bästa däck man kan tänka, eftersom det påverkar både köregenskaper, säkerhet och ”körglädje”. Men efter att tidigare också haft bra däck på vid leverans, har BMW idag sänkt nivån till ett fabrikat som inte alls håller samma standard som tidigare, utan ligger avsevärt lägre i alla däcksmätningar.
Få har väl dock misshandlat sitt varumärke lika illa som Porsche i Nordamerika, som hanterat ett klagomål på taffligast tänkbara sätt. De valsar nu runt i sociala medier över hela världen i en mycket underhållande film, från en med rätta missnöjd kund. Den badwill som detta ger varumärket, lär kosta lika mycket som om de givit honom pengarna tillbaka OCH en ny bil. Se filmen här! Den är klart underhållande.
