För 25 år sedan var det enkelt att vara mediestrateg. Sidan 3 i Dagens Nyheter var det hetaste som fanns.
Det berodde inte på vetenskapliga undersökningar av räckvidd och effekter, utan att Brindfors Annonsbyrå hade DN som kund och tog för vana att ge sina andra kunder ”kampanjpremiär” just på sidan tre. Det drog reklambranschen med sig och det gällde att planera långt i förväg, för den som ville tränga sig in där.
Ville man nå bredare över landet, gällde riksserier utomhus. Men även utomhusmediet var slutsålt månader i förväg.
Reklamfilm såg vi på bio och absolut ingen ville komma för sent till biografen.
När sedan reklam-tv kom, i mitten av 1980-talet, innebar det också att ytterligare kanaler etablerades. Det var inte längre ”hela svenska folket”, som samlades framför Hylands Hörna. Men näst intill. Tre miljoner människor tittade på Fångarna på Fortet och Bingolotto.
Idag är både mediemarknaden och mediekonsumtionen fragmenterad. Konsumenten tar över och bestämmer, med teknikens hjälp, alltmer själva när och vad de ska se. Och var de vill se det. Den digitala tekniken har bidragit starkt till utvecklingen och den uppsjö av kanaler och vägar som nu finns för både sändare och tittare.
Då gäller det att göra reklam som inte bara når ut, utan framför allt når in.
Undersökningar från bland annat Komm har visat att nära hälften av svenskarna kunde tänka sig att betala för att slippa tv-reklam.
Det beror inte bara på att man inte gillar reklam i största allmänhet, utan mest på att mycket av reklamen är så usel. Vilket inte hindrar att den upprepas i det oändliga. Till tittarnas växande frustration och utmattning.
Bra reklamfilm är alldeles för sällsynt. Men riktigt bra reklamfilm blir inte ett irritationsmoment att fly ifrån. Istället en underhållning i sig, något som tillför och berör. Den kommunicerar omedelbart och blir något som tittarna själva söker upp och sprider vidare.
Som exempelvis BMW:s mångfaldigt belönade reklamfilmer, med Clive Owen och flera andra kända artister i birollerna, för ett par år sedan. De har endast visats på internet, men med flera miljoner tittare.
På nätet kan bra reklam leva länge och få oändligt stora tittarsiffror. Än idag har den prisvinnande, norska reklamfilmen ”Naked lunch” för Braathens Safe från 1993, sin publik bland YouTube-besökarna.
I dagens komplexa kommunikationslandskap, som både är mer fragmenterad och segmenterad blir självfallet kompetent, strategiskt medieplanering allt viktigare. Liksom effektiv integration i flera kanaler.
Men hur väl man än lägger upp sina strategier och hur noga man än planerar och integrerar, så räcker det ändå inte långt, ifall man inte också samtidigt lägger lika stor ansträngning på att skapa högkreativ, tydlig och stark reklam.
Det kräver annonsörer som törs. De måste vara stolta över sina varumärken och våga ställa krav på sina konsulter.
Ingen tror väl att exempelvis Riesen-filmer kommer att spridas vidare på nätet?
(Inlägget har tidigare varit publicerat i Dagens Industri.)