Ännu en av våra främsta kreatörer har lämnat oss. Anders Wester var 63 år, när han nyligen gick bort efter en längre tids sjukdom. Men han var med länge och har åstadkommit mer än många hinner under en betydligt längre karriär.
Han drevs av en brinnande passion och total hängivenhet för uppdraget och reklamens uppgift. Ingen ansträngning var för stor, för att hitta rätt lösning. Ingen detalj för liten att beaktas. Allt kunde alltid göras lite, lite bättre.
På 80- och 90-talen fanns flera exempel på kreatörer och byråer som hade sina specifika signum. Man kunde ana vem som låg bakom reklamen. Det gällde däremot aldrig Anders Westers jobb. Han hade ingen ”egen stil” och byggde inte sitt eget varumärke. Hans jobb styrdes av kundens behov och varumärke.
Så det kunde bli elegant och sparsmakat som Proventus årsredovisningar. De har nog fortfarande samlarvärde. Aldrig tidigare hade väl resultat- och balansräkningar levererats i mer smakfulla förpackningar, vanligtvis illustrerat av Mats Gustavson.
Men det kunde lika gärna vara lekfullt och busigt, som Expressens uppkäftiga reklam där Bengt Goods geting satte gadden i världsledare och kändisar. Till geniala texter av Jan Switz (som lämnade oss alldeles för tidigt bara 39 år gammal).
Anders Wester var 17 år, när han började på Ted Bates i Helsingborg och han gick snart vidare till Arbmans i Malmö. Där utvecklades han i yrket tillsammans med storheter som John Melin och Kurt Lundkvist. Den senare har kallat Anders Wester för ”den bästa assistent jag haft”.
På Arbmans jobbade han bland annat med lanseringen av det svenska kassett-varumärket Track, som startade 1981 för att konkurrera med japanska kassett-tillverkare som Maxell och TDK. Kampanjen väckte stor uppmärksamhet med stora bilder på sumobrottare och rubriker som ”Svenska Track – utmanar japanerna”. Anders Wester var AD på uppdraget och Larz Lundgren, copywriter. (Sam Katz var faktiskt också inblandad på ett hörn och skrev en engelsk text för en annons som skulle publiceras i USA).
Dessvärre höll reklamen högre kvalitet än kassettbanden. I varje fall till en början. Varumärket lyckades aldrig riktigt reparera skadan av de inledande kvalitetsbristerna och i kombination med en ny kassettskatt blev hindren oöverkomliga och Track överlevde bara i fyra år.
Det var dock framför allt på Hall & Cederquist som Anders Wester gjorde sitt främsta avtryck. Under en period tillsammans med Lars Hall och Hans Sydow i New York, på den byrå som Hall & Cederquist startade 1984.
New York-satsningen blev lite av en berg-och-dalbana, för byrån var förstås som en liten mygga i den stora, amerikanska reklamvärlden. Men det var en ettrig mygga som inte rädes något. Anders Westers jobb för skotillverkaren Travel Fox gjorde nära nog skandal, när kampanjens modeller var nakna så när som på sina skor. Hur sedesamma bilderna än var egentligen, så var själva nakenheten magstark för de pryda amerikanerna.
När Young & Rubicam köpte Hall & Cederquist, 1989, blev det dock slutet för H&C New York. Det fanns ju redan en stor Y&R-byrå i stan.
Y&R-nätets köp av Hall & Cederquist flöt tämligen smidigt, jämfört med många andra uppköp. En förklaring sades vara att Anders Wester och Håkan Gustavsson tillsammans tog över ledningen. Anders Wester tog ansvar för det kreativa ledarskapet och kontinuiteten. Håkan Gustavsson ansvarade för ekonomi och administration. Anders Wester hade dessutom Anna Romson som assistent vid sin sida. Hon hade börjat sin kreatörsbana på Hall & Cederquist New York, så samarbetet mellan de två var väl etablerat.
Men Anders Wester hade bland annat också huvudansvaret för storkunden Ericsson och reste mycket. Efter tio år lämnade teamet Wester/Gustavsson över ledarskapet till Olle Söderberg och Anders Wester blev Young & Rubicams Chief Creative Officer för Europa, Mellanöstern och Afrika. Han bodde i flera år i New York, innan han kom tillbaka till Sverige på heltid 2003 och startade Voice – the brand liberation company. Där arbetade han bland annat tillsammans med Annika Rehn Frobell, Mattias Jersild och Fredrik Axell. Ett uppdrag från den tiden var ”Allt rött blir blått”, när Vodafone blev Telenor. Så snabbt som möjligt skulle Vodafones varumärkesvärden flyttas över till Telenor. Bolaget formulerade ett tufft mål, som skulle nås på sex månader. Det gick på fyra veckor.
Under senare år har Anders Wester arbetat en hel del med bokproduktioner. Bland annat för Judiska Teatern som drevs och finansierades av Robert Weil och Proventus. Samarbetet mellan Weil och Anders Wester började tidigt och blev livslångt.
Anders Wester var inte alltid så lätt att ha att göra med. Hans kompromisslösa strävan efter perfektion och resultat ställde höga krav på dem som arbetade med honom. Men hans krav på sig själv var minst lika höga.
För mig, som journalist, var det alltid lättare att nå Lars Hall eller Jan Cederquist, när de drev byrån, än att få tala med Anders Wester när han tagit över. Det var aldrig heller någon mening att försöka prata med någon annan, för alla hänvisade i alla fall till honom. Men han höll sig helst undan uppmärksamheten. Det var jobben som skulle tala. Och ifall någon skulle tala OM jobben, så var det kunden. Eller klienten, som han ofta föredrog att kalla sina uppdragsgivare.
Det var deras intressen som var hans fokus.
2009 belönades Anders Wester med Platinaägget och valdes in i Platinaakademien. Där var han också en av de, alltför få, som orkade anstränga sig för akademiens uppgift att ”inspirera och främja kvaliteten inom svensk reklam, formgivning och kommunikation”.
Precis som han vässats och utvecklats tillsammans med några av de största, blev han själv en mentor och läromästare för flera av våra mest begåvade kreatörer i generationen efter honom. De vittnar gärna om hans betydelse för deras utveckling. Han delade med sig, med glädje och glöd men var samtidigt själv nyfiken, vetgirig och ödmjuk. För han visste att han alltid kunde utvecklas, bli bättre, lära sig mer. Och göra bättre jobb.
Tyvärr finns det alldeles för få av hans sort.
Till Jarla Partilagers utställning Where Are We Now? Works by Baertling, Balka, Becher, Coplans, Genzken och West, gjorde Fredrik Axel och Anders Wester en omfattande tvådelad katalog. Bilderna från utställningen mådde bäst av ett större format och en essä av Prof. Dr Isabelle Graw gjorde sin rätt bäst i ett mindre format. Därför kombinerades två böcker i en och sänkte ned essän i omslaget på utställningskatalogen.
