Lars Halls insatser kan inte överskattas

Lars Hall har lämnat oss. Landets främste art director genom tiderna. Hans betydelse för reklam, formgivning och fotografi är enorm och bestående.

Jag träffade Lars Hall första gången på våren 1983. Det var Guldäggsgala i Grand Hôtels Vinterträdgård. Jag var praktikant på Resumé och fick hjälpa till med bevakningen från festen genom att notera namnen på dem som fotograferades. En slags Gala Petter (en typ av jobb som jag måste erkänna att jag alltid avskytt). Jag var färsk i branschen, men jag hade förstås hört talas om Hall & Cederquist. Så när jag, med skrivblocket i högsta hugg, frågade mannen med rakat huvud om hans namn, och fick svaret ”Lars Hall”, var jag färdig att sjunka genom jorden.

Efter den där första, korta kontakten har jag förstås intervjuat honom många gånger genom åren. Det var alltid lika intressant och lärorikt.

Ett längre personporträtt har jag tidigare publicerat här på bloggen. Det speglar mycket av honom, hans personlighet och hans insatser rätt bra.

Jag minns också när jag stötte ihop med honom en gång på Hall & Cederquist, när jag var uppe för att intervjua någon på byrån för en kampanjanalys i Quo Vadis. Lars  berömde Quo Vadis för den seriösa bevakning av reklambranschen vi gjorde och för att vi försökte bidra till analys och ökad kunskap. Sen nämnde han att han diskuterat med en kollega, om de inte skulle kunna stötta Quo Vadis ekonomiskt på något sätt, för att säkerställa utgivningen. Jag tackade förstås för berömmet och deras  välvilja, men sa att vi omöjligt kunde ta emot några ekonomiska bidrag från branschen vi bevakade.

Några år senare gjorde han dock ett gratisjobb åt oss.

Sam Katz, som var (en mycket uppskattad) krönikör i Quo Vadis hade i en krönika nämnt Lars Hall som Sveriges skickligaste reklamman och en av de mycket få personer som Sam odelat uppskattade.

När Sam hastigt och oväntat gick bort 1990 instiftade vi ett pris till hans minne (med syftet att uppmuntra ett förhållningssätt och ambitionsnivå och gick till företag eller personer som hade förmågan att tänka självständigt och gå emot de stora strömmarna). Jag frågade Lars Hall om han ville formge ett diplom till priset ”I Sams Anda” .

Lars Hall ställde gärna upp och tog fram ett diplom som utgjordes av en fotogravyr av fotografen Lennart Olssons favoritkatt. Vi betalade några tusenlappar för fotogravyren, men Lars Hall själv ville inte ha betalt.

Sista gången jag hade kontakt med Lars var 2013. Då hade han hoppat av Platinaakademien i protest mot att bara män valdes in i akademien. Jag hade skrivit ett blogginlägg, och i en krönika i Dagens Media, att det var en av de främsta insatserna för reklambranschen som gjorts från Platinaakademien. ”Faktum är”, skrev jag ”att den nog är den enda insats som gjorts över huvud taget”.

Några dagar senare ringde Lars Hall och vi hade ett långt, trevligt samtal. Han var i huvudsak nöjd med min krönika, men var lite butter för att jag påstått att Platina-akademien inte gjort något över huvud taget tidigare. För det hade den faktiskt, sa han. I början av 1990-talet gav akademien ut två skrifter, med namnet Platina, där medlemmar i akademien, delade med sig av sina tankar och erfarenheter. Den hade gått som bilaga i Svenskt Pappers tidning Papper. En publikation som gjordes av Hall & Cederquist, under en tid då kvalitetspappersbruken ännu hade rejäl reklambudget och kommunicerade regelbundet mot reklambranschen.

Lars Hall skickade mig kopior på de två numren av Platina.

Med Lars bistånd och Jan Cederquists familjs godkännande publicerade jag den text som Jan Cederquist skrivit.

Senare fick jag också tillstånd att publicera Leon Nordins och Sören Blankings texter.

Jag har fortfarande kvar brevet som Lars skickade mig, med kopiorna på Platina. Ett fint minne som jag ska vårda väl.

Tack Lars, för allt du betytt för svensk reklam och svenska varumärken!