”Framtidsstipendiet” är Sveriges Kommunikationsbyråers och Berghs nya satsning för att bredda rekryteringsbasen till reklambranschen. Stipendiet skall bekosta hälften av en utbildning på Berghs. För resten finns möjligheten till CSN-lån.
2012 beslutade Komm, att bli bättre på att spegla samhället där man verkar.
Ett mycket bra beslut, för kommunikationsbranschen är en besvärande homogen sagovärld. Den koncentreras, i varje fall mentalt, runt Stureplan, med Kyrkgatan i Göteborg som kontrollpunkt. Där sitter högavlönade 32,5-åringar i soft utstyrsel och sippar latte. Svenskar sedan generationer och oftast män. Ingen av dem har över huvud taget hört talas om Backe, Yxskaftkälen eller Lönashult. De som mot förmodan gjort det, skulle aldrig erkänna det.
Så Framtidsstipendiet är välkommet.
Kanske är det inspirerat av det stipendium som Björn Rietz ville inrätta för ett par år sedan, för att få större etnisk blandning i branschen. Han, som tidigare varit vd på Komm, hade då gått vidare och var kreativt ansvarig på Gyro HSR (mer om hans tankar och mina kommentarer, finns här)
Synd bara att man uttryckligen säger att stipendiaterna skatt hittas ”främst genom personliga kontakter och nätverk”. Det låter som en rätt försiktig breddning, definitivt inte till dem som ” inte … över huvud taget känner till branschen”.
Ett problem i sammanhanget är förstås att kommunikationsbranschen genom alla år varit så usel på att kommunicera sin egen roll och betydelse i samhället, likväl som vilka yrken och karriärmöjligheter som finns. Därför är det en diffus sektor, med dåligt rykte, bland många.
Men vill man nå unga människor, som funderar på sitt karriärval finns en mängd studiemässor. För mer erfarna personer finns andra vägar, exempelvis Arbetsförmedlingen om man verkligen leta utanför de ordinarie ramarna.
Det är i och för sig positivt om Komm vill bredda rekryteringsbasen till branschen. Men det är bara början. Sen vill det till att byråerna också ser lite utanför sina snäva ramar, när de anställer. Om de anställer.
Det är både en fördel och en nackdel att stipendiet slussas via Berghs. Skolan, som i och för sig är både utmärkt och världsberömd, har idag nästan monopol. En utbildning från Berghs, inklusive praktik på byrån, är lite av förutsättningen för jobb.
För att verklig skapa förändring inför framtiden, behöver branschen vara mer kreativ i sin egen människosyn och öppna upp för andra bakgrunder, utbildningar eller erfarenheter. Och ge större möjligheter för gränsöverskridande ambitioner.
Istället är det mesta och de flesta stöpta efter samma mall. Hela, rena och väluppfostrade, formade efter samma Berghs-ideal, insorterade i sina fack. De ska sedan samarbeta med marknadsförare, med bra betyg från Handels och siktet inställt på en framgångsrik karriär utan uppslitande misstag.
Det vore oerhört uppfriskande om någon vågade tänka själv och leta nya vägar.
Dessutom behövs medarbetare med helt andra fackkunskaper än de traditionella kommunikationsfärdigheterna. Glöm inte att Leon Nordin, svensk reklams främsta förnyare och utvecklare, var kemiingenjör.
I morgon behöver vi kommunikatörer som studerat psykologi, antropologi och sociologi.
För det man verkligen bör förstå inför framtiden –är människor.
Kommunikation måste bygga på djup kunskap och äkta engagemang. Om de varumärken som kommuniceras, förstås. Men mycket mer också om de människor man vill bygga relationer med.
Därför bör verkligen branschen göra sitt yttersta för att bredda sin bas, till en brokigare, kunnigare och mindre oväntad skara.
Framtidsstipendiet är en bra pusselbit. Men långt ifrån tillräcklig.
(Jag har skrivit mer om bristen på blandning och jämställdhet i branschen här )
(Inlägget har tidigare publicerats i Dagens Media)
