”Telia tappar effekt med nya loggan”, skriver resumé.se och hänvisar till Indikats senaste mätning. Jag tycker visserligen att det är grovt förenklat att tala om effekt, när man menar erinran per investerad reklamkrona. Jag har skrivit mycket om det förr (exempelvis här) så jag låter det vara så länge.
Men ingen kan väl vara förvånad över att Telias reklam tappar i uppmärksamhet och erinran?
Telia har ju gjort i stort sett alla fel i boken, när det gäller reklam och varumärkesvård under lång tid, redan innan företaget skumraskaffärer i diktaturer avslöjades.
2011 sa bolagets dåvarande vd, Lars Nyberg, till TT att ”Jag älskar det här varumärket.” Idag är det ännu tydligare att hans syn på ”varumärke” bara sträckte sig till en ny logotyp. Om han förstått den fulla betydelsen av ”varumärke” hade skandalerna knappast kunna ske.
Och det ”varumärke” han älskade var dessutom påfallande lik konkurrentens AT&T, vilket Gustaf Douglas också påpekade i mitt tidigare blogginlägg om den nya loggan.
Men, om man nu skulle nöja sig med att erinran per krona är reklameffekt, så är det fortfarande ingen överraskning att Telias reklam inte fungerar.
Telia hade hittat ett spår, med sin Telia-familj, som kunnat leva i decennier. Det skapade både sympati, preferens och erinran. Men se, Telia behövde omväxling!
Gud sig förbarme över denna enfaldiga inställning. Jag har skrivit mer om Telias mord på Teliafamiljen här.
Men trots att Telia arbetar på en allt mer konkurrensutsatt marknad, där telefoni inte heller längre är vad det än gång varit, verkar bolaget snarare sträva bakåt i sin utveckling.
Om Telia ansträngt sig mer för att förtstå sina kunders behov och önskemål och försökt uppfylla dessa, skulle också varumärket vara starkare. Och då menar jag VARUMÄRKET. Det som misshandlas varje dag – genom Telias stelbenta, kundfrånvända attityd som får det att verka som att bolaget fortfarande lever i ett monopol och inte behöver bry sig om vad kunderna vill eller tycker.
Det är den negativa varumärkes-associationen som förstärks i marknaens medvetandet.
I det sammanhanget är Telias allt uslare reklam bara kryddor som förstärker föraktet för varumärket.
Hej Carin! Det var intressant läsning om oss och vårt varumärke, andra perspektiv än det egna är alltid positivt. Jag håller med dig att det är svårt att tala om effekten på spenderade reklamkronor.
Du beskriver oss som kundfrånvända och det beklagar jag. Jag kan försäkra dig att vi hela tiden jobbar så nära våra kunder som möjligt, på alla sätt vi kan och med siktet inställt på att lyssna och bli ännu bättre.
Om det är något jag kan göra för att ändra din uppfattning så får du mer än gärna kontakta mig.
Med vänlig hälsning
Marcus Haglund
Telia Kundrelationer
Hej Marcus! Det handlar inte så mycket om “min uppfattning” som faktiska omständigheter som många andra kunder än jag stöter våra pannor emot gång på gång. Jag skulle i och för sig kunna ge dig många små och stora exempel på var ni brister, efter att ha varit Telia-kund i decennier, både som företagare och privatperson. Gav dock slutligen upp och flyttade allt som inte fortfarande är låst för någon månad sedan.
Hälsningar Carin
Varumärkets positionering och totala upplevelse har naturligtvis Telia ansvar för. Men när det gäller reklamen har väl ändå reklambyrån, dvs. DDB, ett stort ansvar? Förutsatt att de har en roll som kommunikationskonsulter och inte bara som utförare av Telias beställningar. Och med DDB´s mängd av Business Strategists och Executive Planners etc. är väl det sista inte speciellt troligt.
Den usla, kreativa nivån är självklart något som DDB får ta ansvaret för. Om det nu inte är så att de stångat sina pannor blodiga för att få göra något helt annat och mycket bättre. Men det tvivlar jag på.
Samma problem över allt. Skrev för en tid sedan om kyrkans varumärke i Kyrkans Tidning. När dåvarande ärkebiskopen berättade att man nu var överens inom kyrkans ledning om varumärket och lämnade då alla “konsumenter” utanför, men vad värre var. Man menade märke dvs logotypen. Generellt sätt är denna fråga oändligt stor, dvs skillnaden mellan brand och trademark och eftersom allt för få med kunskap sitter i företagsledningarna så blir det som det blir. Ibland katastrofer.