Är det äntligen läge nu då?

I januari 2009 skrev jag en krönika i Dagens Industri med rubriken ”Läge tänka i nya banor”.

Den föranleddes av att Pia Grahn skulle sluta som vd på Reklamförbundet och spekulationerna om vem som skulle efterträda henne var livliga.

Jag skrev då i min krönika:

”Mitt förslag är: Ingen. Det här är ett bra tillfälle att fortsätta i Bengt Hansers spår och slå samman organisationer.”

(För den som inte längre minns, så var Bengt Hanser en av arkitekterna för sammanslagningen av reklambyråernas och kreatörernas förbund och blev det nybildade Reklamförbundets första vd).

”Den här gången /borde man slå samman/ Reklamförbundet och Sveriges Annonsörer. Deras viktigaste uppgift är densamma: att skapa opinion. Det finns inget behov av två organisationer som slåss om vilka som arrangerar den bästa reklamtävlingen. Rollerna som motparter i avtalssammanhang kan tas över av advokater.

Skapa äntligen en hög och tydlig röst för varumärkesfrågorna och marknadskommunikationens roll i samhället! Det är på tiden!”, skrev jag då.

Synen på reklam var och är generellt negativ och branschens organisationer borde ta sitt ansvar för att förbättra attityderna. Både genom kvalitetshöjande åtgärder och opinionsbildande.

Ofta har det dock bara varit Sveriges Annonsörer som tagit på sig rollen som opinionsbildare för reklam (mest spektakulär var tävlingen där vinnaren fick åka till det garanterat reklamfria Nordkorea 2012).

DI-krönikan 2009 var varken den första eller sista där jag kritiserat organisationshysterin i kommunikationsbranschen. Ett par år tidigare hade jag föreslagit att i stort sett alla branschorganisationer skulle samlas till en.

Men inte har det blivit färre organisationer inte! Snarare har någon tillkommit istället.

På byråsidan har varenda disciplin ett eget förbund. Minst.

På företagssidan finns i varje fall fyra stycken (Sveriges Annonsörer, Marknadscheferna, Sveriges Kommunikatörer, Sveriges Marknadsförbund).

I höstas lämnade Anders Ericson vd-jobbet på Sveriges Annonsörer.

En efterträdare efterlystes i en rolig helsidesannons, där texten lika gärna kunnat gälla en vd till Sveriges Kommunikationsbyråer.

Min rekommendation till efterträdare för Anders Ericson är densamma som 2009: Ingen.

Vilket utomordentligt tillfälle att sanera floran av förbund och organisationer! Ännu mer så när hälften av Sveriges Annonsörers medarbetare (huvudsakligen de viktigaste positionerna) följt Anders Ericsons exempel och lämnat skeppet.

Men nu börjar i alla fall ämnet diskuteras. Ett fall framåt!

Resumé har tagit upp frågan om branschorganisationerna och både där och i Dagens Opinion har Sveriges Marknadsförbunds vd, Francesca O’Brien Apelgren, föreslagit en sammanslagning av alla förbund i ett marknadskommunikationens Svenskt Näringsliv, med Sveriges Marknadsförbund som paraply över alltihopa.

För transparensens skull vill jag nämna att Francesca O’Brien Apelgren är en av mina uppdragsgivare. På hennes och Sveriges Marknadsförbunds uppdrag producerar jag den digitala månadstidningen Trender & Tendenser med fördjupning och analys av marknadsföring och kommunikation. Ett frilansuppdrag jag utför från mitt eget kontor som enmansredaktion.

Men det hindrar förstås inte att jag kan tycka att Francesca har en poäng i sitt utspel. Oavsett hur ett närmande mellan förbund skulle se ut och organiseras.

Sverige var en gång i stort sett byggt på folkrörelser, men intresset för och behovet av förbund är inte längre detsamma. Det behövs inte en uppsjö av organisationer som i stort sett ägnar sig åt samma frågor och dessutom ofta vänder sig till samma medlemmar. Varje svensk marknadsförare/kommunikatör skulle kunna vara med i minst 2-3 stycken av dagens förbund samtidigt, utifrån sin yrkesroll.

Aldrig är det någon som frågar: ”Vilken är vår gemensamma uppgift?”.

Marknadsföring och kommunikation är en så oerhört viktig sektor, själva oljan för näringslivsmotorn. Förutsättningar för välstånd och utveckling.

Ändå är denna roll fortfarande ofta missförstådd utanför branschen.

Så det behövs en stark organisation som kan tala med en tydlig, samlad röst för att tydliggöra marknadskommunikationens betydelse.

Utvecklingen går snabbt och den internationella konkurrensen hårdnar hela tiden. Då finns inget skäl att hacka upp branschen i discipliner. Dessa gränser är snarare hinder mot utveckling och effektiv kommunikation. Dagens marknadsförare måste finna nya vägar som ofta inte över huvud taget går att klämma in under någon disciplinsrubrik. Det är nödvändigt att tänka nytt och tänka större och bredare. Kombinera ”gammalt” och ”nytt”.

Då behöver både kompetens och kvalitet höjas.

Det borde vara huvudfokus.

Ju mer man samlar krafter och ambitioner, desto bättre. Desto starkare blir organisationen (eller organisationerna).

Sen ska man självklart erbjuda utvecklingsprogram, utbildning, diskussioner och debatter inom olika områden och discipliner. Men tio olika förbund behöver inte samtidigt ha seminarier om AI eller Influencer Marketing.

Tänk så mycket mer resurser som skulle bli tillgängliga för utveckling och förkovran om man gick samman!

Alla tävlingar borde dessutom samlas under ett Guldägg, med några ytterligare kategorier, samt en 100-wattare för att visa på kreativitetens effektivitet.

Så mycket mer effektivt skulle det exempelvis inte varit om Koms nya ”Effektprinciper” hade tagits fram i ett gemensamt forum mellan köpare och säljare!

Blir det alltför radikalt att samla både köpare och säljare av kommunikation i samma båt, så borde åtminstone alla byrådiscipliner gå samman i ett förbund och alla organisationer som vänder sig till kommunikationsköpare/marknadsförare bilda en organisation.

För, hur gör ni egentligen störst nytta? För svenskt näringsliv, för marknadsföringens och kommunikationens utveckling, för medlemmarna?

 

Print Friendly, PDF & Email

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.