Share on Facebook
Share on LinkedIn

När Bengt Hanser-stipendiet delades ut för några veckor sedan, i samband med 100-wattsutdelningen, kunde man notera att Sveriges Kommunikationsbyråer känt sig tvingade att lämna tidigare spår och bredda urvalskriterier för stipendiet.

Det är verkligen beklagligt.

Årets stipendium uppmärksammade istället en, i och för sig, oerhört skicklig och framgångsrik entreprenör, Mattias Hansson, VD på Hyper Island. Jag hyser stor beundran och respekt för det arbete han gjort på Hyper Island, som utvecklats till en ledande reklamutbildning av internationellt mått. Och med internationell spridning.

För en gångs skull var dessutom Bengt Hanser själv på plats för att dela ut pris och diplom.

Men huruvida detta verkligen är i linje med grundsyftet med Bengt Hansers stipendium är jag inte alldeles säker.

Syftet har hittills presenterats så här: ”Bengt Hanser-stipendiet (har) instiftats för att uppmuntra opinionsbildande insatser som belyser och hävdar marknads­kommunikationens roll i näringsliv och samhälle. Stipendiet är däremot inte avsett att belöna marknadskommunikationen i sig. Stipendiet, uppkallat efter förbundets tillskyndare och förste VD, utdelas till den eller de personer som gjort mest anmärkningsvärda insatsen därvidlag, såväl i stort som i smått.”.

Det första stipendiet delades ut 1988 och 1989 gick det till Sam Katz, som var krönikör i Quo Vadis och där granskade, kritiserade och eldade på både reklambranschen och företagen. Han var ursprungligen copywriter på DDB i New York under den kreativa revolutionen på 1960-talet, men flyttade till Sverige och gifte sig.  (Jag berättar lite mer om honom här.)

Själv fick jag stipendiet 2003, som första kvinna.

Visst har man kunnat fundera lite över valen av pristagare emellanåt, men i år blev det tydligt att det råder stor brist på opinionsbildning som ”belyser och hävdar marknadskommunikationens roll”.

Tyvärr har det behovet inte minskat.

Det framgick inte minst tydligt i höstas, när Dagens Media intervjuat alla svenska riksdagsmän om deras syn på reklam. En deprimerande, men ibland också näst intill löjeväckande, läsning om okunnighet, reklamhat och ren dumhet.

Men attityden håller sig förstås inte bara i riksdagsbänkarna, utan i hög utsträckning även bland väljarna, det vill säga folk i gemen.

Alldeles nyligen presenterade Sveriges Annonsörer exempelvis en undersökning, som visar att framför allt miljöpartister, vänsterpartister och sverigedemokrater är negativt inställda till reklam.

Det förvånar i och för sig inte så mycket. Det rödröda partiet är ju i grunden negativa till marknadsekonomin över huvud taget. Det rödgröna partiet ligger inte långt efter i det avseendet, och deras väljare är ju i många fall också tillväxt-motståndare. Sverigedemokraternas väljare är ju i största allmänhet både världsfrånvända och negativa till all utveckling och förändring.

Så ingen kan säga annat än att opinionsbildningen behövs.

Förmodligen kan Komm också behöva lite påverkan på det här området. Deras namnbyte från Sveriges Reklamförbund till Sveriges Kommunikationsbyråer, visar onekligen att inte ens de riktigt törst stå för och hävda reklamens roll. Inte under alla sina år hade förbundet lyckats kommunicera vad reklam är och betyder. Istället valde man en kosmetisk förändring. Ungefär som när städare blev lokalvårdare och sen hygientekniker.

Om någon till äventyrs hade frågat mig om en kandidat till Bengt Hanser-stipendiet, hade jag dock kunnat föreslå minst en, som arbetat idogt och länge för att stärka reklamens anseende och förståelsen för dess betydelse.

Jag skulle ha givit stipendiet till Sveriges Annonsörer.

Organisationen har i betydligt större utsträckning än Sveriges Reklamförbund (eller Komm, för den delen), lobbat i ärendet.

I annonskampanjer som talat om hur ett samhälle utan reklam skulle se ut. Eller i lågkonjunkturen, då de hela bearbetade sina medlemmar för att få dem att förstå faran i att dra ner på marknadsinvesteringarna i dåliga tider.

Så Sveriges Annonsörer har definitivt levt upp till kravet på att”belysa och hävda marknads­kommunikationens roll i näringsliv och samhälle”.

Om Bengt Hanser:

Bengt Hanser var också en viktig, pådrivande kraft när kreatörsorganisationen, ABCD, och byråorganisationen, Sveriges Reklambyråförbund, slogs samman till Sveriges Reklamförbund 1986. En av de bevekelsegrunder som låg bakom det, var en strävan efter högre anseende för reklamen, vilket sedan ledde till instiftandet av stipendiet med hans namn.

Bengt Hanser var också i decennier en central gestalt i svensk reklam. Både som en av tre grundare av HLR & Co. En byrå som åtnjöt stor respekt och åstadkom imponerande kundnytta under 29 år, under två generationer av goda ledare.

Dessvärre raserades hela det varumärkesbygget sedan snabbt under byråns 30:e år, på grund av uselt ledarskap och missskötsel och byrån gick i konkurs 2006. (Om det har jag skrivit här.)

Print Friendly
Tagged with:
 

One Response to Visst var det lite synd, Bengt Hanser?

  1. […] This post was mentioned on Twitter by Sveriges Annonsörer. Sveriges Annonsörer said: Visst var det lite synd, Bengt Hanser? http://bit.ly/igt5mD […]

Kommentera

Looking for something?

Use the form below to search the site:


Still not finding what you're looking for? Drop a comment on a post or contact us so we can take care of it!

%d bloggare gillar detta: