Bra om Björn Rietz får fler efterföljare! Det finns mycket att göra

Reklambranschen är i mycket ett eget litet reservat. En Solsida, långt från de flesta målgruppers verklighet.

Det märks också i kommunikationen, som främst speglar människor och miljöer i reklamskaparnas närhet.

Det distanserar reklamen och begränsar dess möjligheter.

Björn Rietz har alltså funnit en väg som skulle kunna minska gapet.

Han, som tidigare var vd i Sveriges Kommunikationsbyråer och idag är kreativt ansvarig på Gyro HSR, har tagit initiativ till ett stipendium som skall underlätta för ungdomar med invandrarbakgrund att skaffa reklamutbildning. En eller ett par lämpliga begåvningar skulle varje år, genom stipendiet, få hjälp med sista delen av studielånet.

Motivet är att reklambranschen behöver en sammansättning som mer speglar samhället utanför.

Det är en mycket klok tanke.

Flera andra byrårepresentanter ger honom också sitt stöd i veckans Resumé.

Det vore verkligen på tiden att reklambranschen blev lite mindre strömlinjeformad och homogen.

Det skulle förhoppningsvis också på sikt att påverka reklamens uttryck.

20 procent av befolkningen är första eller andra generationens chilenare, jugoslaver, iraker, kurder, greker och allt vad det kan vara. De är en naturlig del av ett modernt Sverige. På gator och torg. Men inte i marknadskommunikationen.

Ingen av dem jobbar ens tillsammans med ICA-Stig.

Det är också en stor, eller snarare många stora, konsumentgrupper, som marknadsförarna missar att kommunicera och bygga relationer med.

Det är dock inte bara invandrare som är osynliga i reklamen, där främst unga storstadskreatörers jämlikar spelar huvudroller.

Nästan en tredjedel av landets befolkning är också äldre än 55 år, men i reklamen förekommer de lika sällan.

När Dressmann inleder ett samarbete med Rolling Stones, är det en trevlig avvikelse. Ett intressant försök från en konfektionskedja som var på väg ner i det grå lågpristräsket att skapa en tydlig, egen profil. Men detta undantag har fått många ironiska kommentarer i reklambranschen.

Som: ”Vad har Dressmann och Rolling Stones gemensamt? Gubbrock”.

Kanske får vi femtioplussare själva ta på oss lite av skulden till den ungdomsfixering som gäller. Vi lyckades för bra, när vi som tonåringar på 1960-talet genomförde den kulturrevolution som skapade tonårsgenerationen.

Med det följde tonårsmode och -butiker, ungdomstidningar, ungdomsprogram i radio och tv-program och så vidare.

Visst har tonåringar alltid funnits, men inte som målgrupp. Från att tidigare inte ha varit att räkna med alls, blev ungdomen modellen för det normala och åtråvärda.

Så har det förblivit.

Men då missar marknadsförarna möjligheten att bygga relationer med en stor, köpstark och konsumtionsglad målgrupp. Femtioplussare disponerar 80 procent av den samlade förmögenheten och 70 procent av inkomsterna.

Och dagens pensionärer är friskare, rikare och lever längre än alla sina föregångar.

Än mer bortglömda är den halva av landets befolkning som bor på landet eller i mindre orter.

När jag under några år bodde i en mindre ort i Småland, märkte jag verkligen hur storstadsfixerad reklamen är. I språk, bild och medieform.

Trist, för marknadsförarna.

Folk på landet är lika köpsugna som andra och de har ofta mycket bra ekonomi. Eftersom bostadskostnaderna är bråkdelar av storstadsbons, blir det ett större konsumtionsutrymme kvar. Tillgången på bostäder större och unga kan bilda eget hem när de vill, vilket också öppnar för ytterligare konsumtion.

Dessa konsumenter borde vara en dröm för marknadsförare, även på andra sätt. För i deras vardag är ”bruset” betydligt lägre. Stockholmarna kan mötas av 8-10 olika, samtida budskap i utomhusreklamen. Dessutom slåss gratistidningar, events och otaliga former av trafikreklam om uppmärksamheten.

Men här är morgontidningens hushållstäckning total. Lokalradion är nära och poppis och bredbanden leder internet in i varje stuga. Dessutom finns alla kommersiella tv-kanaler och är minst lika populära här som i stan.

Så om de som nu håller med Björn Rietz också ser utanför de snäva reklambranschramarna, finns stora utvecklingsmöjligheter för marknadsförarna. På flera fronter.

(Inlägget har delvis varit publicerat i Dagens Industri den 26 januari 2011)