Share on Facebook
Share on LinkedIn

Plötsligt, oväntat och mitt i steget lämnade HC Ericson jordelivet för ett par dagar sedan. Alldeles för tidigt. Med mycket mer inspiration och engagemang att dela med sig av.

Svensk reklam och design skulle se väldigt annorlunda ut, om det inte varit för HC. Många är de unga talanger som guidades i rätt riktning av hans lyhörda engagemang. Han kunde många gånger se både deras begåvningar och intressen, innan de ens själva var riktigt medvetna om det.

Under senare år har detta också varit hans huvuduppgift. Som professor i grafisk design på Mitthögskolan och tidigare på Göteborgs universitet, Konstfack, Beckmans och Berghs, har han lagt grunden för stora delar av branschens framtid.

Jag minns själv med värme när jag hade tillfälle att på nära håll se hans förmåga att locka fram det bästa hos sina medarbetare, när vi skulle utveckla formgivningen på Quo Vadis (den tidning som jag tidigare gav ut). Det var en av HC:s adepter, art directorn Åsa Carlström, som gav tidningen dess ursprungliga form 1988. Den var tydlig, inspirerande och påminde inte på något sätt om ”traditionell fackpress” utan stod ut rejält i dåtidens tidningsbrus. Ett år senare kände vi dock behovet av att skapa större nyhetskänsla i tidningen. Åsa föreslog att vi skulle be HC om hjälp och han kom upp, tillsammans med en annan av sina disciplar, Hans Embrink, som fick spela första fiol.  Bakom honom stod HC, som en försiktig dirigent och hjälpte Hans att nå de allra högsta tonerna. Samtidigt fick vi en spännande beskrivning av hur vi skulle leda läsaren framåt eller få denne att stanna upp, där det var nödvändigt.

HC hade vid den tiden bara hunnit en bit upp i 40-årsåldern. Ändå upplevde man honom lätt som en trygg och klok fadersgestalt.

Och visst. Han hade redan då lång, bred erfarenhet, av kreativiteten ur många aspekter. Han höll sig inte strikt inom några formgivar-ramar, även om det var som AD och formgivare han främst verkade. Men från hans penna kom inte bara art och typografi, utan också böcker, poesi och tankar. Förvisso väldigt väl typograferade.

Han var också den förste i reklambranschen att spränga gränserna för att jobba bredare. Ericson & Co, som startade 1972, var inte bara en reklam- och design-byrå. I konceptet ingick också en butik med väl designade prylar. En tidig form av livsstilsbutik och livsstilskommunikation. Från kontorsvaror till glas och porslin. Förutom försäljningen i butiken i Gamla Stan, ingick export till både Europa och USA. Under ett par år drevs till och med en egen butik och designstudio i New York.

Ericson & Co, var därmed de första från kommunikationsbranschen att ge sig på äventyr på andra sidan Atlanten. Men definitivt inte de sista att inse att det var betydligt tuffare än man kunnat ana.

Ericson & Co drevs fram till 1985, när HC var med och startade Brindfors Design Management tillsammans med Mats Dafnäs och Hans Embrink. Några år senare arbetade han även på Hall & Cederquist, innan starten av Ericson & Embrink 1990, med de tidigare kollegerna Dafnäs och Embrink, samt Mats Wigh.

Förutom ett imponerande antal guldäggsnomineringar, guld- och silverägg, belönades han med Platinaägg och valdes in i Platinaakademien 1994.

HC har ägnat sig åt branschens framtid, både som nyskapare och föregångare. Hans engagemang för reklambranschen och god kommunikation föreföll oändlig. Det var naturligt och självklart att han även skulle vara involverad i skapandet av Reklam & Designhistoriska Föreningen och var dess ordförande i flera år.

För, som alltid, utan förankring i historien och förmågan att dra lärdom av dem, blir utveckling och framtid fattigare och otydligare.

Och utan HC Ericson skulle både kommunikationsbranschen historia och framtid vara mycket torftigare.

Print Friendly
Tagged with:
 

5 Responses to HC Ericson föregångare, kultivator och mentor

  1. Bo Bergström skriver:

    Tack för att du finns, sa jag till honom under förlagsmiddagen under bokmässan. Tack för att du håller fanan högt, kämpar för vettig idé, välavvägt innehåll, oklanderligt utförande och lockande hantverk, smittande personlighet, humor, glädje, vi berömde varandras böcker, skrattade… det där med imperfektum känns inte så relevant här, nej, presens för den som under långliga tider kommer att fortsätta inspirera till stordåd, tack för att du finns, HC…

  2. Christina Knight skriver:

    Jag är förtvivlad. Min mentor, min oändliga inspirationskälla, min bästa lärare på Berghs har gått ur tiden.
    Jag fick förmånen att översätta flertalet av hans böcker till engelska och bara för några dagar sedan hjälpte
    jag honom med en ny, kort översättning. Han bad mig komma upp på Karlavägen och hämta ett grafikblad
    som tack för hjälpen.

    Det hann vi aldrig med.

    Jag kommer aldrig att glömma min ”ord- och bokstavsvän”. Tack för allt, HC. Du var fantastisk!

    Christina Knight
    cd INGO

  3. M N skriver:

    HC berättade inte ofta ingående om sina äventyr och sina tidigare arbeten utan han pratade ofta om livet och ville inspirera oss med historier av egen erfarenhet. Hans föreläsningar var inte av den vanliga sorten, utan något helt unikt. Han var som du förklarar mycket engagerad. Och svarade på mail när han var långt söder ut och vi kvar i sunkan. Det var påsk och vi hade fullt upp med examensarbeten, ändå var han där så nära och lika engagerad.
    En otroligt bra lärare och inspiratör, som alltid kommer finnas med i ett hörn.

  4. Mats Dafnäs skriver:

    Tänk att HC fick sluta sina dagar i New York som han älskade så. Han hade bara bestämt sig för att pröva Ericson&Co:s vingar i The Big Apple. Vi skickade över byråns snickare Kurre, som byggde om en gammal fabrikslokal på West Broadway i Soho. Det var precis i början av Sohos framväxt. Där startade vi en designstudio med tre designers Anders Wenngren, Anders Grafström, Gerard Polisset och en egen butik där vi sålde våra egna designade produkter under åren 1978 till 1981. Senare flyttade hans barn Niklas och Malin dit för att jobba med design och bilda familj. Tillsammans med deras familjer, fyra barnbarn och hans kärlek Mien var han där för att fira jul. Jag tror helt säkert han var lycklig just då, men tyvärr tog livet en annan riktning. Han hade så mycket kvar att ge, men framförallt så mycket kvar att få tillbaka från alla han inspirerat genom åren.

  5. patrick smith skriver:

    Kommer ihåg att han berättade att han satt på en trebent munkpall från 1300-talet som var så obekväm att han blev tvungen att resa sig ofta. Något som min chiropraktor tyckte var toppen.

Kommentera

Looking for something?

Use the form below to search the site:


Still not finding what you're looking for? Drop a comment on a post or contact us so we can take care of it!

%d bloggare gillar detta: