Nils Törnbloms passion

Jag fick en intressant fråga om bland annat Allmänna Annonsbyrån, Nils Törnblom och reklambranschen på 60-talet från en läsare. Dessvärre kunde jag inte svara på frågan och inte heller Roland Hultgren, som ju själv jobbade i branschen på 60-talet (det har han berättat mer om i ett gästinlägg i bloggen) kunde svara.

Men frågorna fick mig att plocka fram och åter läsa en intervju jag gjorde med Nils Törnblom i Quo Vadis 1993. En klok man som fortfarande vid 84 års ålder hade en brinnande passion för reklamen. Så jag kan förstås inte låta bli att återpublicera intervjun här.

Som vanligt behåller jag artikeln i presens och beskriver honom som han var då. För även om han inte längre finns med oss, så är hans ord och tankar tidlösa.

Han fick Platinaägg 1990 och lämnade jordelivet i september 1995.

Så, håll till godo, Quo Vadis 15 mars 1993:

NILS TÖRNBLOM,DEN PASSIONERADE PENSIONÄREN

När Nils Törnblom började i reklambranschen var i stort sett ingen av dagens reklamprofiler född.

När han var lärare på IHR fick en yngling, vid namn Leon Nordin, sina första reklamerfarenheter av honom. När han pensionerades var dagens Berghs-elever blöjbarn. Fortfarande är han aktiv. En del passioner försvinner uppenbarligen aldrig ur kroppen.

Idag är Nils Törnblom 84 år. Men passionen för reklamen är lika het som alltid. Han följer den noga. River annonser i tidningarna. Läser fackpressen och har en livlig dialog med, framför allt, Posten om deras reklam.

Nisse Törnblom kom bakvägen in i branschen. Hanbörjade som retuschör. På kvällskurser på Medborgarskolan upptäckte han sin talang för skrivande. Och på Medborgarskolan var Gunnar Rune från Telegrambyrån lärare. På så sätt kom Nisse in i branschen. 1936 började han på Telegrambyrån och fick skriva enspaltare. Plötsligt var han reklamman och bytte den vita retuschörrocken till kavaj.

Många klassiska kampanjer har lämnat hans skrivmaskin. Men få har väl blivit så legendariska som ”När gav ni er fru en blomma sist?”. Från början ett tema som ingen ville ha. Inte ens Interflora som erbjöds idén gratis. Men så kom Nisse Törnblom i kontakt med de holländska lökodlarna. Den första reaktionen blev visserligen bara en god middag och uppmaningen att ta skisserna och åka hem till Sverige. Men sen gick det som det gick. 1951 infördes den första annonsen och så fortsatte det i mer än 15 år. Först vid pensioneringen 1968, slutade han förse lökodlarna med sina texter.

BEUNDRARPOST FRÅN FRANKRIKE

Få reklammän har fått så många bevis på uppskattning som Nisse genom åren. När franska Elle beskrev tankarna bakom blomkampanjen fick han beundrarpost från en fransyska som önskade att det fanns fler män som så väl förstod kvinnan. Hon tvivlade på att en man kunnat göra en sådan kampanj och önskade att han skulle komma till Frankrike och öppna en skola för franska män.

I åratal har hans slogan kopierats om kommenterats på ett kärleksfullt sätt. Inte minst av karikatyrtecknare som Ströyer och Beverloo.

När Nisse skrivit en text om Gustaf Daléns kamp för sitt patent, inför AGA:s 50-årsjubileum fick byrån, Allmänna annonsbyrån, beställning på avdrag från en mängd organisationer och personer som ville använda dem för att gjuta framtidstro och mod i ungdomar. Det var Försvarets, Hermods, Bengt Ahlbom i Stockholms-Tidningen, Sveriges Scoutförbund, en högstadieskola (eller läroverk, som det hette då) i Stockholm. Med flera.

VARFÖR BARA STORA FORMAT

Och när han för Philipsons skrivit ”Begär MER än mycket. Begär MERCEDES-BENZ” blev de högsta herrarna på Daimler-Benz A.G. överförtjusta och skrev tackbrev till Sverige. ”Vi anser att er nya reklamslogan är utomordentligt verkningsfull och är mycket tacksamma om ni, som vår agent också i Danmark och Norge, vill använda samma slogan där”.

Nisse Törnblom har två käpphästar som han slåss för än idag – det skrivna ordet och klok mediaplanering.

”Det finns ett fel inbyggt i Guldäggsbedömningen. De som vinner där är visuellt estetiskt. Det känns snyggt. En bra bild får övertygelsernas spermier att vakna upp. Men det är texten som får dem att simma åt rätt håll!

Varje gång jag ser en guldäggsbelönad annons undrar jag hur införingsplanen ser ut”, säger han.

Han tycker att alldeles för många kampanjer körs slentrianmässigt i stora format. Är det enda chansen att belönas i Guldäggstävlingen? Varför nöja sig med ett uppslag, när man kan få mördande frekvens med småformat? Varför boka en helsida och skriva en rads text?

POSTENS IVRIGASTE KRITIKER

Han har samlat på sig en mängd exempel på outnyttjat utrymme, kryptiska formuleringar och oavslutade tankegångar. Särskilt nära har han följt Postens reklam. Det är Posten Brev som är problemet. Reklamen för lättgods och andra tjänster tycker till och med Nisse Törnblom om. Hans engagemang har resulterat i en flitig brevväxling mellan honom och generaldirektör Ulf Dahlsten och hans föregångare sedan 1988. En person i Postens ledning har till och med döpt honom till ”Kungen av brev”.

Anledningen till att just Posten har blivit hans favoritobjekt är att det finns så många paralleller mellan blommor och brev.

”Om du tänker på givandets glädje när mannen kom hem med en blomma till sin fru, så är det mycket som liknar skrivandets glädje när du skriver brev”, konstaterar Nisse Törnblom och bjuder på en rubrik:

”Även låsta dörrar har brevinkast”.

”Jag har haft ett så angenämt samarbete med Posten. Men de kan inte få fram bra reklam”, dundrar han.

Ulf Dahlsten har berättat hur många som varit positiva till kampanjerna. Och ständigt belönas de av guldäggjuryer.

”Men hur många har börjat skriva brev? Det har Posten inte kunnat tala om”.

Han visar några exempel. Helsidan med den ensamma rubriken ”Oss ordbehandlare emellan” skakar han på huvudet åt.

”Varför fick inte reklammännen som just påbörjat annonserna ’Oss ordbehandlare emellan’ och ’En rad kan bryta mycket is’ fullfölja sina uppslag? Helsidesformatet visar ju att de hade mycket mer att komma med! När jag var ung och gick runt och sålde skor i Solna, tror du då att jag sa ’oss skoslitare emellan’ när folk öppnade dörren? Nej, jag fick ju snacka för varan förstår du väl. Det borde Posten förstå att de också ska göra”, tycker han.

VILL GÄRNA HA MER KONTAKT MED BRANSCHEN

Han erkänner att han ständigt går på pumpen. Men han ger sig aldrig. Han fortsätter riva annonser och skicka dem med kommentarer och förslag om förbättringar, både när det gäller utformning och mediehantering, till Posen. Han skriver annonser och gör dummies för att visa vad han menar. Men Posten framhärda med sina helsidor och stortavlor. De blir ju belönade och klassade som ”sympatiska”.

”Men ibland blir jag glad också. Jag såg nyligen en ruskigt bra annons för SE-Banken. Jag ringde till både tidningen och förmedlaren innan jag fick veta att det var Brindfors som gjort den. Så jag ringde och gratulerade. Jag ska förresten upp och hälsa på dem.”

Han skulle gärna ha mer kontakt med reklambranschen fortfarande. Sedan hans hustru gick bort har han fått mer tid över.

”Jag skulle gärna vilja träffa Bosse Rönnberg och prata med honom. Vid senaste Guldäggsutdelningen betalade jag 700 kronor för att vara med på festen. Och jag åt min mat, men jag träffade inte en enda reklamman. Så jag fick prata med chauffören i taxin hem om reklam i stället.”

Han hade verkligen önskat att han skulle kunna sitta och diskutera reklam med dem som verkligen kan det och är aktiva idag. Han tycker att han har så mycket kvar att ge. 84 år är ingenting när hjärnan är lika aktiv som på Telegrambyråns tid.

”Jan Cederquist är en väldigt charmig kille. Det skulle vara kul att resonera med honom.”